Förra veckan låg jag utslagen i värk. Det är den effekten värmeböljor har på mig. Dagarna tillbringade jag inomhus och när jag orkade läste jag. Faktiskt blev det en del böcker, och jag fortsatte utforska modern svensk litteratur i ett par av mina favoritgenrer, fantasy och romance. Jag läste bland annat Veronica Almers royal romance Blått blod, rött hjärta – och blev positivt överraskad av hur mycket jag gillade boken.

Vad handlar Blått blod, rött hjärta om?

Henrik De la Gardie är Sveriges kronprins och det är något med hans perfekta utseende och självsäkra sätt som gör att stylisten Eva Blom vill skaka om honom. Första gången de ses vet Eva inte vem han är – bara att han är en dryg överklassgrabb – och därför tillåter hon sig att attraheras av honom trots allt. Om hon bara vetat från början… Men rätt som det är är hon insyltad i en romans med honom.

Både Eva och Henrik bär på tunga bagage, var och en på sitt sätt. Och dessa bagage gör att de inte vill inleda djupare förhållanden. Henrik är inte van att bli älskad för den har är och Eva har svikits när hon behövde stöd som mest. Hon har nämligen varit svårt sjuk och efter tillfrisknandet ägnat sig åt destruktiva beteenden. Båda två är självdestruktiva och det är i detta de möts och finner varandra.

Henrik vet dock inte om Evas sjukdomsbild och Eva har inga ambitioner att bli prinsessa, så trots att en innerlig vänskap växer fram mellan dem har de svårt att släppa garden inför varandra. Eftersom Henriks järnkvinna till mamma – drottningen av Sverige – ställt ultimatumet att han måste gifta sig inom ett år försvåras relationen. Han vill egentligen ha Eva men måste se sig om efter en annan prinsessa.

Vad tycker jag om Veronica Almers bok?  

Jag har inte läst så mycket inom svensk populärkultur, men de böcker jag har läst har alla varit ganska präglade av någon form av socialrealism. Veronica Almers Blått blod, rött hjärta är ingen typisk askungesaga och det är ett av skälen till att jag gillar boken så mycket.

I den möter jag nämligen två karaktärer som brottas med sig själva och som får kämpa på som sjutton. Med andra ord tycker jag boken är en mångbottnad royal romance med karaktärer som jag engagerar mig i. Ett stort plus är att Eva och Henrik är i 30-årsåldern och därmed inga tonåringar. De har helt enkelt hunnit med att märkas av livet, igen och igen.

Vidare tycker jag att Blått blod, rött hjärta har en mycket bra story och karaktärer, som med många andra verk som är utgivna av mindre svenska förlag är språket däremot inte alltid genomarbetat. Boken innehåller en del redaktionella missar, vilket jag tycker är synd. Det stör min läsupplevelse något.

Samtidigt förstår jag varför det blir så. Det här är förlag med små budgetar och där utgivarna är eldsjälar som säkerligen jobbar för en spottstyver. Jag är tacksam över deras insatser, för det gör den svenska litteraturvärlden väldigt mycket rikare på läsvärda böcker som Blått blod, rött hjärta.

Tänk att jag skulle få läsa en royal romance i en svensk miljö! Och sett till helheten är jag tjusad. Mer av detta, tack!