Att göra hemliga spökbilder och spökmeddelanden måste vara ett av våra mest klassiska barnpyssel. Det har nog bara gjorts på olika sätt, som att stearin använts i stället för vaxkrita.
Själva skapandet av bilderna och meddelandena är enkelt, eller snarare är den coola effekten när vattenfärgen målas över den vattenresistenta kritan enkel att åstadkomma.
Du ritar ett valfritt motiv med hjälp av en vit vaxkrita av god kvalitet. Här har jag använt Caran d’Aches Neocolor I, som verkligen gör sig bra med akvarell. Ska du satsa på en vaxkrita satsa på Neocolor I!
Jag har försökt göra samma sak med vita vaxkritor av andra märken och det har gått sådär, faktiskt. Med andra ord hänger detta pyssel på att du har rätt kritkvalitet.
Det går alldeles utmärkt att skriva ett hemligt meddelande så här. Skriv med vit vaxkrita och låt sedan en kompis måla över pappret med en vattenfärg.
När du ritat ditt motiv med vaxkritan på ett tjockt papper målar du över bilden med vattenfärg. Eftersom kritan är vattenresistent lämnas ytan där du ritat med den vit.
Det finns många fina exempel på dekorativa målningar med den här tekniken. Sök på Pinterest så kommer du få en rad inspirationsalternativ. Kanske att jag också kan göra ett gediget måleri med vaxkritor och vattenfärger framöver.
För fler spökpyssel kan du läsa vidare via länken, jag har gjort en lista med tips ur min idébank.
Nu ska jag tipsa om ett enkelt barnpyssel för att göra en halloweenpumpa av en papperstallrik. Ja, enkelt är ordet för det, för jag har bara använt fem material.
Pysselmaterialen jag använt är en vit papperstallrik, orange silkespapper, akryllack, en pensel samt en svart märkpenna (posca).
Jag började med att penselstryka akryllack över papperstallriken och fortsatte med att riva bitar ur det orange silkespappret, som jag lade över den lackade ytan. Jag öste på med ännu mer lack – det är viktigt att lacka över silkespapper eftersom det annars kan vara mycket ljuskänsligt.
När det hela torkat ritade jag dit pumpaansiktet med hjälp av märkpennan. Här hade jag även kunnat klippa ansiktsdelarna ur ett svart papper, och ja, jag hade även kunnat måla med orange färg på papperstallriken i stället för att ha silkespappersbitar.
Ett enkelt halloweenpyssel, javisst! Jag tänker mig att halloweenpumporna kan bli ganska mäktiga om man sätter ett gäng tillsammans på väggen.
Fingrarna är riktigt bra målarverktyg! Jag skojar inte. Visste du att du kan fingermåla pumpor med dem? Jodå, och det är jätteenkelt. Här följer en beskrivning av hur jag gjorde:
Först blandade jag röd och gul akrylfärg till orange. Därefter doppade jag toppen av pekfingret i färgen och tryckte med det tre gånger bredvid varandra på ett tjockt vitt papper.
Sist ritade jag dit detaljerna med hjälp med av mina posca (akrylmärkpennor), det vill säga efter att färgen torkat. Enkelt var det!
Jag har ett annat kul målarpysseltips, nämligen ett för atttrycka pumpor med äpplen. Här och här kan du också få ytterligare höst- och halloweeninspiration.
Jag hade ett lass tomma glasburkar i köksskåpet. Silkespapper i orange hade jag också, ja, massvis av dem. Akryllack och pensel likaså, och så en svart posca (akrylmärkpenna). Det var som gjort för att göra en pumpalykta!
Sådana här återbrukspyssel är så enkla att göra, ändå blir de väldigt fina.
Jag strök ett lager akryllack med penseln på glasburken, rev bitar av det orange silkespappret, satte dessa på lacken och lackade över igen. Bit för bit. Det gav en riktigt snygg yta – du ser (!) – som släpper igenom stämningsfullt ljus ifall man nu vill sätta ett batteri- eller värmeljus i lyktan.
När lacken torkat ritade jag dit pumpaansiktet med den svarta poscan. Jag är supernöjd med ljuslyktans lyster, den blev knalligt orange trots att jag inte använt traditionell färg.
Ett klassiskt målarpyssel, här i en höst- och halloweentappning. Jag menar förstås att trycka motiv med hjälp av frukt och grönt. För att exemplifiera har jag tryckt pumpor med äpplen, närmare bestämt med äppelhalvor.
Jag har använt orange akrylfärg, en egen blandning av rött och gult, som jag penslat på en äppelhalva för att sedan trycka med halvan på ett tjockt vitt papper. Ja, lite som en stämpel!
Beroende på var någonstans äpplet delas kan man få olika tryckeffekter. Jag valde att dela äpplet mitt itu, för att få med kärnhuset. För att slippa kärnhuset kan en stämpelbit dock skäras längre ut – välj själv!
Du måste ju inte använda akrylfärg, kanske har du någon annan bra täckande målarfärg i orange? När färgen torkat är det dags att rita och måla detaljer på trycket. Det är detaljerna som gör pumpan! Jag plockade fram mina posca (akrylmärkpennor) och ritade med dem.
För fler pyssel av det här slaget kan du bland annat kika på mitt tips för att fingermåla pumpor, alternativt kolla i mina idébanker för både höstpyssel och halloweenpyssel.
Spårningsövningar med halloweentema saknades, så det var bara till att fixa ett gäng. Jag gjorde ett litet häfte med fem olika spindelnät du kan spåra, som du laddar ner gratis via länken.
Spindelmotiven ger näten en kuslig halloweenkänsla, men faktiskt kan övningarna användas året runt. Varför ska sådana här övningar för att spåra spindelnät vara bra? De används för att öva finmotorik.
Jag tycker det är kul att skapa printables för barn, det är faktiskt ett av mina många intressen, och därför har jag en hel portfolio med pyssel- och målarbilder. Varmt välkommen att botanisera i den!
Jag har några fler halloweenpyssel på lut, både halvfärdiga och färdiga projekt. Som exempel har jag och Christoffer gjort fladdermöss av toarullar, men i det här fallet blev jag missnöjd med limningen. Ack, Karlssons universalklister! Du vet ju hur jag blir när jag inte är fullt nöjd, jag kastar sakerna åt sidan. Men nej, tusan! Inte den här gången.
Det är egentligen ganska enkelt att göra en fladdermus av en toarulle, där det största knåpet utgörs av vingarna. Christoffer ritade upp en digital vingmall, som vi printade ut och sedan klippte efter i svart kartongpapper.
Allra först målade vi dock var sin toarulle i täckande svart. Rullen fick sedan torka och därefter vek vi in både toppen och botten på den. Det går alltså att trycka in kanterna av toarullen mot mitten och forma till såväl fötter som öron. Samma princip gäller när du gör en toarullekatt, och där du viker in öronen.
Förutom att vikandet av toarullen ger en mer ”realistisk” fladdermus fyller det en praktisk funktion. Du kan nämligen använda rullen som en presentförpackning, kanske stoppa godis eller en ledtråd inför skattjakten i den.
Allra sist limmar du pappersvingarna på baksidan av fladdermusen, liksom ögon på dess framsida. Du ritar och målar också detaljer på fladdermusen. Jag nöjde mig med en blank fladdermus, Christoffer gick däremot bananas med sin. Han ritade med en posca (akrylmärkpenna).
Fladdermöss, katter, spöken och spökslott, dessa halloweenpyssel med toarullar hann vi göra halloween 2022. Får se om samlingen utökas halloween 2023!
Ja, under veckan har det alltså varit en massa tekniskt strul med bloggen. Ett tag var till och med portfolion med printables borta, och jag kände paniken växa i bröstet. Efter en del om och men löste det sig, för det brukar det ju göra, och portfolion kom åter upp. I väntan på att bloggfunktionerna skulle komma på plats satte jag mig ner och gjorde ett sista lass halloweenmålarbilder. Se bland annat den här målarbilden med en otäck zombiehand:
Jag har tyckt att min portfolio slash idébank saknat zombiemålarbilder, så det här är mitt första försök att zombifiera innehållet. Jag ville ha en nattlig känsla i målarbilden, så zombiehanden får sträcka sig genom marken, ut i skogen och upp mot månen. Givetvis flyger fladdermöss högt däruppe! Målarbilden är gratis att ladda ner, men som med allt mitt andra kreativa innehåll måste du respektera upphovsrätten. Det är dealen.
Den här tiden på året visar Varberg sig inte alltid från sin bästa sida. Särskilt inte under kvällstid, när det kan vara mörkt och dött redan klockan 19.
Ett spöke.
Men någon gång under coronatiden (?) satsades det på ljusshowen Rys och mys vid halloween och allahelgona, och sedan dess har mörkret över staden varit inbjudande. Det är nämligen då Varberg lyses upp av lampor och oknytt.
En korp.
Rys och mys kastar ett magiskt sken över hela Varbergs innerstad. Allra mysrysligast blir det dock i Fästningens skuggor, i alla fall vad jag tycker.
Flera oknytt.
Jag och mitt syskonbarn Leia var på mörkerspaningen Fästningens gömda väsen i början på veckan, och där hade man införlivat Rys och mys i rundturen. Kul och kreativt!
En kraken – igen!
November kan verkligen kännas tung och grå, men tack vare evenemang som Rys och mys blir höstmörkret lite enklare att ta sig igenom. Till och med kvällspromenaderna blir härligare, precis som de ska vara. Och visst är det ganska coolt att få uppleva Varberg på detta sätt?
En älva.
Jag vet inte hur många familjer jag stött på under kvällsturerna i stan, familjer som tillsammans fascinerats av gamla väsen. Hoppas mysryset får vara kvar tills på fredag, för då ska jag gå på Fästningens mörkervandring för vuxna.
Nu ska jag berätta om en barnboksserie som ligger mig varmt om hjärtat. Det är Mårten Melins Spöksystrar, som har illustrationer av Hanna Granlund. Första gången jag tipsade om serien var på bloggen Vi växer så det knakar, och det var säkert tre fyra år sedan. Jag ville då lyfta fram mysrysliga spökberättelser som passar den unga läsaren.
Spöksystrar riktar sig främst till barn i läsåldern 6 till 9 år, och jag har plockat fram böckerna igen i hopp om att kunna intressera mitt äldsta syskonbarn för dem. Hon har nämligen börjat läsa själv och älskar spökhistorier, precis som faster sin. Generellt är böckerna ganska korta, med också korta, lättlästa kapitel.
Det gäller ju att berättelserna inte blir för läskiga, särskilt inte när barnen ska läsa innan läggdags. Spöksystrar har vissa kusliga inslag – mest av allt handlar den dock om livet på lågstadiet. Att vara bästa vän med ett spöke och samtidigt ny i klassen är kanske inte alltid så enkelt för Nila.
Allt började den där morgonen när hon genade över kyrkogården…
Vad handlar böckerna i Spöksystrar om?
Nila ska börja på en ny skola och är försenad till första skoldagen. Då får hon idén att gena över kyrkogården, och det går som det går. För där möter hon en flicka. Trots att det är mitt i vintern och bitande kallt utomhus har flickan bara t-shirt och byxor på sig där hon sitter på en gravsten. Nila och flickan – hon visar sig heta Maj – börjar prata och blir vänner.
I skolan går det inte lika bra med vännerna. Nila blir retad för att hon är ny. Maj är en stor tröst, men det är något som inte stämmer med henne. Varför är hon så blek och varför har hon så tunna kläder på sig mitt i vintern? Snart får Nila reda på att Maj är ett spöke. Eftersom Maj tycker om Nila bestämmer hon sig för att skrämma slag på dem som är taskiga mot henne.
Maj beslutar sig också för en annan sak: hon ska börja skolan. Närmare bestämt ska hon börja i Nilas klass. Du kan ju tänka dig hur det plötsligt börjar spöka i klassen! Men på sätt och vis passar Maj förvånansvärt bra in och det är bara några få som vet vem hon verkligen är.
Så börjar då det verkliga äventyret, och det är kantat av skola, vänskap och allt annat som är stort i en tredjeklassares liv. Och visst blir Nilas liv väldigt mycket mer spännande med Maj i det! Det är som att hon fått en syster att dela allt med.
Vad tycker jag om Mårten Melins böcker?
Jag tycker att Mårten Melins Spöksystrar är en förtjusande bokserie. Som jag redan nämnt här ovanför har serien en del läskiga inslag, men mest av allt handlar den om livet på lågstadiet. Redan från och med den inledande boken Flickan på kyrkogården lyfts frågor rörande vänskap och gemenskap, och det är ju faktiskt viktiga frågor.
Serien igenom – det har släppts en hel del böcker i den – handlar därefter om olika sociala dilemman, som man kanske kan identifiera sig med och lära sig av. Givetvis görs det även ett och annat besök till kyrkogården, för mysrysligt var det!
Mårten Melin är en fantastisk berättare med en fingertoppskänsla för hur man skriver för att engagera barn. Samtidigt lyckas han helt och fullt dra in mig i Majs och Nilas spökvärld, och jag är ju lite av en halvgamling. Men ja, det här är riktigt, riktigt bra böcker. Från kusligt till roligt, Hanna Granlunds illustrationer rymmer hela registret.
Vilka böcker ingår i serien Spöksystrar?
Spöksystrar-serien utgörs av många böcker – se här:
Flickan på kyrkogården
Ett spöke i klassen
Ett spöke sover över
Den fruktansvärda hämnden
Spöktivolit
Det förhäxade huset
Ett spöke fyller år
Spöke på djupt vatten
Spöke i fara
Spökhästen
Spöket går vilse
Spökljuset
De flesta av titlarna i Spöksystrar ger en bra bild av seriens olika teman.
Jag har sett att det kommit ut fina samlingsvolymer med Spöksystrar. Volymerna innebär att du kan köpa eller låna fem böcker i en.
En mörk och dimmig halloween på Varbergs fästning var jag och äldsta syskonbarnet Leia på en spaning efter gömda väsen. Vi höll varandra hårt i handen när vi vandrade uppför den dunkelt upplysta vägen till Fästningen. Ingen av oss visste vad vi skulle vänta oss, skulle vi bli skrämda av ett spöke… eller kanske av en clown? Inga clowner, lovade jag dyrt och heligt. Men spöken, det var det annat med. Har du hört om Den vita damen, Leia, eller om Bockstensmannen?
Varbergs fästning har skattjakt i mörkret
I Varberg pågår halloweenfirandet Rys och mys och som en del av detta finns barnskattjakten Fästningens gömda väsen. Jakten går ut på att leta efter vanliga varelser i svensk folktro. Den riktar sig till hela familjen, med en rekommenderad ålder från fem år. Jag och Leia delar intresset för spökhistorier och andra läskiga saker, så jag tänkte att detta kunde vara en kul grej att göra tillsammans på höstlovet.
Evenemangen Rys och mys och Fästningens gömda väsen sker i denna stämningsfulla miljö – men i kvällsmörkret.
Vi valde skattjakten som en mörkervandring uppe på Fästningen. Det har funnits en variant i dagsljus, men kusliga historier utforskas bäst i mörkret, eller hur? Som vägledare genom väsenjakten hade vi forskarassistenten R. Müsling. Han är något av en expert på nordiska väsen, och för att Fästningens museum ska kunna byggas måste området städas upp på oknytt. Det här är ramverket för evenemanget.
Berättelser om Fästningens gömda väsen
Runt omkring på fästningsområdet lyses väggarna och taken upp av just oknytt. Så snyggt gjort! Man måste inte boka Fästningens gömda väsen för att beundra figurerna. De är tillgängliga för alla. Det är Näcken, Maran och Havsmannen om vartannat – och så vätten och korpen! Förutom stora, lysande figurer finns gömda kort på de olika väsendena. Dessa kort letar barnen efter under själva skattjakten, som dock måste bokas.
Samtidigt berättas enkla fakta om de olika väsendena, vilket gör skattjakten lärorik. Jag tycker, som skrivet, att det är kul att kunna dela ett sådant här nördintresse och hyser en förhoppning om att mina syskonbarn ska bli riktiga proffs på läskiga varelser. Fästningens gömda väsen är dramatiserat. I kombination med den lekfulla skattjakten är evenemanget därför lätt att ta till sig, enligt min mening.
En stor eloge till R. Müsling som gör evenemanget levande.
Stämningsfullt – men kanske inte så läskigt
Under Fästningens gömda väsen såg i alla fall jag och Leia inga spöken. ”Bara” en massa oknytt! Jag tror Leia hade hoppats på att bli ordentligt skrämd och det blev hon inte. Men så är hon åtta år och ganska härdad vid otäcka spökhistorier, till min mammas och svägerskas förskräckelse. Jag har berättat läskigt för henne sedan hon var kanske fem. Hon har alltid älskat det (om än blivit rädd en del av gångerna, vilket är mitt fel. Jag måste bli bättre på att dra gränser i berättandet).
Jag tror att Leia, precis som jag, tyckte att skattjakten var stämningsfull. Till stämningen bidrog den historiska slottsmiljön, oktobermörkret och guiden R. Müslings berättelser. Men särskilt läskigt var det alltså inte för Leia, som jag misstänker hade väntat sig jump scares. Däremot fanns det de barn, i regel de yngre barnen, som tyckte skattjakten var otäck och som snyftade till när det blev för stämningsfullt. Guiden var dock väldigt skicklig på att tona ner stämningen och locka fram skratt i stället.
Det är den där hårfina gränsen mellan läskigt och oläskigt, och hur man än gör kan det vara svårt att väcka skratt eller skräck hos exakt alla. Och ja, ett familjeevenemang bör ju inte heller bli för hemskt, det hade väckt rabalder i en stad som Varberg. (Jag ser rubrikerna framför mig.) På tal om en stad som Varberg, det är fantastiskt att vi har Fästningen och att museifolket är så bra på att anordna dramatiserade visningar med kreativa inslag.
Att göra spökklubbor är ett superenkelt halloweenpyssel som kan förgylla vilket bus-eller-godis som helst. Hur gör du en spökklubba?
Du draperar en vit näsduk – jag köpte billiga på Coop – över en rund klubba och knyter ett snöre alldeles under klubban. På så sätt formar du både själva spökhuvudet och spökkroppen. Därefter ritar du svarta spökögon och spökmun på huvudet. Jag använde en svart märkpenna, men att använda en vanlig svart tuschpenna går också bra.
En rund klubba, en vit näsduk, ett snöre och en svart märk- eller tuschpenna, det här är materialet du behöver för att pyssla spökklubbor.
Bjud på klubborna om barnen ringer på! Det ska i alla fall jag göra.
