Se! Första lasset konstnärsmaterial har äntligen anlänt

Jag har ännu inte hunnit packa upp och kika på konstnärsmaterialet ordentligt. Nu har det äntligen anlänt och jag är jättepepp på att sätta i gång med skapandet. Ska ”bara” fixa tid och rum för det först. Kanske den största utmaningen.

konstkursen jag går använder vi oss av Schminckes akrylfärger till det mesta och jag tycker de är så vackra och inspirerande att jag beställt hem egna. Egentligen hade jag ju tänkt införskaffa Schminckes akvarellfärger, men nu blev det alltså akryl i stället.

första lasset konstnärsmaterial har anlänt

Jag ska börja med abstrakt måleri här hemma. Det har jag landat i på sistone. För att kunna öva på riktigt har jag därför beställt och köpt hem mängder av canvastavlor, som ska fyllas med klatschiga färger.

Förutom kursen har jag låtit mig inspireras av Swarez Arts roliga filminstruktioner för att måla abstrakt med skrapor – japp, länken tar dig dit! Vet inte hur många gånger jag sett dessa instruktioner de senaste veckorna.

Man måste inte nödvändigtvis använda traditionella penslar när man målar abstrakt. Friheten att välja redskap är väl lite av tjusningen med abstrakt måleri, tänker jag. Som du kan se på fotot med de fortfarande inplastade sakerna har jag införskaffat ett par av Catalysts silikonskrapor. Jag ser fram emot att testa dem.

Allt det här är nytt för mig och jag tar det därför steg för steg.

En arbetsam vecka fylld med textprover och träprylar

En vecka som den här märks det av att jag och Christoffer har en entreprenörs- och företagstillvaro. Saker har verkligen ställts på sin spets de senaste dagarna. Samtidigt som jag själv har tagit fram cv och textprover för att söka nya uppdrag – och faktiskt redan fått ett par stycken och därmed är på gång med att skriva texter till kunder – har jag hjälpt Christoffer komma i gång med sitt Kanåsen. Han har behövt produktbilder för sina träprylar, liksom en enkel webbplats i väntan på en webbutik. Mitt i allt har jag alltså gjort logga, fotat och så vidare. Och Christoffer har skapat på som sjutton, han också.

handgjord träask med ring
Christoffers handgjorda ask och ring. Allt i trä. Nej, den här ringen är inte till mig! Inget frieri, med andra ord.

Vissa veckor kör det helt enkelt ihop sig och jag försöker mest gilla läget. Jag har nämligen bestämt mig för att steppa upp företaget igen och åta mig fler projekt. Nu när jag går konstkursen inser jag hur många konstgrejer jag vill prova, och konstnärsmaterial är fasen inte billigt. Inte de bra sakerna, i alla fall. Så jag måste kavla upp ärmarna aningen. Dessutom har jag på sistone känt en viss oro inför marknadsläget och börjat fundera på hur det i längden kommer påverka exempelvis annonsförsäljningen. Jag vet ju liksom inte, den här veckan har jag sålt åtta samarbeten till bloggarna och då känns ju allt bra. Men så ser det inte ut varje vecka. Säkerligen inte i kristider.

mandala coasters i trä
Mandala-coasters gjorda i tre olika sorters trä: Valnöt, ask och ek. Varje träslag har fem olika mönster. Dessa coasters säljs på Nackhellehem på Johnssons gård i Varberg. Följ gärna Christoffers Kanåsen på Instagram.

För att vara proaktiv har jag därför redan nu börjat se mig om efter roliga och givande uppdrag som kan dryga ut kassan varje månad. Även om det har varit mycket i veckan har jag känt mig skärpt och samlad. Okej, så det har blivit lite väl långa arbetsdagar med frilansjobb inpå natten, men det här är bara en övergångsfas. Snart sitter de nya rutinerna och jag ser väldigt mycket fram emot den kommande tiden. Det är faktiskt lite skönt att vara involverad i någon annans saker igen. Annars är det ju mest i min egen lilla bubbla jag lever och den är ganska gränslös i sig, på gott och ont. Kanske till och med kan få en vardagsbalans nu, med en tydligare uppdelning mellan jobb och fritid.

Priset jag betalar efter den intensiva veckan som varit

trött av värk

Jag tror visst att jag lämnat världshistoriens intensivaste vecka bakom mig. Det har varit kvartalsredovisning, konstkursstart och gymnastikuppvisning. Bland mycket annat. Och mellan turerna har jag ju också jobbat och fasat över mäktigheten i de tusen sysslorna.

En sådan vecka har nämligen alltid sitt pris. Det vet jag innan jag ger mig i kast med den. Kroppen knäcks, och jag behöver några dagar av total utslagenhet innan jag kan börja hitta tillbaka. Så blev det även den här gången. Jag sov typ i 16 timmar mellan lördagen och söndagen, och ändå har det känts som långt från nog. Jag är fortfarande borta.

betalar ett pris efter aktiviteter värk

När man levt med värk sedan barnsbenen kan man, som jag, vara ganska trött i 35-årsåldern. För mig är det svårt som det är att orka jobba och att då klämma in en massa umgänge och aktiviteter blir sällan hållbart för mig. Av den anledningen är jag väldigt försiktig med vad jag lovar bort mig till och jag är kanske inte heller den roligaste vännen i det avseendet.

Men vissa veckor hopar sig saker i alla fall och då försöker jag bara gilla läget och tillåta mig själv att vara trött både under tiden och efteråt. Annars är tröttheten som kommer till följd av de mest elementära saker ganska nedslående. Man vill definitivt inte behöva känna så när man är förhållandevis ung, tro mig. Därför är det extra viktigt att vara snäll mot sig själv.

Äldsta syskonbarnets första stora gymnastikuppvisning

Syskonbarnen börjar bli stora nu. Det är knappt jag fattar hur fort tiden gått sedan de vaggades i mina armar och jag var livrädd att jag skulle tappa dem i golvet. Det äldsta syskonbarnet är sju år och hade sin första stora gymnastikuppvisning i lördags. Jag fick gå med på den, vilket gör mig glad för sådant är viktigt för mig. Jag vill vara med i så många aspekter av barnens liv som möjligt. Syskonbarnen är trots allt det finaste jag har.

äldsta syskonbarnets stora gymnastikuppvisning

Det kom jättemycket folk till uppvisningen. Kändes som att halva Varberg var där. Jag tror faktiskt att mitt syskonbarn var toknervös, men när hon och gymnastikklubben gick ett varv inför publiken sträckte hon på sig likt en proffsgymnast. Och vid varje kullerbytta, hjulning och ljushopp märktes det tydligt hur mån hon var om varje rörelse. Hon gick helt och hållet in för det!

Min mage knöt sig varje gång de äldre barnen gjorde sina trippelvolter och akrobatikkonster. Syskonbarnet, mitt, var däremot som uppslukad av dem och jag tror jag vet vad som rörde sig i hennes huvud: Snart kommer det vara hon som oförskräckt kastar sig ut i luften och snurrar runt, runt. Då vet jag inte om jag kommer fixa att titta på fler gymnastikuppvisningar. Jag kommer nämligen sitta som på nålar under hela showen och våndas över de farliga trixen.  

Men här och nu är det fantastiskt att få bevittna hur kärleken till en aktivitet slår ut i en vacker blomma.

Laddar inför en intensiv – och förhoppningsvis rolig – vecka

Den här veckan händer allt på samma gång.

Jag ska lämna in papper till revisorn. Japp, så var det återigen dags för kvartalsredovisning! Jag kommer inte få en mentalt lugn stund innan jag tagit tag i pappersbiten, och det här med att sammanställa materialet tar faktiskt sin lilla tid. När man är en virrpanna är det dessutom lätt att glömma ett och annat papper, så jag tänker och tänker på denna enda sak.

laddar inför en intensiv vecka
Så här fina saker ser jag numera på mina små vandringar i hemmasnåren. Fotona i inlägget tog jag i går. Jag hade en jättemysig stund med kameran, alltmedan Historiepodden ljöd i öronen.

Blir alltid lika glad när sammanställningen väl är klar, för det här är verkligen inte min bästa tid. Sådana här saker får mig att fundera på om jag kanske skulle skippa företagandet och bli egenanställd i stället. Jag kan fortfarande frilansa via Cool company eller Frilans finans, liksom. Och jag slipper tänka på redovisningsbiten eftersom frilansföretagen betalar in skatten åt mig.

Jag tror jag hade gillat enkelheten i det.

Men det är inte bara detta jag ska göra i veckan. Nej, för den här veckan börjar jag äntligen på en konstkurs via ett lokalt studieförbund i Varberg. Under hela coronatiden har jag längtat efter att få studiecirkla och lära mig måla av andra som kan det, och nu blir det alltså av. Jag är supertaggad!

Min uppfattning av den kurs jag ska läsa är att den är en allmän bildkurs på nybörjarnivå. Kursbeskrivningen säger att jag bland annat ska få måla med akryl, rita med kol och göra linoleumtryck. En sådan här allmän och kravlös inriktning är precis vad jag behöver för att komma i gång själv.

Jag vill rita och måla mer i vardagen men vet inte i vilken ände jag ska börja på egen hand, så jag börjar med en bildkurs och hoppas på vägledning. För att vara ärlig är jag lite nervös. Jag har inte gjort en så här stor sak sedan före coronautbrottet. Men nu händer det efter år av väntan! På onsdag.

rolig vecka framför mig

Och på onsdag ska jag även gå en näringslivskurs om NFT:er och kryptovalutor för kreatörer. Kursen, eller snarare workshoppen, är ett initiativ av Region Halland. Dels tycker jag temat är intressant, dels är det ett ämne jag känner att jag vill ha bättre koll på. Jag som ändå jobbar som digital kreatör kommer säkert ställas inför både NFT och krypto förr än senare.

Det här var lite om vad som väntar mig i veckan. I dag ska jag hälsa på min moster, gå en vända på stan innan påskdekorationerna plockas bort och, om jag får önska, göra origami med Christoffer.

Läst 20 böcker hittills i år – och än är februari inte över

Finns det alls någon vits med att räkna antalet böcker man läst? Nej, det gör det kanske inte. Men jag gör det ändå, för att jag för egen del ser att läsa många böcker som en stor livsvinst. Jag mår som bäst när jag läser mycket, funkar biblioterapi på mig, eller? Absolut, absolut!

Jag ser också antalet lästa böcker som ett mått på hur mycket jag vilat och i år måste jag hittills ha vilat mycket, med tanke på att jag i dag passerade 20 böcker för året. Och än är februari inte över!  

Jag loggar läsningen på Goodreads. Detta är som Facebook men för boknördar. Älskar’t! Tack vare detta kan jag enkelt hålla reda på vad och när jag läst, och jag har vanan att bokmärka böcker som jag vill läsa.

läst 20 böcker hittills i år

Sedan är det ju superkul att följa mina vänners läsning. Två av mina närmaste vänner använder nämligen också Goodreads och genom deras läsande har jag fått mängder av bra boktips. Så om du vill få tips på bra böcker kan jag varmt rekommendera Goodreads!

 Jag är oändligt tacksam för bokströmningstjänsterna och biblioteken. Har köpstopp när det kommer till böcker, kan inte köpa på mig mer på grund av platsbrist. Men ändå känns det som att jag är rikare än rikast på litteratur. Varje dag kan jag välja nya skatter.

Och de här skatterna berikar mig något enormt. Jag känner hur jag dag för dag växer, såväl språkligt som intellektuellt. Just nu varvar jag skönlitteratur med facklitteratur, och jag överraskar till och med mig själv med berättelserikedomen jag tar del av.

Att få – att kunna – läsa så här är ett av de största privilegierna.

Veckorna går och går… och man hinner med ganska mycket

De senaste veckorna har rusat i väg, återigen går och går de. Veckorna, alltså. Egentligen händer väl inte så jättemycket i denna lugna vardagslunk från vilken jag ännu inte gjort mig riktigt fri, ändå är det som att hela livstider går.

Jag vet inte om det är ljuset eller vilan som gör det, men plötsligt har jag en känsla av att jag rör mig med all tid i världen och att mycket hinns med även i ruset. Aldrig nog, så klart. Så långt har jag inte kommit i min personliga utveckling. Men mycket.

veckorna går och går

I ruset har alla hjärtans dag passerat, jag fick gjort några pyssel- och målarbilder till temadagens ära. Det var viktigt för mig att hinna med det, mitt uppe i allt annat. Jag har skrivit en del beställningstexter och det börjar jag känna av nu. På hur seg jag är i huvudet, menar jag.

Det känns också som att jag fått privilegiet att uppleva det bästa av två årstider, den vintriga vintern och vårliga våren. Snö och snödroppar om vartannat.

Och mest av allt har jag tagit min smärta på allvar och faktiskt tillåtit mig att vila. Tillvaron blir märklig under de värsta smärttopparna, och då gäller det att bara låta den vara så. Det är okej.

subbe fyr i vintern
Kåsas strand och Subbe fyr i vinterskrud.

Jag har tränat qigong och tai chi, övat på att andas. Gått mina promenader med pappa. Vissa dagar har jag gått ut själv, då med kameran.

Och jag har läst och läst. Läst böcker i mängder. Och jag kan inte få nog av berättelserna. Är inne i mitt livs läsflow och det gör mig gott i djupet av själen.

Med läsningen har också skrivflowet kommit. Jag skriver i ett enda flöde nu, så har det varit i snart ett par veckors tid. Jag älskar att skriva när det är så. I och med det kastar jag perfektionen lite åt sidan, men i stället levererar jag texter som sprakar till.

snödroppar i februari
Årets första snödroppar i parken.

Så ja, jag har hunnit med mycket. Veckorna har varit mycket. Och de senaste dagarna har jag inte haft riktigt lika ont i revbenen som tidigare.  

Drömmer du också om att lämna ekorrhjulet för gott?

Det här blogginlägget innehåller två boktips. Men en så pass personlig anknytning känner jag till böckerna att jag först måste få reflektera fritt kring temat att lämna ekorrhjulet.

jag lämnar ekorrhjulet åsa axelsson

Ekorrhjulet är inget för mig. Jag mår inte bra av det, värkkroppen pallar inte.

Min sambo Christoffer är inte heller han så mycket för det snurrande hjulet, så i honom har jag mycket stöd när jag successivt försöker arbeta mig bort från det. Bland annat genom bloggarna, då.

FIRE-rörelsen som ett sätt att lämna ekorrhjulet

Det finns många sätt att försöka lämna ekorrhjulet, de flesta sätten brukar utmynna i olika ekonomiska lösningar. Du har kanske hört talas om FIRE-rörelsen? Den är ganska omtalad just nu. Finns till och med ett avsnitt om rörelsen i Svt:s Ekonomibyrån.

Christoffers bror är lite av en FIRE-anhängare och det går riktigt bra för honom i hans extremsparande och -investerande. Jag är jätte-jätteimponerad av hans ihärdighet, men tänker att den livsstilen nog inte är något för mig.

Han jobbar, sparar, jobbar. Typ så.

Vill hitta lösningar för att jobba mindre redan nu

Jag vill nämligen inte jobba mer, inte ens under fem eller tio års tid. Jag vill hitta lösningar för att kunna jobba mindre här och nu. Det är nu jag behöver vilan, liksom. Friheten, måste den skjutas fram länge?

Det finns lika många vägar till frihet som det finns människor, gissar jag. Mina och Christoffers familjevänner försöker exempelvis bli självförsörjande på grönt genom ett fantastiskt roligt trädgårdsprojekt.

Och jag har ju den här idén om att blogga mig ut ur ekorrhjulet och har kommit ganska långt på min resa. Min målsättning är att kunna känna att jag kan jobba 50 procent och ändå ha en rimlig heltidslön snarast möjligt.

Älskar det jag gör för mycket för att vilja sluta jobba helt. (Inte för att man måste sluta jobba när man väl sparat ihop till sin tidiga pension. Det skulle säkerligen heller ingen FIRE hävda, så ambitiösa som de är.)

Jag är också övertygad om att det finns utgifter jag kan dra ner på bums. Bara en sådan sak som alla abonnemang! Det är egentligen sjukt hur mycket pengar som försvinner på… på vad?

Drömmen om frihet – den privilegierades dröm?

Som den i grunden beteendevetare jag är kan jag inte låta bli att göra en liten parentes kring drömmen om frihet.

Jag sitter här och tänker shit (!), vad privilegierad man är om man ens kan planera för en framtid utan lönearbete, eller åtminstone för en framtid med korta arbetsdagar och ändå reda sig bra ekonomiskt.

en sådan här arbetsplats hade inte alls varit dum
Man kanske bara vill ha mer av andrum i vackra solnedgångar…

Samtidigt kan ett i-landsproblem vara ett problem. Jag menar, att känna att man inte räcker till för familjen eller att man håller på att bränna ut sig är ju faktiskt verkliga bekymmer.

Och det är väl inte så dumt att ta sig en funderare kring vad som spelar roll i livet och vad man helst vill lägga sin tid på, eller?

Två böcker om hur man kan lämna ekorrhjulet

Okej, så det är väl lite jobbigt att grubbla över ekorrhjulet. Men jag tycker också det är ganska spännande att fundera på det. Därför har jag valt att läsa två böcker om ämnet, Ut ur ekorrhjulet och Jag lämnar ekorrhjulet.

Efter läsningen konstaterade jag just det här med privilegiet, i båda fallen finns någon form av ekonomisk förutsättning att bli ekonomiskt fri.

Ut ur ekorrhjulet av Oskar Lindberg

Ut ur ekorrhjulet (Pug förlag, 2019) är skriven av Oskar Lindberg och Maribel Leander Lindberg och handlar om deras resa mot ett liv i ekonomisk frihet. Just den här boken har vissa kopplingar till FIRE-rörelsen, som jag tänker mig den.

Lindbergarna bestämde sig för att sluta (lyx)konsumera och att börja spara pengar så att de kunde jobba mindre. Tillsammans lyckades de spara ihop så mycket pengar att de nu kan leva på avkastningen från investeringarna i enlighet med fyraprocentsregeln.

Jag vet ärligt talat inte hur många som kan möjliggöra den här livsstilen, den kräver trots allt att man har riktigt bra inkomst och dessutom vet hur man ska investera pengarna. Givetvis kan jag ha fel. Jag välkomnar nya perspektiv, ge mig gärna sådana.

Något Ut ur ekorrhjulet faktiskt gör bra är att visa hur viktigt det är att tänka till kring utgifterna. Genom att omsorgsfullt planera sin hushållsekonomi lyckas Lindbergarna leva kvalitativt på cirka 20 000 kronor i månaden. Nu har de all tid i världen att umgås som familj, de vistas utomhus så mycket det bara går.

Det kan ju vara så att FIRE och fyraprocentsregeln är din grej i livet, din väg ut ur ekorrhjulet. Då är den här boken säkert något för dig.

Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson

Jag föredrar Åsa Axelssons bok Jag lämnar ekorrhjulet (Norstedts, 2019). Varför? Jag kan enklare relatera till innehållet, till tipsen. Svårare än så är det inte.

På många sätt kan jag känna igen mig i den utbrända läraren Åsa som hellre vill må bra än bränna pengar på onödiga prylar som i längden gör henne sjukare. Den onda cirkeln av att jobba, må dåligt, tröstshoppa, må dåligt, jobba. Känner du igen dig?

Efter en lång sjukskrivning kände Åsa att hon inte kunde återgå till sitt tidigare liv. Det var ett liv som innebar massor av jobbvånda, hög konsumtion och lite tid över till både levnadskonsten och familjeumgänget.

Hon började då räkna på det – måste det verkligen vara så mycket dyrare att jobba mindre än att jobba för att slösa? Genom att redovisa ekonomin för ett år utan lönearbete framgår det att små förändringar kan revolutionera vardagen pengamässigt.

Förutom att ge många handfasta råd är Jag lämnar ekorrhjulet roligt skriven. Boken är definitivt en medryckande vardagsberättelse med en hel del dråpliga situationer.

Observera att Åsas man fortfarande jobbar och drar in pengar till familjen, att de till viss del har pengar att röra sig med. Det gör inte spartipsen mindre kreativa. Man måste beundra författarens påhittighet!

Här ligger mycket fokus på de där små glädjande stunderna i livet, som i att plocka bär i skogen eller att kunna leka med barnen hela eftermiddagen.

Vad skulle jag göra om jag kände mig ekonomiskt fri?

Vet du, jag är inte så säker på att jag hade levt mitt liv så mycket annorlunda om jag varit ekonomiskt fri. Inte mot vad jag gör numera. Jag skulle bara gjort mer av det jag mår bra av, som att läsa och skapa mer. Vandra mer. Självklart i ett lugnare tempo.

drömmer om att lämna ekorrhjulet

Tempot är viktigt, så även känslan av att man har tid att närvara, att inget är viktigare än att bara vara i stunden. Det hade nog varit den yttersta lyxen för mig.

Kanske skulle jag också haft mer ork för att träffa andra, gå med i en förening och så. Det är så krävande att jobba med värken att jag inte orkar med umgänge alla gånger. Att umgås kan dränera mig helt, vara det som pushar mig över kanten till att ligga utslagen.

Drömmer du också om att lämna ekorrhjulet, på vilket sätt vill du i så fall göra det?

En sådan här arbetsplats hade inte alls varit dum…

en sådan här arbetsplats hade inte alls varit dum

Jag ska påbörja dagens texter när jag slås av en tanke: Vilken typ av arbetsplats hade jag trivts på? (Kan ligga viss prokrastinering bakom tankarna.)

Många gånger har jag ju lämnat skolans värld för att jag varit så evinnerligt trött på skitsnacket. Jag tycker skitsnack ger en dålig arbetsmiljö. På vissa håll tisslades och tasslades det i nästan varje vrå. Osunt och osäkert!

Och så är det inte så lite stressigt. I en redan stressig arbetsmiljö, ska tilläggas. På riktigt kunde de vuxna stressa mig väldigt mycket mer än barnen. Ibland var till och med barnen bättre på att hantera konflikter än de vuxna. Jag kommer aldrig komma över detta, så är det.

Jag tycker att en arbetsplats ska kännetecknas av lyhördhet och öppenhet, inte av illasinnade visklekar. Älskar vuxna som vågar ta ansvar för sina handlingar och reaktioner, även när det känns som jobbigast att göra det. Kanske just då!

Men nu sitter jag i stället på min kammare och skriver för mig själv. Det är inte så att jag aldrig har kundkontakt, många dagar tillbringar jag dock i lugn och ro.

Bara nyheterna på repeat i bakgrunden nu när Christoffer börjat jobba lite igen och så den där tvåtimmarspromenaden med pappa, som sker minst tre fyra gånger i veckan. Men ja, lugn. Så ser mina arbetsdagar ut.

Drömde om att min arbetsplats skulle likna ett bibliotek

Jag är egenanställd, driver enskilt inom skrivande och kommunikation. På grund av min sjukdomsbild tycker jag det är ganska skönt att kunna sitta hemma och jobba, då slipper jag tröskeln varje morgon.

Har mått fysiskt dåligt av att behöva tvinga i väg mig klockan 6 på morgonen när jag inte sovit på hela natten. Värken ställer till det med sömnen.

Men det gör att jag numera sitter på ett hemmakontor och kontoret är så himla tråkigt inrett. Väggarna täcks av vita Billy-bokhyllor, jag menar från golv till tak. Och dessa hyllor är knökfulla av böcker.

tips bra arbetsplats
Man får ju drömma sig bort…

Förr drömde jag om att min arbetsplats skulle likna ett bibliotek, den här drömmen har gjort att jag samlat på mig så många volymer att mängden i stället stressar mig.

Jag gjorde ett rejält ryck att rensa i bokhyllorna inför julen. Ett antal boksäckar senare känns hyllorna fortfarande lika överfulla.

Gissa om det är smärtsamt att göra sig av med böckerna!? Jag tänker samtidigt att de sprider större glädje i någon annans hem.

Konstigt nog har jag nästan börjat uppskatta ett minimalistiskt hem… Vet inte var det kommer ifrån, faktiskt. På kontoret vill jag ha ordning och reda, även om det känns aningen avlägset just nu.

Fantiserar om att göra om mitt kontor till en kreativ studio

Lite lustigt är det nog, men i samtal med mina kreatörsvänner brukar jag fantisera om en arbetsplats som är en kreativ studio. Typ en ateljé för fritt skapande, och där jag kan gå mellan datorn och leken.

Kreativiteten mår bra av olika sorters skapande och detta är alltså något jag vill ta fasta på. Jag skulle vilja ha en samling av konstnärsmaterial och kunna låta materialen ligga framme vid exempelvis ett stort bord.

Det hade inte heller varit så dumt att ha en minifotostudio, det är nämligen alltid utmanande att fotografera prylar inomhus. Särskilt utan bra utrustning.

Många gånger hör eller läser jag om arbetsplatser som skapar kreativa ytor för sina medarbetare. Det kan vara i form av en kuddhörna med en konsol för spelstunder, exempelvis ett Nintendo Switch.

Den här sortens ytor – kreativa pauser – är viktiga för att stimulera såväl kreativiteten som produktiviteten. Mycket händer i hjärnan när man inte sitter och pressar. Mina idéer kommer oftast till mig under någon form av vila.

Låter naturen runt hörnet vara som en arbetsplats för mig

Nu har jag ju ingen kreativ studio och att ha en sådan känns också det ganska avlägset just nu. Tyvärr, tyvärr! Men vad jag däremot har är naturen runt hörnet.

Jag försöker vara ute och skapa i den så ofta jag kan, bland annat med kameran. Genom att ta med mig den ut ett par timmar fyller jag på min bildbank och kan på så sätt fortsätta skapa på när jag väl sitter vid datorn igen.

fotografera solnedgången
Efter den här solnedgångsupplevelsen gick jag hem och skrev ett par blogginlägg om att fotografera solnedgången med naturen som canvas. Bra arbetsdag!

Över lag upplever jag att jag mår bättre när jag förlägger en del av arbetsdagen utomhus, jag blir mindre stressad, mindre hjärntrött och blir mindre stel i kroppen.

Det här var reflektioner kring vilken arbetsplats jag skulle vilja ha. Du, då – vilken arbetsplats tänker du hade passat dig bra?

Tillbaka till finsnickeriet, tillbaka till kontorslugnet

köpa miniatyrer

Det är inte bara den första arbetsdagen på det nya året, det är även en nystart för Christoffer.

Han var med om en hemsk sågolycka i somras, alla fem fingrarna på högerhanden sågades av och fyra av dem syddes dit igen under en 17 timmar lång operation. Därför har han varit sjukskriven i över ett halvår. Men i dag har han begett sig till sitt efterlängtade finsnickeri igen.

Som läget är nu kommer han ju inte kunna arbeta exakt som förut, men han har planerat för en återkomst som ändå kommer innebära massor av skapande. Eftersom han själv älskar att vara tillbaka är även jag glad, glad för hans skull och faktiskt glad för min egen.

designa träpyssel finsnickeri
Det här miniatyrväxthuset är gjort i plywood och jag gissar att Christoffer kommer ta fram flera sådana här träpyssel som han ska försöka sälja i vår. Vi har köpt rättigheterna för att få använda ritningarna till det här växthuset. Får se om vi väljer att rita egna växthus i framtiden. Bara för att utmana oss själva ännu mer, liksom.

Jag kan tillåta mig att tycka det är skönt att få sitta på vårt hemmakontor i all min enslighet igen. Det blir ett annat lugn när jag sitter här själv, inte för att Christoffer egentligen stör. Ju färre distraktioner, desto bättre. Mer så. Har nämligen en del saker att beta av, exempelvis sponsrade inlägg till bloggarna.

Precis innan olyckan skulle vi påbörja vårt nya gemensamma pysselliv, låta våra intressen för design och reklam mötas. Perfekt att kunna komplettera varandra så!

Christoffer skulle bland annat göra små träpyssel och inredningsdetaljer – och jag skulle hjälpa honom öppna en egen webbutik. Bland mycket annat. Nu är detta inte på paus längre, men vi tar det i bebissteg, en ny pryl i taget. Saker blir vad de blir, det viktigaste är att känna skaparglädje.

miniatyr växthus för dockhus
Tanken med den här typen av miniatyrer är att man enkelt ska kunna skicka dem i platta paket och sedan montera ihop dem. Vi fnular alltså på om man kan sälja dockhus och miniatyrer som byggsatser, i alla fall de större träföremålen. Växthuset är interaktivt på så sätt att man kan lyfta på taket, öppna och stänga dörren.

Det kanske inte ens blir en webbutik i första taget…

Jag och Christoffer älskar våra idéer och det är alltid lika roligt att bolla dem med varandra. Jag räknar med att vi har en spännande vår framför oss, inte minst Christoffer som nu också ska satsa på sig själv och det han vill göra.

Tvivlar inte en sekund på att det kommer gå jätte-jättebra för honom.

Är så tacksam för stunderna jag har med syskonbarnen

Att bli faster är det största som hänt mig och så kommer det förbli i resten av mitt liv. Inga veckor är kompletta utan att jag fått träffa Leia och Lova, som mina två syskonbarn heter. Men faktiskt går det inte många dagar mellan våra pratstunder. Åtminstone inte mellan det att jag och den äldsta pratar, jag och Leia, alltså.

älskar att vara faster

Leia fick en mobilklocka i julklapp, en sådan där första mobil som föräldrarna kan styra helt över. Några telefonnummer programmeras in i mobilen och bara dessa nummer kan i sin tur ringa till Leia. Hon kan inte heller surfa runt med den på nätet. MEN nu kan hon i alla fall ringa till sina närmaste.

Nu när det är jullov pratar jag och Leia på telefon flera gånger om dagen. Hon är bara sju år, ändå är hon full av känslor och tankar om ALLT. Och när hon får feeling ringer hon upp för att berätta om hon är glad, sur, eller om hur hon än känner sig.

Hon ringer också upp för att leka gissningslekar och berätta historier, både roliga och läskiga, sådana. Jag fasar lite inför hennes skolstart – oj, vad många Bellman- och spökhistorier hon kan berätta för sina kompisar nu! Och ja, jag är så klart den skyldiga. Men det är så himla fint att få skratta och fasa tillsammans.

barndomsminnen från nöjesparken i varberg
På bilderna ser du Nöjesparken i Varberg. Förr kunde man gå in i den här byggnaden, vilket jag också gjorde. När vi var små brukade jag och min bror springa runt på dansgolvet i den, kanske ställa oss på scenen och låtsas uppträda. Vi gick hit i samband med att vi matade ankorna i Ankdammen tillsammans med mamma.

Eftersom jag själv älskar berättande vill jag av hela mitt hjärta uppmuntra syskonbarnen till att berätta själva. Jag försöker ge så mycket tid och uppmärksamhet jag bara kan till att lyssna. Sedan får jag ju också berätta en del själv. Bra träning för mig! Det bästa betyget är att kunna locka ett barn till skratt.

Dessutom vill jag att mina syskonbarn ska veta att faster alltid finns där. Måste vara superskönt att växa upp med en hängiven vuxenskara, tänker jag. Det är dock inte bara för deras skull. Skulle ljuga om jag skrev något annat än att jag vill vara en självklar del av deras vardag, precis som de är av min. Därför värmer det så gott i hjärtat när Leia ringer.

Hoppas hon aldrig slutar.

Finns inga ord för att beskriva tacksamheten jag känner inför stunderna jag och syskonbarnen har tillsammans. Behöver inte så mycket mer än detta för att känna mig rikast i världen.

Löjligt enkelt husmorsknep för att slippa mjölbaggar

Jag är inte så värst rädd för insekter, så länge det inte är mjölbaggar i mitt skafferi. Ha! Jag orkar verkligen inte med merjobbet skadedjur i hemmet kan leda till. Är oftast så trött och värkig i vardagen att en sådan sak får mig att gråta. Jo, på riktigt.

tips slippa mjölbaggar

Nu handlar jag inte hem mjöl jätteofta, men de gånger jag gör det tar jag till mammas och hennes gamla väninnas löjligt – men genialiskt – enkla husmorsknep. Jag siktar mjölet nästan det första jag gör efter att jag kommit hem från affären och definitivt innan jag ställer in mjölet i skafferiet.

Genom att sikta mjölet fångar jag med en gång upp eventuella skalbaggar och larver, inte för att det liksom hör till vardagen att jag hittar mjölbaggar i påsarna. Men som en försiktighetsåtgärd.

Dessutom bakar jag alltid med siktat mjöl, vilket är en stor bonus med detta husmorsknep. Eftersom jag faktiskt köpte hem mjölet på bilden inför årets bak av julgodis, tänkte jag att jag passar på att dela med mig av husmorstipset.