Var befann jag mig för typ ett år sedan?

Jag hade nyss fyllt 37 och var uppfylld av vårlängtan. Kameran följde med mig ut varje dag och tillsammans fångade vi naturens skiftningar.

Färger som blå och orange, gul och lila tänkte jag mycket på. Komplementfärger. Och efter att ha gått kurser i akryl- respektive akvarellmåleri började jag titta närmare på ljus och skugga. Detta avspeglas i fotona jag tog där och då.

Jag önskade mig en ännu mer analog tillvaro. Som digital skribent och kreatör tillbringar jag alltför mycket tid framför skärmarna, och det är ett mönster som av givna skäl inte är så lätt att bryta. Men plötsligt fick jag en massa målarvänner och utöver mitt fotande kunde jag någon gång i veckan måla akryl och akvarell tillsammans med andra.

Och nu, ett år äldre?

Jobbar gör jag mer än någonsin. Ish. Ändå har jag en rikare fritid än vad jag kan minnas att jag haft eftersom jag numera går på målarträffar ett par gånger i veckan och fotar när andan faller på. Utöver detta har jag ju mitt läsande och dagdrömmande. Och så en stor portion K-drama på Netflix och Viki.

Och inte bara det, tillsammans med mina målarvänner har jag haft mitt livs första vernissage. Det var för familj och vänner. Vet du? Jag tror jag ska göra det igen.

Då och då tittar jag på mina foton och tänker att jag vill tillbringa mer tid utomhus med kameran, trots allt. Vårlängtan gör sig påmind. Mitt upp i allt har detta blivit en något bortglömd del. Ja, ändå. I dag ska jag bryta stiltjen och bege mig till stranden i vårsolen. Förhoppningsvis blommar snödropparna fortfarande på ängen på vägen till havet.