Ravensburgers Labyrinth – ett favoritspel sedan gammalt

2022-11-022023-12-02 | Sandra Jönsson

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Amazon

Att Ravensburgers Labyrinth är ett favoritspel är sedan gammalt. På riktigt uppstod kärleken till spelet för flera decennier sedan, och det är ju faktiskt för länge, länge sedan. Då hette detta brädspel The Amazeing Labyrinth, som en finurlig ordvits, men i dag är det alltså rätt och slätt Labyrinth som gäller.

I går var jag och Christoffer barnvakter åt våra syskonbarn på hans sida, och de två pojkarna är grymma på brädspel. Därför tänkte vi att det kunde vara mysigt för oss alla att spela en stund tillsammans. Vi tog med oss Labyrinth-spelet, då detta passar bra för fyra spelare och det dessutom passar bra för barn i just syskonbarnens åldrar (7 till 10 år).

Ravensburgers Labyrinth är ett stämningsfullt spel

Jag och Christoffer spelar en del brädspel tillsammans och vi är båda väldigt mycket för snyggt designade spel. En snygg och smart speldesign kan verkligen skapa rätt stämning, och det är just detta jag tycker Ravensburger gör så bra med Labyrinth. Designen matchar helt enkelt spelets tema.

Vilket är då speltemat? Det är en labyrint med magiska varelser och skatter. Spelet går ut på att hitta vägen fram till varelserna och skatterna. Kruxet är bara att labyrinten flyttar på sig hela tiden, det vill säga att spelplanen är rörlig och att man därför måste tänka om varje runda. Utmanande!

I stället för en typisk spelplan med tärning och steg består labyrintplanen av fyrkantiga brickor som du flyttar när det är din tur. Brickorna kan skjutas från den ena sidan till den andra. På så sätt flyttas också väggarna runt. Spelbrickorna ser just ut som tjocka stenväggar, och ja, man kan allt känna sig instängd.

Enkla men smarta regler för detta labyrintspel

Ravensburgers Labyrinth är skapat för fyra spelare i åldrarna 8 till 99 år. Varje spel motsvarar ungefär 20 till 30 minuter, så man bör ha ett visst tålamod för att kunna genomföra omgången. Man behöver dock inte vänta så länge på sin tur, vilket är ett stort plus.

Reglerna ser ut som så att varje spelare börjar i var sitt hörn av spelplanen. Man har en egen pjäs och färg: blå, röd, gul eller grön. I början drar man också var sitt hemligt kort, som alltså bara man själv får titta på. På kortet finns en varelse- eller skattsymbol, och en matchande symbol finns någonstans i labyrinten, på en spelbricka. Hur tar man sig till den?

När det är den egna spelturen tar man den bricka som blivit över och puttar in den någonstans i spelplanen – från ena änden – så att vägen genom labyrinten ändras. Målet är att flytta brickorna så att man kommer fram till den symbol man fått. Man får flytta sig ända tills man når en vägg. När man lyckats hitta symbolen får man lägga symbolkortet i sin poänghög och dra ett nytt kort.

Alternativa spelregler för Ravensburgers Labyrinth är att alla spelarna drar ett och samma kort och sedan tävlar om vem som kommer fram till den matchande symbolen snabbast. Det öppnar för en hel del sabotage under spelet, och det kan bli jätte-jätteroligt (och samtidigt jättefrustrerande).

Finns olika varianter av Ravensburgers Labyrinth

Ravensburgers Labyrinth finns i olika varianter. Varianten jag skriver om i detta blogginlägg är vuxenversionen, eller originalversionen. Läs mer om Ravensburgers Labyrinth via länken.

Det finns också en juniorversion, som har samma koncept men som har en mindre och därmed enklare spelplan. Läs mer om Labyrinth Junior via länken.

3D Labyrinth är ett något nyare koncept där man rör sig i en tredimensionell labyrint, som man i egenskap av trollkarl ska teleportera sig runt i. Läs mer om 3D Labyrinth via länken.

Förutom detta finns tematiska labyrintspel, såsom Harry Potter Labyrinth, Pokémon Labyrinth och Super Mario Labyrinth.

Mysryslig läsning i Mårten Melins barnserie Spöksystrar

2022-11-012022-11-02 | Sandra Jönsson

Nu ska jag berätta om en barnboksserie som ligger mig varmt om hjärtat. Det är Mårten Melins Spöksystrar, som har illustrationer av Hanna Granlund. Första gången jag tipsade om serien var på bloggen Vi växer så det knakar, och det var säkert tre fyra år sedan. Jag ville då lyfta fram mysrysliga spökberättelser som passar den unga läsaren.

Spöksystrar riktar sig främst till barn i läsåldern 6 till 9 år, och jag har plockat fram böckerna igen i hopp om att kunna intressera mitt äldsta syskonbarn för dem. Hon har nämligen börjat läsa själv och älskar spökhistorier, precis som faster sin. Generellt är böckerna ganska korta, med också korta, lättlästa kapitel.

Det gäller ju att berättelserna inte blir för läskiga, särskilt inte när barnen ska läsa innan läggdags. Spöksystrar har vissa kusliga inslag – mest av allt handlar den dock om livet på lågstadiet. Att vara bästa vän med ett spöke och samtidigt ny i klassen är kanske inte alltid så enkelt för Nila.

Allt började den där morgonen när hon genade över kyrkogården…

Vad handlar böckerna i Spöksystrar om?

Nila ska börja på en ny skola och är försenad till första skoldagen. Då får hon idén att gena över kyrkogården, och det går som det går. För där möter hon en flicka. Trots att det är mitt i vintern och bitande kallt utomhus har flickan bara t-shirt och byxor på sig där hon sitter på en gravsten. Nila och flickan – hon visar sig heta Maj – börjar prata och blir vänner.

I skolan går det inte lika bra med vännerna. Nila blir retad för att hon är ny. Maj är en stor tröst, men det är något som inte stämmer med henne. Varför är hon så blek och varför har hon så tunna kläder på sig mitt i vintern? Snart får Nila reda på att Maj är ett spöke. Eftersom Maj tycker om Nila bestämmer hon sig för att skrämma slag på dem som är taskiga mot henne.

Maj beslutar sig också för en annan sak: hon ska börja skolan. Närmare bestämt ska hon börja i Nilas klass. Du kan ju tänka dig hur det plötsligt börjar spöka i klassen! Men på sätt och vis passar Maj förvånansvärt bra in och det är bara några få som vet vem hon verkligen är.

Så börjar då det verkliga äventyret, och det är kantat av skola, vänskap och allt annat som är stort i en tredjeklassares liv. Och visst blir Nilas liv väldigt mycket mer spännande med Maj i det! Det är som att hon fått en syster att dela allt med.

Vad tycker jag om Mårten Melins böcker?

Jag tycker att Mårten Melins Spöksystrar är en förtjusande bokserie. Som jag redan nämnt här ovanför har serien en del läskiga inslag, men mest av allt handlar den om livet på lågstadiet. Redan från och med den inledande boken Flickan på kyrkogården lyfts frågor rörande vänskap och gemenskap, och det är ju faktiskt viktiga frågor.

Serien igenom – det har släppts en hel del böcker i den – handlar därefter om olika sociala dilemman, som man kanske kan identifiera sig med och lära sig av. Givetvis görs det även ett och annat besök till kyrkogården, för mysrysligt var det!

Mårten Melin är en fantastisk berättare med en fingertoppskänsla för hur man skriver för att engagera barn. Samtidigt lyckas han helt och fullt dra in mig i Majs och Nilas spökvärld, och jag är ju lite av en halvgamling. Men ja, det här är riktigt, riktigt bra böcker. Från kusligt till roligt, Hanna Granlunds illustrationer rymmer hela registret.

Vilka böcker ingår i serien Spöksystrar?

Spöksystrar-serien utgörs av många böcker – se här:

Flickan på kyrkogården
Ett spöke i klassen
Ett spöke sover över
Den fruktansvärda hämnden
Spöktivolit
Det förhäxade huset
Ett spöke fyller år
Spöke på djupt vatten
Spöke i fara
Spökhästen
Spöket går vilse
Spökljuset

De flesta av titlarna i Spöksystrar ger en bra bild av seriens olika teman.

Jag har sett att det kommit ut fina samlingsvolymer med Spöksystrar. Volymerna innebär att du kan köpa eller låna fem böcker i en.

Mörkerspaning efter gömda väsen på Varbergs fästning

2022-11-012022-11-08 | Sandra Jönsson

En mörk och dimmig halloween på Varbergs fästning var jag och äldsta syskonbarnet Leia på en spaning efter gömda väsen. Vi höll varandra hårt i handen när vi vandrade uppför den dunkelt upplysta vägen till Fästningen. Ingen av oss visste vad vi skulle vänta oss, skulle vi bli skrämda av ett spöke… eller kanske av en clown? Inga clowner, lovade jag dyrt och heligt. Men spöken, det var det annat med. Har du hört om Den vita damen, Leia, eller om Bockstensmannen?

Varbergs fästning har skattjakt i mörkret

I Varberg pågår halloweenfirandet Rys och mys och som en del av detta finns barnskattjakten Fästningens gömda väsen. Jakten går ut på att leta efter vanliga varelser i svensk folktro. Den riktar sig till hela familjen, med en rekommenderad ålder från fem år. Jag och Leia delar intresset för spökhistorier och andra läskiga saker, så jag tänkte att detta kunde vara en kul grej att göra tillsammans på höstlovet.

halloween på varbergs fästning — *Evenemangen Rys och mys och Fästningens gömda väsen sker i denna stämningsfulla miljö – men i kvällsmörkret.*

Vi valde skattjakten som en mörkervandring uppe på Fästningen. Det har funnits en variant i dagsljus, men kusliga historier utforskas bäst i mörkret, eller hur? Som vägledare genom väsenjakten hade vi forskarassistenten R. Müsling. Han är något av en expert på nordiska väsen, och för att Fästningens museum ska kunna byggas måste området städas upp på oknytt. Det här är ramverket för evenemanget.

Berättelser om Fästningens gömda väsen

Runt omkring på fästningsområdet lyses väggarna och taken upp av just oknytt. Så snyggt gjort! Man måste inte boka Fästningens gömda väsen för att beundra figurerna. De är tillgängliga för alla. Det är Näcken, Maran och Havsmannen om vartannat – och så vätten och korpen! Förutom stora, lysande figurer finns gömda kort på de olika väsendena. Dessa kort letar barnen efter under själva skattjakten, som dock måste bokas.

Samtidigt berättas enkla fakta om de olika väsendena, vilket gör skattjakten lärorik. Jag tycker, som skrivet, att det är kul att kunna dela ett sådant här nördintresse och hyser en förhoppning om att mina syskonbarn ska bli riktiga proffs på läskiga varelser. Fästningens gömda väsen är dramatiserat. I kombination med den lekfulla skattjakten är evenemanget därför lätt att ta till sig, enligt min mening.

En stor eloge till R. Müsling som gör evenemanget levande.

Stämningsfullt – men kanske inte så läskigt

Under Fästningens gömda väsen såg i alla fall jag och Leia inga spöken. ”Bara” en massa oknytt! Jag tror Leia hade hoppats på att bli ordentligt skrämd och det blev hon inte. Men så är hon åtta år och ganska härdad vid otäcka spökhistorier, till min mammas och svägerskas förskräckelse. Jag har berättat läskigt för henne sedan hon var kanske fem. Hon har alltid älskat det (om än blivit rädd en del av gångerna, vilket är mitt fel. Jag måste bli bättre på att dra gränser i berättandet).

Jag tror att Leia, precis som jag, tyckte att skattjakten var stämningsfull. Till stämningen bidrog den historiska slottsmiljön, oktobermörkret och guiden R. Müslings berättelser. Men särskilt läskigt var det alltså inte för Leia, som jag misstänker hade väntat sig jump scares. Däremot fanns det de barn, i regel de yngre barnen, som tyckte skattjakten var otäck och som snyftade till när det blev för stämningsfullt. Guiden var dock väldigt skicklig på att tona ner stämningen och locka fram skratt i stället.

Det är den där hårfina gränsen mellan läskigt och oläskigt, och hur man än gör kan det vara svårt att väcka skratt eller skräck hos exakt alla. Och ja, ett familjeevenemang bör ju inte heller bli för hemskt, det hade väckt rabalder i en stad som Varberg. (Jag ser rubrikerna framför mig.) På tal om en stad som Varberg, det är fantastiskt att vi har Fästningen och att museifolket är så bra på att anordna dramatiserade visningar med kreativa inslag.

Läs mer om Varbergs fästnings evenemang via denna länk.

Julia Quinns Som i en dröm – första boken om Smythe-Smith

2022-10-302022-10-30 | Sandra Jönsson

Jag återvänder till Julia Quinns 1800-talsinspirerade böcker om familjerna Bridgerton och Smythe-Smith igen och igen. Uppenbarligen måste jag älska böckerna, för varför skulle jag annars läsa om serierna ett par gånger på ett år eller så? Som i en dröm är den första boken i Smythe-Smith-kvartetten och jag tycker den sätter stämningen för resten av serien mycket bra. Samtidigt lyckas den fånga det som jag kommit att älska allra mest med Bridgerton-serien, och det är inga enkla krav att leva upp till.

Smythe-Smith lärde jag känna redan i Familjen Bridgerton, då som en ganska beklagansvärd familj som årligen bjuder in societeten till en soaré med rysligt dålig musik. Det är de ogifta döttrarna i Smythe-Smith som musicerar tillsammans, och få av dem är bra på att spela instrument. Så ja, du kan ju tänka dig, Smythe-Smiths är omtalade av helt fel anledningar. Ändå har musiksoaréerna blivit en tradition. Om du frågar Honoria Smythe-Smith vad hon verkligen tycker om dem skulle hon svara med värme i rösten.

Vad handlar Som i en dröm om?

Den första Smythe-Smith-boken Som i en dröm är Honoria Smythe-Smiths roman. Hon är usel på att spela fiol, likväl älskar hon att få öva tillsammans med sina släktingar. Och hon älskar hur konserten sammanför generationer av Smythe-Smiths. Man skulle kunna beskriva henne som familjekär, för hon vill inget hellre än att gifta sig och bilda familj. Hon har bara inte hittat den rätta ännu. När hon tror att hon äntligen gjort det gillrar hon bokstavligen en fälla åt honom. Fel man ramlar ner i den! Det är hennes brors bästa vän, Marcus Holroyd, earlen av Chatteris.

som i en dröm bok — *På bilden ser du omslaget till Julia Quinns Som i en dröm. Boken gavs ut av Lovereads 2021 och är den första delen i en serie som består av fyra böcker.*

Storebröder och deras bästa vänner kan vara väldigt irriterande, det vet Honoria allt om. Även småsystrar kan vara jobbigare än pesten och visst var det krävande att tvingas ”dricka te” med Honoria och hennes dockor, som Marcus erfarit. Men allt är på väg ändras, och det börjar med att Marcus faller ner och skadar sig i Honorias fälla. Hon har grävt en grop i marken och han stukar sig illa när han ramlar ner i den och olyckan får en rad förvecklingar. Plötsligt ligger Marcus inför döden och det är Honoria och hennes mor som vårdar honom, Smythe-Smith är nämligen den enda familj han har.

Under en förvirrad sjukperiod inser Honoria och Marcus att de älskar varandra. Nu börjar det svåra, för vad ska de göra med kärleken? Kärlek blir inte alltid lättare av att man känt varandra nästan hela livet.

Vad tycker jag om Julia Quinns bok?

Som i en dröm vidgar Julia Quinns 1800-talsvärld och sprider ännu mer värme i den. Det här är en må-bra-bok av det mysigaste slaget, och trots att den bjuder på en del omvälvande händelser är den som en saga. En saga som man vet kommer sluta lyckligt, ska tilläggas.

Quinn skriver om Smythe-Smith-familjen – och inte minst om Honoria och Marcus – med sådan kärlek och humor att jag från de första sidorna dras in i romanen. Det här kommer ju aldrig vara reflekterande mästerverk som Kirke eller Sången om Akilles, som jag också läst i veckorna. Men nog är Som i en dröm ett mästerverk i sin egen rätt. För det är inte vilka böcker som helst som ger en så stor läsglädje som denna bok gör. Den är dessutom bara början på en underbar saga, vilken fortsätter med romanerna En natt som denna, Summan av alla kyssar samt med Sir Richards hemligheter.

Jag har läst Julia Quinns böcker på svenska och engelska, och oavsett språket är verken välberättade. Samma sak gäller även för Som i en dröm. Det största med boken är dock att den låter mig dröja mig kvar i Familjen Bridgerton-världen.

Jag uppskattar när böcker är fristående men ändå hänger samman.

Första lektionen i en kurs om att skriva konstkritik

2022-10-292022-10-29 | Sandra Jönsson

Hela tiden dyker det upp nya spännande saker att göra. Det gäller bara att hålla ögonen öppna. Som exempel dök det upp en chans att få läsa en kort folkhögskolekurs i att skriva konstkritik. Eftersom jag fördjupar mig i konst och skapande och dessutom har en utbildning i kulturjournalistik tänkte jag att en kurs i konstkritik är ett bra komplement.

Förra lördagen satt jag på min första lektion, digitalt. Redan en vecka sedan. Oj! Lektionen var en introduktion till konstkritiken, och under kommande veckor ska klassen gå på en utställning i Malmö, skriva konstrecensioner och reflektera kring konst i största allmänhet.

Läraren på kursen lever för konsten, det märks. Under det första tillfället gav hon oss alla tänkbara perspektiv på konstområdet och jag älskar hur samhällskritiskt det hela blev.

Jag hör till den skara som faktiskt tycker att kulturen är som mest spännande när den är en kritik av samhället, och jag tycker också att kulturjournalisten, må det vara en konst- eller litteraturskribent, gör skillnad med sin kulturanalys. Kultur och kritik behövs! Än mer i dag, när vissa samhällskrafter försöker mota bort både kulturen och kritiken.

Kultur och kritik är väsentliga delar av demokratins själ, det är väl av den anledningen somliga vill kväsa detta. Det är i sig helt sjukt.

Alltså, nu ska jag försöka lära mig skriva konstrecensioner. Men att skriva en bra kulturrecension kräver att man också kan sitt fält, och således innebär kursen i att skriva konstkritik väldigt mycket mer än skrivande. Det handlar om att försöka se och förstå.

Under de kommande veckorna ska jag läsa, titta samt reflektera högt och tyst – förutom att recensera.

Vad mycket roligt jag plötsligt hittar på! Har du sett att jag även varit på en gripande teaterföreställning i Varberg?

Aldrig glömd – en gripande skröna om en mamma i en akt

2022-10-282022-10-28 | Sandra Jönsson

För två veckor sedan var jag med om något gripande. På Hallands teater visades pjäsen Aldrig glömd – en skröna om min mamma i en akt med Fia Adler Sandblad. Föreställningen är på turné, så om du har chans att se den gör det. Det här var nämligen något utöver det vanliga; djupt personligt berättat, på sina ställen tragikomiskt och från början till slut välregisserat. Bara en person stod på scenen men denna enda person lyckades förmedla århundraden av svensk kvinnohistoria.

Aldrig glömd handlar om att bli övergiven av sin mamma

Aldrig glömd är Adler Sandblads självbiografiska enaktare om hur det är att bli övergiven av sin mamma. Hon vara bara några dagar gammal när hon hamnade på ett barnhem, och under uppväxtåren blev hon sedan fosterbarn. Som vuxen träffade Adler Sandblad mamman Marianne en gång. Det här enda mötet är själva utgångspunkten för föreställningen, som växer till större frågor om hur det kommer sig att föräldrar lämnar bort sina barn.

En föreställning som skildrar ogifta mödrars svårigheter

Man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att synen på ogifta mödrar ska vara hård. Att föda oäkta barn har till och med varit straffbart, och vem tror du straffades för det? Sällan mannen. Men även när det inte funnits några lagliga hinder har modern ändå straffats, då av omgivningen. Så ja, många barn har lämnats bort för den sakens skull. Marianne fick utstå kritik och fick lite hjälp, därför måste hon lämna ifrån sig lilla Fia.

Fia Adler Sandblads lilla berättelse speglar det stora

Jag älskar när det lilla får spegla det stora och det stora får spegla det lilla. Och det är just i detta som Aldrig glömds storhet ligger, i hur Fia Adler Sandblad använder sin berättelse för att ge en djupare förståelse för hur olika förutsättningar kvinnor och barn kan ha i samhället. Det är inte bara gripande utan oerhört intellektuellt.

Som åskådare tänkte jag till många gånger under föreställningens 50 korta minuter. Efteråt samlades vi alla för ett filosofiskt samtal i foajén. Vilket folkbildningskoncept! Jag vågade dock inte ställa frågor, har blivit smått blyg av att ha arbetat i min ensamhet så länge.

Höstorigami – 3 sätt att vika lönnlöv i papper

2022-10-162023-09-19 | Sandra Jönsson

Jag hittar små skatter i bokhyllorna, pyssel jag och Christoffer gjort genom åren. Se bara dessa papperslöv! Är de inte fantastiska? Det är origami, lönnlöv vi vikt för säkert flera år sedan när jag ville börja pyssla själv och origami kändes som en rimlig början.

Jag ska vara ärlig, den här sortens origami är ganska intrikat och jag hade inte klarat av att göra den utan Christoffers hjälp. Jag har helt enkelt inte handlaget för det. Men jag försöker i alla fall, och det kommer jag nog alltid göra. Papperspyssel är trots allt speciella. Jag gillar papper.

Kanske blir du också pepp på att vika höstlöv i papper, och kanske vill du just göra dessa något svårare papperslöv. Du ska få länken till filminstruktionerna jag och Christoffer utgick från (se länk nummer 1). Just för att detta pyssel kan vara aningen svårt ska jag även tipsa om två enklare varianter av lönnlöv du kan vika.

3 sätt att vika lönnlöv i papper

Från svårast till enklast – här har du tre sätt att vika lönnlöv i papper:

Det här var alltså tre tips på höstorigami. Den variant du ser på bilderna i detta blogginlägg motsvarar tips nummer 1 i listan här ovanför. ”Riktiga” origamipapper med måtten 15×15 centimeter och två färger har använts.

Har du inga origamipapper? Prova att göra egna genom att vika och klippa ett A4-papper till en kvadrat. Det gör inget om pappret är helt vitt, för du kan alltid rita och måla på det så att det får en höstlig känsla. Dekorera pappret efter att du gjort lövet!

Kirke – Madeline Millers episka porträtt av en antik häxa

2022-10-162023-10-23 | Sandra Jönsson

Homeros Iliaden och Odysséen kryllar av starka kvinnor. Kvinnor som aldrig riktigt får en rättmätig plats i de antika verken. De är liksom en del av kulissen bakom alla dessa manliga hjältar som har tvivelaktiga karaktärer men som likväl glorifieras för sina hjältemod.

Häxan, eller gudomen, Kirke är en av de personer Odysseus möter på sin långa irrfärd från Troja till Ithaka. Hon är mäktig nog att förtrolla Odysseus skeppsbesättning till grisar. Det slutar dock med att hon blir en i mängden av hans älskarinnor. Och sedan är det väl inte så mycket mer med det – i Odysséen, ja!

Med Madeline Millers roman Kirke är det något annat. Boken är skriven utifrån den gudomliga häxans perspektiv. Jag tycker att denna klassiska kvinnliga karaktär ges det utrymme hon så väl förtjänar, för det finns mycket stoff att bygga en berättelse på.

Vad handlar boken Kirke om?

Kirke har nästan varit med sedan tidernas begynnelse, om tid ens kan mätas när man är odödlig? Hon är dotter till den mäktige solguden Helios och har vuxit upp bland sina kraftfulla släktingar. Släkten har hon aldrig riktigt passat in i och i stället tyr hon sig till de dödliga.

Då och då förälskar hon sig i de dödliga. Du skulle bara veta vilka oanade krafter kärleken lockar fram i henne! Tack vare hennes trollkonst lyckas hon göra sin första kärlek till en gudom. Tror du att han uppskattar henne för det?

kirke bok — *På bilden ser du omslaget till Madeline Millers Kirke. Boken gavs ut på nytt av Wahlström & Wistrand 2022. Ett mycket fint bokomslag, tycker jag allt!*

År efter år, och det blir ju en hel del år för en odödlig, utsätts Kirke för hån, hat och svek. Allra mest av dem hon älskar. Man skulle kunna tro att hon äntligen ska få frid när hon hamnar i exil på ön Aiajes. Ett tag får hon också det. Men snart hittar människorna dit och som ensam kvinna råkar hon ut för sjöfararnas grymheter.

När så Odysseus kommer till Aiajes har Kirke varit med om än det ena, än det andra. Och visst har hon garden uppe, men när den mångförslagne hjälten sakta men säkert vinner hennes förtroende föds en ny början.

Vad tycker jag om denna bok?

Att läsa Madeline Millers böcker Kirke och Sången om Akilles har varit ett av mina mål för hösten och nu har jag äntligen uppnått det. Till min glädje, ska tilläggas, för det här är två läsäventyr jag inte vill vara utan.

Precis som i Sången om Akilles skriver Miller fram de marginaliserades öden i Kirke. Kvinna och häxa, då var man sannerligen marginaliserad i antikens Grekland! Det är ju spännande karaktärer som man vill veta mer om och som man dessutom har fantiserat om just för att de står för viktiga nedslag i exempelvis Odysséen.

Antikens manliga författare skrev sällan särskilt upplyftande om de kvinnliga karaktärerna. Homeros är inget direkt undantag från detta. Därför värdesätter jag Millers perspektiv extra mycket.

På lättsmält men vacker prosa synar hon en flertusenårig bild av hjälten och det finns en hel del sprickor i rustningen. I mötet med Millers Kirke får Odysseus en helt ny mänsklighet, och samma sak gäller för häxan.

De nya perspektiven till trots skriver Madeline Miller med en stor kärlek till både Iliaden och Odysséen, en kärlek som jag delar med henne och som jag är tacksam för att hon ger näring till.

Här har jag läst om Kirkes livsöde, ibland stillsamt och ibland våldsamt, och därmed tagit del av ett äventyr som definitivt kan mäta sig med de antika berättelserna. Som kanske rentav lyfter dem till en snäppet högre nivå eftersom det är lätt att knyta an till Millers många nyanser.

Så skapas lärorika miniatyrvärldar för dinosaurielek

2022-10-112023-03-31 | Sandra Jönsson

10 procent rabatt när du ska köpa dinosauriefigurer? Skrolla längst ner för att komma direkt till en rabattkod hos Leksakscity. Här har jag också samlat inspiration för en så lärorik dinosaurielek som möjligt. Jag råkar nämligen gilla både dinosaurier och miniatyrer…

Paleontologi och evolution fascinerar oavsett ålder

På ”dagis” brukade jag leka med realistiska dinosauriefigurer, och sedan kom ju Jurassic Park. Dinosaurier lockade så mycket att jag länge funderade på att studera paleontologi och evolution, men det blev arkeologi med fokus på antikens samhällen till slut. Det är också spännande!

dinosauriefigur schleich tyrannosaurus rex — *Detaljerat och realistiskt, är inte detta bra ord för denna Tyrannosaurus från Schleich?*

Många år senare, och jag har inte riktigt vuxit upp från dinosauriefascinationen. Faktum är att Jurassic Park är en av mina favoritberättelser och att jag är stolt ägare till en riktigt tjusig Barnes and Noble-samlingsvolym med Michael Chrichtons böcker Jurassic Park och Lost World. Filmerna brukar jag också se om.

Spännande dinosaurielek när fakta och fiktion möts

Nu växer yngre generationer upp med Jurassic World, och ja, det är ganska mäktiga berättelser, det också. Dinosauriernas popularitet går aldrig ur tiden. Jag tror till och med att det är en fördel att de fanns för så många miljoner år sedan, för det gör att fakta och fiktion, verklighet och fantasifullhet, måste mötas genom tid och rum.

Det är just detta som gör dinosaurielek så himla spännande, tänker jag. Vad händer när barnet fantiserar ihop sina egna berättelser utifrån ett gäng dinosauriefigurer? Det kan bli ett hisnande äventyr. För mig personligen blev det en och annan monsterlek med dinosaurierna på dagis. Samtidigt kollades dinosauriefakta upp i böcker.

Bokserie om hur dinosauriefigurer får liv på kvällen

Jag tycker att Lisa Bjärbos bilderboksserie Dinolandet målar upp fina bilder av hur fascinerande dinosauriefigurer kan vara. Lille Ivar har en låda med plastdinosaurier på sitt rum. Lådan är inredd som en dinosaurievärld och varje kväll när han ska sova vaknar den här världen till liv. Ivar krymper till en myras storlek och kan så hoppa in i världen och leka med sina dinosaurievänner.

tips på dinosauriebok för barn — Ivar träffar en Tyrannosaurus är den första delen i bilderboksserien Dinolandet. Fakta vävs samman med berättelser, men längst bak i boken finns likaså tyrannosaurusfakta i mina vänner-format. När du och barnen läser boken kan ni ha en T-rex-figur bredvid er, liksom för att förstärka berättelsen.

Vad jag upplever som härligt med Dinolandet – jajamensan, jag ska skriva ett eget blogginlägg om bilderböckerna (!) – är att Bjärbo verkligen fångar det speciella mötet mellan fakta och fiktion. Det är inte att undra på att Ivar är rädd för Tyrannosaurusen, så vassa tänder som den köttätande dinosaurien har. Det dröjer dock inte länge innan de två leker cirkus ihop. Den stora skräcködlan visar sig vara lika lekfull som en hund.

Inbjudande miniatyrvärldar för figurlek med dinosaurier

Inspirerad av Dinolandet, liksom av en massa grejer jag sett på Facebook och Pinterest, vill jag lyfta fram ett tips inför dinosaurieleken. Varför inte göra en egen miniatyrvärld för dinosauriefigurerna? Som barn älskade jag att göra tittskåp i skokartonger, och jag tänker att man kan inreda ett hem åt figurerna i just en skolåda.

dinosauriefigurer miniatyrvärld — *Man kan köpa färdigbyggda miniatyrvärldar. Här ser du ett exempel på en dinosaurievärld från Schleich, med forskningsbas, vulkan och allt!*

Bygg en vulkan i papier-maché och måla kulisser i akrylfärger, eller liknande målarfärger. Limma riktigt grus på bottendelen, alltså på marken. Det ska vara mycket grönska i en dinosaurievärld, tycker jag. För att få till den lummiga känslan kan konstväxter användas. Konstväxter tål lek och stänk, och passar därför bra till miniatyrvärlden. Ett sådant här pysselprojekt kan hålla den unga kreatören sysselsatt ett bra tag. Läs Dinolandet eller andra dinosaurieböcker tillsammans och väv samman läsning och skapande till ett tema.

dinosaurievärld miniatyrer — *Konstväxter är ypperliga byggmaterial till miniatyrvärldar.*

Med åren har jag blivit svag för små utomhusvärldar. Det är något visst när naturelementen införlivas i leken, som blir mer levande så. Så ett annat tips är att bygga en dinosaurievärld i en del av sandlådan eller blomrabatten, och att ha med en liten skog och damm. För detta kan bland annat prydnadsgräs användas, alternativt andra gröna växter.

Andra inspirerande sätt att använda dinosauriefigurer

Många av dinosauriefigurerna som kan köpas i leksaksbutikerna är oftast realistiskt gjorda. Somliga är också skalenliga. Det gör att figurerna kan användas för att visa hur dinosaurierna såg ut, kanske i undervisningssyfte. Fakta blir mer konkreta när man bokstavligen kan ta på dem.

Figurerna kan även ritas av. När jag ”forskade” på mellanstadiet brukade jag fylla skrivböckerna med massor av avbildningar. Det fick mig att känna mig som en upptäcktsresande. Jag har också sett exempel på hur man kan måla med dinosauriefigurer. Doppa då figurernas fötter i färg och tryck fötterna på ett papper. Dinosauriespår!

Det här var ett litet axplock av idéerna för hur dinosauriefigurerna kan användas. Du har säkert egna kreativa tips för en lärorik dinosaurielek.

Leksakscity rabattkod för figurer till lärorik dinosaurielek

Leksaksfigurerna jag visat upp i det här blogginlägget är hämtade från Leksakscitys utbud av dinosauriefigurer. Själv är jag svag för Schleichs realistiska figurer, det är sådana miniatyrer jag själv kan tänka mig att samla på bara för att.

Skriv in rabattkoden lekc41-c när du checkar ut ditt köp på Leksakscity. Den ger dig 10 procent rabatt på ditt köp hos Leksakscity.se till och med 2022-12-31. Observera att rabattkoden inte kan kombineras med andra kampanjer och erbjudanden.

Överraska barnen med en miniatyr – eller unna dig själv något kul till samlingen! (Man blir väl aldrig för gammal för att samla på fina dinosaurieprylar…?)

Sången om Akilles – ett intimt porträtt av antikens hjälte

2022-10-102023-10-24 | Sandra Jönsson

Madeline Millers roman Sången om Akilles är en tolkning av Homeros epos Iliaden. Det klassiska verket bekantade jag mig med när jag var 18 år och något senare när jag läste Antikens kultur och samhällsliv på universitetet. En av anledningarna till att jag uppskattar de grekiska hjältesagorna är för att de lämnar utrymme för fantasin. Karaktärerna, miljöerna samt intrigerna finns där som en stomme och sedan kan man bygga vidare åt alla tänkbara håll. Och det är just utbyggnad som Miller ägnar sig åt i Sången om Akilles.

Vad handlar Sången om Akilles om?

Sången om Akilles är skriven utifrån Patroklos perspektiv. I de gamla grekiska berättelserna, däribland i Iliaden, är Patroklos hjälten Akilles bäste vän. Han är troligen också hjältens älskare. Som du kanske vet var gränsen mellan vänner och älskare inte så skarp i antikens värld. Kärlek mellan män ansågs vara en viktig del av ynglingens personliga utveckling. Det var sällan en jämlik kärlek, utan rörde sig oftast om en vuxen man som tog sig an en med dagens mått mätt pojke. Miller har dock i mångt och mycket skrivit en vacker kärleksberättelse.

sången om akilles bok — *På bilden ser du omslaget till Madeline Millers Sången om Akilles. Boken gavs ut på nytt av Wahlström & Wistrand 2022.* *Jag älskar detta bokomslag!*

Kungasonen Patroklos kan inte göra något rätt i faderns ögon. Så när han i självförsvar dödar en annan pojke ser fadern chansen att göra sig kvitt honom. Han landsförvisas till myrmidonernas kung Peleus. Och det är där han finns, den unge, vackre och helt perfekte Akilles. Även Akilles är kungason, Peleus arvtagare som han är. Han är också halvgud, ständigt och ilsket vaktad av den gudomliga modern Thetis.

Patroklos kan inte annat än att älska Akilles. Han älskas tillbaka, och tidigt blir de alltså oskiljaktiga. Men Akilles mor är inte alls nöjd med pojkarnas band. Hur kan en simpel människa vara värdig hennes upphöjde son? Moderns försök att skilja dem åt misslyckas, men när kriget mot Troja kallar dem båda till fjärran stränder sätts kärleken på prov. Där blir det nämligen allt tydligare för Patroklos att Akilles är lika vansinnigt stolt och självisk som vilken kung eller gud som helst. Kanske är det dyrkan och inte kärlek Akilles vill ha? Sprickan växer och det är då det tragiska ödet drabbar med full kraft.

Vad tycker jag om Madeline Millers bok?

Madeline Miller berättar om karaktärerna som finns i den grekiska mytologins utkanter, om de som tvingas leva i skuggan av hjältarna. I både Sången om Akilles och Kirke nyanserar hon de självupptagna heroerna och skriver fram en mänsklighet som de ursprungliga berättelserna på sätt och vis saknar.

Relationen mellan Akilles och Patroklos väckte nyfikenhet redan under antiken, så det är ett tacksamt material att arbeta med. Genom att skriva i Patroklos jag-perspektiv kan Miller närma sig berättelsen i en ny vinkel och dessutom komma en av tidernas största hjältar ännu närmare än om boken varit skriven utifrån honom.

I Sången om Akilles avklär Patroklos kärleksfulla blick hjältens rustning. Och ja, det blir ett intimt porträtt med erotiska undertoner. Jag tycker att Miller har lyckats bra med att skapa närhet till karaktärerna, och även om jag upplever boken som finstämd finns det inget högtravande i författarens språk.

Sången om Akilles är en passande titel, för visst är boken som en kärlekssång! Den anspelar likaså på det faktum att Homeros Iliaden skrevs i 24 sånger, vilket kan jämföras med 24 kapitel.

Mäktigt och overkligt att se Sting i Trädgårdsföreningen

2022-10-062022-10-06 | Sandra Jönsson

Sting på scen en kväll i juni. Jag är inte den som känner vördnad. Eller så är jag just det. Oavsett vilket hade jag ett stort ögonblick när den gamle artisten sjöng ”Fields of Gold” och ”Englishman in New York” i Trädgårdsföreningen. Det var som om storheten drog igenom hela kroppen och gjorde mig alldeles skakig. Jag fick nypa mig i armen flera gånger, för inte kunde det här vara på riktigt? En av vår tids barder stod framför mig, inramad av Trädgårdsföreningens stilla lövträd.

En lång väntan på att få se Sting i Trädgårdsföreningen

Plötsligt hände allt på samma gång. Efter en lång coronaväntan på att få gå på konsert och musikal skulle allt bli av. Och däribland Sting i Trädgårdsföreningen. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, säger man ju, och i det här fallet kunde det inte vara sannare. Sting är en av favoritmusikerna i Jönsson-Larsson-hemmet. Både jag och Christoffer uppskattar välskrivna låtar, och Sting är en fantastisk författare.

Stings musikal The Last Ship går på repeat här hemma

Sting skriver inte bara fantastiskt, han är en lysande berättare. Man kan skriva bra men tomt. Men en Sting-låt är för det mesta full av innehåll. Jag uppskattar hur han tar sig tid att berätta en historia, dela med sig av tankar. Det gör varje låt unik. En del musik har man ju hört förut och den går igen, så känner jag inte med Stings låtar. Jag tror att han är oefterhärmlig i hur han väver samman text och musik.

Har du hört albumet The Last Ship? Det här är Stings delvis självbiografiska musikal som bara spelades ett litet tag i Storbritannien. Trots att The Last Ship utgörs av låtar hade det lika gärna kunnat vara en roman, för så berättande är musiken. Det här är Christoffers mest älskade album, tror jag, och i perioder går det därför på repeat här hemma. Dessvärre spelades ingen av låtarna under konserten i Trädgårdsföreningen.

Det var oväntat mäktigt att få höra ”Fields of Gold” live

Vilka låtar spelades, då? Allt från ”Message in the Bottle” till ”Russians”. Däremellan mina personliga favoriter ”Fields of Gold”, “Englishman in New York”, “Shape of My Heart” samt “Every Breath You Take”. Ja, det var en blandning mellan Sting och The Police.

När ”Fields of Gold” spelades drabbades jag av den där overklighetskänslan och jag slogs av mäktigheten i ögonblicket. Det svängde som sjutton om ”Englishman in New York” och jag tror visst jag fick swag bara av att höra den live. Men störst intryck gjorde nog ”Shape of My Heart”, som sjöngs som en duett tillsammans med en otroligt talangfull sångare från Jamaica.

På tal om Jamaica. Vilken underbar homage konserten var till Bob Marley och reggae! Till och med Bob Marleys ”No Woman No Cry” flätades samman med en av Stings egna låtar. Det var så coolt.

Jag vet inte varför jag inte berättat om upplevelsen tidigare. Sommaren 2022 var väl helt enkelt för händelserik. Jag längtar efter att få besöka Trädgårdsföreningen igen, det är en mycket bra plats för konserter. Kanske den konsertarena jag gillar mest, tack vare grönskan och friheten.

Trädgårdsföreningen i Göteborg – en grön oas mitt på Avenyn

2022-10-042023-03-31 | Sandra Jönsson

Jag besökte Trädgårdsföreningen i Göteborg två gånger i somras. Den första gången var jag där för att lyssna på Sting. Den andra gången var jag där för att njuta av den gröna oasen mitt på Avenyn. Jag tycker att trädgårdsparken är ganska så fantastisk, och jag längtar efter att få gå dit på konsert igen. Det är något alldeles visst med hur lövverken ramar in scenen… Fint! Surrealistiskt.

Platser med historia är något som jag uppskattar, det ger dem liksom ett romantiskt skimmer i mina ögon. Trädgårdsföreningen grundades 1842 och var som ett grönt hjärta för trädgårdsintresserade. Frö- och växthandel idkades, liksom man bedrev en framstående plantskola på platsen.

Men det var också en plats för förlustelser, precis som i dag. I parken spelades musik och såldes bakverk, och så kunde man ju titta på de vackra rosorna. Rosor är fortfarande ett viktigt inslag i parken. Det finns till och med ett så kallat rosarium, Rosariet, som invigdes på 1980-talet och som bjuder på rosenvandringar varje juli månad. Dessvärre missade jag detta i år igen, då jag kunde åka upp för en trädgårdsvandring först i augusti.

Däremot gjorde jag ett besök i Palmhuset. Du vet växthuset du ser på bilderna i det här blogginlägget? Det är Palmhuset i Trädgårdsföreningen. Visst är det tjusigt? Växthuset har olika avdelningar, var och en av dem med sina egna former av exotiska växter. Byggnaden har lockat besökare sedan den stod färdig 1878.

Så vad kan du göra i parken förutom att titta på rosor och besöka ett växthus? Du kan strosa omkring på de många stigarna, äta middag eller gå på kulturevenemang. Eller bara slå dig till ro på det gröna gräset och njuta av grönskan, kanske ha en picknick eller så. Som jag nämnt ligger Trädgårdsföreningen mitt på Avenyn i Göteborg, så du tar dig enkelt dit och inträdet är dessutom gratis.

Om du, som jag, gillar vackra trädgårdar rekommenderar jag även ett besök till Göteborgs botaniska trädgård. Göteborg är verkligen en av mina favoritstäder att vistas i. Staden har så många fina sevärdheter, och jag får aldrig nog av alla mysiga platser jag kan gå mellan under en dagsutflykt.

Läs mer om Trädgårdsföreningen via länken.