”Vad ler du åt?” undrar Christoffer när jag vankar in till arbetsrummet. Just som jag kliver in hit slås jag av tanken att det ändå är ganska lustigt att jag lägger ner flera timmar på att måla toarullar en lördagskväll, och att det liksom känns som en helt vanlig grej att göra på veckans festligaste afton. Det är vad livet blivit! Och vet du? Det känns gött.

Jag ska använda toarullarna till olika julpyssel och förvånas av hur tidskrävande det faktiskt är att måla dem. Eftersom jag på grund av platsbrist – ett köksbord rymmer inte så värst många pysselprojekt (!) – måste köra en färg i taget drar målandet ut på tiden. Det är en väldans tur att akryl torkar så snabbt som det faktiskt gör. I tunna lager, ska tilläggas.

Jag har ju skapande verkstad för mig själv, ibland ansluter Christoffer sig till projekten. Än så länge utforskar jag mest olika sorters skapande, och jag vet egentligen inte vad jag känner inför den här sortens pyssel ännu. Det kan nog vara så att jag gillar typisk bild mer, som att måla fritt och abstrakt i blandteknik på papper.