Körsbär driver på en flod av kråkor – barnens tomma händer
På tal om att man måste börja någonstans. Dikten här ovanför är en fri haiku jag skrev och fick publicerad i en tidskrift när jag precis tagit mitt första skribentkliv. Det händer inte ofta men ibland gillar jag saker jag skapat och denna kortdikt råkar jag tycka mycket om. Den är jag och den speglar en trevlig barndomstid, snopenheten till trots.
För ett par år sedan läste jag gamla mejl från mina första år som skribent. Jag hittade då den här haikudikten, bland många andra, och blev glad. Men jag blev också förfärad. Det gör ont i mig hur jag ursäktade min existens som kreatör i mejlen som alltså skulle väcka entusiasm för mina dikter. Jag var antagligen så oredo och pinsamt självmedveten och trodde samtidigt att jag måste ha koll på exakt allt.
Kanske 10 15 år senare har jag förstått att det är okej att inte vara redo och att inte ha koll. Det är en del av utvecklingen. Som jag i gårdagens inlägg skrev om min första vernissage måste man börja någonstans och då blir det vad det blir. Med sig får man ny kunskap och denna berikar sedan resten av resan oavsett åt vilket håll den bär.
Har du fotograferat under den gyllene timmen? Varje tidpunkt på dygnet har sin egen tjusning vid fotografering, men guldskimret som sänker sig över världen den sista timmen innan solnedgången är det något alldeles särskilt med.
Jag älskar att ta med mig kameran på äventyr i solnedgången. Då och då vill jag ha längre fotosessioner och jag beger mig därför ut en timme innan solen går ner. Det är nästan magiskt hur ljuset förvandlar allt till guld och därefter till ett fyrverkeri.
Under den gyllene timmen blir ljuset mjukare, smeksamt. De bruna löven glimmar som skatter och asfalten vaknar till liv. Sanden på stranden färgas mörk av vattnet, i den finns dock stänk av guldstoft.
Fotografera timmen före solnedgången
Timmen som infinner sig före solnedgången är alltså tidpunkten för den gyllene timmen. Om du vill ta foton med en gyllene ton är det just då du ska knäppa med kameran. Till skillnad från när du lägger på filter blir de mjuka ljuseffekterna naturliga.
Har du ett motljusskydd? Då kan du prova att rikta objektivet mot solen för vackra effekter. Detta är ett av mina favoritsätt att fotografera. Jag gör det ofta med makroobjektivet. Annars rekommenderar jag att du leker runt med ljuset. Hur faller det?
Ta närbilder på människor och föremål
Under den gyllene timmen föredrar jag även att ta närbilder. Närbilder på vad för något? Både på människor och föremål, allra-allra helst på fina saker jag hittar i naturen. Från blommor till snäckor utforskar jag naturen genom linsen.
Eftersom jag bor 10 minuters promenad från stranden är detta en av mina främsta experimentverkstäder vid foto. Ett av mina bästa tips är att lägga dig raklång på mage i sanden och att rikta fokus mot ett naturföremål i vattenbrynet för bokeh.
Den här veckan har jag fått tre påminnelser om vad som är viktigt i livet. Påminnelserna har kommit till mig när jag befunnit mig i naturen och de har bringat mig ur fattning, samtidigt som insikterna varit kristallklara. Jag har mycket att vara tacksam för.
Tacksamhet för skönheten i hemkvarteret
I tisdags eftermiddags vankade jag fram och tillbaka mot balkongen, blickade med jämna mellanrum mot horisonten. Ser inte molnen lovande ut? Molnen låg på ett sätt så att de skvallrade om en solnedgång utöver det vanliga. Genom viss molnskådning kan man få ett hum om huruvida solen kommer gå ner i största färgprakt eller inte, det har åren som hängiven hobbyfotograf lärt mig.
Det var så länge sedan jag fotograferade solnedgången att jag på min skrivkammare tänkte att jag skulle ångra mig bittert om jag inte tog med mig kameran ner till stranden. Jag sa till mig själv på skarpen: Ta nu kameran med dig ut inför kvällningen. Det gjorde jag och jag blev inte besviken. Himlen sprakade så vackert i blått och orange att jag kände hur hänförelsens magi drabbade. Tio minuters promenad till detta, hur lyckligt lottad är jag inte?
Man – läs jag – ska ta sig tid för skönheten.
Tacksamhet för kärleken i livet
På fredagsförmiddagen var jag på en av mina vardagliga promenader med pappa. I fem års tid har vi gått tusentals mil tillsammans (förutom alla promenader vi delat under mina uppväxtår). Under dessa år har de gemensamma vardagsvandringarna inte alls känts som en självklarhet med tanke på alla sjukdomar familjen råkat ut för. Att min lilla familj fortfarande får vara tillsammans är livets största mirakel.
Under just den här promenaden pratade jag och pappa om att när livet kokas ner till det allra viktigaste finns det egentligen inget väsentligare än att älska och ta hand om varandra. Där och då förvandlade solen stranden till ett blekguldigt skimmer. Jag stannade upp, svepte med blicken över gräset, sanden och vattnet. En lyckokänsla bubblade: Tänk att få dela sådana här gyllene stunder med en älskad.
Tacksamhet för enkelheten i äventyret
Hur jag hamnade på ett skogsbad i en tallskog utanför Varberg i lördags är en berättelse i sig. I vilket fall fick jag vara med om naturterapi i flera former. Jag mediterade framför en öppen eld, upptäckte skogen från olika perspektiv genom att titta på mossa underlupp och på trädtoppar i en handspegels reflektion samt låg nerbäddad i en hängmatta mellan två tallar. Det var första gången någonsin som jag låg i en hängmatta i skogen, men jag har velat provat detta ända sedan jag hörde talas om personer som faktiskt lever sina liv så varje natt.
För min del går det knappt en dag utan att jag längtar efter någon form av äventyr. Längtan har dock ändrat form med åren och har därmed blivit enklare än någonsin. Ibland behöver jag bara påminnas om hur enkelt ett härligt äventyr är och hur annorlunda det kan vara från person till person. Vad jag behöver göra är att snöra på mig skorna och bege mig utomhus, kanske till en skog eller strand. Det är typ gratis och finns utanför dörren, vilket innebär minimalt med ansträngning och pengar.
Under lång tid har jag intalat mig själv att jag bara kan leva fullt ut när jag får vara på resande fot. Men eftersom jag inte kan, orkar eller innerst inne vill vara på resande fot hela tiden har jag känt en viss ångest inför alla äventyr jag inte får uppleva. Någon form av fomo, eller? Det visade sig att vad jag verkligen behövde var ett perspektivskifte. Varje dag kan vara ett äventyr, om man vill. När jag låg i hängmattan under skogsbadet påmindes jag just om att de speciella stunderna finns inom räckhåll. Och året runt, otroligt nog.
Går inte dagarna i ett så här års? Jag tycker de försvinner i mörkret och aldrig går de så fort som när jag betar av en massa skrivjobb på hemmakontoret. Kortare dagar på grund av vintertid tenderar att göra mig en aning stressad. Det känns som att ingenting hinns med. Då försöker jag påminna mig om att jag har precis lika mycket tid som vanligt, att det är tidsperspektivet som är skevt. Och så tar jag till det knep jag kan: Jag beger mig ut i solnedgången.
Tidigare i veckan såg molnen lovande åt. Sent på eftermiddagen låg de så fint på himlen att det bara måste bli en vacker solnedgång. Jag beordrade mig själv att bryta jobbet för att kunna ta med mig kameran till stranden, annars kan jag ha svårt för det här med pauser så upp i skrivandet som jag ofta går. Men till stranden gick jag, alltså. Tack och lov, får jag allt säga, för det blev mycket riktigt en solnedgång utöver det vanliga. Jag greps av förundran redan när solen påbörjade sin vandring neråt på himlavalvet.
Där och då var det som att stressen rann av mig. Ont om tid? Nej, jag har all tid i världen. Ish. Jag gick i sakta mak hemåt igen och riktigt frossade i förtjusningen över färgprakten jag bevittnat. Förundran eller hänförelse kan göra så mycket med oss. Inte minst kan det påverka vår känsla av tid och rum. Berkeley-universitetets forskningscenter Greater Good har publicerat en artikel om hur känslan av förundran kan expandera tiden och rummet i sinnet. Det här hände mig på stranden. Det händer mig ofta när jag tittar på solnedgångar.
När jag känner mig stressad över de allt kortare dagarna och tanken på att tiden inte räcker till maler och maler är en solnedgångsvistelse den bästa motkuren. Jag tar mig helt enkelt tid för att få mer tid, paradoxalt nog. Något annat fint med dessa ögonblick av skönhet är att jag känner mig rik inombords. Egentligen är det otroligt att något så storslaget finns precis utanför fönstret. Det gäller bara att stanna upp och njuta av det.
Egentligen är det inte riktigt klokt, oktober månad och vresrosorna och blåklockorna blommar ännu. Jag såg till och med en maskros skjuta upp ur gräsmattan vid kyrkan i går. Än så länge är det ganska grönt i träden och buskarna. Bara en gnutta brunt.
Då och då hopar sig molnen och ljuset förvandlar stranden till silver. Och så mitt i mötet mellan årstidsfärger: De rosa kronbladen. Faktiskt har nyponen på rosenbuskarna börjat skrumpna i rostiga nyanser. Vresrosorna är dock rosigare än rosigast. Bladen skimrar gröna.
Med vresrosor är det som med strandtrift, jag kan inte tänka mig Varberg utan dem. Som barn brukade jag plocka kronbladen från rosenbuskarna och lägga dem i en bunke med vatten. Jag gjorde parfym, förstår du.
Jag var ett kreativt barn och kom även på den opassande idén att hälla klipulver från nyponen innanför min lillebrors tröja. Detta hör till mina mindre stolta ögonblick i livet. Att något så vackert kan svida så.
Det märks att du skrivit dig till ledsnad, Sandra, säger Christoffer när vi pratar på telefon i blåsten. Så är det nog. Jag kan inte ha det för monotont vid datorn för då börjar blicken allt oftare söka sig mot fönstren samtidigt som rastlösheten kryper i benen. Jag måste ut! Och ut gick jag, alltså. Jag tänkte att jag skulle hämta beslutsamhet i de vilda och vackra vågorna nere vid Apelvikens strand. Som min granne ofta utbrister: Havet, vilken power!
Ljusets reflektion i vattnet skapar alltid lika fascinerande effekter. Det ser ut som att hela stranden badar i ett silversken.
Dagens blåsväder hade lockat surfare till stranden. Varje gång jag ser hur obesvärat surfarna fångar vågorna tänker jag att jag skulle vilja vara lika fri. Men som grannen också brukar reflektera: Vi är fria att skapa det liv vi själva vill. Och jag håller med, för jag tror att hon menar utifrån de förutsättningar vi har. Då blir frihet något annat. Det händer att vi pratar om fantasins kraft som vaknar när man anammar sin längtan och faktiskt känner jag mig frisinnad efteråt.
På grund av kreativa bojor har jag inte kunnat vandra lika obekymrat som förra hösten, eller ännu hellre som förrförra hösten! Timmarna vid tangentbordet har helt klart varit för många och jag har dessutom försökt kontrollera flödet lite för mycket efter vad som borde göras. I jobbmässiga kristider är det svårt att göra något rätt, det har jag lärt mig av de bistra coronaåren, så det är lika bra att släppa taget och gå på känsla. På andra sidan stormen väntar något fint.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Amazon
På jakt efter enkla höstpyssel för barn? Då har du kommit rätt. Här har jag nämligen samlat 22 höstinspirerade barnpyssel som kräver minimal förberedelse – se:
1. Lövspiral i papper
Med hjälp av denna färdiga pysselbox kan du skapa en lövspiral i papper. Spiralen kan hängas och har därför medföljande snören. Färglägg grenarna och löven i höstfärger, knyt fast de olika delarna och häng upp spiralen som en tjusig höstdekoration. Läs mer!
2. Skumekorrar med höstlöv
Pyssla höstliga ekorrar i skum, i så kallad dekorgummi, utifrån ett färdigt pysselkit för barn. Knyt fast ett av de medföljande sidenbanden så att du kan hänga upp ekorren. Läs mer!
3. Snöglob med höstmålarbilder
Färglägg söta höstmålarbilder och placera dem i en snöglob i detta enkla höstpyssel för barn. Läs mer!
4. Flugsvampsdörrar i trä
Har du sett vilka höstfina nisse- eller älvdörrar? De ser ju ut som flugsvampar. Måla detta träpyssel med antingen vatten-, akryl eller tuschfärger för att sätta din prägel på det. Läs mer!
5. Höstfigurer med pomponger
Limma pomponger på höstfigurer i form av ekollon och löv. Läs mer!
6. Sprattelfågelskrämma i trä
Detta färdiga höstpyssel innehåller ett set med fågelskrämmor i trä. Måla och sätt ihop en fågelskrämma till en sprattelgubbe. Läs mer!
7. Lövstämplar i skumgummi
Enkelt men effektfullt, så kan detta enkla höstpyssel för barn sammanfattas. Rita och/eller måla en trädstam och stämpla höstlöv i vackra färger på den. Det färdiga pysselkitet innehåller olika lövstämplar. Läs mer!
8. Höstälvor i skumgummi
Jag som älskar älvor och pyssel blev glad när jag såg denna pysselbox för att göra höstälvor i skumgummi, ja, eller i dekorgummi. Läs mer!
9. Schabloner med höstmotiv
Bara kreativiteten sätter gränserna för hur man kan använda schabloner. Prova att göra bakgrunder till dina höstmålningar utifrån någon av mallarna. Läs mer!
10. Höstljuslyktor i kartong
Pyssla stämningsfulla höstljuslyktor i kartong. Färgad cellofan sprider knalliga ljus i mörkret. Läs mer!
11. Bokmärken med höstlöv
Skapa vackra bokmärken med höstlövsdekorationer. Läs mer!
12. Höstträd i trä
Måla och sätt ihop dekorativa höstträd i trä. Läs mer!
13. Skumigelkottar med löv
Höstpyssla igelkottar i dekorskum utifrån ett färdigt pysselpaket för barn. Knyt fast ett av de medföljande sidenbanden så att du kan hänga upp igelkotten. Läs mer!
14. Höstmosaik för fönster
Färglägg innanför linjerna på dessa höstmosaiker. Det går bra att använda tuschpennor. Fäst sedan figurerna på fönstret för att få stämningsfulla fönsterdekorationer. Läs mer!
15. Skummosaik med höstdjur
Tänk dig diamantmålning fast med skumgummi i stället för glaskristall… Då får du detta enkla höstpyssel för barn! Fäst små-små mosaikbitar i skum på höstliga skogsdjur. Läs mer!
16. Målarbilder med höstkransar
Målarbilder i form av höstkransar med hängen – har du sett så fint? De svarta linjerna utgörs av mjuk sammet och därmed har bilderna en härlig struktur. Läs mer!
17. Nyckelringar med lövbroderier
Brodera korsstygn på lövformade nyckelringar i trä. Läs mer!
18. Magneter med höstugglor
Den här färdiga pysselboxen innehåller material för att skapa magneter som ser ut som höstugglor. Ugglorna görs i skumgummi. Läs mer!
19. Pappersväv med höstlöv
Det går alldeles utmärkt att väva i papper. Här har du ett exempel på hur du kan väva med sidenband i kartonglöv. Läs mer!
20. Schabloner med skördemotiv
Hösten är lika med skördetid. Måla höst- och skördeinspirerad konst med hjälp av dessa schabloner. Läs mer!
21. Trämobil med höstfigurer
Måla och sätt ihop de olika trädelarna till en höstlig mobil. Läs mer!
Under flera års tid har jag successivt byggt upp min samling av pysselmaterial. Det innebär att jag har en hel del roliga material jag kan använda inför bland annat mina höstpyssel. Jag har köpt en mix av ”lösa” material och pysselboxar, som jag delat upp till mindre enheter att skapa fritt med. Om du vill skapa fritt behöver du skaffa tillräckligt med material för att kunna kreera utifrån fantasin. Nedanför följer förslag på pysselmaterial som är bra att ha – och då menar jag förutom sax, lim, pennor och så vidare:
Tips på konstnärsmaterial till höstpyssel
Kartong
Färgat papper
Mönstrat papper
Silkespapper
Dekorgummi
Piprensare
Pysselögon
Klistermärken
Pomponger
Klistermärken
Akrylfärger
Vattenfärger
Märkpennor
Glasburkar
Toarullar
Garner
Tygband
Pärlor
Paljetter
Bokmärken
Stämplar
Schabloner
Tidningsurklipp
Självtorkande lera
Tips på naturmaterial till höstpyssel
Blommor
Löv
Ekollon
Kottar
Kastanjer
Kvistar
Barkbitar
Mossor
Fröer
välja färdiga enkla höstpyssel
Att börja med färdiga enkla höstpyssel är faktiskt inte så dumt. Genom att pyssla efter instruktioner bygger du successivt upp din idé- och kunskapsbank. Om du saknar kunskap och idéer för hur du kan pyssla igelkottar eller måla höstbilder kan det vara svårt att veta i vilken ände du ska börja. Med exempelvis en pysselbox får du åtminstone ett hum om vad du kan åstadkomma utifrån de material du har tillgång till. Just nu är jag själv inne i en period när skapande utifrån mallar känns överkomligare rent mentalt än vad det fria skapandet gör. Om jag inte har en superklar bild av vad jag ska göra får jag helt enkelt inget gjort. För tillfället består min kreativa räddning av pysselböcker och pysselpaket. Jag ska även börja på Skaparverkstad snart igen, verkar det som.
Med över 400 blogginlägg publicerade har jag allt börjat få ett inspirationslager. Jag hittade bland annat foton på dessa fantastiskt vackra lönnlöv i papper, som jag och Christoffer vikt i form av origami.
Den här typen av lövorigami är för komplex för att jag ska kunna ge steg-för-steg-instruktioner i text. Om du blir sugen på att vika egna papperslöv kan du därför vända dig till tipsen i mitt ursprungliga inlägg, i vilket du hittar användbara länkar för att göra lönnlöv.
Jag börjar komma i höststämning och laddar inför en ny skaparsäsong genom att lyfta fram saker jag skapat tidigare. Efter en intensiv jobbsommar har jag ännu inte landat i min lugnare tillvaro. Då är det bra att ha gammalt material att inspireras av.
Jag har stressjobbat i flera veckor och känt hur vardagen successivt krympt till skärmen. I och med detta har jag inte skapat rum för fotandet och skrivandet, och det har liksom känts tomt i mig. Utan mitt skapande tappar dagarna i lyskraft. Samtidigt är detta något som hänger helt och hållet på mig. Jag kan bryta när jag gjort tillräckligt och i stället unna mig en stunds skaparglädje snarare än att pressa på med jobb.
I fredags var jag beslutsam: Jag ska fota något i dag. Därmed fick kameran följa med på min och pappas långrunda. Tur var väl det, för när jag sedan gick genom skogen hem fick jag den största gåvan av naturen. En ekorre var alldeles stilla i ett träd bredvid mig. Den var så stilla att jag hann plocka fram kameran och knäppa flera bilder innan den hoppade i väg bland trädtopparna. Jag har levt på detta ögonblick ända sedan dess.
Finns det något sötare än ekorrar? Jag blir alltid lika bedårad av mina möten med dem.
Naturen i ett gränsland mellan två årstider. Det är sommar och höst om vartannat. Blommorna svämmar över i pallkragarna på gården och solnedgångarna lyser i pasteller på himlen. Och mitt i allt skjuter svampar upp ur marken. Jag gjorde mitt första försök till svampplockning i dag och jag tror jag fick med mig oätliga svampar hem. Nej, jag provsmakade inte! (Jag har absolut inga svampkunskaper och håller mig därför klokt borta från att äta sådant jag inte vet vad det är för något.)
I likhet med naturen befinner jag mig också i ett slags gränsland. Jag har fått en bra roll i projektet, en ansvarsroll, så jag antar att det mesta i vardagen kommer kretsa kring jobb. Det känns bra, även om jag kan behöva göra avkall på viss frihet. Jag har valt att ta chansen eftersom jag kommer få med mig värdefull kunskap från projektet och därutöver en utmaning som saknat motstycke i min karriär de senaste åren. Och ärligt, trygghet och stabilitet är inte alls dumt i kristider.
Under veckan har jag småpysslat med material till min Sagotanten-butik på Skolmagi. Jag har bland annat gjort ett skrivmaterial som jag kallar Adoptera en drake. Att komma på övningar i kreativt skrivande är så jag, det hänger samman med mina gamla studier och kurser. En gång för länge sedan var jag faktiskt skrivpedagog, höll i egna skrivkurser som jag gjorde. Med andra ord försöker jag för tillfället sy ihop de olika delarna av min tillvaro.
När jag syr samman livet till en vacker helhet måste jag inkludera mina små strövtåg i hemmasnåren. De är en av de viktigaste delarna av mig. Jag vet inte hur jag ska kunna leva utan skogsstigarna och strandängarna i de olika ljusen. Egentligen behöver man ganska lite för att känna sig hel, har jag återigen filosoferat en hel del kring. Nu ska jag bara förmå hålla fast vid detta även i stressen som ett nytt jobb och en ny roll onekligen kan medföra.
Jag önskar mig många solnedgångsstunder framöver, precis som den tidiga augustisolnedgången som visas på bilderna här ovanför. Och är inte solnedgångar fina symboler för slutet på något gammalt och början på något nytt?
Skapande måste inte leda till något annat än en inspirerande och avkopplande stund. Jag gör mitt bästa för att få till sådana stunder även när jag har som mest ”riktigt” jobb att göra. Ibland lyckas jag, ibland inte.
För mig är att gå ut en sväng med kameran något av det mest välgörande som finns, som när jag häromkvällen tog luft nere på gården och då passade på att fota blommorna i pallkragarna.
Jag brinner för en abstrakt form av blomfoto, vilket möjliggörs av att rikta ett makroobjektiv mot ett starkt ljus. Ljuset förvandlar blommornas färg och form, och i det varma kvällsljuset blir färgerna och formerna ett mjukt skimmer.
Det här är små, små ögonblick, fotostunder som denna. Men de små ögonblicken är särskilt viktiga för en upptagen kreatör som vill ha en paus full av skaparglädje.
Bilderna här ovanför är alltså exempel på solnedgångsfoton jag tagit under ett par års tid. Jag älskar att vistas i solnedgången! Det är som att tiden och rummet expanderar, och att stressen försvinner med solen. Under coronatiden upptäckte jag hur mycket jag älskar foto.
Detta nyfunna intresse blev början på mitt konstnärliga hobbyskapande, som jag hoppas kan bli något mer i framtiden.
