Den väldigt stora nackdelen med att jobba med det du älskar

Många skulle nog tycka att det är rena rama drömmen att kunna leva på sitt skapande. En gång i tiden tyckte jag också det. Då ville jag inget hellre än att kunna leva på mitt skrivande och jag gick all-in för att bli yrkesskribent.

Sedan kom jag på att jag ville börja blogga och det gick så bra att jag bestämde mig för att försöka leva på bloggande. När jag så kunde börja göra det vidgade jag vyerna till skapande generellt.

Jag mer eller mindre lever på mina idéer. Det är sällan jag åtar mig beställningsjobb, då och då åtar jag mig textprojekt i en form av frilanspool för skribenter och sedan återgår jag snarast till det jag egentligen håller på med.

Många skulle nog betrakta mig som relativt fri, tack vare det jag gör. Men här är själva grejen, jag är inte så fri. Inte ännu, i alla fall, och jag kanske heller aldrig blir det. För även om jag jobbar med det jag älskar är denna min kärlek behäftad med måsten.

Det finns inget utrymme för att känna mig oinspirerad en dag, jag måste ändå kavla upp ärmarna och skapa på. Jag måste försöka tända gnistan, ibland tvinga fram den. Och det kan ta emot ganska rejält. Därför skapar jag på rutin, en ganska så strikt sådan faktiskt.

nackdel jobba med det du älskar

Den stora nackdelen med att jobba med din passion är att det ibland kan kännas så kämpigt att kärleken liksom tynar bort. Försvinner helt gör den förstås inte, men särskilt starkt brinner den då inte heller. Men eftersom skapandet är ditt jobb spelar det ingen roll, skapa måste du göra ändå.

Kreativa jobb är ganska komplexa, för kreativiteten balanserar alltid input och output. När du haft en viss output är det inte säkert att du kan skriva mer efter arbetsdagens slut. Då har du kanske lagt ner kraften på att skriva en reklamtext när du i själva verket vill skriva en litterär novell. Bara som ett exempel.

På så sätt blir skapandet ett ekorrhjul, trots visionen om total konstnärlig frihet i vardagen.

Jag är numera en så inbiten frilansare att jag undrar om jag någonsin kan återgå till vanliga arbetstider på en vanlig arbetsplats. Jag skulle dock råda dig som har möjlighet att tjäna brödpengar på annat sätt än ditt skapande att seriöst överväga det.

Så kan du hålla gnistan vid liv åt bara de projekt du väljer med hjärtat och därmed ge passionen fritt spelutrymme.

Hur att börja om med ett nytt projekt aldrig är att börja om

Någon gång om året blickar jag tillbaka på vad jag skapat och inser att jag vill börja om. För det mesta gör jag också det. Det har resulterat i ett antal bloggar jag införlivat i min kreativa business – och många, många hundra målarbilder (!). Varför blir längtan efter att göra om så stark att jag lägger allt annat åt sidan och bygger något från grunden igen?

Efter att ha läst Austin Kleons böcker Steal like an artist, Show your work! och Keep going kan jag äntligen sätta ord på behovet. Det är helt enkelt för att jag aldrig riktigt börjar om från början. När jag börjar om gör jag det för att jag känner att jag vill göra om och göra ”rätt” utifrån de kunskaper jag fått sedan förra projektstarten.

hur att börja om med nya projekt aldrig är att börja om

Jag tar då med mig hela utvecklingen in i det nya och ibland utvecklas jag faktiskt i ett rasande tempo. Om det är något jag är bra på är det att driva på mig själv i kunskapandet. Och även om jag själv kan känna att jag står och stampar på samma ställe gör jag sällan det i praktiken.

Kunskapandet och utvecklandet är en livsstil jag har, mitt förnamn borde rentav vara autodidakt. Jag njuter av dess immateriella värde. Många gånger är det inte ens den färdiga produkten som spelar roll för mig. Det är resan jag gjort för att komma dit jag befinner mig som är viktig, blodet, svetten och tårarna – liksom den enorma glädjen och lusten – som drivit fram projektet.

Och just den här resan kan inte göras ogjord. Oavsett riktningen på nästa resa är detta mitt erfarenhets- och färdighetsbagage som jag bär med mig överallt. Så även när jag går vidare mot nya projekt.

Redo att delvis släppa taget och gå vidare mot nya projekt

Jag tror jag är lite rädd. Har trots allt gett så mycket av mig själv i de senaste årens projekt, för här görs nämligen inget halvhjärtat, att jag inte vet vem jag skulle vara om jag släppte taget. Ändå är det vad jag måste göra, alltså lossa greppet så att jag kan gå vidare mot nya saker.

redo att delvis släppa taget och gå vidare mot nya projekt

Jag lossade greppet lite, lite i höstas. Började plugga 150 procent på universitetet men blev livrädd när jag insåg hur mycket tid som studierna tog från skapandet. Det blev ett tvärt avbrott och sedan var jag åter tillbaka i mitt eget kreativa ekorrhjul. Jag som ville slå mig fri från det genom att vidga vyerna. Genom att våga tänka och inte minst göra nytt.

Att gå vidare mot nya projekt innebär inte att jag vill sluta blogga helt, tvärtom. Däremot vill jag sluta se bloggarna som något jag utvecklar. Inte för att de någonsin blir färdigutvecklade, utan mer för att tillåta mig själv att tänka mindre på dem. När man utvecklat något i kanske fem års tid kan det vara dags att lägga fokus någon annanstans. I synnerhet om man nu känner att man inte växer lika mycket som förut.

Bloggande skulle bli min frihet i vardagen, ett sätt att frigöra mig från kraven på vad jag bör göra av mina arbetstimmar och i stället låta inspirationen styra. Men det är ju så även med de mest kreativa av verksamheter att när de blir business på riktigt behäftas de med måsten. Rent krasst kan man inte leva på att sälja sponsrade inlägg utan att faktiskt blogga dagligen.

Men vad skulle jag göra om jag inte bloggade på mina projekt? Jag har en och annan idé, och samtliga av dem inkluderar skrivande. Än så länge är idéerna vaga.

Det här händer när jag inte håller mig till skrivrutinen

Som yrkesskribent vet jag hur viktigt det är att ha en skrivrutin. Om jag enbart hade skrivit under de stunder jag känner mig som mest inspirerad hade jag fått väldigt lite gjort.

När jag gav upp föreställningen om den gudomliga ingivelsen som nödvändig för mitt skapande gick det genast mycket bättre för mig.

I kanske sju eller åtta års tid har jag i stället skapat den vardagligaste av rutiner, nämligen att skriva lite varje dag. Ja, eller att skriva mycket, beroende på hur man ser det.

det här händer när jag inte håller mig till skrivrutinen

Men det viktiga här är att ju mer jag skriver, desto lättare är det också att skriva. Risken att få skrivkramp minskar, eftersom rutinen hela tiden smörjer hjärnan och handen. Det känns rentav lite konstigt i kroppen och knoppen om jag inte skriver en dag.

Förra veckan bröt jag skrivrutinen för första gången på ett bra tag. Det var helt enkelt nödvändigt med tanke på hur dåligt jag mådde i kroppen på grund av förkylningen, astman och värken.

Efter det har jag haft svårt att skriva i gång mig igen. Några dagar senare vid skrivbordet och jag har fortfarande inte hittat tillbaka till flödet. Jag läser de redaktionella artiklar jag försökt skriva i dagarna, och aj, aj, aj. De känns krystade.

Det är precis det här som händer när jag inte håller mig till skrivrutinen. Även en dags vila från den kan göra att jag kommer av mig helt.

Skrivandet måste inte innebära avancerade artiklar eller något, inte när det gäller rutinen. Tvärtom kan att skriva något litet räcka mer än väl, kanske en flödesskrivningstext. Faktiskt kanske allra helst det, liksom för att skriva av mig det som inte måste bli sagt.

I kväll provade jag att skapa AI-texter – och nej, NEJ!

Så här är läget: Under coronaåren har jag byggt upp flera sajter som jag säljer sponsrade inlägg för, samtidigt som jag skriver om saker som jag är nyfiken på. En bra deal. Jag har typ gått från att ha en och en halv sajter i min portfolio till fem ganska hyfsade projekt.

Samtliga av dem kan jag tjäna mer eller mindre pengar på. Och mest av allt gör jag det för att man verkligen inte ska lägga alla äggen i en korg. Det är tur att jag kan kära ner mig så totalt i olika ämnen, det hjälper mig framåt.

Men skit vad jag plötsligt inte räcker till. Och faktiskt är jag inte heller lika pepp på att skriva fem – eller ännu fler artiklar – om dagen. Jag fixar inte att pressa så. Det tär för mycket på kroppen och orken.

skapa ai-texter

Därför är det inte så konstigt att jag under en längre tid velat prova att skapa AI-texter… Och i dag gjorde jag faktiskt slag i saken genom ett av marknadens bästa verktyg. På sistone har jag följt en del som jobbar med AI-genererat innehåll och tänkt att det ser bra ut.

Det gör det också. På engelska.

Mitt innehåll skriver jag på svenska, jag har inte kommit dit att jag vill blogga och skriva på engelska. Är för nöjd och trygg i min egen lilla språkbubbla. Tack och lov finns det AI-verktyg för texter på svenska, har jag tänkt. Verktyg som det jag alltså provade i kväll.

Och nej. Haha, NEJ!

För att vara rättvis gav jag det inte många timmar, men jag insåg nästan direkt att ett sådant verktyg skulle vålla mig fler problem än att hjälpa mig framåt. Inte en enda textrad blev rätt och då var inställningarna liksom rätt.

Jag tycker det är en stor besvikelse. Men det visar på att det inte finns några genvägar till skrivande. Åtminstone inte på svenska och för tillfället.

Tror jag att AI kan göra jobbet längre fram? Till viss del, absolut.

Balansen på bloggen återställd… eller åtminstone delvis…

Tekniskt krångel på bloggen, ja. Precis så var det, stressigt nog.  Månaders tänkande och pysslande kring det visuella gick om intet. Ibland måste man ju också döda sina älsklingar i vetskap om att saker kanske, kanske blir bättre i det långa loppet.

fixa blogg krångel

En radikal förändring av bloggutseende gjorde att jag vaknade till världens överraskning. Äntligen har Google Adsense accepterat Sandras dagar för annonsvisningar. Samma innehåll, men med en något annan struktur på grund av den nya designen verkar alltså gjort susen.

Vissa älsklingar är omöjliga att döda. Jag kunde helt enkelt inte förlika mig med en bloggdesign med inläggen rakt upp och ner. Det är liksom inte så jag jobbar. Tidningsformatet är mitt stora driv och inte minst min främsta inspirationskälla.

Så sent i går kväll gjorde jag vad jag kunde för att hitta nya designvägar med WordPress-temat Twenty Sixteen och byggde helt enkelt startsidan från grunden. Med block och så. Nu ser flödet avsevärt snyggare ut, även efter den lilla ansträngningen.

Och visst infinner väl sig tidningskänslan en aning?

I och med detta kan jag känna att balansen på bloggen är återställd, åtminstone delvis. Den är även ganska så återställd i mitt sinne – hatar verkligen röra på bloggarna – men jag skulle inte beskriva mig som helt zen. Mitt härliga, balanserade sommarfoto till trots, ska tilläggas.

fixa tekniskt bloggkrångel

Förhoppningsvis kan jag fokusera på fotograferandet och skrivandet i morgon, lämna det tekniska strulet därhän. Jag planerar att tillbringa dagen utomhus, givetvis med kameran i handen. Sedan måste jag ta tag i ett sponsrat blogginlägg för en av de andra bloggarna.  

Dessförinnan: ett varmt, bubbligt bad och en pirrigt romantisk bok. En gnutta sömn på det, förstås.

Keep it simple stupid – och glöm inte att andas! Andas…

Pms, värk och två veckor av tekniskt krångel runt om på sajterna.

keep it simple stupid och glöm inte att andas

Nu senast på Sandras dagar och mitt hjärta blöder för den vackra, vackra designen som typ gått om intet. Okej, så kanske inte helt om intet. Men jag var liksom tvungen att göra mig av med den, har varit liiite för många saker som inte lirar och jag är ingen programmerare.

Så nu back to basics och jag försöker banka in följande budskap i min hjärna: Keep it simple, stupid!

Ju mer avancerade jag försöker göra sajterna, desto oftare krånglar dem. Har tappat räkningen på alla krascher jag och webbhotellet har löst de senaste åren. Det har varit något varje vecka, är det inte teman så är det tillägg eller servrar. Och det tar så jävla mycket fokus från det jag ska göra: skriva och fota. Och skapa i allmänhet.

Med tanke på att jag roddar fyra fem ganska stora projekt helt själv blir varje lite grej som läggs på att-göra-högen bara för mycket.

Många gånger – särskilt när jag är mitt i en pms- och värksväng – vill jag bara lägga ner skiten. Jag vill sluta, sa jag till Christoffer senast i går. Han tittade på mig: Verkligen, Sandra? Nej, nej, det är väl egentligen inte det jag vill. Jag vill ha andrum från mina projekt, jag vill skala av och skala ner.

Och både skalat av och skalat ner har jag gjort när det kommer till den här bloggdesignen. WordPress eget tema Twenty Sixteen. Vete katten vad jag ska tycka och tänka! Just nu är jag för ledsen, besviken. Men när jag väl andats tror jag absolut att något gott kommer ur det hela.

För hur snyggt det förra temat än var – attans, vad jag hade fått till det (!) – ställde det till det med några tekniska grejer.

Nu ska jag alltså andas i nuet och sedan blicka framåt och förhoppningsvis lyckas go with the flow, du vet.

Hitta vägar för att tända små gnistor av inspiration

Om du ska göra skapandet till ditt arbete kan du inte bara skapa när du befinner dig i ett inspirationsrus. Med den inställningen riskerar du att få väldigt lite gjort och någonstans måste ju yrkeskreatören leverera resultat.

tända små gnistor av inspiration

När jag läste kreativt skrivande och kulturjournalistik på Linnéuniversitetet slogs jag för första gången av insikten att rutin går före inspiration. Det är en ganska omtumlande insikt, jag som trott att exempelvis författare skriver när de känner sig som mest inspirerade.

Nu har jag jobbat som skribent i sex sju åtta år-ish. Under åren har jag själv fått erfara hur sällan den gudomliga inspirationen slår till. Den infinner sig i alla fall inte varje dag och definitivt inte inför varje projekt.

Men det finns saker som kan stimulera inspirationen och för mig handlar det om att hela tiden balansera input med output.

Jag behöver helt enkelt nya intryck för att kunna berätta. Må det vara intryck i form av att besöka en ny plats, prata med en vän eller att bara göra något annorlunda. Titta på filmer och tv kan också göra att jag efteråt skriver med lätthet, så även att läsa böcker och artiklar.

På sistone har jag fått för lite input. Det blir så när jag på grund av coronaläget väljer att isolera mig. I och med detta blir skrivandet aningen lidande. För att tända små gnistor av inspiration provar jag därför att sätta en ny rutin.

Den här veckan började jag åter läsa tidningar och tidskrifter, alltså annat än bara nyheter. Jag har som mål att läsa fakta- och inspirationsartiklar varje dag, liksom för att ha en samlad idékälla att ösa ur när jag sitter vid skärmen och tangentbordet.

När man har jobbat på så mycket att hjärnan inte vill

Jag har ett sponsrat inlägg som jag måste skriva klart i dag. MÅSTE. Deadlinen ligger visserligen ett par veckor fram, men jag skriver utifrån min egen planering och den säger att nu är det dags. Attans vad svårt det känns!

Återigen har jag pressat på under en längre tid och det börjar kännas rejält, både i kroppen och i huvudet. Det är inte bara dags för leverans utan för vila. Hur brådskande vissa saker än kan kännas – det är ju liksom även de där pappren till revisorn – vill hjärnan inte.

trötthet skrivkramp

Jag har suttit här i två och en halv timmar, försökt och försökt skriva något vettigt på det sponsrade inlägget. Men det är totalstopp. Så nu tar jag till ett sista knep: Jag skriver om något helt annat i ett endaste flöde i hopp om blockeringen ska släppa.

Det här är ett skrivknep jag brukar ta till dagar som dessa. På mindre än fem minuter har jag flödesskrivit denna klagan och nu tror jag att jag kommer ta tag i måstena. Sedan MÅSTE nästa MÅSTE bli vila från skärmarna, från jobbet. Helt enkelt hjärnvila.

Ska bara gilla läget i ytterligare två eller tre dagar…

Ibland går det väl lite si och så med läsprojekten…

Förra veckan föresatte jag mig att delta i blogg- och läsutmaningar, liksom för att nätverka med likasinnade. Kanske få ett och annat hejarop, definitivt känna mig mer delaktig.

Känslan av tillhörighet kan vara viktig även här i bloggvärlden. Nu är jag inne på andra veckan och känner mig glad att jag deltar i bland annat Helgfrågan på Mias bokhörna igen.

Den här veckan undrar Mias bokhörna om vi bloggare har någon bokutmaning för 2022. Har jag en bokutmaning på gång?

helgfrågan bokutmaningar

Både ja och nej, blir svaret. Att delta i Helgfrågan och Tisdagstrion, som jag planerar att göra, innebär ju en form av bokutmaning. Annars har jag mest små läsprojekt. Ett av dem berättade jag om i förra veckans blogginlägg. Jag har helt enkelt några bokserier jag vill läsa klart.

I slutet på 2021 köpte jag fem samlingsverk av fem olika amerikanska poeter: Emily Dickinson, Sylvia Plath, Audre Lorde, Maya Angelou och Louise Glück. Starka kvinnliga poeter allesammans och dessutom riktiga litterära ikoner, som jag av hela mitt hjärta vill lära känna bättre.

Men dessa verk är på engelska, och eftersom hjärntröttheten slår till ordentligt då och då läser jag i perioder enbart böcker på svenska. Hjärnan hanterar nämligen svenskan bättre.

Jag kan planera hur många läsprojekt som helst, i slutänden hoppar jag ändå mellan dem. Lusten får styra. Som i går när jag egentligen skulle fortsätta med Ers Majestäts olycklige Kurt och jag i stället nästan sträckläste Den röda adressboken. Eller som tidigare i veckan när Ers Majestäts olycklige Kurt fick stå tillbaka för självbiografier om att lämna ekorrhjulet.

Ibland blir läsningen vad den blir, lite si och så, och det är ju faktiskt ganska skönt att låta stundens ingivelse styra.

Så här har min vecka varit – om det ens är mätbart?

Fredag och återigen dags för en ny blogglista eller -utmaning på Elisamatilda.se. Den här veckans Fem en fredag-tema är mätbart, det vill säga fem frågor om saker som kan mätas i vardagen.

Jag deltar även den här veckan och kan väl tycka det är lite typiskt att jag ska försöka sätta ord på veckan, så värkig och hjärntrött som den ändå varit. Hittills.

Men när man lever med värk blir det ju så ibland, vissa veckor segar man ihop helt. Jag har kämpat på trots allt och det är jag glad för.

så här har min vecka varit

Över lag kan jag tycka det är svårt att skatta dagarna. Jag förväntar mig nämligen så mycket av dem att jag aldrig är riktigt nöjd, vill alltid få gjort mer av allt.

Samtidigt är det bra att reflektera kring just dagarna och vad man tillägnat sig, det kräver liksom att man går till botten med sina egna förväntningar.

Oftast innehåller en vecka väldigt mycket mer än vad man tror och ger sig själv kredd för… Det är något jag kommit fram till efter många års vånda över vad jag gör av veckorna.

Och egentligen, måste en vecka innebära så väldigt mycket?

5 mätbara frågor om hur min vecka varit

Nu till de fem frågorna i blogglistan!

1. Hur har du varit snabb i veckan?

Det är ju just det, jag har inte alls känt mig snabb i veckan. Jag känner mig sällan snabb när jag är alldeles dimmig i hjärnan. Men om det är något jag skyndat in i så är det oro för hur det ska gå med världen. Ärligt, corona och Ryssland, är det inte lite väl mycket som händer?

2. Hur har du varit energisk i veckan?

Må så vara att jag känt mig segare än kola, men jag tycker ändå att jag gått in med en energisk att-göra-mentalitet.

3. Hur har du varit effektiv i veckan?

Tack vare att jag känt mig ivrig att göra, göra, göra har jag fått gjort en hel del jobbsaker, såsom att fixa med tekniska grejer på bloggen, designa målarbilder och att skicka in beställningstexter. Kreatörsdagarna går fort. För fort, faktiskt.

Mitt upp i allt kom jag på att jag ville filosofi- eller flumskriva lite grann och på så sätt skrev jag ihop blogginlägg om såväl min drömarbetsarbetsplats som drömmen att lämna ekorrhjulet. Den typen av inlägg innebär nästan ett terapeutiskt skrivande.

4. Hur har du varit kort i veckan?

Förvånansvärt nog har jag lyckats hålla humöret uppe, så jag har inte varit kort mot andra. Jag har bara varit kort, eller låg, på energi.

5. Hur har du varit ditt bästa i veckan?

Jag kan tycka att försöka även när det känns lite motigt är gott nog. Då gör man sitt bästa. Förutom att försöka vara snäll mot mig själv har jag försökt vara omsorgsfull mot mina kära, lyssna och uppmuntra så mycket jag bara kan.

Vad gäller att lyssna och uppmuntra mina käraste måste jag ha gjort något ”rätt”. Christoffer kom nämligen hem med en blombukett som tack för att jag bollat skaparidéer med honom. (Och innan någon suckar längtansfullt, att jag får blommor av min sambo hör inte till vardagen.)

fem en fredag mätbart

Han har ju så smått börjat jobba efter olyckan och nu är vi åter två kreatörer in action. Snackar idéer gör vi i stort sett hela tiden.

Ta en titt på och delta i Fem en fredag-bloggutmaningarna på Elisamatilda.se, den här utmaningen kallas Mätbart.

3 bokserier jag med glädje ser fram emot att läsa 2022

2022 får bli bokseriernas år, tänker jag. Inte på så sätt att jag kommer stressläsa mig igenom digra högar, snarare så att jag ger mig själv tiden att utforska bokvärldar jag tror kommer ge mig glädje. Och jag kommer så klart läsa en och annan fristående bok mellan varven. Vad gäller bokserier fixar jag sällan att läsa mer än ett par böcker i sträck.

3 bokserier att läsa 2022

Under denna årets första Tisdagstrion på Ugglan & Boken kommer jag därför lyfta tre bokserier jag ser fram emot att läsa 2022. Temat för Tisdagstrion är nämligen ”överst i min läshög”, och just i läshögen ligger serier jag börjat på men av flera anledningar inte läst klart, trots att jag gillat det jag läst.

Förutom de tre bokserierna har jag en förhoppning om att läsa om Narnia och Sagan om ringen i år. Narnia måste ju vara hundra år sedan, Sagan om ringen läste jag däremot för ett par vintrar sedan.

3 bokserier att läsa 2022

Men nu till de tre främsta bokserierna på min att-läsa-lista!

1. De sju systrarna av Lucinda Riley

Jag kom bra in i De sju systrarna i slutet på 2021 och längtar efter att fortsätta läsningen av Lucinda Rileys bokserie. Böckerna i den handlar om en syskonskara bestående av enbart adopterade barn, som efter adoptivfaderns mystiska död börjar söka efter sina rötter. Nutid och dåtid går in i varandra medan syskonen nystar i det förflutna.

2. Witcher av Andrzej Sapkowski

Kan inte annat än att älska häxkarlen Geralt av Rivias fantastiska värld! Jag har redan bekantat mig med den i Andrzej Sapkowskis novellsamlingar Den sista önskningen och Ödets svärd, liksom i spelet Witcher 3.

Nu vill jag alltså läsa resten av böckerna i serien Witcher. Serien har äntligen kommit ut på svenska.

Vad är det med dessa böcker som lockar mig så? De utspelar sig en fantasyvärld som minner om de gamla sagorna i Europa – och gamla sagor kan jag inte få nog av.

3. Outlander av Diana Gabaldon

Den engelska titeln på bokserien till trots finns även Diana Gabaldons Outlander i svensk översättning. Egentligen finns det nog få serier som är så mycket Sandra som den här. Ändå är det något som gör att jag bara läser någon bok i taget.

Jag vill verkligen följa Claire Randall på hennes romantiska tidsresa till 1700-talets Skottland. Dags att se till att det händer!

Först Fem en fredag, sedan Helgfrågan och nu Tisdagstrion, det blir medverkan i tre bloggutmaningar på mindre än en vecka. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle orka ro hem Tisdagstrion i dag, känner mig enormt värkig och hjärntrött och måste fixa en massa jobb. Så roligt att det ändå gick vägen!

Har du själv någon bokserie på gång?