Var och varannan dag skickar mamma bilder på pussel till mig. Hon pusslar för fullt och har inspirerat mig. Typiskt nog har Christoffer försökt göra detta i flera år och inte lyckats, men så släppte det tidigare i år när jag tokhandlade jorden-runt-pussel på Gekås. (Det ska tilläggas att Gekås har billiga pussel.)
Djurformade träpussel med små djurfigurer i är mammas senaste pusselintresse. Jag tycker att dessa pussel är ganska svåra att få tag på. Därför gav jag upp och beställde ett gäng från Kina. Mamma fick två av dem i går, och kvaliteten kändes väl nja.
Några jag däremot tycker alltid levererar fina pussel är Ravensburger. Kanske inte så mycket av en slump fick jag upp en annons med nya (?) Ravensburger wooden. Detta är just träpussel med bitar som delvis utgörs av djurfigurer.
Ravensburger-pusslen i fråga är både djurformade och klassiska 500-bitars. Varianterna som har djurformer har färre bitar än de som har en rektangulär form. Oavsett variant skiljer sig dock pusselbitarna från den typiska pusselbiten. Hur då? De har oregelbundna former, vilket gör dessa träpussel till något av en utmaning.
Pussel i trä verkar öka i popularitet igen. Fler och fler av de kända pusseltillverkarna skapar rejäla träpussel för vuxna. Med så vackra motiv och former som Ravensburger wooden har, ger detta en pysslig pryl som man kan spara och använda många år framöver.
Vilka bra presenter att ge till en pusselnördig mamma!
inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Amazon
Möjligen i brist på andra färdiga idéer lyfter jag fram ett av mina gamla pysseltips för att återbruka en glasburk till en ljuslykta i form av ett pumpaansikte. Nedanför följer enkla steg-för-steg-instruktioner för detta halloweenpyssel:
Rita detaljer för ett pumpaansikte med hjälp av en svart posca.
Placera ett batteridrivet värmeljus eller ett riktigt värmeljus i burken och använd med andra ord burken som en ljuslykta att sprida mysryslig halloweenstämning med.
Med över 400 blogginlägg publicerade har jag allt börjat få ett inspirationslager. Jag hittade bland annat foton på dessa fantastiskt vackra lönnlöv i papper, som jag och Christoffer vikt i form av origami.
Den här typen av lövorigami är för komplex för att jag ska kunna ge steg-för-steg-instruktioner i text. Om du blir sugen på att vika egna papperslöv kan du därför vända dig till tipsen i mitt ursprungliga inlägg, i vilket du hittar användbara länkar för att göra lönnlöv.
Jag börjar komma i höststämning och laddar inför en ny skaparsäsong genom att lyfta fram saker jag skapat tidigare. Efter en intensiv jobbsommar har jag ännu inte landat i min lugnare tillvaro. Då är det bra att ha gammalt material att inspireras av.
När jag och Christoffer besökte Luxemburg i somras missbedömde vi läget. Vi missade helt att nästan alla museer har stängt på måndagar. Den enda museiupplevelsen jag tar med mig från staden och landet är därför ett besök på det moderna konstmuseet Mudam, som vi besökte på lördagen. Det är inte heller så lite, för just detta konstmuseum bjöd på både kända och okända upplevelser. Somliga av upplevelserna var definitivt otippade.
Konceptuellt och provokativt till överdrift (?)
På Luxemburgs moderna konstmuseum Mudam står den konceptuella konsten i fokus. Redan när man kliver in i den första stora salen blir det tydligt att utställningarna syftar till att väcka tankar. På ett museum som Mudam ges konsten en provokativ roll. Den lyfts fram som ett redskap för att ifrågasätta sådant vi tar för givet, må det vara vad ett konstmuseum bör vara eller vad som egentligen menas med konst.
Wow för ljuset i museibyggnaden!
Ibland går ifrågasättandet kanske för långt, jag menar att det nästan blir löjligt. En av utställningarna utgjordes av fraktlådor för konstverk utan att man löpte linan fullt ut och gjorde en högst interaktiv utställning. Det var inget som sa att man inte fick klättra på lådorna, samtidigt var det inte så mycket som uppmuntrade till att utforska utställningen heller. Poängen med lådutställningen sas vara att ett museum utgörs av många saker.
Mudam i Luxemburg levererar även berörande konst
Men (!) det finns mycket att titta på och beröras av på Mudam. Jag fastnade för flera utställningar. Fotoutställningen ”Dancing with my camera” med Dayanita Singh (1961-) var fantastisk. Vilka fotografier! Varje foto var som en mångbottnad historia och tillsammans berättade bilderna om hur lika och olika kvinnoliv kan vara. Om jag inte missminner mig har Singh omtalats på svenska kulturnyheter och då har jag tänkt att jag gärna vill se hennes konst, så detta var verkligen en glad överraskning.
Entréutställningen gjorde ett starkt intryck på mig, den också. I ett stort ljust rum reste sig en popkonstmur i kaxiga färger och former. Popkonst som en kritik av popkonst, skulle jag beskriva utställningen som. Jag tyckte mycket om den och blev inspirerad i mitt eget skapande. En del av sakerna ska jag prova – men inte lika kritiskt till den avlidne konstnären Michel Majerus (1967-2002) troliga förfäran där han vilar. Han målade bland annat abstrakt som en kritik av abstrakt måleri.
Vackert, vettigt och knepigt på samma gång
Peter Halleys (1953-) moderna konst var spännande. Kan man klassa även hans tavlor som popkonst eller är de minimalistiska? Oavsett vilket talade de skrikiga neonfärgerna direkt till mitt hjärta, jag som blir själaglad av pockande färger. Motiven var faktiskt ganska speciella, elektriska ledningar i stilfulla geometriska konstellationer. Jag gillar inte bara kaxiga färger, jag dras till komplementfärger som blå och orange, grön och rosa. Komplementfärger fanns det gott om i Halleys tavlor på Mudam museum.
Det var så mycket på Mudam som var vackert och vettigt. Och så fanns det många saker som jag ställde mig frågande till, som kortfilmer där man exempelvis bara fick följa en båt till havs. Samtidigt ska ju konst vara en dialog mellan betraktaren och verket, så i det avseendet har Mudam verkligen lyckats skapa ett forum för eftertänksamma samtal. Innerst inne uppskattar jag det oväntade, varför jag kanske egentligen inte har så mycket emot lådutställningar eller knaskortfilmer hur orimliga jag än tycker att de är.
Jag har varit övertygad om att jag de senaste åren lärt känna mig själv så bra att jag smidigare kan hantera stressen från ett för intensivt projekt. Jag har trott att jag ska kunna jobba orimligt hårt och samtidigt ha rum för fritt skapande och mycket vilande. Det tog väl knappt en halv arbetsdag innan stressen skruvades upp till max och jag fastnade i samma gamla hjulspår igen… Så mycket klokare har jag nog med andra ord inte blivit. Nej, inte ens efter flera års övning.
Men jag tror att jag trots allt kommer landa i den nya, lugnare tillvaron igen. Som jag berättade häromdagen har jag längtat efter att få skapa fritt och att bara få vara. När den värsta adrenalinkicken lagt sig kommer jag alldeles säkert bli bättre på att njuta av dagarna. Njutningsfulla dagar, och där jag inte minst är fullt närvarande i ögonblicken, är mitt drömtillstånd. Där vill jag alltså hamna snarast möjligt. Jag vill kunna känna att jag har tid och ro att kunna fastna vid blommorna, som vid vresrosorna på stranden, snarare än att ha en rivande stress som gör att jag måste skynda vidare stup i kvarten. I dag, denna första fria dag, skumbadade jag till och med det första jag gjorde.
För övrigt kommer fotona i detta blogginlägg från en av mina väldigt få fotostunder den senaste månaden. Hur ljuvliga är inte vresrosorna?
Jag har stressjobbat i flera veckor och känt hur vardagen successivt krympt till skärmen. I och med detta har jag inte skapat rum för fotandet och skrivandet, och det har liksom känts tomt i mig. Utan mitt skapande tappar dagarna i lyskraft. Samtidigt är detta något som hänger helt och hållet på mig. Jag kan bryta när jag gjort tillräckligt och i stället unna mig en stunds skaparglädje snarare än att pressa på med jobb.
I fredags var jag beslutsam: Jag ska fota något i dag. Därmed fick kameran följa med på min och pappas långrunda. Tur var väl det, för när jag sedan gick genom skogen hem fick jag den största gåvan av naturen. En ekorre var alldeles stilla i ett träd bredvid mig. Den var så stilla att jag hann plocka fram kameran och knäppa flera bilder innan den hoppade i väg bland trädtopparna. Jag har levt på detta ögonblick ända sedan dess.
Finns det något sötare än ekorrar? Jag blir alltid lika bedårad av mina möten med dem.
Precis innan den hiskeliga sommarvärmen bröt ut hade jag mitt sista kreativa skaparögonblick. Jag fingermålade rosor i rosa och grön akryl på en målarträff. Sedan slog värmen till med sin fullaste kraft. Utslagen som jag blev i värk och utmattning fick jag lägga bloggande, fotande och målande åt sidan. Men nu kommer orken sakta men säkert tillbaka och jag hyser därför en förhoppning om att jag ska få tillbaka målarlusten, bland mycket annat. Jag har till och med fotat solnedgångar igen.
Jag har använt 400 gram på akrylpappretoch Amsterdams akrylfärger i olika rosa och gröna nyanser.
Egentligen är det ganska otroligt hur väl kroppen fungerar som målarredskap. Jag använder fingrarna mycket när jag målar abstrakt med akrylfärger. Det är som att fingermålandet ger en annan kontakt med pappret, och flummigt nog med visionen, än vad penslar ger. Så jag kör alltså på med mitt fingermåleri. Gött att närma sig medelåldern och kladda på så här, eller vad säger du?
Vision och vision. Jag är verkligen inte tillräckligt bevandrad i måleri för att kunna skapa mot ett mål, så mest av allt går jag på känsla. Rosorna gjorde jag genom att använda två nyanser av rosa och en vit nyans, som jag cirklade runt tills rosorna tog form på en förmålad bakgrund i grönt med inslag av blått och turkost. Därefter strök jag på de gröna löven med hjälp av fingertopparna. Snabba streck, helt enkelt. Inte för perfekt. Varje del av akrylmålningen torkade förstås för sig, och jag har insett vikten av att hålla sig till någon enstaka färg för att undvika bajsbrunt när man målar sina färglager.
På akrylkursen från i våras fick jag lära mig att man kan väcka inspirationen genom att dela upp pappret i mindre rutor genom att använda maskerings- eller washitejp. Ett vitt papper kan vara så utmanande att jag tappar modet, men genom att dela upp pappret i ”minisar” blir det lättare för mig att fylla tomheten. Rosenmålningen blev så till flera små målningar. Visst kan man använda dem som kort? En av mina målarvänner föreslog att jag ska bestryka ytan med akryllack för extra tålighet. Det ska jag nog göra.
Naturen i ett gränsland mellan två årstider. Det är sommar och höst om vartannat. Blommorna svämmar över i pallkragarna på gården och solnedgångarna lyser i pasteller på himlen. Och mitt i allt skjuter svampar upp ur marken. Jag gjorde mitt första försök till svampplockning i dag och jag tror jag fick med mig oätliga svampar hem. Nej, jag provsmakade inte! (Jag har absolut inga svampkunskaper och håller mig därför klokt borta från att äta sådant jag inte vet vad det är för något.)
I likhet med naturen befinner jag mig också i ett slags gränsland. Jag har fått en bra roll i projektet, en ansvarsroll, så jag antar att det mesta i vardagen kommer kretsa kring jobb. Det känns bra, även om jag kan behöva göra avkall på viss frihet. Jag har valt att ta chansen eftersom jag kommer få med mig värdefull kunskap från projektet och därutöver en utmaning som saknat motstycke i min karriär de senaste åren. Och ärligt, trygghet och stabilitet är inte alls dumt i kristider.
Under veckan har jag småpysslat med material till min Sagotanten-butik på Skolmagi. Jag har bland annat gjort ett skrivmaterial som jag kallarAdoptera en drake. Att komma på övningar i kreativt skrivande är så jag, det hänger samman med mina gamla studier och kurser. En gång för länge sedan var jag faktiskt skrivpedagog, höll i egna skrivkurser som jag gjorde. Med andra ord försöker jag för tillfället sy ihop de olika delarna av min tillvaro.
När jag syr samman livet till en vacker helhet måste jag inkludera mina små strövtåg i hemmasnåren. De är en av de viktigaste delarna av mig. Jag vet inte hur jag ska kunna leva utan skogsstigarna och strandängarna i de olika ljusen. Egentligen behöver man ganska lite för att känna sig hel, har jag återigen filosoferat en hel del kring. Nu ska jag bara förmå hålla fast vid detta även i stressen som ett nytt jobb och en ny roll onekligen kan medföra.
Jag önskar mig många solnedgångsstunder framöver, precis som den tidiga augustisolnedgången som visas på bilderna här ovanför. Och är inte solnedgångar fina symboler för slutet på något gammalt och början på något nytt?
Inlägget innehåller reklam för eget material på skolmagi
Går inte veckorna fort? För fort. Nu har det gått en vecka sedan jag bestämde mig för att kanske fristajla lite igen och det blev som jag kanske trodde. Jag ska återuppta projektet. Men under den här veckan har jag fortsatt med Googles diplomutbildning, skrivit beställningstexter och äntligen gjort mitt nya material till Skolmagi-butiken Sagotanten.
Materialet heter Min fjäril och är ett barnmaterial för kreativt berättande i text och bild. Det består av 42 sidor och 18 fjärilar, som det finns spelbrickor och skrivpapper för. Min tanke är att kombinera en skattjakt med skrivande, ritande och målande.
Som skattjaktsledare gömmer du de olika brickorna och låter barnen leta efter var sin fjäril. När man hittat en fjäril kan man dokumentera den på olika sätt. Man kan bland annat beskriva dess beteende och namnge den. Man kan rita och måla den. Fjärilarna är hitte-på-fjärilar. Jag gillar ju sagovärldar så det fick bli sagofjärilar.
Jag sitter här med en pirrig känsla. Är pirret positivt eller negativt? Jag vet inte. Saker blev inte riktigt som jag tänkt mig, tror jag. I flera månader har jag frilansat i ett internationellt projekt och gjort en riktigt bra insats.
Förra helgen fick jag, liksom andra frilansare i projektet, reda på att vi kommer behöva gå ner 100 kronor i timmen i lön.
Med andra ord ska vi behöva finna oss i att få minst flera tusen kronor mindre betalt varje vecka, och det kan jag ju inte gå med på. Kunden har sagt att jag kanske kan få behålla mitt arvode, men vi får se. Det blir vad det blir.
Åtminstone morgondagen kommer jag börja som en fri frilans igen. Jag kommer nog lägga ner orken på kreativt arbete, som design av printables och fotografering av natur. En diplomutbildning väntar också på att bli klar. Jag ska bara bestämma mig för något. På sätt och vis är den här valfriheten det absolut bästa med att frilansa, även om den kan kännas lite skakig.
(Det kan bli så att jag återupptar projektet direkt och då får skjuta den totala kreativiteten framåt i tiden igen.)
Häromdagen fördjupade jag mig i författares och konstnärers behov av enslighet och snubblade över Vincent van Goghs (1853-1890) kreativa blomstringsperiod under den tid han var inskriven på hospitalet i franska Saint-Rémy-de-Provence. Året var 1889. Jag gjorde efterforskningarna inför en arbetsuppgift. Många av gångerna får jag välja mina egna teman, så jag brukar välja med hjärtat som slår extra mycket för kultur.
Vincent van Gogh skapade i isolation
Stjärnenatt (1889)
Mycket riktigt skapade van Gogh flera av sina berömdaste verk, som målningarna i serien Stjärnenatt, under tiden på hospitalet. van Gogh var egentligen ingen enstöring, han tyckte om andras sällskap. Men i brev till familjen berättade han om hur isolationen drev på skapandet.
Ödslighet var ett återkommande tema
van Gogh ska inte ha lämnat sitt rum på två månader. De yttre bilderna, intrycken, bleknade alltmer och i dess ställe trädde djärva färger och penseldrag fram, du vet de där cirklarna som är så karakteristiska för hans konst? Trots de livliga färgerna, och faktiskt tavlornas livliga motiv, kan man inte undgå känslan av ödslighet. Om man tittar tillbaka på hela van Goghs konstnärskap verkar ödslighet, eller enslighet, varit ett genomgående tema. För konstnären i fråga var ensligheten både en förbannelse och en välsignelse.
van Gogh färdigställde 150 målningar
Irisar (1889)
Under tiden på hospitalet färdigställde van Gogh cirka 150 målningar. Få var intagna på sjukhuset, och ingen av dem som han bodde med delade hans intresse för konst. Han höll sig för sig själv och tillbringade dagarna i dels en ateljé, dels en trädgård. van Gogh detaljstuderade och avbildade naturen på sitt nya, egensinniga sätt. Men skaparglädjen nådde ett slut. Den isolerade tillvaron började tära något enormt på honom och han lämnade hospitalet. Bara en kort tid efteråt ska han begått självmord.
Enslighet – välsignelse eller förbannelse?
Kreatörens behov av enslighet är ett av de ämnen som intresserar mig mest. Kanske för att det finns en stor, och högst personlig, igenkänning i det. För att kunna skapa måste jag sortera intrycken i stillhet och tystnad. Sorterande sköter jag bäst själv, och jag är väl på sätt och vis mitt eget bollplank. När jag ska skapa klarar jag inte heller av för många avbrott, de bästa skapardagarna är dagar när jag vet med mig att jag inte ska träffa en kotte. Samtidigt, utan social närhet eller stimulans tappar jag all inspiration.
Balansen mellan att ha för mycket eller för lite social kontakt tycks vara ett evigt tema inom konsten och litteraturen. Rebecca Solnit har berört temat i sina essäsamlingar som har natur- och vandringsteman, och i dagarna fann jag en förtjusande bok av August Strindberg. Strindberg-boken heter Ensam och är en självbiografisk långnovell om att säga farväl till sin omgivning för att kunna förlora sig i författandet. Jag vet inte hur novellen slutar ännu och återkommer med en recension när jag läst färdigt den.
Sammanfattningsvis kan enslighet, rentav isolering, till en början vara kreativt befriande. Men vad händer när den blir för långvarig – blir den en välsignelse eller en förbannelse?
Visst är det härligt att kunna skriva vitt och brett om exakt vad som helst? Ja, även om sådant man inte erfarit själv. Jag skulle nog mena att det är friheten som gör att jag älskar att vara SEO och content writer. Denna frihet har ett pris: Ju längre bort man rör sig från det själverfarna, desto mindre trovärdig kan man tendera att bli. Det är här som Experience, alternativt Erfarenhet, inom SEO-begreppet E-E-A-T kommer in i bilden.
Erfarenhet är en viktig del av E-E-A-T
Väldigt mycket webbinnehåll skrapar bara på ytan och imiterar det som redan skrivits. Och det är väl på sätt och vis okej. Man måste inte skriva djupt och unikt om allt. Alla ämnen kräver helt enkelt inte omfattande research. Men när man som läsare tar del av en produktrecension har man väl ändå rätt att förvänta sig att skribenten åtminstone har hållit i eller tittat på produkten? Dessvärre är sådan här förstahandserfarenhet av produkter ganska ovanlig. Det är detta som det nya E:et i E-E-A-T syftar till att råda bot på. I en tid av AI-genererade texter blir risken för massor av fabricerade upplevelser annars för stor. Vad ska man då som läsare kunna lita på?
Riktmärke för kvalitativt innehåll
Inom SEO har alltså denna problematik uppmärksammats och bland andra Google har lagt till erfarenhet på listan över vad ett kvalitativt innehåll bör bestå av. Vikten av erfarenhet går igen i nästan all form av content. Tänk dig att du läser en reseskildring eller en bokrecension… Föredrar du att läsa skildringen eller recensionen av någon som faktiskt upplevt ämnet på riktigt eller av någon som gjort ett hopplock av andras upplevelser? Missförstå mig inte, kurerat innehåll kan vara superduperbra och det finns en gräns för hur många upplevelser man kan klämma in tids- och pengamässigt. Jag har själv kurerat en hel del kostnadseffektivt innehållgenom åren och kommer fortsätta göra det. Ändå är jag övertygad om att läsaren märker skillnaden när jag som skribent verkligen varit där.
I fallet med E-E-A-T kan du förstå de olika delarna Experience, Expertise, Authoritativeness och Trustworthiness, alternativt Erfarenhet, Expertis, Auktoritet och Trovärdighet, som aspekter av ett helhetstänk. När du har förstahandserfarenhet av något får du nämligen en sorts expertis. Med expertis följer sedan auktoritet och tillsammans bidrar aspekterna till att du blir mer trovärdig. Med tanke på det massiva informationsflödet online är det extra viktigt att vara en tillförlitlig källa.
Exempel på hur du kan skapa utifrån erfarenhet
Nedanför följer exempel på hur du kan skapa utifrån din förstahandserfarenhet av en produkt, tjänst eller en upplevelse:
Du vill skriva en recension om den senaste Iphone-modellen – se till att du faktiskt har använt smartmobilen i fråga så att du kan beskriva dess funktioner och utseende grundligt. Om du aldrig har hållit i en Iphone kan du få svårt att på ett trovärdigt sätt förmedla känslan av mobilen.
Du vill skriva en reseguide om roliga saker att göra i Göteborg – har du besökt staden? Använd dina intryck för att levandegöra sevärdheterna och aktiviteterna. Kanske har du med dig en och annan berättelse från det egna besöket? Använd erfarenheterna för att måla en tydlig bild av platsen och ge användbar information inför besöket.
Du vill skriva en ekonomiartikel om vilka skatteavdrag personer med enskild firma kan göra i deklarationen. Är du själv egenföretagare eller rentav revisor? Om ja, kan du säkert belysa vinklar som man som lekman sällan tänker på. Beroende på din roll kan du nischa artikeln utifrån dina specifika erfarenheter.
Självklart kan du skriva innehåll ändå…
Med det här blogginlägget vill jag peka på en tendens inom SEO, nämligen att E-E-A-T blir allt vanligare och viktigare kriterier för vad som betraktas som ett kvalitativt innehåll. Erfarenhet, eller Experience, är ett av E:na i förkortningen och är den senaste av riktlinjerna i Googles målsättning för bra content. Se denna aspekt som en möjlighet snarare än ett hinder. Grundlig research kan göra under för trovärdigheten. Försök även tillföra innehållet något nytt för en lärorik och inspirerande läsupplevelse.
Vill du beställa texter av mig? kontakta@sandrasdagar.se
Jag är en frilansande content writer med fokus på SEO-texter och redaktionellt webbinnehåll. Mitt pris är 0,85 kronor exklusive moms per ord. Hör av dig för ett eventuellt samarbete!
