Var och varannan dag skickar mamma bilder på pussel till mig. Hon pusslar för fullt och har inspirerat mig. Typiskt nog har Christoffer försökt göra detta i flera år och inte lyckats, men så släppte det tidigare i år när jag tokhandlade jorden-runt-pussel på Gekås. (Det ska tilläggas att Gekås har billiga pussel.)
Djurformade träpussel med små djurfigurer i är mammas senaste pusselintresse. Jag tycker att dessa pussel är ganska svåra att få tag på. Därför gav jag upp och beställde ett gäng från Kina. Mamma fick två av dem i går, och kvaliteten kändes väl nja.
Några jag däremot tycker alltid levererar fina pussel är Ravensburger. Kanske inte så mycket av en slump fick jag upp en annons med nya (?) Ravensburger Wooden. Detta är just träpussel med bitar som delvis utgörs av djurfigurer.
Ravensburger-pusslen i fråga är både djurformade och klassiska 500-bitars. Varianterna som har djurformer har färre bitar än de som har en rektangulär form. Oavsett variant skiljer sig dock pusselbitarna från den typiska pusselbiten. Hur då? De har oregelbundna former, vilket gör dessa träpussel till något av en utmaning.
Pussel i trä verkar öka i popularitet igen. Fler och fler av de kända pusseltillverkarna skapar rejäla träpussel för vuxna. Med så vackra motiv och former som Ravensburger Wooden har, ger detta en pysslig pryl som man kan spara och använda många år framöver.
Vilka bra presenter att ge till en pusselnördig mamma!
Inlägget innehåller reklam för eget material på skolmagi
Går inte veckorna fort? För fort. Nu har det gått en vecka sedan jag bestämde mig för att kanske fristajla lite igen och det blev som jag kanske trodde. Jag ska återuppta projektet. Men under den här veckan har jag fortsatt med Googles diplomutbildning, skrivit beställningstexter och äntligen gjort mitt nya material till Skolmagi-butiken Sagotanten.
Materialet heter Min fjäril och är ett barnmaterial för kreativt berättande i text och bild. Det består av 42 sidor och 18 fjärilar, som det finns spelbrickor och skrivpapper för. Min tanke är att kombinera en skattjakt med skrivande, ritande och målande.
Som skattjaktsledare gömmer du de olika brickorna och låter barnen leta efter var sin fjäril. När man hittat en fjäril kan man dokumentera den på olika sätt. Man kan bland annat beskriva dess beteende och namnge den. Man kan rita och måla den. Fjärilarna är hitte-på-fjärilar. Jag gillar ju sagovärldar så det fick bli sagofjärilar.
Jag tänker på alla de platser jag vill besöka men sannolikt aldrig kommer resa till, hur gott om sådana resmål det finns i mitt liv. Även om jag blir heltidsresenär kommer jag inte hinna, orka eller ha råd att besöka dem alla. Och det är okej. Verkligheten överträffar sällan dagdrömmarna, och jag kan tycka om att fantisera om vackra platser i världen bara för sakens skull.
Det tyska slottet Neuschwanstein är en av platserna jag gärna vill uppleva. Kommer upplevelsen bli av? Kanske, kanske inte. För närvarande kan jag dock njuta av sagoslottet medan jag och Christoffer lägger det till rätta bit för bit. Jag köpte nämligen ett Clementoni 1 000-bitarspussel med ett höstligt Neuschwanstein som motiv till oss när jag var på Gekås i Ullared i går.
Jag är övertygad om att platser kan upplevas på olika sätt. De kan pusslas, färgläggas och läsas om. Eller så kan de ses på tv. Ja, man kan vara en resenär hemma i soffan och det är ett fullt legitimt sätt att uppleva en sevärdhet, som jag menar inte ska förminskas med tanke på de ekonomiska och miljömässiga utmaningar vi människor står inför.*
Att pussla en känd sevärdhet på det här viset är ett helt nytt projekt för mig. Soffbordet är täckt av en pusselmatta och pusselbitar. En stol och ett fönster turas om att vara stöd för pussellådan, så att jag och Christoffer har en bild att utgå från medan vi får bitarna att falla på plats och Neuschwanstein sakta men säkert tar form framför oss.
*Det här skriver jag egentligen med tanke på en diskussion jag hade med en reseinfluenser för några år sedan. Personen menade i princip att man inte får skriva och berätta om platser om man inte själv besökt dem. Det här retar mig fortfarande, för jag menar att resande är ett privilegium och inte en rättighet. Alla har inte ens möjlighet att genomföra jorden-runt-resor hur de än prioriterar i livet. Dessutom, varför skulle man inte kunna läsa sig till en plats historia, som exempel? Där och då svarade jag luddigare än så här, men detta var och är min ståndpunkt.
Jag har haft några kreativa kvällar. Eller egentligen kreativa nätter, om man väger in natten till i dag när jag satt uppe till sent för att färdigställa tre olika känslomemoryn. Det här med känslomemory är ett koncept jag gjort förut, men nu har det fått en makeover och nya teman.
Vad går känslomemory ut på? Spelen fungerar som ett vanligt memory med ett undantag. När du får de matchande känslobrickorna ska du fundera över vilken känsla som visas och sedan härma känslan alternativt beskriva känslan i ord. Därefter får du lägga paret i din poänghög.
Spelet går inte ut på att ha rätt eller fel, utan det är snarare tänkt att uppmuntra till samtal om känslor tillsammans med barn. Att prata känslor med barn är kanske inte alltid det lättaste, eller så är det det, men här har du alltså en liten, liten utgångspunkt.
Kvälls- och nattpyssel av printables är ganska mysigt, btw. Medan jag skapade dessa memoryspellyssnade jag igenom en förinspelad lektion och ett P3Dystopia-avsnitt om stress, det senare ironiskt nog. Det har blivit för många skärmtimmar på sistone, helt klart. Jag håller på med ett vintertema som jag är väldigt glad i och jag har därför svårt att bryta i rimlig tid.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Amazon
Att Ravensburgers Labyrinth är ett favoritspel är sedan gammalt. På riktigt uppstod kärleken till spelet för flera decennier sedan, och det är ju faktiskt för länge, länge sedan. Då hette detta brädspel The Amazeing Labyrinth, som en finurlig ordvits, men i dag är det alltså rätt och slätt Labyrinth som gäller.
I går var jag och Christoffer barnvakter åt våra syskonbarn på hans sida, och de två pojkarna är grymma på brädspel. Därför tänkte vi att det kunde vara mysigt för oss alla att spela en stund tillsammans. Vi tog med oss Labyrinth-spelet, då detta passar bra för fyra spelare och det dessutom passar bra för barn i just syskonbarnens åldrar (7 till 10 år).
Ravensburgers Labyrinth är ett stämningsfullt spel
Jag och Christoffer spelar en del brädspel tillsammans och vi är båda väldigt mycket för snyggt designade spel. En snygg och smart speldesign kan verkligen skapa rätt stämning, och det är just detta jag tycker Ravensburger gör så bra med Labyrinth. Designen matchar helt enkelt spelets tema.
Vilket är då speltemat? Det är en labyrint med magiska varelser och skatter. Spelet går ut på att hitta vägen fram till varelserna och skatterna. Kruxet är bara att labyrinten flyttar på sig hela tiden, det vill säga att spelplanen är rörlig och att man därför måste tänka om varje runda. Utmanande!
I stället för en typisk spelplan med tärning och steg består labyrintplanen av fyrkantiga brickor som du flyttar när det är din tur. Brickorna kan skjutas från den ena sidan till den andra. På så sätt flyttas också väggarna runt. Spelbrickorna ser just ut som tjocka stenväggar, och ja, man kan allt känna sig instängd.
Enkla men smarta regler för detta labyrintspel
Ravensburgers Labyrinth är skapat för fyra spelare i åldrarna 8 till 99 år. Varje spel motsvarar ungefär 20 till 30 minuter, så man bör ha ett visst tålamod för att kunna genomföra omgången. Man behöver dock inte vänta så länge på sin tur, vilket är ett stort plus.
Reglerna ser ut som så att varje spelare börjar i var sitt hörn av spelplanen. Man har en egen pjäs och färg: blå, röd, gul eller grön. I början drar man också var sitt hemligt kort, som alltså bara man själv får titta på. På kortet finns en varelse- eller skattsymbol, och en matchande symbol finns någonstans i labyrinten, på en spelbricka. Hur tar man sig till den?
När det är den egna spelturen tar man den bricka som blivit över och puttar in den någonstans i spelplanen – från ena änden – så att vägen genom labyrinten ändras. Målet är att flytta brickorna så att man kommer fram till den symbol man fått. Man får flytta sig ända tills man når en vägg. När man lyckats hitta symbolen får man lägga symbolkortet i sin poänghög och dra ett nytt kort.
Alternativa spelregler för Ravensburgers Labyrinth är att alla spelarna drar ett och samma kort och sedan tävlar om vem som kommer fram till den matchande symbolen snabbast. Det öppnar för en hel del sabotage under spelet, och det kan bli jätte-jätteroligt (och samtidigt jättefrustrerande).
Finns olika varianter av Ravensburgers Labyrinth
Ravensburgers Labyrinth finns i olika varianter. Varianten jag skriver om i detta blogginlägg är vuxenversionen, eller originalversionen. Läs mer om Ravensburgers Labyrinth via länken.
3D Labyrinth är ett något nyare koncept där man rör sig i en tredimensionell labyrint, som man i egenskap av trollkarl ska teleportera sig runt i. Läs mer om 3D Labyrinth vialänken.
