Tankeväckande modern konst på Mudam museum i Luxemburg

2023-09-142023-09-14 | Sandra Jönsson

När jag och Christoffer besökte Luxemburg i somras missbedömde vi läget. Vi missade helt att nästan alla museer har stängt på måndagar. Den enda museiupplevelsen jag tar med mig från staden och landet är därför ett besök på det moderna konstmuseet Mudam, som vi besökte på lördagen. Det är inte heller så lite, för just detta konstmuseum bjöd på både kända och okända upplevelser. Somliga av upplevelserna var definitivt otippade.

Konceptuellt och provokativt till överdrift (?)

På Luxemburgs moderna konstmuseum Mudam står den konceptuella konsten i fokus. Redan när man kliver in i den första stora salen blir det tydligt att utställningarna syftar till att väcka tankar. På ett museum som Mudam ges konsten en provokativ roll. Den lyfts fram som ett redskap för att ifrågasätta sådant vi tar för givet, må det vara vad ett konstmuseum bör vara eller vad som egentligen menas med konst.

mudam museum luxemburg — *Wow för ljuset i museibyggnaden!*

Ibland går ifrågasättandet kanske för långt, jag menar att det nästan blir löjligt. En av utställningarna utgjordes av fraktlådor för konstverk utan att man löpte linan fullt ut och gjorde en högst interaktiv utställning. Det var inget som sa att man inte fick klättra på lådorna, samtidigt var det inte så mycket som uppmuntrade till att utforska utställningen heller. Poängen med lådutställningen sas vara att ett museum utgörs av många saker.

Mudam i Luxemburg levererar även berörande konst

Men (!) det finns mycket att titta på och beröras av på Mudam. Jag fastnade för flera utställningar. Fotoutställningen ”Dancing with my camera” med Dayanita Singh (1961-) var fantastisk. Vilka fotografier! Varje foto var som en mångbottnad historia och tillsammans berättade bilderna om hur lika och olika kvinnoliv kan vara. Om jag inte missminner mig har Singh omtalats på svenska kulturnyheter och då har jag tänkt att jag gärna vill se hennes konst, så detta var verkligen en glad överraskning.

Entréutställningen gjorde ett starkt intryck på mig, den också. I ett stort ljust rum reste sig en popkonstmur i kaxiga färger och former. Popkonst som en kritik av popkonst, skulle jag beskriva utställningen som. Jag tyckte mycket om den och blev inspirerad i mitt eget skapande. En del av sakerna ska jag prova – men inte lika kritiskt till den avlidne konstnären Michel Majerus (1967-2002) troliga förfäran där han vilar. Han målade bland annat abstrakt som en kritik av abstrakt måleri.

Vackert, vettigt och knepigt på samma gång

Peter Halleys (1953-) moderna konst var spännande. Kan man klassa även hans tavlor som popkonst eller är de minimalistiska? Oavsett vilket talade de skrikiga neonfärgerna direkt till mitt hjärta, jag som blir själaglad av pockande färger. Motiven var faktiskt ganska speciella, elektriska ledningar i stilfulla geometriska konstellationer. Jag gillar inte bara kaxiga färger, jag dras till komplementfärger som blå och orange, grön och rosa. Komplementfärger fanns det gott om i Halleys tavlor på Mudam museum.

peter halley utställning konst mudam museum

Det var så mycket på Mudam som var vackert och vettigt. Och så fanns det många saker som jag ställde mig frågande till, som kortfilmer där man exempelvis bara fick följa en båt till havs. Samtidigt ska ju konst vara en dialog mellan betraktaren och verket, så i det avseendet har Mudam verkligen lyckats skapa ett forum för eftertänksamma samtal. Innerst inne uppskattar jag det oväntade, varför jag kanske egentligen inte har så mycket emot lådutställningar eller knaskortfilmer hur orimliga jag än tycker att de är.

På ett museum som Mudam Luxemburg får man helt enkelt försöka ha flera tankar på samma gång… Läs, se och inspireras på museets officiella webbplats!

Abstrakt fingermålade rosor i rosa och grön akryl

2023-08-142023-09-14 | Sandra Jönsson

Precis innan den hiskeliga sommarvärmen bröt ut hade jag mitt sista kreativa skaparögonblick. Jag fingermålade rosor i rosa och grön akryl på en målarträff. Sedan slog värmen till med sin fullaste kraft. Utslagen som jag blev i värk och utmattning fick jag lägga bloggande, fotande och målande åt sidan. Men nu kommer orken sakta men säkert tillbaka och jag hyser därför en förhoppning om att jag ska få tillbaka målarlusten, bland mycket annat. Jag har till och med fotat solnedgångar igen.

fingermåla abstrakta rosor i akryl — *Jag har använt 400 gram på akrylpappret* *och Amsterdams akrylfärger i olika rosa och gröna nyanser.*

Egentligen är det ganska otroligt hur väl kroppen fungerar som målarredskap. Jag använder fingrarna mycket när jag målar abstrakt med akrylfärger. Det är som att fingermålandet ger en annan kontakt med pappret, och flummigt nog med visionen, än vad penslar ger. Så jag kör alltså på med mitt fingermåleri. Gött att närma sig medelåldern och kladda på så här, eller vad säger du?

Vision och vision. Jag är verkligen inte tillräckligt bevandrad i måleri för att kunna skapa mot ett mål, så mest av allt går jag på känsla. Rosorna gjorde jag genom att använda två nyanser av rosa och en vit nyans, som jag cirklade runt tills rosorna tog form på en förmålad bakgrund i grönt med inslag av blått och turkost. Därefter strök jag på de gröna löven med hjälp av fingertopparna. Snabba streck, helt enkelt. Inte för perfekt. Varje del av akrylmålningen torkade förstås för sig, och jag har insett vikten av att hålla sig till någon enstaka färg för att undvika bajsbrunt när man målar sina färglager.

På akrylkursen från i våras fick jag lära mig att man kan väcka inspirationen genom att dela upp pappret i mindre rutor genom att använda maskerings- eller washitejp. Ett vitt papper kan vara så utmanande att jag tappar modet, men genom att dela upp pappret i ”minisar” blir det lättare för mig att fylla tomheten. Rosenmålningen blev så till flera små målningar. Visst kan man använda dem som kort? En av mina målarvänner föreslog att jag ska bestryka ytan med akryllack för extra tålighet. Det ska jag nog göra.

Vincent van Gogh målade 150 tavlor under sin ensligaste tid

2023-07-252023-08-15 | Sandra Jönsson

Häromdagen fördjupade jag mig i författares och konstnärers behov av enslighet och snubblade över Vincent van Goghs (1853-1890) kreativa blomstringsperiod under den tid han var inskriven på hospitalet i franska Saint-Rémy-de-Provence. Året var 1889. Jag gjorde efterforskningarna inför en arbetsuppgift. Många av gångerna får jag välja mina egna teman, så jag brukar välja med hjärtat som slår extra mycket för kultur.

Vincent van Gogh skapade i isolation

vincent van gogh stjärnenatt 1889 — *Stjärnenatt (1889)*

Mycket riktigt skapade van Gogh flera av sina berömdaste verk, som målningarna i serien Stjärnenatt, under tiden på hospitalet. van Gogh var egentligen ingen enstöring, han tyckte om andras sällskap. Men i brev till familjen berättade han om hur isolationen drev på skapandet.

Ödslighet var ett återkommande tema

van Gogh ska inte ha lämnat sitt rum på två månader. De yttre bilderna, intrycken, bleknade alltmer och i dess ställe trädde djärva färger och penseldrag fram, du vet de där cirklarna som är så karakteristiska för hans konst? Trots de livliga färgerna, och faktiskt tavlornas livliga motiv, kan man inte undgå känslan av ödslighet. Om man tittar tillbaka på hela van Goghs konstnärskap verkar ödslighet, eller enslighet, varit ett genomgående tema. För konstnären i fråga var ensligheten både en förbannelse och en välsignelse.

van Gogh färdigställde 150 målningar

vincent van gogh irisar 1889 — *Irisar (1889)*

Under tiden på hospitalet färdigställde van Gogh cirka 150 målningar. Få var intagna på sjukhuset, och ingen av dem som han bodde med delade hans intresse för konst. Han höll sig för sig själv och tillbringade dagarna i dels en ateljé, dels en trädgård. van Gogh detaljstuderade och avbildade naturen på sitt nya, egensinniga sätt. Men skaparglädjen nådde ett slut. Den isolerade tillvaron började tära något enormt på honom och han lämnade hospitalet. Bara en kort tid efteråt ska han begått självmord.

Enslighet – välsignelse eller förbannelse?

Kreatörens behov av enslighet är ett av de ämnen som intresserar mig mest. Kanske för att det finns en stor, och högst personlig, igenkänning i det. För att kunna skapa måste jag sortera intrycken i stillhet och tystnad. Sorterande sköter jag bäst själv, och jag är väl på sätt och vis mitt eget bollplank. När jag ska skapa klarar jag inte heller av för många avbrott, de bästa skapardagarna är dagar när jag vet med mig att jag inte ska träffa en kotte. Samtidigt, utan social närhet eller stimulans tappar jag all inspiration.

Balansen mellan att ha för mycket eller för lite social kontakt tycks vara ett evigt tema inom konsten och litteraturen. Rebecca Solnit har berört temat i sina essäsamlingar som har natur- och vandringsteman, och i dagarna fann jag en förtjusande bok av August Strindberg. Strindberg-boken heter Ensam och är en självbiografisk långnovell om att säga farväl till sin omgivning för att kunna förlora sig i författandet. Jag vet inte hur novellen slutar ännu och återkommer med en recension när jag läst färdigt den.

Sammanfattningsvis kan enslighet, rentav isolering, till en början vara kreativt befriande. Men vad händer när den blir för långvarig – blir den en välsignelse eller en förbannelse?

Källor:
Art Institute Chicago
The Art Newspaper
The Metropolitan Museum of Art

Kladd: Abstrakt akryl i röd, gul och blå

2023-02-222023-03-31 | Sandra Jönsson

Jag började på konstkurser i söndags: akryl och akvarell. Vi lekte mest runt för att känna på färgerna och öva på tekniker. Jag älskar att leka med färg! Det är därför jag börjat måla. Jag ska inte bli en mästermålare utan mest lära mig skapa fint kladd.

På den här abstrakta akrylkladden har jag målat med alla tänkbara tekniker – men inte med pensel. Jag har skrapat och tryckt, det finns till och med tryckta blommor någonstans bland alla kluddar. Till slut drog jag över de röda, gula och blåa färgerna med vitt. Jag använde både skrapa och finger.

Röd, gul och blå är ju primärfärgerna så det var bra att börja öva med dem under akrylkursens första tillfälle. Visste du att man kan blanda nästan hur många färger som helst utifrån bara de tre primärfärgerna?

Konstkursavslutning och kurskompisens konstutställning

2022-11-202022-11-27 | Sandra Jönsson

Ser du den pampiga röda tegelbyggnaden i fjärran? Där har jag gått på höstens konstkurs. Samma underbara lärare och upplägg som i våras, bara andra lokaler.

Det känns jättetråkigt att vi haft kursavslutning i veckan. Samtidigt är jag väldigt, väldigt tacksam för allt roligt jag fått prova. Ja, det har varit en blandad kompott: måla i flytande tusch med blompinne, marmorera papper till dekorationssaker, måla med akvarell på gammalt lakan, helt enkelt massor av saker.

Jag är så glad i min bildlärare. Hon är inte bara jättebra på konst och pedagogik, hon är en fantastisk person att ha att göra med. Rätt person på rätt plats. Tack vare hennes engagemang bär jag på ny, härlig kunskap. Det är en värdefull gåva.

Kurskompisarna har också varit superfina. Jag har hört till den yngre skaran i gänget, men damerna tar verkligen väl hand om oss alla. Det sprids kärlek och omsorg från alla håll, och det är bara så fint att få vara med om denna otroliga värme. Enbart kvinnor har deltagit i kursen, och det märks på hur snällt det varit. Jag älskar’t!

Jag fastnade för min kurskompis Lotta redan i våras. Vi gick konstkursen tillsammans då också. Inte för att jag känner henne, MEN hon verkar vara genomgod. En snällare och mer uppmuntrande person får man leta efter! Hon har alltid en fråga och ett leende på g, vill alltid höra om ens vecka.

Och dessutom är en hon galet bra på att skapa. Hon drar några streck här och där, och vips har hon skapat ett konstverk. Jag fattar inte hur hon bär sig åt, uppenbarligen har hon talang för det. Allt hon kreerar är nämligen lika vackert, och så är hon ändå världens ödmjukaste person.

fågelkonstnär vernissage i varberg — Jag får ursäkta fotot, det var mörkt ljus utomhus och jag ville inte heller fota så att alla konstverk exponerades. På Konsthantverkarna i Varberg finns hela väggar med Lottas vackra tavlor. På Visit Varberg kan du även se en evenemangsbeskrivning med bild på en del av tavlorna.

I går hade hon vernissage eller konstutställning på Konsthantverkarna i Varberg. Jag var där på ett snabbesök, och wow! Hon har målat akryl- och akvarelltavlor med fågel- och kustmotiv.

Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar hennes fiskmåsar eller strandskator mest, jag som är smått besatt av fåglar och deras roliga personligheter. Hon och jag verkar dela denna fascination, för hon har skapat många fåglar som är fulla av karaktär.

Lotta har lagt ut en del av sin fågelkonst på instagramprofilen artofevalotta, ta en titt där. Och du, besök gärna hennes utställning på Konsthantverkarna i Varberg, som har många, många fina konsthantverk. Den pågår december ut.

Kika på Konsthantverkarnas webbplats!

Första lektionen i en kurs om att skriva konstkritik

2022-10-292022-10-29 | Sandra Jönsson

Hela tiden dyker det upp nya spännande saker att göra. Det gäller bara att hålla ögonen öppna. Som exempel dök det upp en chans att få läsa en kort folkhögskolekurs i att skriva konstkritik. Eftersom jag fördjupar mig i konst och skapande och dessutom har en utbildning i kulturjournalistik tänkte jag att en kurs i konstkritik är ett bra komplement.

Förra lördagen satt jag på min första lektion, digitalt. Redan en vecka sedan. Oj! Lektionen var en introduktion till konstkritiken, och under kommande veckor ska klassen gå på en utställning i Malmö, skriva konstrecensioner och reflektera kring konst i största allmänhet.

Läraren på kursen lever för konsten, det märks. Under det första tillfället gav hon oss alla tänkbara perspektiv på konstområdet och jag älskar hur samhällskritiskt det hela blev.

Jag hör till den skara som faktiskt tycker att kulturen är som mest spännande när den är en kritik av samhället, och jag tycker också att kulturjournalisten, må det vara en konst- eller litteraturskribent, gör skillnad med sin kulturanalys. Kultur och kritik behövs! Än mer i dag, när vissa samhällskrafter försöker mota bort både kulturen och kritiken.

Kultur och kritik är väsentliga delar av demokratins själ, det är väl av den anledningen somliga vill kväsa detta. Det är i sig helt sjukt.

Alltså, nu ska jag försöka lära mig skriva konstrecensioner. Men att skriva en bra kulturrecension kräver att man också kan sitt fält, och således innebär kursen i att skriva konstkritik väldigt mycket mer än skrivande. Det handlar om att försöka se och förstå.

Under de kommande veckorna ska jag läsa, titta samt reflektera högt och tyst – förutom att recensera.

Vad mycket roligt jag plötsligt hittar på! Har du sett att jag även varit på en gripande teaterföreställning i Varberg?

Ett abstrakt experiment med blommor i tusch och akvarell

2022-10-202023-03-31 | Sandra Jönsson

Jag var inte så lite lyrisk efter förra veckans konstlektion. Då fick vi prova en ny teknik, nämligen att måla med tusch på en halv eller hel meters avstånd. Redskapet? En lång blompinne eller rundstav!

Det gick inte att vara precis. Men i stället växte en ledig stil fram, ett experiment som jag tycker förde mig närmare min vision av hur jag vill måla abstrakta blommor.

När tuschen torkat – allt det svarta du ser är flytande tusch – fick vi i uppgift att fylla i med färg. Vi kunde bland annat välja mellan olika markers och akvareller. Mitt val föll på akvarellfärgerna.

Jag älskar kombinationen av det markerade svarta och de starka kulörerna. När jag blev klar med min megastora bild (säkert en A1) fortsatte jag med en mindre variant (en A4).

Ja, alltså det här var så inspirerande att jag beställt hem tusch och akvarell för att kunna fortsätta experimentera.

Jag har provat en ny avslappnad teknik för att rita av saker

2022-10-132023-08-26 | Sandra Jönsson

I går var det åter dags att gå på konstkurs. Att kursen från i våras skulle börja igen kom som den gladaste överraskningen. Den första träffen var alltså i går kväll och jag hade så kul. Jag fick till och med prova nya saker, som en avslappnad teknik för att rita av saker. Avslappnad och avslappnad, hela kroppen engagerades i ritandet och efter att precis ha lyft hantlarna för första gången på säkert ett halvår var jag ganska trött i lemmarna. Prestationsfri ritövning är kanske en bättre beskrivning av vad vi gjorde.

Så här ”avslappnat” kan man rita av saker

Jag måste berömma min bildlärare, hon har så många bra idéer! Och hon vet hur hon ska få oss elever att släppa garden inför skapandet. Ritövningen vi började kursen med var en perfekt inledning, för den gav inget utrymme till att våndas över varje detalj. Så hur gick övningen till? Jo, vi hade var sitt stort vitt papper framför oss på golvet. Vi hade också var sitt glas med flytande tusch och var sin lång blompinne. Vi stod i en halvcirkel runt en clownfigur och blomvaser, och dessa saker skulle vi rita av på bokstavligen en armlängds avstånd.

Det var omöjligt att kontrollera rörelserna fullt ut, och det är det som är tjusningen med ritövningen. Om jag hade fått i uppgift att rita av sakerna på ett mer vanligt sätt hade jag definitivt låst mig. Avbildningar ger mig prestationsångest. Aldrig tidigare har jag ritat abstrakta blommor så ledigt som i går, konstigt nog. Och aldrig att jag varit så nöjd med en teckning som jag var i går. Efteråt fick vi chans att fylla i våra tuschbilder med färg. Akvareller och pennor ställdes fram, och jag säger då det, tusch och akvarell blir jättesnyggt tillsammans!

Jag ska visa bilder på teckningarna vid ett senare tillfälle. Det var oktobermörkt och därför fick fotandet vänta.

Så gör du abstrakt konst med inslag av silkespapper

2022-09-272023-03-31 | Sandra Jönsson

Nu ska jag berätta om ett pyssel jag varit superpepp på ganska länge. Pysslet fortsätter i mitt silkespappersspår, och jag säger då det: silkespapper är ett fantastiskt pysselmaterial. Jag upptäcker fortfarande nya användningsområden för det. Sedan jag gick bildkursen i våras har jag haft en idé om att ”måla” med silkespapper, alltså att använda materialet för att göra abstrakt konst.

När jag äntligen fick tid att göra min första silkespapperstavla insåg jag snart att en vit bakgrund knappast är nog. Jag började med att måla silkespappersbitar direkt på ett akrylpapper, ett transparent akrylmedium användes och jag hade valt ut matchande silkespappersfärger för att få en snygg ton-i-ton-effekt. Men (!) det här blev inte alls bra, så jag fick tänka om. Då valde jag att i stället grunda akrylpappret i önskade akrylfärger.

Rosa-ish.

Och sedan? Jo, sedan rev jag ojämna silkespappersbitar och lade dem över målningen. Bitar i toner av rosa, orange och gul. Jag avrundade pysslet med att lacka över akrylmedium. Silkespapper är nämligen ljuskänsligt och ömtåligt, så använd någon form av lack när du kan. Så blev det en blandtekniktavla, och som kanske bekant passar blandteknik bra när abstrakta målningar görs. Det här är ett målarpyssel som jag tror fungerar i större barngrupper. Tavlorna blir liksom som de blir och det är en del av tjusningen.

Om du blir nyfiken på silkespapperspyssel rekommenderar jag att du tar en titt på ett pyssel för att göra en silkespapperskål.

Konsten att översätta abstrakt konst till digital konst…

2022-09-182022-09-18 | Sandra Jönsson

… är något jag för tillfället jobbar med. När jag får tid. Annars matar jag mest beställningstexter och tröttar ut kreativiteten på så vis. Det finns en gräns för hur mycket man kan prestera framför en skärm på en dag. Men när jag får tid fördjupar jag mig alltså i konsten att översätta abstrakt konst till digital konst, förutom i Googles diplomutbildning inom digital marknadsföring.

Efter vårens bildkurs och konststudier landade jag till slut i akrylmålning. Sedan dess har jag successivt provat mig fram här hemma, och jag har fortsatt att titta på hur andra gör. Att inspireras av andra är ett mycket bra sätt att lära sig ett nytt hantverk.

Färg och form spelar så klart en stor roll i det abstrakta måleriet, ja, även trots att man målar fritt. Men det finns också inslag av kladd, eller snarare av att lämna spår i målningen. Det är akryl, krita och penna om vartannat. Det ska jag filosofera mer om i ett annat blogginlägg.

Allt det här har jag försökt ta till mig och nu leker jag loss för fullt digitalt, samtidigt som jag för min egen skull provar olika färgmatchningar. Att fördjupa mig i färgteori eller färglära är ett av årets stadiga projekt. Lite här och lite där, och vips så här man lärt sig en hel del! Bilderna i det här blogginlägget föreställer mina två första experiment. Samma färger och mönster i två olika tappningar, vad tycks?

Måla en mandala! 9 böcker med pyssliga målarbilder

2022-08-082023-03-31 | Sandra Jönsson

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus

Känns det inte aningen meditativt att måla en mandala? Det kan i alla fall jag erfara. Men så kommer ju också mandalor från de östliga religionerna och sägs symbolisera både gudomligheter och andliga resor.

mandalas color by number målarbok — *1. Läs mer om Shala Kerrigans målarbok Mandalas: Color by number*

Personligen kan jag tycka det är coolt att titta på när buddistiska munkar ritar mandalor i sanden, alternativt målar fram mandalor med hjälp av sand. Egentligen är det väldigt mycket mer än coolt. Det här är nämligen en form av helande och där varje del har en roll i helheten, i livets hjul.

stunning sea life mandalas — *2. Läs mer om Jo Taylors målarbok Stunning sea life mandalas*

Om du är intresserad av att veta mer om sådana här ritualer och traditioner – för visst är det spännande (!?) – kan jag å det varmaste rekommendera Big Thinks och Wellcome Collections förklarande filmklipp om mandala. Klippen är på engelska men är samtidigt korta och illustrerade, och kanske än viktigare är källorna seriösa. Så in och kika!

christmas mandalas målarbok — *3. Läs mer om Marty Nobles målarbok Christmas mandalas*

Målarböckerna jag lyfter fram här i blogginlägget har ganska lite med den österländska traditionen att göra. Här har snarare formen använts för att den skapar en viss känsla medan man färglägger målarbilderna och för att det går att göra riktigt snygga mandalamotiv.

magical mandalas målarbok — *4. Läs mer om Alberta Hutchinsons målarbok Magical mandalas*

Samtliga böckerna kommer från Dover Publications inprint Creative Haven. Som jag berättat i ett annat blogginlägg händer det att jag köper deras målarböcker för att man får mycket målarbok för pengarna. Kvaliteten är helt okej och motiven är vackra.

nature mandalas målarbok — *5. Läs mer om Marty Nobles målarbok Nature mandalas*

Det finns dessutom hur många målarböcker som helst att välja på, vilket du får en liten, liten inblick i genom att läsa detta inlägg.

celtic mandalas målarbok — *6. Läs mer om Cari Buziak målarbok Celtic mandalas*

Eftersom jag designar egna mandalor och målarbilder – som en hobby – tycker jag det är givande att titta på hur andra gör.

square mandalas målarböcker — *7. Läs mer om Alberta Hutchinsons målarbok Square mandalas*

Om du vill färglägga en mandala kan du alltid hitta en sådan gratis i min portfolio. Klicka här för att komma till de gratis mandalorna.

butterfly mandalas målarböcker — *8. Läs mer om Jo Taylors målarbok Butterfly mandalas*

Mandalorna du finner i målarböckerna är dock av en annan kaliber, det måste jag tillstå. Illustratörerna bakom dem är riktigt duktiga på vad de gör.

celestial mandalas målarbok — *9. Läs mer om Marty Nobles målarbok Celestial mandalas*

Man är ju olika, och jag föredrar en mandala som har yviga naturinslag. Många andra föredrar de geometriska varianterna. Jag har försökt visa på mångfalden genom att välja olika typer av mandalaböcker, som innehåller allt från spröda fjärilar till keltiska former man kan pyssla med.

Pilane skulpturpark på Tjörn är en cool utomhusupplevelse

2022-07-302022-07-30 | Sandra Jönsson

När jag blickar tillbaka, som jag ska göra nu, har de senaste åren medfört många coola svemesterupplevelser. Pilane skulpturpark på Tjörn i Bohuslän är en av de coolaste upplevelserna jag haft. Det bästa av allt med den är att natur och kultur bildar ett storslaget möte på en plats inte alltför långt bort. Sådant här hade man ju annars kunnat korsa hav för! Ish.

Varje år ställs nya skulpturer ut i parken, men Jaume Plensas 14 meter höga Anna har hittills varit ett återkommande inslag i utställningen. Anna-skulpturens utseende – allt från färgen till konstruktionen – är den ultimata optiska synvillan. Särskilt en dag när himlen lyser blå är det som att skulpturen följer dig överallt i parken. Ljus- och skuggspelet på det vita skapar en 3D-effekt, om än en nästan overklig, stundom hologramliknande sådan.

I Pilane finns många utsiktsplatser över havet och den bohuslänska skärgården. Det här tycker jag är väldigt trevligt. Är nämligen svag för sådana vyer. Men vad jag uppskattar allra mest med skulpturparken är att den här nya samtida utställningen delar yta med arkeologiska platser. Pilane skulpturpark rymmer bland annat ett gammalt gravfält med 90 gravar – så kallade högar – som är upp till 2 000 år gamla.

Under mitt besök i skulpturparken fanns där olika optiska synvillor som man kunde interagera med, och alltså inte bara Anna. Interaktiv konst är något för mig, det insåg jag där och då. Jag gillar att utställningsföremålen i Pilane är så gediget konstruerade att jag liksom kan närma mig dem, ta på dem. Tillsammans med den unika miljön ger de interaktiva inslagen en unik upplevelse som jag definitivt vill återuppleva.

Besök Pilanes officiella webbplats för bra restips.