Förra måndagsmorgonen tittade jag ut genom fönstret och förvånades av den höstliga atmosfären. Vinden ven genom träden och löven virvlade mot marken. Senare på förmiddagen gick jag min vardagliga runda och förundrades över lövens sakta dans. Runt, runt i cirklar singlade de från träden. Luften kändes friskare, du vet så där frisk som höstluft kan vara.

Med hösten kommer en ny början. För mig har den här tiden på året varit en symbol för nya tag och äventyr ända sedan jag var barn. Antagligen har den med terminsstarten att göra, denna min förtjusning. På tal om att vara barn och att börja skolan: Äntligen har jag börjat få upp höst- och halloweeninspiration för unga skapare. Jag har hållit på med barns skapande så länge nu att det vävts samman med mitt liv och att jag vill fortsätta med det.

När jag började med Vi växer så det knakar för en herrans massa år sedan tänkte jag att bloggande kunde vara en rolig inkörsport till att skriva och publicera barnböcker. Jag tyckte också att det var roligt för att jag typ alltid sagt att jag ska bli leksaksmakare i mitt nästa liv. Men i stället för att ge ut barnlitteratur fortsatte jag med mina blogginlägg och pysselbilder, vilket har gett mig mycket glädje genom åren.

Vi växer så det knakar har jag nästan lagt på hyllan. Dels för att jag kan och vill skapa vackrare än vad jag gjorde på min allra första barnblogg, dels för att Blogg.se är en usel bloggportal och jag ångrat att jag använt den över huvud taget. När vidden av portalens uselhet gick upp för mig var det för sent att flytta bloggen utan att förstöra det jag byggt upp. Därför har jag försökt att börja om på andra håll utan att ha fått upp lågan till 100 procent. Jag har helt enkelt inte hittat min ideala bloggform ännu, och kanske kommer jag aldrig göra det.

Ett av mina inspirationsmässiga grundproblem har sedan i våras varit om jag delvis ska licensiera bildbanksbilder igen. Ja, nu har det hunnit bli höst och jag har fortfarande inte bestämt mig för om fördelarna överväger nackdelarna med ett sådant beslut. Jag skulle alltså väva samman bildbanksfoton med mina egna foton för att få upp farten något. Samtidigt kan jag ju fota själv, uppenbarligen. Varför då skynda på?

Ibland vill jag ju skynda, det är själva grejen. Får se om den nya årstiden kan bringa klarhet, eller om jag kommer stå och stampa i samma frågeställning även i vinter. Jag kanske kommer på en kreativ lösning, vem vet?