Tidig morgon, och efter bara några timmars sömn på grund av nattjobb är det snart åter dags att bege mig till keramikkursen i Kungsbacka. Pendling under veckan? Njaej… Jag hade glömt hur krävande buss- och tågpendling kan vara. Men det ska ändå bli kul att komma till kursen, denna sista dag på ett tag.
Christoffers keramikvas börjar ta form. I dag ska han skära ett snitt rakt igenom vaskroppen så att den får ett lock. Vasen är ihålig, tummad och skulpterad.
Jag har också ett tummat keramikäpple i görningen, du vet av den där ihåliga bollen jag nämnde i ett annat blogginläggom kursen? Det känns jättekul att ha några nästan färdiga föremål, för i augusti ska jag få prova glasering. Glaseringen ser jag fram emot.
Det här är min början på ett keramikfat. När leran fått torka över natten kan jag forma till det, liksom karva mönster i det. Jag har arbetat i en orimligt svårarbetad fylelera. Den har helt enkelt varit för mycket för mina värkhänder. Det är skillnad på lera och lera!
Någonstans trodde både jag och Christoffer att den här veckan skulle ge oss mycket tid med keramiken. Dagarna går dock väldigt snabbt, och med tanke på att keramik är ett så rikt hantverk finns det hur mycket som helst att utforska.
I dag blir det fullt fokus på att bara få klart. Jag ska bland annat börja karva mönster i leran, som har fått torka en aning över natten och som därför förhoppningsvis kommer vara mer lättformlig i dag.
Ännu en ny dag på keramikkursen och den blev inte som jag tänkt mig, vad jag nu hade tänkt. Jag gjorde nya försök med ringlingstekniken och provade även drejning. Det blev lite som när jag provat klättring eller vindsurfing, värken satte stopp för äventyret.
Sådant här kan man ju aldrig veta innan man provat, men nu vet jag alltså att vissa typer av keramik helt enkelt inte passar mina värkhänder. Lera är ganska svårjobbat, faktiskt. I morgon blir det nya tag, då i form av kavling. Christoffer har hjälpt mig laserskära en plywoodmall till en blomformad skål jag ska göra, det är så snällt av honom.
En vecka som denna, när vi buss- och tågpendlar fram och tillbaka till kursen, blir dessutom en påminnelse om varför hemarbete är det absolut bästa för mig. Heldagar bortom hemmet är jätte-jättekrävande, tyvärr.
Två dagar in i veckan och jag känner mig knockad. Missförstå mig inte, det är tufft men jag är ändå glad för att jag går keramikkursen och därmed pushar mig själv. Hellre att ge saker en ärlig chans än att längta och undra hela livet.
När jag kommer hem på eftermiddagarna måste jag sätta mig ner och jobba. Har en hel drös av texter som inte kan vänta. Sent i går kväll begav jag mig trots allt detta ut i solnedgången. De mäktiga molnen och den nästan fulla månen drev ut mig. Jag älskar mina kvällspromenader, som alltid är lika välgörande.
Och när jag tänker på det är det positivt att jag klarar av så mycket trots värken. Jag har ju mitt fotograferande, som exempel. Konstkursen jag gick på senvåren och inpå försommaren klarade jag ju också alldeles utmärkt, oavsett hur det stod till med värken under kurstillfällena. Det finns massor av roliga saker att göra även för mig. #notetoself
Så har jag och Christoffer äntligen börjat på keramikkursen i Kungsbacka! Vi har väntat på starten sedan i juni, laddat som bara den. Och nu är alltså kursveckan här. Vi har bokat en allmän kurs i keramik via studieförbundet Folkuniversitet, vilket innebär att vi ska få prova på olika tekniker.
Christoffer håller på att släta till sin ringlade skål med mjuka fingerdrag.
Redan under denna första dag har vi gjort kavling, ringling och tumning, som är tre olika keramiktekniker. Dessutom har vi tittat närmare på olika sorters leror och glaseringar, liksom på mängder av verktyg. Det mesta av tiden gick dock åt till att just kavla, ringla och tumma leran enligt olika instruktioner.
Ärligt talat var det inte helt lätt alla gånger. Men vi går ju en kurs för nybörjare och lär oss allteftersom.
De 3 teknikerna jag hittills provat på keramikkursen
I ett inspirationsrus, för nu sprudlar jag av alla nya intryck, kommer jag berätta mer om de olika teknikerna vi provat. Läs om kavling, ringling och tumning!
1. Kavling av lera
Kavling är vad det låter som, man kavlar helt enkelt leran. Eftersom lera är organiskt och nästan har som ett minne kommer den ihåg när man kavlar mycket åt ett håll. Av det här skälet är det bra att kavla åt olika håll, bland annat genom att vrida på leran. Om man lägger leran på en kökshandduk eller tygbit blir den enkel att flytta.
Det är också bra att kavla leran jämnt. När man har ett jämt lerlager kan man kavla in mönster i det, däribland genom att använda mönsterkavlar eller spetsdukar, eller något annat som ger en fin struktur. Kavling ger snabbt mycket lera att arbeta med, lägg leran i en form eller skär delar ur den.
Det går också att forma skålar och muggar genom kavling. Då skär man först till själva plattan, förslagsvis en rund platta. Sedan gör man själva väggen, förslagsvis en jämnt utskuren remsa som motsvarar plattans omkrets. Ett annat sätt att exempelvis göra en skål är att lägga den kavlade leran över en annan skål, så att den får formen av den.
Ganska enkelt! Och definitivt ett snabbt sätt att skapa fin keramik av olika slag.
2. Ringling av lera
Ringling är en desto svårare teknik, tycker jag. Men det beror så klart på vad man gör med den. Vi fick prova på att ringla en skål. Som jag föreställt mig ringling är det just keramikföremål i ringlor, där man tydligt ser ringlorna som går runt, runt, från bottnen till toppen. Men här skulle vi mer släta till leran.
Ringeltekniken går ut på att man rullar leran till strängar. Dessa lersträngar ringlar man sedan. Vi ringlade leran runt och runt i samma lager för att göra bottnen till skålen. När detta var gjort slätade vi så till strängarna, och till slut kunde man inte se att det var ringlat. Förvånande. Efter detta byggde vi på med ringlor i lager på lager, det vill säga på höjden och allra längst ut på plattan.
Samma skål som i bilden ovanför men på den här bilden syns ringlorna.
Som du kan se på bilden här ovanför gick det hur bra som helst för Christoffer. Jag kämpade med tekniken och gjorde om skålen fem gånger. Ringling ska jag öva mer på i veckan! Som läget är nu har jag bara en bottenplatta, och inte ens det eftersom jag låtit den stå fritt ute och därmed torka.
Men ringlor, tänk alltså rullar av lera som du lägger bredvid eller på varandra och som du bearbetar på olika sätt.
3. Tumning av lera
Även tumning var ganska svårt. Faktiskt kämpigt för värkhänderna, både på grund av värken och motoriken. I den här keramiktekniken använder man tummarna och händerna. Leran snurras med hjälp av ena handen och tummas med hjälp av främst tummen på den andra. Vi tummade som två lika stora skålar, men i miniformat.
Uppgiften gick ut på att göra två delar som vi sedan kunde sätta ihop till en ihålig boll. För att limma samman de två delarna använde vi något som heter slickers, och detta är gjort på lera. Det yttersta lerlagret torkade och sprack och då lagade jag sprickorna med hjälp av slickers. Användbar blandning!
Den här bollen är tummad och ihålig.
På bilden ser du min ihåliga keramikboll. I morgon ska vi utveckla bollarna till jag-vet-inte-vad. Det blir en överraskning. Jag vet inte om vi ska dreja eller fortsätta tumma bollarna. Från tiden som arkeologistudent har jag fått lära mig att tumning är en av de äldsta keramikteknikerna. Man kan skapa oväntat mycket tjusig keramik med bara händerna!
Både jag och Christoffer ser fram emot att lära oss drejning, och likaså detta ska vi prova under morgondagen. Vad mycket kul vi har framför oss! Jag är glad för alla våra skaparäventyr.
Jag smygstartade med kurslitteraturen inför sommarens skrivkurser det sista jag gjorde i går och i dag har jag försökt bekanta mig med de olika kursuppläggen. Helt ärligt: Jag börjar känna mig nervös. Det kreativa skrivandet har jag ut i fingerspetsarna. Ändå känns det nytt och stort att återigen sätta mig i skolbänken och genomgå den ena skrivutmaningen efter den andra. Det var länge sedan jag lät det skönlitterära skrivandet ta plats i vardagen. Nu ska det bli en av sommarens huvudsysslor.
Jag ska läsa en skrivkurs med fokus på att skriva barnbok, en med fokus på diktskrivande och en där jag förväntas genomföra ett eget skrivprojekt i en valfri skönlitterär genre. Tankarna går åt alla håll, vad ska jag liksom skriva? Än så länge har jag mest vaga idéer, idéer som bör vara ganska utkristalliserade vid den här veckans slut. Den här gången känns det viktigt för mig att skrivprojekten representerar mig, med andra ord min skriv- och idévärld. Om jag kan vaska fram det sandratiska i det hela kommer jag vara nöjd.
Det är egentligen mest det jag hoppas på, alltså att skriva utifrån min röst, och givetvis att få växa utifrån det. Och visst hade det varit skönt att efter sommaren hittat tillbaka till en skönlitterär skrivrutin. Men det återstår ju att se hur det blir med den saken.
I dag, denna dagen efter, känner jag mig segerviss. Kunde inte riktigt se slutet på alla måsten framför mig och nu är måstena över. Jag har till och med gjort en av veckans roligaste saker: Börjat på konstkurs. Det är en allmän bildkurs via ett studieförbund i Varberg – men sakta i backarna! Jag tar det från början.
Hälsat på släktingar och gjort påskorigami
I ärlighetens namn var jag helt slutkörd efter påskhelgens storstädning och umgänge, så att hälsa på släktingar och pyssla påskkycklingar på annandagen kändes lite kämpigt. Men jag gjorde det och hade så klart mysigt under tiden. Det är bara det att jag vet med mig hur hemskt mycket jag behöver vilodagar både före och efter jag ska göra något, och måndagens aktiviteter innebar slarv på den fronten.
Sammanställt pappren inför kvartalsredovisningen
På tisdagen var det bara att gilla läget. Samtidigt som jag jobbade med textbeställningar hade jag sammanställningen av pappren inför kvartalsredovisningen i bakhuvudet. Pappren måste bli klara under dagen, så att jag kunde lämna dem till revisorn dagen därpå.
Trots fullspäckade dagar har jag varit ute med kameran. Återigen nere vid Kåsas strand i solnedgången. Måste ju få min dos av förundran.
Det var lite väl många bollar, särskilt som jag redan var trött. Vetskapen om att pappren ska vara på g tar alltid ner mig lite grann. Jag gillar det kreativa entreprenörslivet, men är inte alls så mycket för företagande. Hur nu det hänger ihop?
Varit på ett digitalt företagsevent om NFT och krypto
Onsdagen blev flängig, för så fort jag lämnat pappren till revisorn var det dags att gå på ett digitalt företagsevent om NFT och krypto. Eventet var genom Region Hallands näringslivsverksamhet och jag hade anmält mig eftersom det känns som att jag som digital kreatör bör ha bättre koll på NFT-marknaden. Jag tror aldrig att man kan ta del av för många perspektiv och den här gången fick jag lyssna på hur konstnärer jobbar med NFT:er. Alltid lika spännande att höra om andras skapande! Och sedan…
Börjat på en allmän konstkurs och gjort gipsfigur
Ja, och sedan… Sedan jobbade jag på med ytterligare någon beställningstext och efter det pallrade jag mig vidare till starten på den där konstkursen jag redan nämnt i inlägget. Jag har taggat starten i veckor nu och jag blev inte besviken. Visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av denna kurs som heter Skapande verkstad, men nu vet jag mer. Under sex onsdagar kommer jag få prova skapa med en mängd material.
Vi började bums, och då med att göra gipsfigurer. Valet var fritt och jag kom att tänka på att man kan göra ett fat i gips. Stommen byggde jag av papper, maskeringstejp och ståltråd. Därefter lindade jag gipsbindor, doppade i vatten, runt själva stommen. Ganska pyssligt! Väl torkat målade jag fatet med akrylfärger från Schmincke, som var så Ååå (!) att jag beställt hem ett gäng i dag.
Jag satsade på att göra ett palettblad och formen blev väl okej för att vara en första gång… Efter att ha sett fotot på fatet tyckte dock Christoffer att det mer liknar en vagina. Haha! Palettblad eller vagina, vad spelar det för roll? Jag hade roligare än på länge när jag under de tre timmarna som lektionstillfället varade var djupt försjunken i att jobba med händerna. Wow, vilken känsla!
Så kommer veckan fortsätta – om jag orkar
Torsdag i dag och än är veckan inte över. Mellan turerna har jag hunnit med ett par längre fotosessioner, solnedgångsbilderna är från en av dem, och jag har ganska mycket framför mig i dagarna.
