Det kommer säkert bli så att jag går ett och annat varv i den lokala bokhandeln, det är liksom en tradition att besöka den årliga bokrean. Men under bokrean 2022 kommer jag inte köpa nya böcker. Det blir ändå mest så att jag bara köper på mig saker som samlar damm – och jag som försöker rensa i bokhyllorna här hemma.

Trots att jag inte kommer bokfynda på rean känner jag ett överflöd av litteratur, ett överflöd som gör att jag lever i ett lyckorus. Jag har ett av mitt livs bästa läsflow – jamen, ett sådant flow man kunde ha i den unga bokslukaråldern – där jag varvar läsande av e-böcker via Storytel med att låna pappersböcker på biblioteket. Hittills har jag läst över 20 böcker i år, och då är februari ännu inte över.

Det slår mig att jag inte ens bläddrat i bokreakatalogen, och det är ju egentligen jättemärkligt. Kanske börjar känna mina begränsningar och veta med mig att om jag skapar minsta lilla öppning för nya bokinköp kommer jag slå till av gammal vana. Finns nästan inget roligare än att köpa böcker!

I den tappraste anda gjorde jag ett ordentligt röj i bokhyllorna före jul. Jag rensade då bort vad som motsvarade tio tolv påsar och säckar med böcker. Likväl dignar hyllorna av volymer, som om inget hänt. Nej, nej! Jag vet vad du undrar: Självklart skänkte jag böckerna till den lokala välgörenhetsloppisen. Skulle aldrig, aldrig kunna slänga böcker. Böcker är besjälade, så det så.

Mycket rensning återstår, dock, och av den anledningen har jag gett mig själv köpstopp för böcker. Samtidigt försöker jag upptäcka bibliotekets enorma skattkammare, något jag varit alltför lat med. Kan inte kalla detta för annat än ett nytt skede i livet.