Ankdammen i Påskbergsskogen, en plats att stanna till vid på promenaderna. Ibland går jag även dit för sakens skull, för vad om inte en damm med gräsänder kan ge ett lugn?
När jag och min bror var små brukade vi gå till ankdammen med mamma. Att mata ankorna var en stående aktivitet.
Nu går jag i stället förbi dammen på mina vardagliga rundor, och det är alltid liv och rörelse hos gräsänderna. Ändå finns det nästan inget stillsammare än att titta på fåglarna.
Jag har några fler halloweenpyssel på lut, både halvfärdiga och färdiga projekt. Som exempel har jag och Christoffer gjort fladdermöss av toarullar, men i det här fallet blev jag missnöjd med limningen. Ack, Karlssons universalklister! Du vet ju hur jag blir när jag inte är fullt nöjd, jag kastar sakerna åt sidan. Men nej, tusan! Inte den här gången.
Det är egentligen ganska enkelt att göra en fladdermus av en toarulle, där det största knåpet utgörs av vingarna. Christoffer ritade upp en digital vingmall, som vi printade ut och sedan klippte efter i svart kartongpapper.
Allra först målade vi dock var sin toarulle i täckande svart. Rullen fick sedan torka och därefter vek vi in både toppen och botten på den. Det går alltså att trycka in kanterna av toarullen mot mitten och forma till såväl fötter som öron. Samma princip gäller när du gör en toarullekatt, och där du viker in öronen.
Förutom att vikandet av toarullen ger en mer ”realistisk” fladdermus fyller det en praktisk funktion. Du kan nämligen använda rullen som en presentförpackning, kanske stoppa godis eller en ledtråd inför skattjakten i den.
Allra sist limmar du pappersvingarna på baksidan av fladdermusen, liksom ögon på dess framsida. Du ritar och målar också detaljer på fladdermusen. Jag nöjde mig med en blank fladdermus, Christoffer gick däremot bananas med sin. Han ritade med en posca (akrylmärkpenna).
Fladdermöss, katter, spöken och spökslott, dessa halloweenpyssel med toarullar hann vi göra halloween 2022. Får se om samlingen utökas halloween 2023!
Jag somnade sent i natt. Ändå var jag uppe tidigt av den enkla anledningen att jag inte kunde somna om när jag väl vaknat. Och så hade jag en del idéer på lut, och vad är väl mer uppiggande än det? Jag gjorde bland annat målarbilder inför halloween och de dödas dag, alldeles säkert inspirerad av gårdagens halloweenpyssel. På bilden här nedanför ser du en av målarbilderna:
Målarbilden är ett collage med ett kattansikte, eller egentligen med ett kattskelettansikte. Jag tycker den passar fint ihop med mina och Christoffers toarullekatter. Så ja, mer katter inför halloween! Jag visar upp den i ett eget blogginlägg för att lyfta fram mina målarbilder och printables, som jag pysslar en hel del med. Den kattmålarbilden finns för gratis nedladdning i min portfolio – ladda ner den gratis härifrån!
Genom åren har jag skrivit så mycket om toarullekatter att det varit dags att göra en egen svart katt av en toarulle. Det är ett pyssel som dessutom passar bra inför halloween, även om jag kan tänka mig oändligt många utseenden på katterna som gör att de passar för alla tillfällen. Och kanske är svarta katter inte så mycket halloween, trots allt.
Det här är ett förvånansvärt enkelt pyssel. Nu var vi två vuxna som gjorde katterna men det här är definitivt ett halloweenpyssel för barn, eller med andra ord ett barnpyssel som har få moment. Börja med att måla en toarulle svart. Vi målade med akryl, vilken täckande svart färg som helst borde dock fungera. Låt färgen torka.
Vik in toppen på toarullen så att katten får ett par öron. Du trycker alltså ner änden mot hålet och formar till spetsarna. Pappersmaterial är oväntat skulpterbara, det kommer du märka här. Just detta moment kan göras innan du målar rullen, vilket som blir bra.
När färgen är torr och öronen är på plats ska du så göra plats för svansen. Klipp ett jack i den nedre änden och på baksidan av toarullen. Då blir det mycket enklare att fästa svansen. Gör som jag och ta en bit svart piprensare eller som Christoffer och ta en bit svart kartongpapper.
Rita och måla ansiktet på katten, eller skapa det utifrån olika material. Du kan använda rörliga pysselögon, pennor, piprensare och så vidare. Exempelvis ritade jag dit morrhåren med en vit gelly roll medan Christoffer fixade morrhår av piprensare.
Jag har gjort många olika halloweenpyssel, se här och här för ännu mer inspiration.
Jag var på skattjakt i bokhyllorna och hittade två fynd: Suetonius Kejsarbiografier och kattbokmärken jag och Christoffer gjort för länge sedan. Du ser hur fint origamiskapelserna står sig när man använder riktigt origamipapper! När vi gjorde origamikatterna använde vi papper med måtten 15×15 centimeter. 10×10 centimeter hade nog passat bättre för ändamålet, men då hade origamin blivit ännu pyssligare.
Kattbokmärkena är gjorda utifrån origamikonstnären Jo Nakashimas filminstruktioner på Youtube (bokmärkesinstruktionerna). Jag är väldigt förtjust i Jo Nakashimas skapelser och brukar vända mig till hans kanal för origamiinspiration. Ibland tittar jag bara på allt fint han kreerar. En origami-Yoda på kanalen var det som fick upp mina ögon för hans konst från början. Och sedan alla hans fina djur, drakar och dinosaurier. Wow!
Jag skulle inte beskriva projekten som enkla, de är faktiskt ganska pyssliga. Det gäller även kattbokmärkena. Men om du skulle vilja vika detaljerade katter i papper är just Origami with Jo Nakashima en fantastisk utgångspunkt. Bered dig bara på att svettas medan du viker bokmärkena, alternativt anamma utmaningen med sann skaparglädje. För visst blir man glad av bokmärkena?
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för skapamer
Det bästa sättet att tipsa om en pysselbok som Pärlplattor: Över 300 roliga idéer och mönster är att pärla utifrån något av pärlplattemönstren i den. Jag är numera en stolt innehavare av Hamas fina pärlbyrå och invigde både denna och boken tillsammans med Christoffer. Vi pärlade fjärilar, trollsländor och andra flygfän utifrån mönstren i Kaisa Holstings Pärlplattor. Här visar jag flera av våra skapelser från helgen som nyss varit.
Jag tycker insekter är vackra och därför blev jag omedelbart förälskad i bokuppslaget med just bland annat fjärilar och trollsländor. På samma uppslag finns pärlplattemönster för bin, skalbaggar och spindlar. Jag gjorde till och med en nyckelpiga utifrån ett av mönstren. Den blev hur fin som helst, men gick sönder vid strykningen. Christoffer och jag har inte strukit pärlplattor sedan ever och det framgick med oönskad tydlighet.
Jag har en tanke om att jag ska pärla en väldans massa insekter och sedan placera dem i grönskan utomhus, så att de liksom hamnar i sin rätta miljö. Därefter ska jag fota dem med makrot. Så all inspiration jag får av Pärlplattor: Över 300 roliga idéer och mönster är verkligen uppskattad. Man hade kunnat göra en liknande konst- och fotogrej utifrån något av uppslagen med havsdjur, grönsaker och blommor, för att exemplifiera ytterligare.
Men de här pärlplattefigurerna var alltså en allra första början.
En liten gråsparv söker efter någonstans att bo i en trädgård, men både blåmesen och talgoxen försöker jaga bort hen därifrån. De två andra fåglarna är nämligen inte alls villiga att dela med sig av vad de har. De tycker dessutom att den bedjande gråsparven är tjuvaktig så som hen tigger om andras rester. Men nog måste det väl finnas hjärterum även för gråsparven?
Tillsammans med illustratören Martin Jacobson har författaren Jonas Gardell skapat ett litet mästerverk i form av bilderboken Sagan om den lilla gråsparven. Det är en saga som påminner om Aisopos och Jean de La Fontaines djurberättelser, som egentligen handlar om vår mänskliga tillvaro. Fabler, så heter djurberättelserna. De är så klassiska att jag häpnar inför det faktum att jag står inför en sprillans ny sådan.
På några få uppslag levandegör Gardell och Jacobson trädgården och dess inneboende fåglar. Det är en berättelse som berör med sin igenkänning av utanförskap och längtan efter tillhörighet. Gardell skriver träffande vackert, fåglarna har verkligen sina egna personligheter, men Sagan om den lilla gråsparven är också mästerligt illustrerad. Varje uppslag i denna bilderbok för barn i läsåldern 3 till 6 år är som ett konstverk. Jag hade velat rama in och hänga upp varenda en av bilderna.
Jag uppskattar ljuvligt illustrerade bilderböcker och jag uppskattar böcker med ett genomtänkt budskap. Enligt min mening är Sagan om den lilla gråsparven därför en fröjdefull läsning som förmår väcka tankar om svåra ämnen. Läs denna bilderbok med dina småttingar och jag lovar att ni kommer ha många spännande samtal om medmänsklighet och inkludering framför er.
Jag grävde i arkiven och hittade en fri haiku jag skrev (och fick publicerad) för en herrans massa år sedan:
Körsbär driver på en flod
av kråkor –
barnens tomma händer
Den här kortdikten var alldeles säkert en tillbakablick till barndomskvarteren, som jag typ flyttat tillbaka till i mina 30. Då som nu gläds jag åt mängden vildkörsbärsträd. Jag kan titta på dem hur mycket som helst och de upphör ändå aldrig att förundra mig. Under vårblomningen, vill säga.
Passande nog kallas vildkörsbär fågelbär, och jag tror egentligen det är detta dikten jag skrev syftar på. Hur ofta får man liksom smaka på körsbären som blir av blomstren? Inte så ofta, för fåglarna hinner nästan alltid först. Det är ju som det ska vara, klart att fåglarna ska få sin mat! Inget ont om det. Det är bara aningen snopet, ja, bara så.
Vildkörsbärsträdets blommor är vita och blommorna blir ännu skirare när ljuset spelar i dem. För mig är dessa träd barndom, skönhet och en påminnelse om att underbart är kort. Om jag bara hade kunnat, hade jag klamrat mig fast vid blomningen för evigt. Dessvärre är den över innan den börjat. Men kanske är det just därför som jag skattar den så högt.
Varje maj återvänder en familj bestående av kattugglor till Påskbergsskogen. Jag mötte den först förra året och i år har jag sett kattugglorna flera gånger. Däremot har jag inte fotat ugglorna för den här gången och därför har jag grävt fram fjolårets bilder för att kunna visa mäktigheten i ett ugglemöte.
Att ha en uggla framför sig är något alldeles speciellt, tycker jag. Jag kommer ihåg ett möte från förra året. Då hade jag irrat runt i jakt på kattugglebebisar och börjat känna mig smått desorienterad bland alla trädtoppar. Men så kände jag plötsligt av en stark närvaro, ett fokus som riktades mot mig. Jag tittade upp, och där satt en av de vuxna kattugglorna.
Den satt där helt lugnt. Blicken var dock allt annat än lugn. Och jag kunde inte göra annat än att stirra tillbaka och sedan sakta, sakta gå därifrån. En stund senare hittade jag den andra vuxenugglan och fyra små ugglebebisar – och å, så söta! Det var en afton som bjöd på mäktiga naturmöten, och typ bara runt lägenhetsknuten.
Efter ett annat ugglemöte – det jag berättade om förra veckan – har jag förstått att det verkligen ligger något i uttrycket ana ugglor i mossen. Jag och Christoffer kvällspromenerade i Påskbergsskogen när vi dränktes i ett öronbedövande fågelkvitter. Det var massor av fåglar som gav ifrån sig stressljud. Rätt som det var flaxade två kattugglor förbi, tätt följda av en flock koltrastar. Och så började även spillkråkan ge ifrån sig ett varningsläte.
Det var stressat, rentav paniskt, i trädtopparna och paniken nådde även mig och Christoffer. Så påtaglig var den. När man söker sig till naturen dagligen får man vara med om en hel del spännande saker. Just den här upplevelsen fick mig att känna det som att jag befann mig mitt i en naturfilm. På senare år har jag blivit beroende av de här ögonblicken. Glädjen jag får av dem dröjer sig kvar länge, länge.
Och faktiskt: Hur belönande är det inte att gå en kort promenad och vara med om något sådant här? För att inte tala om de supersöta kattugglebebisarna!
Naturen är fantastisk. Det utbrister jag numera många gånger varje dag. Och den är verkligen det, varje dag medför liksom nya upplevelser. För tillfället går jag med blicken vänd mot trädtopparna. Jag som har nackont i vanliga fall kan inte rekommendera den här obekväma kroppshållningen.
Men så har Påskbergsskogen fått ett mycket speciellt besök. En familj bestående av kattugglor brukar komma dit årligen, alltid vid den här tiden i maj. Nu har de alltså återvänt. Om du någon gång har sett en kattugglebebis förstår du behovet av att försöka skåda den igen och igen.
Ugglornas närvaro förändrar stämningen i skogen. Jag och Christoffer var ute på en kvällstur i går och vi möttes av de andra fåglarnas paniska läten. Från ingenstans kom två av ugglorna flygande mellan trädtopparna – med en hel flock koltrastar i täten. Kattugglorna jagades helt enkelt bort.
Och i en av trädtopparna stötte en spillkråka ifrån sig det konstigaste ljudet. Vi var ju tvungna att googla det, och mycket riktigt var det ett varningsljud. Hela skogen var i olag när fåglarna bokstavligen anade ugglor i mossen. Kan inte riktigt beskriva stämningen i ord. Den var tät, smittade av sig på både mig och Christoffer.
Att ana ugglor i mossen är ett gammalt talesätt som tros härröra från danskans der er ulve i mossen. Det danska uttrycket betyder det är en ulv eller varg i mossen och syftar på att en farlig situation är på väg att blossa upp. Det svenska uttrycket ana ugglor i mossen betyder samma sak, det vill säga att fara är på väg.
Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem. Gamla talesätt är alltid lika inspirerande!
Men gissa om det var en häftig upplevelse, eller vad!?
På annandagen hann jag och Christoffer med lite påskorigami. Det var efter en intensiv helg och entusiasmen var kanske något svagare än vanligt från min sida. Därför fick det den här gången bli ett par enkla påskkycklingar. En av kycklingarna vi vek sitter i ett ägg och visas i ett annat blogginlägg – se här!
Kycklingen du ser på bilderna i detta inlägg är tredimensionell och kan stå upp. Om jag hade ritat ett svart öga på huvudet hade du ännu tydligare kunnat se att den ska föreställa just en påskkyckling. Men faktiskt hade den lika gärna kunnat göras i en annan färg och föreställa nästan vilken fågel som helst. Att den blev en påskkyckling har mycket med det gula färgvalet att göra.
Vi använde tvåfärgade origamipapper med måtten 15×15 centimeter till denna kyckling. Det är ett särskilt origamipapper jag köpt på Science fiction bokhandeln en gång i tiden, och kanske det bästa papper vi någonsin haft. Filminstruktionerna vi utgick från för att vika en kyckling i papper hittar du på kanalen Exciting origami på Youtube. Klicka på länken så kommer du dit!
Är det påsk får man använda ”äggstra” i rubrikerna, så är det bara. Och jag tycker just att denna origami-påskkyckling är äggstra fin.
Att den sedan är ett hyfsat enkelt papperspyssel gör inte direkt saken sämre, för här har vi något jag skulle kunna klara av… och klarade av efter viss kamp.
Jag var inte jättefokuserad när jag och Christoffer satt med årets påskorigami, hade nämligen tankarna bland skatteunderlaget jag håller på att sammanställa.
Av den anledningen var det ju ändå ganska gött att jag den här gången valt en enkel modell och inte ett pyssel som tar timmar att genomföra.
Att vika en sådan här påskkyckling i papper är nog något som många barn hade gillat, föreställer jag mig. Och de hade varit grymma på det. Det är jag övertygad om.
Personligen gillar jag att kycklingen sitter i ett ägg. Båda delarna är vikta i ett och samma pappersark. Precis som det ska vara med origami!
Jag och Christoffer utgick från Craftsy sloths filminstruktioner när vi vek denna påskkyckling i papper.
