… är något jag för tillfället jobbar med. När jag får tid. Annars matar jag mest beställningstexter och tröttar ut kreativiteten på så vis. Det finns en gräns för hur mycket man kan prestera framför en skärm på en dag. Men när jag får tid fördjupar jag mig alltså i konsten att översätta abstrakt konst till digital konst, förutom i Googles diplomutbildning inom digital marknadsföring.
Efter vårens bildkurs och konststudier landade jag till slut i akrylmålning. Sedan dess har jag successivt provat mig fram här hemma, och jag har fortsatt att titta på hur andra gör. Att inspireras av andra är ett mycket bra sätt att lära sig ett nytt hantverk.
Färg och form spelar så klart en stor roll i det abstrakta måleriet, ja, även trots att man målar fritt. Men det finns också inslag av kladd, eller snarare av att lämna spår i målningen. Det är akryl, krita och penna om vartannat. Det ska jag filosofera mer om i ett annat blogginlägg.
Allt det här har jag försökt ta till mig och nu leker jag loss för fullt digitalt, samtidigt som jag för min egen skull provar olika färgmatchningar. Att fördjupa mig i färgteori eller färglära är ett av årets stadiga projekt. Lite här och lite där, och vips så här man lärt sig en hel del! Bilderna i det här blogginlägget föreställer mina två första experiment. Samma färger och mönster i två olika tappningar, vad tycks?
När coronaläget lamslog börsen och företagen våren 2020 var jag inte riktigt beredd. Jag trodde faktiskt att jag skulle klara mig bra genom den värsta marknadsoron, digitalt rustad som jag var. Men tji fick jag! Det blev några nervösa månader. Annonsmarknaden dippade rejält och fleråriga projekt gick därmed i graven, och det vill jag aldrig mer uppleva.
En bit in i hösten 2022 har jag dock fått domedagsvibbar. Det här ska vara min företagsmässiga högtid på året och ändå känns det som att allt går lite trögare än vanligt. Och det gör mig så nervös att jag inte riktigt förmår vara kreativ, åtminstone inte så som jag vill vara det.
I stället för att samla mig, fokusera på en sak i taget har jag gjort lite här och lite där. Det är förödande för kreativiteten, som kräver tid och koncentration. Att man liksom kan landa i något.
Jag har velat blogga om det. Men som du ser, bloggen har varit händelsefattig i snart ett par veckor trots att jag egentligen haft massor att berätta om.
Egentligen ska jag skriva en beställningstext. Jag har dock så mycket i huvudet att jag väljer att skriva av mig först. I veckan har jag påbörjat Googles diplomutbildning i digital marknadsföring. Något vettigt måste jag ju göra för att få ännu mer växtkraft. Jag läser utbildningen i min egen takt via Coursera.org och har varit så uppslukad att jag avklarat 50 procent av den första kursen.
Det här känns annorlunda än sommarens skrivkurser, som något jag kan fullfölja för min egen skull.
Totalt ska jag ta mig an sju kurser och hundratals studietimmar för att få diplomet. Faktiskt tror jag att jag kan bli klar med vad som ska motsvara en månads studier med tio timmar i veckan innan den här veckan är slut. Om min hjärna nu inte kraschar först. För ja, jag får mängder av nya perspektiv till mig.
Jag har rensat skallen genom att makrofota i kvällsljuset.
Min filosofi är att det inte spelar någon roll hur länge man har hållit på med en grej, man kan alltid lära sig nya saker. Digital marknadsföring har jag hållit på med i fem till åtta års tid. Ändå visar Googles kurs om den mest grundläggande marknadsföringen att jag har mycket kvar att lära. Därför ska jag kavla upp ärmarna.
Jag försöker ställa om siktet mot en mer användarorienterad marknadsföring, med bland annat ett UX-perspektiv. Bara under denna första vecka inser jag hur långt Google kommit i sitt användartänk och det är ett privilegium att höra deras utbildare prata om varför användaren är det viktigaste i hela marknadsföringsprocessen.
Jag har särskilt fastnat för det som kallas inclusive marketing, inkluderande marknadsföring. Utifrån tips från Google-teamet fördjupade jag mig i ämnet under flera timmar i går kväll. Representation är av vikt, och i en mer inkluderande marknadsföring fokuserar man på mångfald genom individer. Det gäller alltså att röra sig bort från stereotyperna men att samtidigt försöka göra allas röster hörda.
Redan i början av den första kursen uppmuntrades jag av att en av utbildarna lyfter tre behjälpliga egenskaper hos en som arbetar med digital marknadsföring: Nyfiken, analytisk samt berättare. Det här är egenskaper jag brukar smickra mig själv med att jag besitter.
Hur lär jag mig bäst? Låt mig introducera begreppet autodidakt.
Aldrig i livet att jag vill tona ner vikten av att lära sig av och tillsammans med andra. Folkbildning – utbildning över lag – är något jag tror på. Och visst är det så att jag får ut hur mycket som helst av ett samtal. Särskilt om jag får ställa tusen frågor i nyfikenhetens sanna anda och en vänlig själ tar sig tiden att besvara dem. Jag hade en helt underbar lärare påkonstkursen från i sent i våras. Tack vare henne är mitt skapande berikat med ny färg- och materialkännedom.
Och aldrig, aldrig att jag vill förminska alla de kreativitetssamtal jag har med Christoffer och mina kreatörsvänner. Det här är samtal som på ett eller annat sätt pågår nästan varje dag och som hjälper mig lära känna mig själv väldigt mycket bättre.
Vad betyder autodidakt?
Enligt SAOL, Svenska Akademiens ordlista, betyder ordet autodidakt en person som rätt och slätt är självlärd.
Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem.
Men trots nästan tio års studier och åtskilliga samtal lär jag mig allra bäst för mig själv. Bland annat genom ett dagligt nötande och kanske just för att jag är en obotlig perfektionist som piskar mig själv till att bli riktigt bra. Det finns inga genvägar i skapande eller kunskapande. Man måste helt enkelt göra, göra och göra lite till, både genom teoretiska och praktiska studier.
En autodidakt är en person som lär sig saker genom självstudier. Ordet kommer från grekiskans autos som betyder själv respektive didaskein som betyder undervisa. Det är också ett begrepp inom konst- och litteraturvetenskapen, och det beskriver en kreatör som i stort sett är självlärd. Inte så sällan var personen en kreatör som kom från arbetarklassen och som inte fick formell läs- och skrivträning i skolan men som blev författare ändå.
I mina 30 har jag vid ett par tillfällen försökt börja med universitetsstudier. Jag pallar några veckor och sedan slutar jag tvärt när jag inser att jag hellre vill göra, göra och göra på egen hand, låta kärleken till ett ämne leda mig framåt hellre än att följa en kursplan. När drivet till att lära och växa finns hittar man ständigt vägar till nya färdigheter.
Då och då får jag ett ryck och tänker att jag borde öppna den där förbenade nätbutiken så att jag kan sälja mina målarbilder och posters. Men så är det alltid något som sätter stopp, och jag misstänker att det är min egen kreativa process. För egentligen gillar jag att kunna experimentera mig fram och att sedan kunna blogga om det jag gjort i stunden. Det är detta som håller mig i gång varje dag.
I våras studerade jag komplementfärger och vattenfärger rent teoretiskt och det här satte sin prägel på vad jag skapade då. Jag gjorde bland annat min allra första riktiga poster. Motivet föreställer en orange koi i en blå damm. Blått och orange är komplementfärger och det ser du på hur det blåa lyfter det orangea i min posterdesign. Faktiskt var jag även inspirerad av färgerna i ett av mina egna foton, så ja, många processer samtidigt.
Och just för att jag var så insnöad på akvarellfärger fick det bli en fisk och damm med vattenfärgsöverdrag. Jag har maskerat olika svarta silhuetter med akvarellfärgsgrafik i Adobe Illustrator. Maskeringsfunktionen – den görs i ett x antal steg – har visat sig vara väldigt användbar och det var det första jag lärde mig göra i Illustrator. Specifik, haha! För att ge min orangea koi ett extra lyft har jag guldkantat den. Tycker själv att det blev fina detaljer, och dessutom är blått och guld vackert ihop.
Den här postern lägger jag alltså nu upp i min idébank slash projektkatalog, vilket innebär att du kan ladda ner den gratis. Men med den gratis nedladdningen följer ett ansvar från din sida. Du måste respektera upphovsrätten. Med andra ord får du använda postern för privat bruk men inte för kommersiellt bruk. Du kan därmed inte ladda ner och ladda upp bilden någon annanstans och hävda att den är din. Inte heller kan du printa ut postern på tjockt papper och sälja den vidare.
Jag läser och inspireras av konst- och pysselböcker. Häromsistens var If you can doodle, you can paint av Diane Culhane föremål för mitt nyfikna utforskande. Det här är en bok om kladd och den innehåller mängder av kreativa ritövningar. Jag ska beskriva en av de ritövningar jag provat längre fram i blogginlägget – men först:
Egentligen är det ganska otroligt, för utifrån något man kladdat i sin anteckningsbok kan man skapa något större. Eller så kan man ge ett befintligt konstverk nytt liv genom att rita krumelurer på det, gärna på känsla. Kladd, eller doodling, är en viktig aspekt av konstnärligt skapande. Så är det inte minst inom abstrakt konst där det kan vara så ”enkelt” att man börjar med en linje.
På bilden ser du omslaget till Diane Culhanes konst- och pysselbok If you can doodle, you can paint. Boken gavs ut av Quarry Books 2017.
När man kladdar en bild gör man det oftast intuitivt, och det kan i sig vara väldigt avkopplande. Du fattar ju hur lockande det här låter, så doodling är något jag börjat ge mig i kast med bara för att må bra. Det fungerar också som ett motgift mot min extrema perfektionism, som inte alls hjälper mitt nybörjarjag. Ja, eller det hjälper nästan i alla fall.
Det finns så himla mycket man kan göra kring kladd, det insåg jag när jag läste If you can doodle, you can paint. Man kan rita cirklar och binda dem samman med streck, kladda på ett litet eller stort papper för att engagera olika kroppsdelar och man kan rita utan att lyfta handen från pappret.
Kladda på post-it-lappar – en enkel ritövning
Den ritövning – eller snarare kladdövning – jag främst tog med mig från boken går ut på att kladda på post-it-lappar. Tack vare den lilla, lilla ytan på papperslapparna kan man kladda hyfsat snabbt, utan att fokusera för mycket på detaljerna, och formatet öppnar dessutom för att man kan rita framför tv:n. Det var precis det jag gjorde när jag satt med ett post-it-block, svarta tuschpennor av olika tjocklekar och kladdade på utan att övertänka varje streck. Det är rentav en fördel att vara lite distraherad och att låta handen gå som av sig själv i det här fallet.
När jag hade fyllt en post-it-lapp med krumelurer drog jag bort den från blocket och började fylla nästa. På så sätt fick jag snabbt ihop en kladdsamling, vilket är själva syftet, och dessa lappar har jag sedan arrangerat i mindre samlingar. Får se vad jag ska göra med dem! Kanske inget. I If you can doodle, you can paint tipsar dock författaren om att man kan klistra kladdlapparna på exempelvis ett akvarellpapper för att ge dem ett konstnärligt sammanhang.
För mig innebar denna ritövning en form av brainstorming eller flödesskapande. Jag kladdade fram olika blommor och mönster som jag tror att jag i sommar kommer rita upp i Adobe Illustrator. Det var helt enkelt bra att få en känsla för de olika linjerna och formerna, och här hade jag uppenbarligen saker i mig som jag inte visste om och som kom fram i flödet.
Jag skriver också på flöde, det är så jag fiskar upp mina texter. Man kan liksom alltid hitta något i strömmarna, så även brottstycken av något mer. Visste bara inte att samma sak gäller för att rita och måla.
Jag har ett så vansinnigt mål för min idébank eller projektkatalog med gratis printables att jag inte vågar skriva ut det. Faktiskt vågar jag knappt tänka på det. Men det inkluderar i alla fall ett tokskapande av målarbilder. Så mycket kan jag berätta.
Jag gör det steg för steg, en målarbild i taget. Och efter helgens skaparsession har idébanken återigen fått påfyllnad. Den här gången är det i form av så kallade kawaii målarbilder för barn, med andra ord av söta barnmålarbilder.
Vissa målarbilder tillverkar jag i Illustrator och andra i Canva. Just de här målarbilderna är former av collage i Canva, dock inte med Canvas egen clipart. Grafiken har jag köpt rättigheter för någon annanstans och sedan har jag mixat den med en massa annat för att få till stilen jag eftersträvar.
När man skapar för barn tycker jag att man ska våga vara lekfull. Här har jag försökt släppa fram lekfullheten i form av sagovärldar. Jag visar bara ett axplock av målarbilderna, vill du se samtliga av dem ska du definitivt botanisera i projektkatalogen här på Sandrasdagar.se.
Nu har jag åter gett Upwork två och en halv veckor av mitt liv. Efter den här snabbvisiten kommer jag inte återvända. Det kan låta lite väl hårt, särskilt eftersom jag började min frilanskarriär på bland annat Freelancer och Upwork en gång i tiden och fått många chanser tack vare plattformarna.
Jag har haft en del internationella kunder via dem och vissa har varit sjukt proffsiga. Faktiskt så proffsiga att jag känt mig överväldigad.
Men jag kan också räkna upp en rad tillfällen när samarbetena via plattformarna stressat mig halvt sönder och samman. Detta beror på att mycket av kontakten skett långt inpå kvällarna och att de avtalade villkoren successivt – eller helt spontant – ändrats. Oftast sker det dock subtilt, en liten, liten gräns som passeras i taget. Gärna under trevligt tilltal, så att man liksom kollras bort.
Hur kunderna är har alltså inget med Freelancer eller Upwork att göra, ska tilläggas. Bara med kunderna själva. Eller med oss frilansare!
Under en ganska lång period har jag undvikit att ta in kunder av den anledningen att jag inte kan vara tillgänglig dygnet runt och inte kan anpassa hela min vardag efter någon annans nyck.
Ibland kan jag känna det som att jag som kreatör ska vrida ur sista droppen av mig själv för att möta upp så fort kunden får feeling på vad som helst. Och det är ju inte riktigt det vi brukar komma överens om. Jag ska liksom bara leverera texter eller så. Plötsligt är min tillvaro inte min egen.
Jag vet att jag jobbar med min passion, men jag har också ett liv bortom frilansarbetet. Typ en familj. Vänner. Sjukdomar. Och ett behov av sömn. Längtan efter en rolig fritid. Och när jag har jobbat klart vill jag stänga ner, inte svara på mejl klockan 23. Den tiden i livet borde vara förbi.
När jag var helt ny i branschen försakade jag mig själv för att vara tillgänglig och tillmötesgående, hur orimligt det än var. Nu har jag varit med liiite för länge för att gå med på slavliknande arbetsförhållanden. Jag inser mitt värde och rusar bort från dåliga villkor, eller bara en allmänt taskig syn på kreatörer, snabbare än snabbast.
Det barkade helt klart dithän den här gången. Därför kände jag mig tvungen att säga stopp efter bara dessa två och en halv veckor. Jag har dock en plan b och en plan c, så det är ganska lugnt.
Du känner mig; det är mycket jag tycker är roligt och spännande. Ja, jag blir lätt överentusiastisk, men det är ju så jag är. Rätt och slätt. Och en av de saker som får mig att känna å, så roligt (!) är abstrakt blomfoto med makrot. Faktiskt kan detta vara något av det roligaste jag vet att göra. Det är också ett ganska nyfunnet intresse som gör mig väldigt, väldigt gott. Jag har upptäckt att fotograferandet av blommor gör mig mer närvarande och avslappnad, två saker jag annars kämpar med.
Tanken med ett makroobjektiv till kameran är kanske inte i första taget att ta abstrakta bilder. Med rätt schvung kan man liksom få till en kristallklar skärpa och därtill en tämligen porträttlik avbildning av blomman. När jag gör abstrakt blomfoto frångår jag detta helt och hållet, och fokuserar enbart på ljusspelen i växterna. Fotona jag visar här i blogginlägget är inte redigerade det minsta, det är rent förvandlande ljus som gör dem så udda. Egentligen är inte naturen särskilt tillrättalagd och det är så här jag oftast ser blommorna.
Det är redan kväll. Jag som har lovat mig själv att ge mig ut på en liten skogsrunda i kvällsljuset känner plötsligt hur rumpan vuxit fast i stolen.
Ögonen är dessutom fastnaglade vid skärmen och fotona jag skrollar igenom. Foton på blommande träd.
Så här ser syrenknoppar ut.
I stället för att ge mig ut i den vackraste vårblomningen sitter jag alltså här och erinrar mig vårblommor.
Och jag tänker även att det hade varit kul för min egen skull att lägga upp några av den senaste veckans blomfoton på bloggen… Se hur vackra träden är i senvåren!
Ibland när man sätter sig ner och skapar blir det inte alls som man tänkt sig. Jag hade tänkt fortsätta kreera vårmandalor i dag och i stället lekte jag loss en massa. Och det var inte alls i onödan, som att leka någonsin skulle vara det!
Men, men, jag fick gjort kreativa skrivövningar om svamphus. Övningarna går under samlingsnamnet ”Vem bor här?” och utgörs av fem olika svamphus vilkas inneboende du ska berätta om. På skrivpappren finns en bilddel respektive en textdel, men du kan förstås komplettera med linjerade papper.
Under våren har jag studerat kreativitet som helhet och det här har alltså utmynnat i att jag anmält mig till olika kurser, både via studieförbund och universitet. Till sommaren väntar bland annat en kurs om att skriva barnlitteratur – men fram till dess går jag en allmän bildkurs.
På bildkursen har jag gått all in för starka färger, och färgglädjen har smittat av sig på dessa skrivövningar. Säkerligen kommer även det faktum att jag snart ska skriva små barnberättelser prägla riktningen på innehållet något. Det är som det ska vara! Livet, liksom.
Skrivövningarna om svamphusen är gratis att ladda ner, som alla mina printables på Sandras dagar. När du klickar på länkarna här i blogginlägget kommer du vidare till de enskilda nedladdningssidorna.
Skriv loss med barnen i ditt liv eller hitta på egna svampsagor!
I kväll insåg jag att jag kan behöva fake it till you make it på den fronten, och jag satte mig därför framför designprogrammet trots sviktande ork och lust.
Och det blev ju väldigt bra! Jag har gjort nya vårmandalor och nu tror jag att jag har hittat tillbaka någorlunda till flödet, vilket innebär att fler mandalor är på gång.
Medan jag pysslat med mandalorna har jag lyssnat på två poddavsnitt av När man talar med trollen, ett om jättar respektive ett om gloson. Mycket, mycket spännande!
