Jag har ju fått hem en massa färger och papper, och jag har absolut ingen aning om vad jag gör. Det känns både befriande och skrämmande, läskigt just för att jag är en feg perfektionist som försöker uppbringa modet att testa nya kreativa saker. Och modig måste jag ha varit. Jag har nämligen satt mig ner och skapat, bara för att känna på det. Sällan har det blivit som jag velat, men vad gör man när man är nybörjare?
I går kväll avslutade jag dagen med att plocka fram vaxkritorna och vattenfärgerna. Visste du att en del vaxkritor är vattenresistenta så att deras pigment lyser igenom akvareller? Jag började rita en blomma och en vas med en sådan orange vaxkrita.
Bara vaxkrita och akvarell. De orange linjerna är alltså orange vaxkrita från Caran d’Ache.
Egentligen hade jag bara två idéer: vaxkritlinjer i orange och akvarellfyllning i blått. Blå och orange är komplementfärger och därför vill jag leka runt med dem. Men förutom detta kladdade jag på utan någon egentlig plan.
Målningen fick torka över natten och som en liten lunchpaus i dag fortsatte jag kladda med olika sorters färgpennor, såväl akrylpennor som gelpennor. Jag vill lära mig måla lager på lager åt det här stuket, och det enda jag kan göra är att fortsätta öva.
Jag funderar på om jag kanske skulle gå någon Skillshare-tutorial i hur man ritar blommor. Alternativt kanske leta upp instruktioner på Pinterest för det.
Jag läser och inspireras av konst- och pysselböcker. Häromsistens var If you can doodle, you can paint av Diane Culhane föremål för mitt nyfikna utforskande. Det här är en bok om kladd och den innehåller mängder av kreativa ritövningar. Jag ska beskriva en av de ritövningar jag provat längre fram i blogginlägget – men först:
Egentligen är det ganska otroligt, för utifrån något man kladdat i sin anteckningsbok kan man skapa något större. Eller så kan man ge ett befintligt konstverk nytt liv genom att rita krumelurer på det, gärna på känsla. Kladd, eller doodling, är en viktig aspekt av konstnärligt skapande. Så är det inte minst inom abstrakt konst där det kan vara så ”enkelt” att man börjar med en linje.
På bilden ser du omslaget till Diane Culhanes konst- och pysselbok If you can doodle, you can paint. Boken gavs ut av Quarry Books 2017.
När man kladdar en bild gör man det oftast intuitivt, och det kan i sig vara väldigt avkopplande. Du fattar ju hur lockande det här låter, så doodling är något jag börjat ge mig i kast med bara för att må bra. Det fungerar också som ett motgift mot min extrema perfektionism, som inte alls hjälper mitt nybörjarjag. Ja, eller det hjälper nästan i alla fall.
Det finns så himla mycket man kan göra kring kladd, det insåg jag när jag läste If you can doodle, you can paint. Man kan rita cirklar och binda dem samman med streck, kladda på ett litet eller stort papper för att engagera olika kroppsdelar och man kan rita utan att lyfta handen från pappret.
Kladda på post-it-lappar – en enkel ritövning
Den ritövning – eller snarare kladdövning – jag främst tog med mig från boken går ut på att kladda på post-it-lappar. Tack vare den lilla, lilla ytan på papperslapparna kan man kladda hyfsat snabbt, utan att fokusera för mycket på detaljerna, och formatet öppnar dessutom för att man kan rita framför tv:n. Det var precis det jag gjorde när jag satt med ett post-it-block, svarta tuschpennor av olika tjocklekar och kladdade på utan att övertänka varje streck. Det är rentav en fördel att vara lite distraherad och att låta handen gå som av sig själv i det här fallet.
När jag hade fyllt en post-it-lapp med krumelurer drog jag bort den från blocket och började fylla nästa. På så sätt fick jag snabbt ihop en kladdsamling, vilket är själva syftet, och dessa lappar har jag sedan arrangerat i mindre samlingar. Får se vad jag ska göra med dem! Kanske inget. I If you can doodle, you can paint tipsar dock författaren om att man kan klistra kladdlapparna på exempelvis ett akvarellpapper för att ge dem ett konstnärligt sammanhang.
För mig innebar denna ritövning en form av brainstorming eller flödesskapande. Jag kladdade fram olika blommor och mönster som jag tror att jag i sommar kommer rita upp i Adobe Illustrator. Det var helt enkelt bra att få en känsla för de olika linjerna och formerna, och här hade jag uppenbarligen saker i mig som jag inte visste om och som kom fram i flödet.
Jag skriver också på flöde, det är så jag fiskar upp mina texter. Man kan liksom alltid hitta något i strömmarna, så även brottstycken av något mer. Visste bara inte att samma sak gäller för att rita och måla.
