Mitt blomintresse delar jag med mamma. I dag ville hon gå en promenad tillsammans med mig och pappa. Jag visste den perfekta platsen!
Att besöka skogsgläntan med scillor är en av mina främsta vårritualer och i år skimrar platsen vackrare än någonsin. Så känner jag varje år, men det är ju för att jag blir lika hänförd varje gång.
Jag var där och rekade i går och tänkte att det här kommer mamma älska. Det gjorde hon också. Hon och farsgubben lotsades dit. Och sedan blev det även en titt på blåsipporna och vitsipporna. Och på alla andra under.
Det var inte bara jag som stannade till vid nästan varendaste blomma. Mamma är likadan. Till och med pappa tycktes njuta av fägnaden, han som annars kan vara en aning rastlös.
Körsbär driver på en flod av kråkor – barnens tomma händer
På tal om att man måste börja någonstans. Dikten här ovanför är en fri haiku jag skrev och fick publicerad i en tidskrift när jag precis tagit mitt första skribentkliv. Det händer inte ofta men ibland gillar jag saker jag skapat och denna kortdikt råkar jag tycka mycket om. Den är jag och den speglar en trevlig barndomstid, snopenheten till trots.
För ett par år sedan läste jag gamla mejl från mina första år som skribent. Jag hittade då den här haikudikten, bland många andra, och blev glad. Men jag blev också förfärad. Det gör ont i mig hur jag ursäktade min existens som kreatör i mejlen som alltså skulle väcka entusiasm för mina dikter. Jag var antagligen så oredo och pinsamt självmedveten och trodde samtidigt att jag måste ha koll på exakt allt.
Kanske 10 15 år senare har jag förstått att det är okej att inte vara redo och att inte ha koll. Det är en del av utvecklingen. Som jag i gårdagens inlägg skrev om min första vernissage måste man börja någonstans och då blir det vad det blir. Med sig får man ny kunskap och denna berikar sedan resten av resan oavsett åt vilket håll den bär.
För ett år sedan längtade jag efter en plats att gå till. En gemenskap bortom skärmarna. Ett ställe för att skapa och bara vara. Jag tänkte att målerikurser kunde vara ett första steg till ett kreativt och socialt rum. Tänkte jag rätt? Det verkar faktiskt så.
Tavlorna till höger är mina och tavlorna till vänster är en målarkompis.
Jag gick två kurser: En i akryl och en i akvarell. I respektive grupperna blev det en så fin dynamik att vi bildade studiecirklar efteråt. I ett års tid har jag så varit med i både en akryl- och akvarellcirkel. Och mycket har hänt under detta år.
I akrylcirkeln har vi haft öppet hus för familjer och vänner. Samma dag som det öppna huset ägde rum fick vi ett förslag om att ha en gemensam vernissage, vilket vi ju ville. Jag inte helt motvilligt, ska tilläggas.
Här har du ett exempel på ett posterkoncept jag arbetar på. Motiven föreställer vaser i akryltusch och passepartout. Du ser vaserna till höger på visningsbilden här ovanför, om än i suddigt läge eftersom påskriset från påskaftonens invigning visas i förgrunden.
Men i vilket fall blev det inom några veckor dags för en vernissage i en utställningslokal i Varberg, min hemstad. Jag var med helt förutsättningslöst, hade liksom ett koncept men inget jag egentligen hunnit utveckla fullt ut. Det kommer i sinom tid.
Så här tror jag: Man kommer aldrig vara helt redo men man måste börja någonstans. Det här var min början. Jag har redan lärt mig massor och insett att jag skulle vilja göra typ hundra saker annorlunda. Nästa gång tar jag med mig detta.
Hade du frågat mig för ett år sedan hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle få stadiga målerivänner som jag skulle ställa ut konst och hantverk tillsammans med. Jag hade aldrig kommit så här långt utan dem.
Jag hade nyss fyllt 37 och var uppfylld av vårlängtan. Kameran följde med mig ut varje dag och tillsammans fångade vi naturens skiftningar.
Färger som blå och orange, gul och lila tänkte jag mycket på. Komplementfärger. Och efter att ha gått kurser i akryl- respektive akvarellmåleri började jag titta närmare på ljus och skugga. Detta avspeglas i fotona jag tog där och då.
Jag önskade mig en ännu mer analog tillvaro. Som digital skribent och kreatör tillbringar jag alltför mycket tid framför skärmarna, och det är ett mönster som av givna skäl inte är så lätt att bryta. Men plötsligt fick jag en massa målarvänner och utöver mitt fotande kunde jag någon gång i veckan måla akryl och akvarell tillsammans med andra.
Och nu, ett år äldre?
Jobbar gör jag mer än någonsin. Ish. Ändå har jag en rikare fritid än vad jag kan minnas att jag haft eftersom jag numera går på målarträffar ett par gånger i veckan och fotar när andan faller på. Utöver detta har jag ju mitt läsande och dagdrömmande. Och så en stor portion K-drama på Netflix och Viki.
Och inte bara det, tillsammans med mina målarvänner har jag haft mitt livs första vernissage. Det var för familj och vänner. Vet du? Jag tror jag ska göra det igen.
Då och då tittar jag på mina foton och tänker att jag vill tillbringa mer tid utomhus med kameran, trots allt. Vårlängtan gör sig påmind. Mitt upp i allt har detta blivit en något bortglömd del. Ja, ändå. I dag ska jag bryta stiltjen och bege mig till stranden i vårsolen. Förhoppningsvis blommar snödropparna fortfarande på ängen på vägen till havet.
På tal om magi och skapande… För någon vecka sedan kändes det nästan som att jag önskade inför en lyckostjärna. Snälla, snälla, ge mig förutsättningar att skala upp min kreativa verksamhet. Jag tror jag blev hörsammad, för plötsligt var det som att alla tänkbara möjligheter strömmade till mig som i en fingerknäppning.
Under årets första månad har jag befordrats i ett tidigare projekt, fått en ny storkund samt skapat och sålt kreativa material. Förra helgen vågade jag ändå önska lite, lite till: Det enda som saknas nu är några bloggsamarbeten och sedan har jag fått den bästa möjliga starten på 2024. Så blev det och jag som skulle ha min första lediga helg på lääänge är överhopad.
Nej, jag ska inte beklaga mig. Att ha för mycket att göra är numera en lyx. Vi skribenter och kreatörer är tämligen påverkade av den ekonomiska krisen. För tillfället har jag därför hellre för mycket än för lite på måstelistan. Balansen är svår just nu. Det slår oftast åt ena hållet, tyvärr. Jag ska ändå försöka tillvarata möjligheterna och samtidigt vila när jag behöver.
Den senaste veckan har jag av givna skäl funderat mycket på hur jag ska få allt att fungera utan att tappa den kreativa gnistan. Jag jobbar ju mycket utifrån infall men här kommer jag behöva utmana mig själv och planera mina idéer, har jag insett. Om jag skapar en lista med punkter jag kan bocka av kommer jag troligare kunna förena det fria skapandet med krävande deadlines.
Ibland måste man bryta sina (o)vanor för att kunna sikta mot stjärnorna.
Visste du att man kan virka ett akvarium? Jag har sett flera kreatörer virka fiskar, rev samt sjögräs i garn och att de sedan placerat konsthantverken i just ett akvarium eller glasskål. Inspirerad av veckans föreläsning med Moa Blomqvist ville jag prova att ta fram AI-modeller för hur virkade akvarievärldar kan se ut. Det blev helt enkelt två koncept i ett: virkning och akvarier.
Att AI-generera virkade föremål är inte så lätt som man kanske tror. Än mindre är det så enkelt att få det att se rimligt ut. Det är som när jag gjorde de gröna pappersdrakarna, tålamodsprövande. Jag har ägnat den fritid jag haft under veckan till att göra mina virkbilder. Säkerligen har hundratals varianter passerat, stör mig på pyttesmå detaljer som jag trots allt gör.
Jag är fortfarande helt tagen av alla möjligheter bild-AI ger upphov till. Vilka två idéer som helst kan jag nu föra samman för att se vad det blir av det. Att ta fram virkade akvarier är intressant på så sätt att ett vardagsföremål förenas med ett skapandemedium. Via länkarna kan du se hur jag har provat samma sak med blomsterfält och rymdgalaxer.
Tänk dig något du skulle vilja se som ett konstverk och beskriv vilka material du vill använda när du promptar i ett AI-verktyg för bildframställning. Hur blir det? Är du som jag och aldrig blir nöjd med första bästa kan du fortsätta göra små modifikationer i prompten och med de verktyg som finns till hands.
Något jag tycker är coolt med dessa modeller för virkade akvarier är att de nästan ser verkliga ut. De skulle därför enkelt kunna nyttjas som inspiration inför att du faktiskt ska virka ett akvarium. På bilderna får du nämligen förslag på vilka akvarieföremål du skulle kunna frihandsvirka. Virkar jag själv? Nej, inte för tillfället. Det har jag alldeles för ont i händerna för. Jag lägger dessutom ner den handork jag har på mina målarcirklar i akryl och akvarell.
Hur skulle det vara om en person med magiska krafter – typ en häxa – började virka världar? Tanken är inte så långsökt som man kan tro. Jag har nämligen varit på en föreläsning med virkfantasten Moa Blomqvist den här veckan. Dessutom har jag roat mig med en mangaserie som handlar om en pysslig magiker, Housekeeping mage from another world: Making your adventures feel like home!, och blivit helt såld. Och inte heller är en virknål olik ett trollspö, eller vad säger du?
Jag som lever för att testa mina idéer var ju bara tvungen att prova hur magiskt virkade världar skulle ta sig uttryck med hjälp av bild-AI. Det har blivit allt från akvarier till galaxer, stort som smått, och det har även blivit faktiska häxor och virkade blomfält. Du ser de senare alternativen i det här blogginlägget. För mer specifika projekt kan du i ställetutforska den här kategorin på bloggen. Klicka alltså på länken för inspiration. Men i alla fall, magi och virkning. Boom!
För samman två idéer och se vad som händer i mötet
Enligt min mening handlar det kreativa arbetet mycket om att föra samman två idéer och se vad som händer i mötet mellan dem. Precis som när jag gjorde mina gröna pappersdrakar. Ståndpunkten är inte unik. Om jag inte missminner mig reflekterar Stephen King om just detta i Att skriva: En hantverkares memoarer. Jag som egentligen är en obotlig perfektionist är tacksam för att min nyfikenhet alltid segrar över prestationskraven. Långt från alla gånger blir idémötet perfekt men det föder oftast något nytt och berikar ständigt min tillvaro.
Efter alla mina år som skribent och kreatör är att se vad som händer när två idéer förs samman antagligen mitt bästa kreativitetstips. Har du två idéer kan du prova att skapa bilder eller skriva berättelser utifrån dem. Ju uddare kombination desto roligare resultat. Även om det blir som det blir, kanske rentav pannkaka, har du utmanat den där mentala lådan som gör att det alltför otroliga blir ett begränsande ramverk. En bra början kan vara att ta något alldeles vardagligt och förena det med något magiskt. Som en häxa med virknål…
Trollgrottor, magikertorn och nattvakter runt lägerelden. Vad som helst kan hända i skogen! Under tonåren var just skogar en plats för äventyr för mig. Jag spelade nämligen rollspel med mina bästisar och de flesta rollspelsäventyr tog avstamp i spännande skogsmiljöer som förtrollade med sina innehåll.
Som vuxen älskar jag skogen på ett annat sätt. Jag rör mig ofta i den och när jag befinner mig alldeles ensam bland träden föreställer jag mig att den är ett väsen i sin egen rätt. Det liksom andas och knakar bland grenarna. Man kan drömma, känna och tänka mycket om skogar. Och det är just detta jag vill bjuda in till här.
Skogen som en inspirationskälla
I sagornas värld är skogen skådeplats för allt dröm- och tänkbart. Hur många sägner handlar inte om människor som irrar bort sig bland träden i jakten på en skogsnymf och som sedan kommer tillbaka åratal senare? Hur många gånger har man inte sett konst som föreställer älvdörrar i träden, dörrar som leder till magiska platser? Hur ofta berättas det inte om skrämmande getmän som skapar förvirring bland campare?
Jag kan fortsätta listan över skogsäventyr med trädgubbar, tänk dig J. R. R. Tolkiens enter (Sagan om ringen) eller sådana där otäcka trädvarelser med grenar som sträcker sig efter skogsvandraren… Med detta skrivet har du nu fått så pass mycket input att du kanske redan har ett uppslag till en berättelse. Jag ska ändå lista 20 idéer som kan inspirera när du ska skriva, rita, måla eller berätta om skogar på andra sätt.
Faktiskt kan du ju också hämta inspiration från bilderna i det här blogginlägget. Det är i alla fall min bakomliggande tanke med dem.
20 berättelseidéer för skogsäventyr
Här ska du alltså få 20 berättelseidéer inför dina skogsäventyr. Jag tipsar utifrån du-perspektiv – tänk på att du kan ändra perspektiv utifrån berättelsen och karaktärerna. Inspireras av följande uppslag:
Du lagar mat vid elden när vargars ylanden plötsligt stör lugnet i kvällens skogsmörker…
Du ska just plocka en vildfrukt från ett träd när trädet börjar prata med dig. Vad säger trädet?
Du har fått en förbannelse över dig och har hört att en magiker vid skogens slut kan bryta den åt dig. Vad är det för förbannelse du har och hur hittar du till magikern?
Du tar ett dopp i skogssjön när du känner något stort och halt stryka mot dina ben…
Du går igenom en dörr i ett träd. Var hamnar du?
Du ser en massa små blinkande ljus längre fram på skogsstigen. Vad är det som lyser?
Du plockar skogsbär när du plötsligt hör en underskön sångröst…
Du ligger vaken i tältet och kan inte somna eftersom något – eller är det någon (?) – stryker omkring utanför det. Beskriv hur du känner dig.
Du blickar in i en buske och möts av ett par röda lysande ögon…
Du snubblar över en sten och när du tittar upp står ett skogstroll mitt framför dig…
Du vadar genom bäcken när du får syn på något blänkande på bottnen. Vad är det för ett föremål som blänker?
Du vandrar i skogsmörkret när trädgrenar börjar sträcka sig mot dig…
Du har gått vilse i skogen och irrat omkring länge. När allt känns som mest hopplöst skymtar du en skogsglänta med en stuga…
Du plockar blommor på skogsängen när du ser att en liten älva sover i en blomma. Hur ser älvan ut? Beskriv den.
Du går och går i skogen och ändå kommer du tillbaka till samma plats…
Du beger dig ut i skogen för att prata med dina vänner, skogsdjuren. Vilka djur är du vän med? En ekorre? En räv? En hare? Något annat?
Du blir förvånad och nyfiken när ett stort fågelbo med ett jätteägg i ramlar ner från trädet och hamnar mitt framför dina fötter…
Du klättrar upp i ett högt träd för att spana… Spana mot vadå? Och vad ser du?
Du upptäcker en hemlig ingång till en grotta bland skogssnåren…
Du möter en gammal, gammal människoliknande varelse som har träd och löv som hår på en skogsstig. Man skulle nästan kunna tro att figuren är en del av skogen. Beskriv hen. Hur ser hen ut, hur luktar hen och vad säger hen?
Berättande kring förtrollade skogar
Genom att läsa sagor och sägner kan du få ännu fler idéer till dina skogsäventyr. Att läsa för att få inspiration är nog mitt bästa tips för skapande. Även många spel och serier kretsar kring förtrollade skogar, så även där finns stoff. Ta efter berättelseidéerna här ovanför eller tänk ut egna koncept utifrån sådant du tycker är spännande. Prova att skriva ner idéerna på små kort och dra ett kort när du behöver hjälp att komma i gång.
Tänk om… Plötsligt har tankemöjligheterna blivit ännu intressantare och jag känner att jag befinner mig i ett läge som jag inte ens kunnat föreställa migtidigare. Alla inre bilder jag någonsin haft tar numera form. Åtminstone de bilder jag väljer. Tanken på gröna pappersdrakar med gulddetaljer blev för frestande, så jag bara måste testa idén med hjälp av AI. Det blev en hel drös med gröna drakar i papper, men inte utan säkert ett par dagars arbete på det digitala konstprojektet. AI-konst tar tid, den med.
Jag och Christoffer håller ju på en del med origami. Däremot inte med papperskonst på den här nivån. Men med bakgrund i det jag har skapat i papper är jag övertygad om att en riktigt skicklig pappershantverkare utan problem kan skapa pappersdrakar som dessa, om än i flera lager papper. Origami går ut på att skapa ur ett enda ark. Därför vill jag inte kalla drakarna i papper för just origamikonst.
Man skulle kunna tro att papper är ett skirt och skört material. Ett litet ryck och sedan är det kört. I realiteten är papper starkt. Visste du att du kan skulptera det? Du kan vrida, knyckla, trycka och så vidare. Och så kan du vika, som i origami. Men det är väl det mest elementära. För att göra pappersdrakar behöver du sannolikt bearbeta pappret på flera av sätten. Tassarna, vingarna, öronen, svansen, ja, till och med huvudet skulle den som är talangfull på pappershantverk troligen kunna vika till. Du, kanske?
Det här för mig inte helt osökt till en av mina förebilder inom origami- och papperskonst: Jo Nakashima på Youtube.
Nu ska jag bli personlig. Personligare än när jag skriver om livet med sjukdom. Mina dagdrömmar är mina största skatter. Även om jag då och då blottar delar av dem är det aldrig någon som fått eller som kommer få tillgång till dem alla. Inte ens Christoffer som egentligen är den första personen som förstår hela grejen med Sandra: Jag tycker det är roligare att dagdrömma om saker än att faktiskt göra dem. Inget blir heller lika bra som i mitt huvud, det har han förstått med mig.
Jag tror att insikten slog honom när vi som nyblivna sambor skulle inreda balkongen. Den ena idén blev mer bombastisk än den andra och till slut frågade han om det är en balkong eller ett Eden jag vill ha. Du tänker dig balkongen som ett regnskogsparadis med fruktrankor, fågelsång och fjärilsvingar, va? Typ något sådant. Och med detta lyckades han ringa in kruxet. Jag dagdrömde mig en regnskog bortom balkongdörren, ett tropiskt skogsparadis som skulle fortsätta i det oändliga.
Dagdrömmar som ett sätt att skifta fokus från sjukdom
Samma sak var det när vi skulle åka på safari i Sydafrika. Missförstå mig inte, att se elefanternas vandring från bushen till vattnet i morgondimman är antagligen den mäktigaste syn jag mötts av. Men savannen var väldigt långt från vad jag föreställt mig, aningen inspirerad av Disneys Lejonkungen. Det visade sig att det inte finns någon sådan savann i verkliga livet och jag blev faktiskt lite besviken.
För det mesta är mina dagdrömmar enbart till glädje för mig. Det är liksom inga jobbiga katastrofdrömmar, utan sagolika historier och påhittiga idéer som jag använder mig av i jobbet som skribent och kreatör. Dagdrömmande är också min viktigaste copingstrategi i livet. Jag har varit sjuk och haft värk sedan jag var barn, och det har minst sagt varit pressat. Den som inte levt med smärta och annan sjukdom hela livet kan inte riktigt sätta sig in i vad det innebär att försöka leva så vanligt som möjligt med skola, relationer och så vidare.
Det spelar ingen roll hur dåliga sjukdagar jag än haft, de har alltid blivit bra tack vare att jag dagdrömt historier och idéer. Jag skulle nog mena att dagdrömmande är ett sätt att skifta fokus för mig och att det är därför jag så gärna går upp i fantasierna. Genom åren har jag tankevandrat till rymden, svunna tider och allra helst till avlägsna kungariken där hovintriger utspelar sig bland magiker och aristokrater.
Intryck från böcker och serier berikar dagdrömmande
För mig framträder allting som i bilder, eller rentav som i en film som jag befinner mig mitt i. Så mycket som jag dagdrömt har jag nog tränat upp detta seende. Fråga mig dock inte hur jag gör det. Vi har kanske alla olika seenden och om vi ges rätt förutsättningar kan vi finjustera dem genom övning, vad vet jag? I vilket fall har jag märkt att dagdrömmarna och fantasibilderna får näring av intryck. Ju ovanligare intryck desto mer berikande är dem.
Jag läser mycket och tittar mycket på serier, studerar och fördjupar mig dessutom konstant i olika ämnen som har med konst och litteratur att göra. Det här ger mina dagdrömmar näring. I synnerhet koreanska Joseon- eller fantasydraman och japanska manga- eller animeserier vidgar mina vyer. Mina största inspirationskällor är dock mytologi, Jane Austen och regency romance, som mixas med Disneyklassiker, Lord of the rings, Star wars och så vidare.
Jag har vissa ”epos” som jag dagdrömt sedan jag var 14 år. Dessa har utspelat sig i allt från rymdoperor till urban fantasy-miljöer. Dagdrömmarna kan sammanfattningsvis föra mig hur nära eller långt bort som helst, så inte att undra på att de alltid är lite-lite bättre än verkligheten. Jag är tacksam att jag har båda världarna i mig.
Det är så att jag nästan inte själv tror det, men dessa strandcollage har jag gjort med hjälp av AI. De har tagit mig flera timmar att göra, så nej, det känns faktiskt inte så fuskigt. Collage är en ganska outforskad konstform för min del. Under hösten 2023 har jag dock haft chans att prova på den vid ett par konstkurstillfällen och har insett att jag gillar skapande med pappersbitar skarpt. Eftersom jag numera kan testa mina konstidéer fritt i olika format, analoga som digitala, har jag visualiserat hur ett collage som föreställer en strand kan se ut.
Skapa collage av rivna pappersbitar
Blir du inspirerad och vill skapa egna collagebilder för hand? Så här kan du gå till väga:
Samla på dig papper i strandfärger från böcker, tidningar eller papper du skapat själv.
Klipp eller riv ut pappersbitar och sortera dem i högar med olika färger och toner.
Titta på ett foto eller en bild för inspiration till ett strandmotiv.
Skissa grunderna på ett tjockt konstnärspapper, på en kartongbit eller på en återbrukad canvasduk, alternativt improvisera motivet allt eftersom.
Limma bit för bit på pappret och se hur motivet tar form…
Förfina detaljerna på strandcollaget
Tänk på att papper är ganska tåligt och att du kan ”skulptera” bitarna på collaget för att skapa tredimensionella moln- och vågeffekter. Du kan till och med rulla pappersbitarna runt en blyertspenna eller tandpetare för att få mjuka former. Använd stora som små pappersbitar beroende på deras placering och nivå. Ska du lägga en grund för himmel, hav och land? Då kan du börja med lite större bitar och sedan bygga på med mindre bitar för ett livligt strandlandskap. För mina strandcollage har jag valt färgerna blå, gul, grå, brun och vit.
Har du fotograferat under den gyllene timmen? Varje tidpunkt på dygnet har sin egen tjusning vid fotografering, men guldskimret som sänker sig över världen den sista timmen innan solnedgången är det något alldeles särskilt med.
Jag älskar att ta med mig kameran på äventyr i solnedgången. Då och då vill jag ha längre fotosessioner och jag beger mig därför ut en timme innan solen går ner. Det är nästan magiskt hur ljuset förvandlar allt till guld och därefter till ett fyrverkeri.
Under den gyllene timmen blir ljuset mjukare, smeksamt. De bruna löven glimmar som skatter och asfalten vaknar till liv. Sanden på stranden färgas mörk av vattnet, i den finns dock stänk av guldstoft.
Fotografera timmen före solnedgången
Timmen som infinner sig före solnedgången är alltså tidpunkten för den gyllene timmen. Om du vill ta foton med en gyllene ton är det just då du ska knäppa med kameran. Till skillnad från när du lägger på filter blir de mjuka ljuseffekterna naturliga.
Har du ett motljusskydd? Då kan du prova att rikta objektivet mot solen för vackra effekter. Detta är ett av mina favoritsätt att fotografera. Jag gör det ofta med makroobjektivet. Annars rekommenderar jag att du leker runt med ljuset. Hur faller det?
Ta närbilder på människor och föremål
Under den gyllene timmen föredrar jag även att ta närbilder. Närbilder på vad för något? Både på människor och föremål, allra-allra helst på fina saker jag hittar i naturen. Från blommor till snäckor utforskar jag naturen genom linsen.
Eftersom jag bor 10 minuters promenad från stranden är detta en av mina främsta experimentverkstäder vid foto. Ett av mina bästa tips är att lägga dig raklång på mage i sanden och att rikta fokus mot ett naturföremål i vattenbrynet för bokeh.
