När jag gjorde mina fältarbeten och skrev mina uppsatser inom medicinsk antropologi fick jag under ett tag följa kvinnor med fibromyalgi på deras symöten. På onsdagar träffades kvinnorna över sina hantverk. Visst blev det en hel del skapande, men stygn för stygn sydde de också en gemenskap av acceptans inför varandras livssituation. Sedan dess har jag haft en stor respekt för vilka världar man kan åstadkomma tillsammans och för hur viktigt ett sammanhang kan vara för välbefinnandet.
Efter många års sökande har jag själv fått sådana sammanhang. Åtminstone ett par gånger i veckan går jag på målarkurser och -träffar. Förutom att kladda lustfyllt får jag uppleva styrkan i ett stöttande kvinnonätverk. Att mötas över ett gemensamt intresse är verkligen speciellt, det är som att trösklarna sänks tack vare den delade passionen för vackra färger.
Jag kladdar ganska planlöst, försöker hitta min roll i skapandet och har funnit mig i att jag kanske är vilse och att jag inte behöver vara på rätt väg hela tiden. Som en av mina målarvänner sa på dagens träff: Att träffas så här har blivit början på en ny livsväg. Jag tror att vi alla känner så, jag gör det i alla fall. Och faktiskt är det superfint att utforska okända vägar tillsammans med andra som lyssnar och hejar utifrån var man befinner sig. I ett sådant sammanhang gör det inte så mycket att man inte har bilden klar.
Jag började på konstkurser i söndags: akryl och akvarell. Vi lekte mest runt för att känna på färgerna och öva på tekniker. Jag älskar att leka med färg! Det är därför jag börjat måla. Jag ska inte bli en mästermålare utan mest lära mig skapa fint kladd.
På den här abstrakta akrylkladden har jag målat med alla tänkbara tekniker – men inte med pensel. Jag har skrapat och tryckt, det finns till och med tryckta blommor någonstans bland alla kluddar. Till slut drog jag över de röda, gula och blåa färgerna med vitt. Jag använde både skrapa och finger.
Röd, gul och blå är ju primärfärgerna så det var bra att börja öva med dem under akrylkursens första tillfälle. Visste du att man kan blanda nästan hur många färger som helst utifrån bara de tre primärfärgerna?
Jag har ju fått hem en massa färger och papper, och jag har absolut ingen aning om vad jag gör. Det känns både befriande och skrämmande, läskigt just för att jag är en feg perfektionist som försöker uppbringa modet att testa nya kreativa saker. Och modig måste jag ha varit. Jag har nämligen satt mig ner och skapat, bara för att känna på det. Sällan har det blivit som jag velat, men vad gör man när man är nybörjare?
I går kväll avslutade jag dagen med att plocka fram vaxkritorna och vattenfärgerna. Visste du att en del vaxkritor är vattenresistenta så att deras pigment lyser igenom akvareller? Jag började rita en blomma och en vas med en sådan orange vaxkrita.
Egentligen hade jag bara två idéer: vaxkritlinjer i orange och akvarellfyllning i blått. Blå och orange är komplementfärger och därför vill jag leka runt med dem. Men förutom detta kladdade jag på utan någon egentlig plan.
Målningen fick torka över natten och som en liten lunchpaus i dag fortsatte jag kladda med olika sorters färgpennor, såväl akrylpennor som gelpennor. Jag vill lära mig måla lager på lager åt det här stuket, och det enda jag kan göra är att fortsätta öva.
Jag funderar på om jag kanske skulle gå någon Skillshare-tutorial i hur man ritar blommor. Alternativt kanske leta upp instruktioner på Pinterest för det.
I går började jag packa upp konstnärsmaterialen jag beställt hem och jag invigde bland annat akvarellasken genom att måla en färgkarta för den. Men jag var också sugen på att prova tuschen, kritorna och papperna för blandteknik. Därför fick allt bli ett första kladdexperiment.
Med Christoffer hängande bakom axeln målade jag först med tusch och sedan med kritor. Det svarta är tuschen och den färgade strukturen kritor. Jag har beställt hem varianter som är vattenresistenta, vilket innebär att färgen och känslan består efter att man bemålat dem med exempelvis akvareller.
Att måla i blandteknik är jätteroligt och sedan har jag verkligen fastnat för det här med kladd. Det är som tio minuters terapi där man kan släppa taget och försvinna. Jag vet dock inte vad jag försvinner in i, för det här är något annat än att fota eller skriva.
Och återigen upptäcker jag vilken skatt bokströmningstjänsterna är! Den här gången har jag hittat mängder av konst- och pysselböcker. Däribland Ana Victoria Calderóns böcker om vattenfärger och blandtekniker.
Under min sjukvecka hade jag tid att djupdyka ner i Calderóns konstvärld och så här i efterhand känner jag hur min värld i sin tur vidgats. Det finns inget bättre än när inspirationen sjunger i kroppen och en så enkel sak som läsning av en bok ger nya perspektiv.
Som du förstår är jag lyrisk över hur Ana Victoria Calderón skriver om och visar upp allt från färglära till akvarellteknik. Därför ska jag dela med mig av några boktips i förhoppningen att du också får uppleva samma färgglädje som jag för tillfället gör.
Om jag hade haft tid och ork hade jag börjat måla akvarell bums!
1. Color harmony for artists
Color harmony for artists är en inte bara en grundlig introduktion till färglära och det som Calderón benämner färgharmoni, utan en riklig inspirationskälla till vattenfärger. Hur blandar du en egen palett?
Calderón går igenom såväl primärfärger som komplementfärger, liksom hon ger exempel på hur du utifrån dina egna foton kan blanda unika paletter för dig. Vilka färger har solnedgången eller trädgårdsrabatten?
Paletten du blandar genom en mix av exempelvis akvarell och gouache avspeglar dig som person.
Creative watercolor är en handbok för hur man målar med vattenfärger. De mångtaliga tipsen i boken inkluderar både akvarell och gouache. Härigenom lär jag mig hur praktiskt det är att blanda vit gouache i akvarellen för att få till riktiga pastellfärger. Häftigt! Kände inte till tillvägagångssättet sedan tidigare.
Här visar Ana Victoria Calderón mängder av målartekniker i form av målarövningar. Övningarna känns moderna. Det Calderón lär ut minner starkt om den grafik jag köper färdig och som säkerligen fått mig att söka mig till hennes pysselböcker från början.
Måla vått-på-vått eller vått-på-torrt, eller prova en annan teknik som hjälper dig få till snygga tavlor eller inbjudningskort. Äntligen har jag tagit del av behändiga exempel på hur man målar blommor och blad!
I pysselboken Creative watercolor and mixed media är det fortfarande vattenfärgerna akvarell och gouache som spelar huvudrollen. Men här får målarfärgerna sällskap av bland annat flytande bläck och metallicfärger.
När Calderón illustrerar olika blandtekniker får du samtidigt handfasta tips på hur du kan måla färgsprakande himlar och galaxer.
Jag känner wow inför de snygga tavlorna hon nästan trollar fram med hjälp av några drag från penseln – eller topsen eller pappersnäsduken.
Som den nybörjare jag är visste jag inte att det finns flytande maskeringstejp, men detta använder Ana Victoria Calderón flitigt när hon visar hur du kan skriva namn bland akvarellmoln eller få till perfekta cirklar att måla innanför.
Konstnären tipsar även om hur du målar gnistrande juveler och helig geometri. I det senare exemplet utifrån blommor du plockat och pressat själv.
Jag tror faktiskt inte att jag kommer läsa nördigare vattenfärgsböcker än de tre pysselböcker som jag berättar om i det här blogginlägget. Ana Victoria Calderóns kärlek till vattenfärger skimrar på varje sida och inspirerar mig till att utforska konstnärsmaterialet vidare.