Hinza-väska i snygg färg – något man plötsligt behöver?

2023-01-142023-08-07 | Sandra Jönsson

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

När jag köpte ett presentkort på Cervera fick jag upp ögonen för något riktigt snyggt och praktiskt: Hinza-väskor. Medan butiksbiträdet slog in presentkortet hade jag tid att titta runt i butiken och där stod plastväskorna, ett bord fyllt med regnbågens färger. Plötsligt ville jag köpa en present till mig själv (vilket jag inte gjorde där och då).

hinza väska färger rosa grön — *På bilden: Stor cerise väska, liten rosa väska, liten mintgrön väska samt liten grön väska.*

Nu har jag alltså ytterligare en sak på villhöverlistan. Och kanske att jag inte bara vill ha en Hinza-väska, utan flera olika. För att kunna matcha färger och annat livsnödvändigt, du vet. Jag har inga rejäla tygkassar hemma, så detta är dessutom en bra grej inför matshoppingen och biblioteksbesöken.

Vad är en Hinza-väska för något?

Hinzas väskor är shoppingväskor i olika färger och storlekar, och de är alla gjorda i en miljövänlig plast som är baserad på sockerrör. Om man tycker stilen har mycket 1950-tal över sig är man inte helt ute och cyklar. Den första Hinza-väskan kom 1957. Väskorna slutade tillverkas på 1960-talet. 2006 återupptogs produktionen och sedan dess har shoppingväskorna utvecklats vidare i en nostalgisk anda.

hinza väskor färger orange aprikos — *På bilden: Stor orange väska, liten aprikos väska, liten tropikrosa väska samt liten citrongul väska.*

Väskorna från Hinza finns i både neutrala och kulörta färger. Jag dras alltid till det kulörta och älskar knalligt gult och rosa. De långa svarta handtagen bryter av fint mot färgprakten. Eftersom jag har en nougatfärgad vinterjacka skulle jag nog välja en väska i nougat allra först. Men nu skenar tankarna! Som du förstår är detta en väska i en rad utföranden, så det finns en hel del alternativ att välja på. Oavsett färg är grunddesignen densamma, stilren.

Hur kan man använda dessa väskor?

En Hinza-väska är en ganska typisk shoppingväska i ett hårdare plastmaterial. Den har en vid botten, vilket underlättar vid packning av exempelvis livsmedel. Man kan också använda väskan som strandväska eller pluggväska, då det är smidigt att packa ner allt från vattenflaskor till kursböcker i den.

hinzaväska nougat svart vit — *På bilden: Stor väska i nougat, liten svart väska samt liten vit väska.*

Väskorna är inte särskilt tunga. Däremot är designen rymlig. Detta innebär att man inte måste knö ner sakerna i väskan. Tillbehör såsom ett regnskydd gör att man kan ta med sig shoppingväskan på en tur i regnet, alternativt att sand inte blåser ner bland prylarna på stranden. Det finns även kompletterande kylväskor.

hinza tillbehör — *På bilden: Överdrag till stor väska, innerväska till stor väska samt innerväska till liten väska.*

Jag ser nyttan i den stora och lilla modellen, som för övrigt går i varandra. Om jag inte hade tyckt att Hinza-väskorna hade verkat så praktiska hade jag nog inte intresserat mig för dem just nu. Men jag tänker så här: Hur mycket pengar lägger jag och Christoffer inte på papperspåsar under året? Vi hade lätt sparat ihop till ett par Hinza-väskor…

Var någonstans kan man köpa Hinza?

Som jag nämnde inledningsvis såg jag att Cervera säljer Hinzas väskor. Efter lite googling har jag även hittat olika återförsäljare online, förutom Hinza-väskans egen butik Hinza.se. Priserna varierar mellan de olika butikerna, så om du vill komma undan så billigt som möjligt råder jag dig att göra en prisjämförelse på nätet. Jämför bland annat priser med Cervera, Confident Living och Kitchen Time.

Både gamla och nya smyckeskrin – men mormors är finast

2022-03-282023-07-13 | Sandra Jönsson

Se vad jag har i gömmorna! Ett ärvt smyckeskrin. Jag fick det av min mormor medan hon ännu levde och hon har i sin tur haft det sedan barnsben… Dessvärre har jag inte full koll på dess historia. Ska fråga mamma om saken! Hon vet säkert.

Vi har våra små klenoder i släkten, somliga av dem är gjorda av superpyssliga anmödrar och andra av hantverksskickliga anfäder. Min gammelmorfar Ragnar var guld- och silversmed, som exempel, och min gammelmorbror gick i hans fotspår på fritiden.

Smyckeskrinet och smyckena jag ärvt är kanske inte så värdefulla i pengar, men i min familj har de ett oerhört stort affektionsvärde. Vi är lite malliga över våra föregångares skills, och faktiskt har både jag och min kusin gått helgkurser i silversmide bara för att hylla familjetraditionen.

Kusinen min är för övrigt grymt bra på smyckestillverkning.

Ett gammalt smyckeskrin för gamla bijouterier

I mormors lilla smyckeskrin förvarar jag en stor handmålad brosch liksom handmålade knappar. Det är någon av mormors fastrar som målat blommor på bijouterierna – och jag älskar dem, så klart! En stor gammelrosa ros på en elfenbensvit bakgrund, hur kan jag inte älska det?

Jag älskar bijouterier och krimskrams, små och omsorgsfullt skapade föremål med ett affektionsvärde snarare än pengavärde. Nu ser jag ju inte på mina arvegods som krimskrams, men jag har samlat på mig en del bijouterier genom åren. Bland annat en del vintagesmycken som har en annan känsla än dagens smycken.

Har alltid samlat på mig vackra askar och skrin

Jag vet inte riktigt var den kommer från, fascinationen jag har för små saker. För det är lite samma sak med askar och skrin som med bijouterier, jag har alltid dragits till och samlat på mig sådana. Och jag kan inte rationalisera det hela med att jag ju måste ha något att lägga smyckena i. Det är inte det som lockar.

Som barn hade jag en sådan där klassisk snäckskalsask. Den var hjärtformad och hade röd sammet inuti, som jag minns det. Jag hade också ett smyckeskrin med en ballerina, en sockersöt speldosa och smyckesask i ett. När musiken spelade snurrade ballerinan runt, runt. Hon hade tyllkjol och allt. Fantastiskt! Det finns liknande smyckeskrin även i dag.

Genom åren har jag likaså haft rustika skrin i trä och delikata askar med pärlbroderi. Mitt absoluta favoritskrin är dock mormors gamla, ingen ask och inget skrin går upp mot det.

En nästan livslång kärlek för bijouterier och krimskrams

2022-02-242022-04-11 | Sandra Jönsson

inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

Halsband, ringar och örhängen, jag har varit förtjust i bijouterier så långt tillbaka jag kan minnas. I tonåren hade jag en särskild byrålåda med smycken jag samlat på mig från lite varstans. När jag närmade mig 30 blossade kärleken för krimskrams upp igen och jag började shoppa vintagesmycken på Etsy, gärna sådana från 1920- till 1940-talen.

Det hela låter lyxigare än vad det är, för det var nämligen bijouterier jag köpte. Ett bijouteri är traditionellt sett ett billigt smycke, eller åtminstone ett smycke som är gjort i billiga material såsom i billiga metallegeringar, glas- och halvädelstenar.

På ett par av bilderna i inlägget ser du min vackra art deco-brosch som är helt beströdd av glasstenar – rhinestones – i regnbågens färger. Jag tror jag betalade 150 eller 200 kronor för den inklusive frakt från USA och jag är lika förtjust i den nu som då. Det här är alltså ett exempel på hur billiga smycken ändå kan vara urtjusiga.

Jag är svag för art deco-smycken, väldigt svag, faktiskt.

Bijouterier och accessoarer tillverkas i olika material

Både kläd- och smyckesbutiker säljer bijouterier – ja, till och med de större mataffärerna har sina snurrställ med gnistrande accessoarer. Smycken i exempelvis stål, sterlingsilver och medicinsk titan räknas också som bijouterier, men i dessa fall kan materialvalen vara något hudvänligare än andra legeringar.

Jag är överkänslig mot vissa metaller och därför föredrar jag att använda Blomdahls allergivänliga örhängen, som är gjorda i just medicinsk titan och/eller plast. Sterlingsilver fungerar bra att bära i armband eller halsband, som exempel, men när jag bär metallen i öronen kan det börja klia något infernaliskt.

Vad vill jag ha sagt med detta? Välj material med omsorg och utifrån din specifika situation. När man handlar vintagesmycken, som jag, är det inte alltid så lätt att veta vad materialen består av. Min art deco-brosch är full av skit, det är jag övertygad om. Men det fina med broscher är att plagget man fäster dem på skyddar från direktkontakt med huden.

Köpa billigt material inför egen bijouteritillverkning

Sedan måste ju bijouterier inte nödvändigtvis vara gjorda av metaller, och inte heller av glasstenar. Smycken av elastiska snoddar och plastpärlor är ganska populära för tillfället, du vet sådana där armband med text, och det är också populärt att göra dem själv. Under mina tidiga 20 höll jag själv på med smyckestillverkning, men då med billiga halvädelstenar.

Jag har successivt börjat samla på mig material för att kunna tillverka egna smycken. Jag köper halvädelstenspärlor från bland andra Fyndiq och Wish. Även om smyckesdelarna är relativt billiga behöver man ju ha en del material för att kunna skapa på. Därför köper jag det bitvis.

Min bijouteritillverkning blir helt enkelt av när den blir av. Jag vill göra det för min egen skull och som kanske bekant har jag en lista över pyssel jag hoppas kunna fördjupa mig i framöver. Jag hoppas även på att kunna göra egna pärlor i trä och lera, typ i DAS-lera. Nu har ju Christoffer en laserskärare i vilken jag kan få till fantastiskt fina träpärlor, som jag längtar!

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att jag gillar bijouterier, både att köpa och att göra dem. Och inte minst gillar jag att fota dem, insåg jag i går när jag plockade fram makroobjektivet och knäppte av några bilder på min fina, fina art deco-brosch. Wow, vilken snygg bokeh-effekt det blir när ljuset och linsen faller på glasstenarna!