Vad vill jag göra av 2023? Mina förhoppningar inför året

Nytt år, 2023. Jag avger inga nyårslöften och gör inte heller upp storslagna planer för året. Med en värld och ett liv som ser ut som de gör tar jag saker som de kommer. Planer kullkastas så lätt numera, det räcker med en förkylning och så puts väck! Därmed är det inte sagt att jag inte har förhoppningar om vad 2023 kan ge. Och visst kommer jag ta många tillfällen i akt, som vanligt.

2023 inleds i sviterna av corona

Det här året har inletts på ett mindre roligt sätt. Coronan slog ut min kropp i december och nu måste jag ta mig igenom dagar med symtomförstärkning av mina sjukdomar. Det är astma- och värkattacker om vartannat, och så känner jag mig så förbenat trött. Jag går en liten promenad eller umgås en stund, därefter sover jag i 18 timmar. Hjärntröttheten, som jag brottas med i vanliga fall, har blivit orimligt svår. Det är tufft att sköta ett företag under omständigheterna, men jag gör mitt bästa. En dag i taget, liksom. Och jag är övertygad om att symtomen kommer bli bättre med tiden. Covid-19 är en speciell upplevelse!

Jag hoppas på många utomhusvistelser 2023

Att tillbringa tid utomhus känns som en av mina livsnödvändigheter. Det är där mycket av mitt personliga hälsoarbete sker, både i form av motion och vila. Jag kan vara stressad när jag går ut och nästan lugn när jag går in igen. En dålig dag vänds till en bra dag, och detta har alltså med utomhusvistelserna att göra.

vad vill jag göra av 2023
Lite snö hade varit välkommet. Jag gillar att fota i snön.

Jag behöver inte så mycket mer än en skogsrunda eller solnedgångsvy i hemmasnåren för att dagen ska kännas komplett. Sedan älskar jag att ströva omkring, bara för sakens skull. Det är genom strövande jag lär känna mig själv. många känslo- och tankemässiga pusselbitar faller på plats under mina strövtåg, det är knappt att jag förstår det själv.

Jag hoppas få prova nya sätt att skapa 2023

Jag har behövt övervinna en form av mental gräns för att börja skapa som jag vill. När man är perfektionist, som ju jag är, kan man lätt låsa sig själv inför nya saker som man omöjligt kan bemästra eftersom man är nybörjare. Men under 2022 har jag ganska kravlöst utvecklat både fotande och målande, ja, jag har till och med gått på keramik- och konstkurser. Det är en jättepositiv trend i min vardag, och jag hoppas att 2023 kommer fortsätta i samma kreativa anda. Jag har insett att jag trots allt vill lära mig en ny sak för att jag just är ny på och vill lära mig mer om den.

Jag hoppas min bildningsresa fortsätter 2023

Kunskapande och skapande är två ledord i mitt liv, och jag tycker de hänger ihop. Oavsett om det är kreativt eller intellektuellt vill jag lära mig så många saker som möjligt. Att läsa och lyssna är något jag gör dagligen. I det avseendet är jag inte alls rädd för att ge mig ut på okänt vatten, nej, för där har jag modet att vidga vyerna. Man kan säga att jag ända sedan tonåren befunnit mig på en personlig bildningsresa i hopp om att förstå mig själv och andra bättre. Måtte bildningsresan fortsätta 2023!

Jag hoppas jag har modet att ändra min karriär 2023

Okej, så att vilja ändra min karriär helt och hållet 2023 är en lite väl dramatisk beskrivning av min förhoppning. Men så här: ibland måste man kunna landa i att man fått en hel del erfarenhet och kanske skulle må bäst av att blicka mot andra horisonter. Det kan innebära att man är beredd att testa nya sätt att skriva eller att man är villig att åta sig mer ansvar, eller något annat. Jag har burit på en känsla av att jag gärna skulle vilja ha lite mer stabilitet i min frilanstillvaro och att jag vill känna mig delaktig i ett sammanhang. Men när jag är på väg att ta steget blir jag rädd och drar mig tillbaka igen, för min frihet betyder väldigt mycket för mig.

En vinter i Paris – matig julfeelgood av Jenny Oliver

Jag försöker hitta tillbaka till skrivflowet och orkar därför inte riktigt skriva lååånga texter för tillfället, eller de längre texterna sparar jag snarare för mina kunder. Men det är klart att jag orkar med ett och annat kortare boktips. Och det hade ju faktiskt varit tråkigt att inte tipsa om de julböcker jag läst i år.

Först ut julen 2022 var Jenny Olivers romantiska feelgood En vinter i Paris. Bra eller dålig bok? Jag vet egentligen inte. Jag vet bara att jag slukade den i ett nafs. Det är väl ett gott betyg? Handlingen kretsar kring förskolläraren Rachel, som sörjer sin avlidna mamma och som dessutom är fast i ett dåligt förhållande med en man som inte bryr sig ett dugg om henne.

en vinter i paris bok
På bilden ser du omslaget till Jenny Olivers julfeelgood En vinter i Paris. Boken gavs ut av Printz 2018.

Den här vintern är Rachels liv på väg att förändras, för hennes vänner i den lilla engelska hembyn har anmält henne till en baktävling i Paris. Under ledning av den ökände bagaren Henri Salernes får hon göra allt från bröd till suffléer. Sedan moderns död har Rachel försökt glömma bort den del som älskar att stå i köket. Nu väller plötsligt kärleken till mat och bakverk fram, men frågan är hur hon ska stå ut med bagaren?

När Rachel är beredd att kasta in handduken får hon tröst från oväntat håll, nämligen från Henris betydligt snällare bror. En vinter i Paris förenar julfirande, hjärta och smärta i ungefär 300 sidor. Boken handlar bland annat om att släppa taget och gå vidare i livet, liksom om att hitta tillbaka till det man älskar att göra när allt känns som svårast.

Så enkelt gör du ett julkort med en julgran som motiv

julgranar washitejp

Och nu när jag ändå lyfter fram några av de julpyssel jag hunnit med trots en kreativ svacka och dos corona passar jag på att tipsa om ett par julkort. I början av december lekte jag runt med washitejp, som är ett lättanvänt och mångsidigt pysselmaterial. Washitejp är en form av papper med klister på ena sidan, bara det att detta klister inte lämnar några märken där det suttit. Tänk dig möjligheterna!

göra julkort washitejp julgran

Jag plockade fram mina vita A5-papper, washirullar och klistermärken. Utifrån dessa material gjorde jag två olika julgranar. Jag klippte till bitar av olika gröna washitejper, såväl av matta som glittriga sådana. Dessa bitar fäste jag i ett julgransmönster på pappret. Jag hade även brun och guldig washitejp, som fick agera trädstam och glitter. Glittriga stjärnklistermärken i dekorgummi blev som pricken över i:et vad gäller extra julgranspynt.

pyssel julgran washi

Materialen kommer från Dollarstore, Pen Store samt från Flying Tiger, och är alltså en mix av budgetmaterial och dyrare material. Om du vill ha ännu mer julkortsinspiration av det här slaget kan du ta en titt på adventsljusen i washitejp. Det är egentligen fantastiskt vad mycket kul man kan göra i pysselväg. Jag har bara börjat mitt utforskande!

pyssel julkort gran washitejp

Julmålarbilder för att måla julgranar utifrån multiplikation

Först en kreativ svacka och sedan en rejäl coronasläng, nej, jag har inte hunnit med att julpyssla allt jag vill. MEN samtidigt har jag hunnit med några saker och i det här läget är det nog bäst att försöka se till vad jag faktiskt gjort än till vad jag inte gjort. Annars riskerar jag liksom att bli besviken. Så vad har jag skapat?

räknemåla multiplikation julmatte

Jo, jag har bland annat gjort två mattehäften med julgranar som är tänkta att målas utifrån 1:ans till 10:ans multiplikationstabell. På mitt allahjärtansdagshäfte fick jag feedbacken att jag hade placerat siffrorna fel, så den här gången tog jag det säkra före det osäkra och gjorde två varianter av målarbilderna.

räknemålor julmultiplikation

Du får jättegärna ladda ner dessa julmålarbilder i form av räknemålor gratis. De ligger uppe i min idébank, stället där jag samlar mina kostnadsfria printables som jag designer för min egen skull. Jag har fastnat för den här sortens skapande, då det är så väldans smidigt att pyssla i exempelvis Canva.

Så gick det med julfirandet 2022

Corona är inget jag rekommenderar. Jag och Christoffer har levt väldigt försiktigt sedan covid-19-utbrottet 2020 och har lyckats ducka smittan. Nu räckte försiktigheten inte till, och det blev alltså vår tur att smittas. 10 dagar in i corona och jag känner mig fortfarande urlakad. Enda anledningen till att jag ändå sitter vid skärmen är för att jag måste hålla mig uppe och leverera vad jag lovat till kunderna. Så nu försöker jag skriva i gång mig, känna på orden utan press. Då är eget bloggande en bra början.

så gick det med julfirandet 2022

Jag ska inte säga att julfirandet 2022 ställdes in, för det skulle vara lite väl dramatiskt. Jag och Christoffer firande dock själva. Vi klädde upp oss och tittade på Below Deck: Mediterranean under julafton. Mamma och pappa lämnade en julmatsleverans utanför dörren, så himla snällt av dem! Det är första julen jag firar utan min familj och det känns sorgligt. Men jag vet, jag hade ett fint sällskap i Christoffer, som ju är familj om något, och jag är inte ensam om att ha corona över jul. Det är vad det är, och viktigast av allt är att vara rädda om varandra.

Corona vill jag inte göra om. Jag har tagit det på allvar eftersom jag på grund av astman och värken inte ens klarar en vanlig förkylning jättebra. Folk i omgivningen kan vara lite nonchalanta i det och tycka att corona inte är så farligt, och att jag överdriver. Men samma personer har inte astma och värk själva, om de skulle haft det skulle de antagligen också ha upplevt hur tungrodda virus kan vara. Jag kan bara hoppas att den extrema tröttheten kommer ge vika, för just nu ligger den som ett lock över huvudet.

Min förhoppning inför den kommande veckan är att jag ska kunna ge mina föräldrar och syskonbarn en stor kram, och sedan kunna återuppta mina och farsgubbens promenader. Jag saknar min familj och jag saknar frisk luft.

Minnesförlust och julromans i Netflix Falling for Christmas

Om man vuxit upp på 1990-talet har man sannolikt någorlunda koll på Lindsay Lohan. Hon var ett av den tidens stora stjärnskott, barnskådis och allt, men försvann från rampljuset. Nu är hon dock tillbaka och den stora premiären skedde i Netflix julfilm Falling for Christmas (2022).

Falling for Christmas är en av julfilmerna jag nattittat på under veckan, och den har gett en hel del julmys. Faktiskt. Samtidigt är filmen ganska fånig. Precis så fånig som bara romantiska julfilmer kan vara, med orimligt mycket gulligull och julgransglitter. Men det är ju därför jag tittar på dem, så vad gnäller jag egentligen om?

I handlingens centrum har vi den bortskämda arvtagerskan Sierra Belmont. Hennes far har kallat henne till familjens hotellkomplex i fjällen och detta i hopp om att hon ska börja jobba för företaget. Sierra vill dock göra något annat i livet. Vad? Det vet hon inte. För tillfället håller hon på med influencer marketing och är dessutom tillsammans med en influencer.

Under pojkvännens sceniska frieri uppe i skidbacken faller Sierra nerför backen och slår i huvudet. Hon drabbas av minnesförlust och blir omhändertagen av änklingen Jake, som äger en krisdrabbad bed and breakfast-verksamhet på orten.

Inte heller han vet vem Sierra är och efter år av hjärtesorg vågar han nästan börja hoppas på kärlek igen. Medan Sierra försöker komma underfund med vem hon är, bokstavligen alltså, faller hon alltmer för den fine Jake. Hur kommer det bli mellan dem när hon får minnet tillbaka och inser att hon redan har en pojkvän?

Det här var i stora drag handlingen i Falling for Christmas, en av Netflix julsatsningar 2022. The Noel Diary är fortfarande favoriten från årets tittande på romantiska julfilmer.

Så enkelt gör du ett julkort med brinnande ljus som motiv

julpyssel adventsljus washitejp

Jag har en hel del julpyssel på gång men har varit så kreativt urlakad att jag inte riktigt orkat färdigställa något. Men i dag lossnade det! Och äntligen, säger jag. Ja, äntligen! Jag fick bland annat gjort flera olika julkort av vitt papper och färgglad washitejp. De två olika motiven här i blogginlägget föreställer brinnande ljus. Mer exakt juleljus i en behaglig färgskala.

julkort brinnande ljus pyssel

Washitejp är ett fantastiskt lätthanterligt pysselmaterial och inför julens skapande har jag fyndat glittertejp på både Dollarstore och Flying Tiger, som ett komplement till mitt set med enfärgad washitejp. Även om jag inte riktigt orkat med skapande i dagarna har jag läst inspirationsböcker kring just washitejp, och så fick det bli julpyssel med detta material. 

julpyssel juleljus kort

Jag begränsade formatet till A5, då jag märkt att jag kan bli lite ställd när jag ska fylla alltför stora ytor. A5 gör sig dessutom bra till julkort. Här har jag klippt till olika långa bitar av washitejp och satt dem i ett mönster på pappret. Tejpens långa remsor passar ypperligt till ljusmotiv, eller vad tycker du?

washitejp ljus julkort

När tejpen väl varit på plats har jag målat till ljuslågor och ljusvekar med hjälp av tre sorters pennor. Posca, promarker och gelly roll har använts.

Pinsam dejting i Netflix romantiska julfilm Holidate…?

För något år sedan hamnade jag ur fas med julstämningen och skippade därför det annars obligatoriska tittandet på romantiska julfilmer. Det gör att jag har desto mer ”ny” julromantik framför mig i år. Och ja, nu kan jag faktiskt njuta av den!

Falling for Christmas och The Noel Diary har varit väldigt bra för nattittandet, så jag tänkte att även Netflix Holidate (2020) skulle funka bra i det avseendet. Blev jag besviken? Nej då. Enda kruxet var att jag gick så upp i filmen att jag blev klarvaken.

Jag gillade mycket med Holidate. Kanske inte världens bästa film, samtidigt utgör den en charmig historia. Singlarna Sloane och Jackson bestämmer sig för att rädda varandra under högtiderna genom att bli varandras dejter. De dejtar alltså bara under årets festligheter, och detta för att slippa omgivningens ömkan och tjat.

Under årets dejter har Sloane och Jackson många slängiga samtal och någonstans längs vägen blir de riktiga goda vänner. Men föga överraskande uppstår en romantisk gnista mellan dem och egentligen är det mest en fråga om Sloane ska komma över det faktum att hon en gång i tiden blev grundligt sårad av en otrogen pojkvän.

Holidate är en komisk mix av kärlek, vänskap och knasiga familjeband. Och till skillnad från många romantiska julfilmer är den här rullen inte så värst gullig. Slå samman dejting och pinsamma situationer så har du Holidate i ett nötskal.

Jag gillar den här lite fräckare sidan av julromantik och kommer att tänka på en tv-serie jag uppskattar, nämligen Starstruck på HBO Max.

Netflix film Troll – en actionspäckad saga i norska fjällen

Det finns inget rimligare än att de norska fjällen i själva verket är troll. Om man tittar riktigt noga på bergen kan man se ansikten och kroppar, slumrande jättar. Så att det skulle göras en film på temat kändes rimligt det också. Och nu har jag äntligen sett filmen. Det är Netflix nya Troll (2022). Jag säger då det, vilken fin hyllning till och tolkning av monsterfilmer!

Nora Tidemann brukade besöka fjällen tillsammans med pappa Tobias. Om du bara tror är bergen något annat berg, brukade fadern hävda. Han trodde att det var troll och blev tvångsinlagd för det. Nora tror inte direkt på gamla sagor, men det här med gamla utdöda varelser har fascinerat henne så till den grad att hon utbildat sig till paleontolog.

När Norge skakas av en mystisk jätte kallas Nora in och det som en del menar är slukhål identifierar hon som stora fotavtryck i bergen. Frågan är bara vad som har så stora fötter…? Ja, du fattar, så är karusellen i gång och snart går det upp för Nora att fadern har haft rätt hela tiden.

Hur ska man hantera en uråldrig varelse? Den norska staten vill förgöra trollet genom att använda militärmakt. Nora lyfter fram andra alternativ: kyrkklockor och solljus. En sak är i alla fall säker och det är att om trollet inte stoppas kommer Norge pulveriseras under dess jättefötter.

Jag tycker Netflix lyckats oväntat bra med att skapa en actionspäckad saga i Troll. Det är häftigt att Norden har fått sin egen motsvarighet till Godzilla och Jurassic Park, och det förekommer en hel del flörtande med de tidigare monsterfilmerna i denna nya rulle. Och sedan är det de vackra fjällvyerna, ett stort plus för dem! 

På tal om temat norska berg och troll rekommenderar jag mitt boktips om den fantastiska serien Norrsken.

De där dagarna när man är inspirerad men inte kan prestera…

hjärnan säger stopp när jag vill prestera

Jag är inspirerad, full av idéer. Men i dagarna har jag knappt kunnat prestera något. Jag har försökt skriva, stopp. Jag har försökt fota, stopp. Jag har försökt måla, stopp. Idéerna flyter runt i skallen och jag kan liksom inte greppa dem.

trötthet inspiration

Vad beror det på? Svårt att säga. Värk i kombo med hjärntrötthet, kanske. Måhända inflationsoro. Eller så är det bara så enkelt att jag presterat för mycket i veckorna och att hjärnan har försatt sig själv i viloläge. Så blir det ibland.

Nuckan – frigörelse, ett smärtsamt avvisande eller båda?

Nucka är ett nedsättande ord för en kvinna som lever ensam utan man och barn, eller i alla fall ensam utanför tvåsamhetsnormen. Åtminstone är det så definitionen enkelt kan sammanfattas. Men givetvis finns det väldigt mycket mer bakom ordet, och det är detta som författaren Malin Lindroth gör upp med i essän Nuckan.

Att leva ensam är inget Lindroth valt själv. Det har påtvingats henne i form av avvisanden. Hon vill gärna finna kärleken, att någon ska säga ja till henne för en gångs skull. Omgivningen tänker Å, kvinnlig frigörelse och härligt massa egentid, och så fortsätter hyllningarna. Men att det inte alls är så det är vill ingen riktigt höra på. Att erkänna att man känner sig oälskad eller oåtrådd verkar vara för genant för omgivningen att ta in. Varför är det så?

nuckan bok
På bilden ser du omslaget till Malin Lindroths essä Nuckan. Boken gavs ut av Norstedts 2018.

I och med Nuckan gör Malin Lindroth det hon kanske kan allra bäst, hon skriver om sina erfarenheter. Och inte bara det, hon skriver fram ett slags nuckans idéhistoria med såväl personliga som kulturella referenser.

Genom att bättre förstå varför nuckan har den status hon har i samhället kan Lindroth successivt omdefiniera rollen och så även få ett slags upprättelse.

Jag tycker Nuckan är som en positiv kampskrift, upp till kamp mot normerna, liksom. Boken skildrar dessutom en bortglömd del av kvinnohistorien. Hur mycket fokus ges exempelvis inte incels i dagens samhällsdebatt? Männens påtvingade ensamhet verkar vara viktigare än kvinnornas. Som vanligt, då. Ja, suck.

Jag vill placera Malin Lindroths tänkvärda essä i samma kategori som Fatima Bremers underbara verk De sista tanterna, och det är alltså en stor komplimang gentemot båda författarna. För mig är det så att det mest bortglömda är det mest intressanta, och vad om inte litteratur kan utforska, synliggöra och omförhandla normer?

Moa Herngrens Svärmodern – hur gick det så illa för Åsa?

I samband med att jag skulle gå på bibliotekets kulturfrukost med Moa Herngren såg jag chansen att äntligen läsa romanen Svärmodern. Ett bättre tillfälle skulle knappast kunna dyka upp! Tänkt och gjort, jag slukade boken. Under läsningen pendlade jag så mycket mellan hopp och förtvivlan att boken hade mig i ett stadigt grepp.

Aldrig har jag funnit ett så stort nöje i att läsa om något så förfärligt som Åsas relation till sonen och svärdottern. Jag tror det beror på att Herngren har skrivit fram flera fasliga personporträtt med värme, humor och kanske inte minst med den största medkänsla. Inte ens när karaktärerna visar sig från sina sämsta sidor kan jag direkt ogilla dem.

svärmodern bok
På bilden ser du omslaget till Moa Herngrens Svärmodern. Boken gavs ut av Norstedts 2020.

Åsas mamma har nyss dött. Ändå är det inte henne hon sörjer. Det är den ofrivilligt uppsagda kontakten med sonen Andreas och barnbarnet Sam som gör henne bedrövad av sorg. Moderns begravning ser hon nästan fram emot. Då kommer hon nämligen få en skymt av personerna hon saknar och som hon gett sitt allt.

Man undrar ju hur en sådan här sak ens kan hända och det är just om förloppet fram till denna stund som Moa Herngren berättar i Svärmodern. Utan pekpinnar skildrar Herngren de olika perspektiven i vad som skulle kunna beskrivas som ett triangeldrama mellan Åsa, sonen och svärdottern. Ja, och det finns verkligen många olika perspektiv på en och samma händelse!

Till slut visste jag inte vem jag tyckte mest synd om, för personporträtten är skickligt nyanserade. Jag har nog tänkt att svenska relationsdraman inte riktigt är min grej, den här åsikten har jag dock omprövat i och med läsningen av Svärmodern. Det kommer definitivt bli fler av Moa Herngrens böcker framöver.