Årets första snödroppar, äntligen i blom. För mig är snödroppen en symbol för hur något vackert kan växa i kylan och det får mig att tänka på hur det kan vara att leva med långvarig värk eller en annan sjukdom av ett kroniskt slag. Nog fasen kan livet kännas kallt och kargt ibland, men på något sätt reser man sig ändå från marken.
Låt inte den hängiga gestalten luras. Även en krökt rygg står pall genom regn, snö och sol. Man härdar och härdas när vinter och vår avlöser varandra i naturens rasande tempo. Lever på så gott man kan, det gör man. Och man gör det oftast med samma självklara tystnad som med den snödropparna växer.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för CDON
Du kan inte gissa hur överraskad jag blev när Christoffer kom hem med en present: Lego-blommor i form av en orkidé. Någon dag tidigare hade jag på mitt flummiga vis, och helt utan någon tanke med det, sagt att jag gillar blombyggsatserna och gärna skulle vilja ha dem alla. Och så fick jag mitt första set från Lego Botanical Collection.
Orkidén har vi ännu inte byggt ihop, men det kommer, det kommer. När det är gjort ska jag göra ett blogginlägg där jag visar hur vacker Lego-orkidén är. Just nu har vi bara så fullt upp med att sätta nya kvälls- och morgonrutiner att inget annat än detta och jobb orkas med, och jag har dessutom börjat skolan i veckan.
En eller två saker i taget, liksom.
5 vackra byggsatser från Lego Botanical Collection
Nedanför tipsar jag om fem vackra byggsatser från Botanical Collection – bygg och inred med en Lego-blomma:
1. Lego orkidé
Legos orkidé består av 603 bitar och står i en kruka. En sådan här krukväxt kan man ha framme jämt! Läs mer om blomman.
2. Lego blombukett
Hur vacker är inte blombuketten, då? 756 legobitar i komplementfärgerna orange och lila, och så toppat med genomtänkta accentfärger. Jag älskar färgerna! Läs mer om blombuketten.
3. Lego papegojblomma
En 1 173 bitar stor papegojblomma i kruka. Exotisk och stilren på samma gång. Krukväxten hade gjort sig bra i vårt vardagsrum. Läs mer om växten.
4. Lego bonsaiträd
Bonsaiträd är fascinerande, vilket hantverk och vilken kultur kring hantverket. De små träden har som ett alldeles eget poetiskt skimmer. Detta skimmer tycker jag Lego lyckats fånga i sin byggsats, som består av 878 bitar och som låter dig variera trädets utseende. Bygg med eller utan blommor. Läs mer om blomträdet.
5. Lego vildblommor
Lego har tagit fram ytterligare en bukett. Blommorna i den föreställer vildblommor, och här är de skapade i fylligt rosa, blått, gult och så vidare. Läs mer om blombuketten.
Dekorativa Lego-blommor som inredning
Jag tycker att Lego-blommorna är så dekorativa att man kan ha dem framme jämt, som inredning. Nu samlar jag inte på så värst många prylar längre men byggsatserna från Botanical Collection vill jag gärna samla på mig.
När jag och Christoffer byggt ihop orkidé-setet ska jag placera blomman i köks- eller kontorsfönstret, alternativt på skrivbordet så att jag kan beundra den när jag jobbar.
Med detta stycke vill jag lyfta att många av Legos prylar fungerar ypperligt som inredning, och då menar jag allt från blommorna till tavlorna som de designar. Man måste ju inte heller köpa färdiga byggsatser utan kan skapa Lego-inredning utifrån eget huvud.
Bonustips – 3 andra sorters Lego-blommor
Men om man vill ha färdiga set med Lego-blommor har jag ytterligare tre inspirerande tips – se här:
Nu har denna abstrakta akvarellvallmo legat länge. När jag målade den hade jag en tanke om att jag skulle fortsätta fylla på med mer akvarell, flytande tusch och krita. Annars har jag ju målat linjerna i tusch först och fyllt i med akvarell efter det. Här tänkte jag att jag kanske kan göra tvärtom och se vad det blir av experimentet. Jag målar alltså fortfarande på experimentnivå, som kladd.
Vallmorna blev fantastiskt levande när jag målade på en bit gammalt lakan. Känslan blev inte alls samma på akvarellpappret, så jag funderar på hur jag kan få in mer liv i kladdmålningen. Definitivt en fylligare svart, i alla fall.
Jag har försökt men inte riktigt kunnat måla sedan jag blev oinspirerad i början på december och strax därefter fick corona. Därför är det bra att jag har den här ofärdiga målningen, för den ger mig något att utgå från när jag nu ska försöka komma i gång med min vardag igen. Det verkar också som att den kommande veckan ska bjuda på lite mer ljus, och då blir det faktiskt lättare att plocka fram penslarna.
Det kommer en blogguppdatering om hur experimentet med vallmon blev.
Lyxen med att gå en konstkurs och att ha en generös, kunnig liksom kreativ lärare är att man får prova massor av nya tekniker. Under höstens konstlektioner har jag, som jag redan berättat, återigen fått göra många olika saker. Jag har bland annat fått måla med akvarell på gammalt, urtvättat lakan. Vitt lakan, ska tilläggas.
Bara för att lyfta fram min lärares påhittighet: hon kom över rektangulära träramar för ett gammalt ventilationssystem, letade reda på riktigt slitna vita lakan och spände upp dessa på ramen med hjälp av en häftapparat. Vips en canvas! Hon hade också dukat fram akvarellfärger och målarpenslar. Sååå roligt!
Jag skulle nog kalla detta för ett experiment. Akvarell beter sig trots allt olika på olika underlag. Till och med olika papper förändrar färgernas beteende, så vad händer om man använder lakanstyg i stället för akvarellpapper?
Att måla fritt med akvarell är fortfarande nytt för mig så jag ville mest prova att göra ”lösa” blommor. Lakanet både försvårade och underlättade målandet, för färgerna flöt verkligen ut över tyget. Snabbt, dessutom. Samtidigt var penseln strävare mot lakanet än mot papper.
Blommorna såg inte mycket ut för världen först. Röda färgkluddar på en gul bakgrund. Men genom att tålmodigt låta detta torka – heja mig (!) – och sedan addera andra färger för mer djup i kluddarna kunde jag successivt måla fram ett vallmofält.
Det var inte ens mycket jobb med det, bara några nybörjarduttar med akvarellpenseln här och där. Just det här med djup i färgerna verkar vara en effekt av att måla med akvarell på lakan. Det har nog med hur tyget suger åt sig färgen att göra.
Fungerar vilket vitt lakan som helst? Bildläraren sa att det bara är riktigt gammalt, urtvättat lakanstyg som har den här effekten. Nya lakan suger inte åt sig färgen, då de är så behandlade med olika medel, som liksom måste nötas bort först.
Gårdagskvällen ägnade jag åt att titta på filmen Under Toscanas sol och att försöka måla solrosor, inspirerad som jag blev av de oändliga solrosfälten i Toscana. Denna plats har funnits i mina tankar ända sedan jag första gången såg filmen i fråga.
En väldans massa år har gått, trots det har jag inte besökt just denna region i Italien. Men jag tror faktiskt det kommer bli av.
Målning av flytande tusch och akvarell. Linjerna har gjorts med blompinne, bara för att det är så kul!
Nu är det dock inte coronakrisen som håller eventuella resor till Toscana tillbaka, utan inflationskrisen. Jag förväntar mig typ ekonomiskt karga företagsår och en italienresa är kanske, och tyvärr, inte prio ett när fokus ställs mot överlevnad. Vi får se!
I vilket fall skulle jag väldigt, väldigt gärna vilja besöka Toscana inom en relativt snar framtid. Och jag skulle vilja uppleva flera olika städer och sevärdheter i regionen. Det här är ju ändå platsen för renässansens hjärta Florens och Pisas lutande torn!
Skumpa runt på lantvägar i Toscana
Det är lite lustigt hur just en lantväg återkommer i bilder av och filmer om Toscana. Jag tänker på den ikoniska vägen som slingrar sig bland kullar och cypresser, oftast under gyllene timmen så att de vidsträckta fälten skimrar extra mycket i grönt och guld.
Den här scenen markerar även början på resan i Under Toscanas sol och utmynnar i en rad pittoreska scenerier, må det vara på landet eller i en medeltidsstad. Se denna film för reseinspiration!
Spontant bosätter sig huvudkaraktären på Toscanas landsbygd, och ja, jag vill också skumpa runt i en buss på bygden. Jag tycker den verkar vara så himla vacker. Kullarna, fälten och de gamla byarna skulle garanterat trollbinda mig.
Var finns då den ikoniska vägen? I Val d’Orcia utanför Siena. Tänk dig en dagsvandring här! Eller en konstkurs. Ja, eller en skrivkurs! Wow.
Förundras i renässansstaden Florens
Under Toscanas sol skildrar inte så mycket av de toscanska städerna, det skulle väl i så fall vara glimtar av Cortona och Siena, möjligen. Eller definitivt av Cortona, för när jag tänker närmare på det skrivs faktiskt Cortona ut i början av filmen. Antagligen är det här huvudkaraktären köper sitt hus.
Städerna i Toscana skulle jag alltså vilja besöka, och kanske allra helst Florens. Varför då? Jo, för Florens är nämligen renässansens födelsestad. Under 1300-, 1400- och 1500-talen bodde rika släkter, exempelvis Medici, i staden. De hade så mycket pengar att de kunde investera i vackra konstverk.
Lite historisk bokinspiration i form av Familjen Medici: Det vackra folket, Medici: Magnifika miljardärer och mördande mecenater i renässansens Florens samt av Fursten.
Släkterna kunde bland annat ägna sig åt ekonomi, politik och kultur. I och med detta började det intellektuella och kulturella livet blomstra i Florens. Det byggdes pampiga hus, målades vackra konstverk och skrevs numera världskänd litteratur. Kanske känner du till Niccolò Machiavellis klassiska bok Fursten? Machiavelli var florentinare.
Sevärdheter i Florens
Renässansens prakt lever kvar i dagens Florens, och jag antar det är därför jag så gärna vill besöka staden. Världens tredje största kyrka (?) finns här, Santa Maria del Fiore som byggdes på 1400-talet. Den har vackra kupoler. På nästan varje stadsbild av Florens skjuter den största av kyrkokupolerna upp i landskapet.
Känner du igen tavlan? Det här är Sandro Botticellis La nascita di Venere, eller Venus födelse, från cirka 1486. Uffizigalleriet i Florens är tavlans hemvist.
Sedan är det konstmuseerna, exempelvis Uffizi som ställer ut konst av renässansguruerna Botticelli och Michelangelo. Hur gärna hade jag inte velat se Botticellis Venus födelse irl!? Medici-palatset Palazzo Pitti är också ett sandra-måste. Men kanske mest av allt hade jag nog velat strosa runt i, vad jag föreställer mig, de gamla, fina gränderna.
Uppleva Lutande tornet i Pisa
Lutande tornet i Pisa är en annan ikonisk sevärdhet i just Toscana. Jag vet inte hur stor behållning jag hade haft av att besöka sevärdheten, ändå är det en sådan grej jag har velat uppleva sedan barnsben. Kan det kombineras med andra Toscana-upplevelser, så varför inte?
Pisa är en stad i Toscana och i denna finns alltså ett lutande torn. Det är ett klocktorn som började byggas på 1100-talet och som färdigställdes på 1300-talet. Att tornet har kommit att luta har att göra med att man missbedömde underlaget, som är mjukt och lerigt. Då och då görs projekt för att stabilisera tornet, så att det klarar stå ännu fler år.
Hoppas jag kommer få uppleva Lutande tornet i Pisa innan det rasar samman!
Titta på film för reseinspiration
Film, liksom böcker, är bra sätt att få reseinspiration. Det är ju exempelvis Under Toscanas sol som fått mig att drömma om en resa till Toscana. Ibland räcker det att drömma sig bort, ibland blir drömmarna verklighet. För att återkoppla till inledningen tror jag faktiskt att Toscana är ett av de resmål jag kommer göra slag i, frågan är bara när.
En dröm är att kunna resa till inspirerande platser som Toscana för att skriva om, fota och måla av det jag upplever.
Jag och Christoffer var på bröllop för ett tag sedan. Tillsammans med vår vän Frida skulle vi ge pengar i present. Totalt 1 000 kronor. Om något var det just pengar till en bröllopsresa som önskades i gåva.
Man vill ju kanske inte sträcka fram ett vanligt pengakuvert till brudparet, så här slog vi våra kreativa huvuden ihop. Det fick bli en bukett av pengarosor.
Jag har valt färgerna, typ, och Christoffer har rullat rosorna utifrån filminstruktioner på Youtube. Mest var instruktionerna inspiration, en del fixades på fri hand.
Förutom en massa 50-kronorssedlar användes koppartråd och ett ljusblått silkespapper till buketten. Varje ros gjordes av tre 50-kronorssedlar, och sedan stacks några extra sedlar ner i allt.
Jag besökte Trädgårdsföreningen i Göteborg två gånger i somras. Den första gången var jag där för att lyssna på Sting. Den andra gången var jag där för att njuta av den gröna oasen mitt på Avenyn. Jag tycker att trädgårdsparken är ganska så fantastisk, och jag längtar efter att få gå dit på konsert igen. Det är något alldeles visst med hur lövverken ramar in scenen… Fint! Surrealistiskt.
Platser med historia är något som jag uppskattar, det ger dem liksom ett romantiskt skimmer i mina ögon. Trädgårdsföreningen grundades 1842 och var som ett grönt hjärta för trädgårdsintresserade. Frö- och växthandel idkades, liksom man bedrev en framstående plantskola på platsen.
Men det var också en plats för förlustelser, precis som i dag. I parken spelades musik och såldes bakverk, och så kunde man ju titta på de vackra rosorna. Rosor är fortfarande ett viktigt inslag i parken. Det finns till och med ett så kallat rosarium, Rosariet, som invigdes på 1980-talet och som bjuder på rosenvandringar varje juli månad. Dessvärre missade jag detta i år igen, då jag kunde åka upp för en trädgårdsvandring först i augusti.
Däremot gjorde jag ett besök i Palmhuset. Du vet växthuset du ser på bilderna i det här blogginlägget? Det är Palmhuset i Trädgårdsföreningen. Visst är det tjusigt? Växthuset har olika avdelningar, var och en av dem med sina egna former av exotiska växter. Byggnaden har lockat besökare sedan den stod färdig 1878.
Så vad kan du göra i parken förutom att titta på rosor och besöka ett växthus? Du kan strosa omkring på de många stigarna, äta middag eller gå på kulturevenemang. Eller bara slå dig till ro på det gröna gräset och njuta av grönskan, kanske ha en picknick eller så. Som jag nämnt ligger Trädgårdsföreningen mitt på Avenyn i Göteborg, så du tar dig enkelt dit och inträdet är dessutom gratis.
Om du, som jag, gillar vackra trädgårdar rekommenderar jag även ett besök till Göteborgs botaniska trädgård. Göteborg är verkligen en av mina favoritstäder att vistas i. Staden har så många fina sevärdheter, och jag får aldrig nog av alla mysiga platser jag kan gå mellan under en dagsutflykt.
Luktärt, hur vacker är inte blomman? Jag har haft turen att kunna beundra luktärterna ute på gården. Uppenbarligen har jag också fått glädjen att fota dem. Men jag skulle gärna vilja odla egna också, göra tjusiga blomsterarrangemang med dem. Och blommandalor. Ja, det hade jag gillat.
Jag fantiserar ofta om att odla snittblommorpå en kolonilott runt hörnet. Om jag hade haft ”min” kolonilott hade jag definitivt odlat luktärt på den.
Tills jag skaffat en kolonilott har jag min växande samling av blomfoton jag kan försvinna in i, och det är inte så dumt det heller. Här har jag fotat luktärterna i ett superstarkt solljus och med makroobjektivet nära inpå. Man kan få till riktigt coola ljuseffekter med makrot, bara man trixar runt lite.
Det är med vresros som med trift, jag kan inte tänka mig Strandpromenaden eller Apelviken utan blommorna. Jag har gått förbi dem så ofta att när jag hör ordet sommar är det just de rosa och lila blomstren jag ser för min inre syn.
Som barn hanterade jag vresrosorna på olika sätt. Fråga min bror om saken, för han kan berätta om en inte alltid så varsam hantering. Det är med skam jag minns hur jag en gång delade ett vresrosnypon itu och hällde klipulvret – alltså kärnorna – innanför hans tröja. Det sved så att han blev alldeles röd på ryggen. Aj, aj! Det här hade jag lärt mig av de äldre barnen, och givetvis hade jag själv fallit offer för klipulvret ett antal gånger.
Vid Kåsa i Varberg finns hela vresrosbuskage. Just det här fotot tog jag i augusti 2021, det är nog fortfarande ett av mina bästa trots att jag hade en sämre kamera då.
Men frånsett detta har jag haft mycket glädje av vresrosorna. Jag menar, se på dem! Och dofta på dem. Man behöver inte ens gå nära för att känna hur rosorna parfymerar hela luften. För mig är det här sommardoften med stort s.
På tal om sommardoft brukade jag göra min egen parfym av vresrosorna. Egentligen gjorde jag väl ett rosenvatten genom att plocka och lägga rosenblad i vatten och låta vattnet ta doft över natten. Rosenvattnet blev en fin present till mamma (tyckte jag då).
Sommaren anno 2022 har inte känts komplett utan bilder på vresrosor. Under en solnedgångsvandring förra veckan lyckades jag äntligen få mina vresrosfoton. Så här har du ett par bilder på regnstänkta rosa rosor i solnedgången.
Jag vet inte vad jag väntade mig av Göteborgs botaniska trädgård. Eller jo, något annat. Något mer exotiskt. Som att jag skulle kliva in i en regnskog så fort jag passerade ingången till parken. Och konstigt nog har jag ju vetat att det inte är så den botaniska trädgården i utkanten av Göteborgs centrum ser ut. Det är bara det att min fantasi skapat en annan bild av platsen under det decennium som gått sedan jag besökte den senast. Fantasin är en bra researrangör. Haha!
Men vet du? Även verkligheten kan vara fantastisk och jag tycker att Göteborgs botaniska trädgård är en underbar plats. Trädgården, som räknas som Nordeuropas största trädgård, är en stadsoas. Hur otroligt är det inte att kunna strosa runt i en stor park med en massa olika planteringar och som dessutom har skogsområden med vandringsleder i anslutning? I city, alltså. Nu bor jag bra som jag gör i Varberg, jag som älskar att ha naturen nästan inpå knuten. Om jag hade bott i Göteborg hade jag dock besökt den botaniska trädgården ofta, det är jag övertygad om.
Det är mycket med trädgården som jag tycker lockar, och som faktiskt har gjort den till en av de platser jag haft som mål att besöka under de senaste coronaåren. Eftersom jag inte har körkort och därför måste åka tåg mellan Varberg och Göteborg, har Botaniska fått vänta. Fram tills för någon vecka sedan. Då strosade jag mest runt bland grönskan, men egentligen hade jag velat gå på någon av föreläsningarna i Göteborgs botaniska trädgård. En sak har fantasin nämligen inte skenat i väg med: Alla härligt nördiga event som erbjuds på platsen, må det vara dahliavandringar eller fladdermusspaningar.
Nu byggs växthusen om, annars hade jag gått in i dessa under min vistelse i trädgården. Jag fick i alla besökt Japandalen och naturreservatet som jag önskat. Bland mycket annat. Jag upptäckte också små ställen som jag inte haft en tanke på. Under utflykten upptäckte jag samma sak här som jag gjorde under besöket på Gunnebo slott, att gränsen mellan natur och kultur är uppluckrad i och med att naturreservatet och parken går in och ur i varandra. Det är något jag uppskattar, och jag gick säkerligen över 20 000 steg i bara Botaniska. Om jag inte hade haft sällskap hade jag säkert gått ännu fler steg, för då jag hade passat på att fota blommor med makrot. Tiden, liksom stegen, rusar när jag makrofotar.
inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för odla.nu
Ute på gården finns små odlingslotter och i de tillhörande lådorna växer de vackraste blommorna. Blåklint, ringblomma, vallmo – varje gång jag tar en titt i de små odlingarna hittar jag en ny blomma. Jag kanske skulle be om att få en eller två egna odlingslådor? För då hade jag kunnat odla snittblommor till egna blombuketter. Det här leder mig vidare till blogginläggets huvudämne: Snittblommor för odling. Så häng med – för här har du 10 tips:
1. Blåklint
Förra veckan såg jag blåklintar i olika färger, det var blå, lila och rosa om vartannat och så ljuvligt. Jag förstår varför detta är en populär sommarblomma, och som snittblomma passar den i både symmetriska och asymmetriska buketter.
Rosenskära skimrar i vitt, rosa och rött och har vad som oftast beskrivs som graciösa blommor. Blomformen är helt enkelt väldigt klassisk, lite som blåklint eller prästkrage, varför den också gör sig bra som snittblomma.
Prästkrage är ytterligare exempel på en klassisk blomma. Den har en härligt stor, gul mitt och smala, vita kronblad i massor. Kontrasten mellan det gula och vita är underbar. Tack vare dessa färger passar prästkragar bra ihop med andra snittblommor.
4. Luktärt
Luktärt har blivit en personlig favorit bland sommarblommorna. Jag älskar den spröda formen, de skira kronbladen. Färgerna är magiska! Det är en skala av blå, lila, röd och rosa, och så vit. Snittblomman är för tillfället ganska trendande.
Även vallmo finns i överraskande många färger. Jag såg en mörkrosa eller vinröd sort häromdagen. Varianten var ganska yvig, så både färgen och formen skiljde sig från den traditionella röda vallmon.
Jag kommer fortfarande ihåg glädjeskuttet hjärtat tog när jag som barn insåg att man kan odla brudslöja. Vi hade brudslöjor i rabatterna hemma, och det var wow. Visserligen aningen tjatigt, men jag kan ändå tycka att de skira, vita blommorna är vackra inslag i buketten.
7. Dahlia
Dahlia är ett annat exempel på en trendande blomma. Nu vill alla ha dahlior, i rabatterna och buketterna. Lite så, faktiskt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om blomman i fråga, huruvida jag tycker den är fin eller inte. I vilket fall finns den i många vackra färger, såväl pastelliga som mustiga. För att inte tala om alla spännande former!
Med en solros som snittblomma får du en härligt gul färgklick i blombuketten, liksom en stor blomma att bygga arrangemanget kring. Solrosor är lättodlade och är därför den perfekta nybörjarblomman.
Nejlika är en klassiker och kan därför ses som smått tråkig. Men det är den inte! Nejlikor finns nämligen i alla tänkbara färger, och trots deras typiska form varierar kronbladen stort. Den här blomman kompletterar de andra snittblommorna bra, bland annat genom att fungera som utfyllnad i buketten.
Ringblomma är den första blomman jag odlade, jag kan inte ha varit mer än tio år när jag på en marknad vann en påse ringblommefröer. Då hade familjen en mycket snäll hyresvärd som lät mig så blommorna i trädgården – och vips hade jag en hel rabatt av ringblommor i gul och orange. Det här är en klassisk blomma så det förslår!
Nu har jag delat med mig av 10 tips på snittblommor för odling. Att odla mina egna blommor är en liten dröm jag har. Får se om den blir verklighet någon gång, eller om något annat kommer emellan. Man vet ju aldrig riktigt med mig. Har du någon favoritsnittblomma?
Visste du att det finns flera olika färger på blåklint? Det visste inte jag. Tills i går. Jag gjorde mig själv den stora tjänsten att trotsa värmen och ta med mig makrot ut i hopp om att hitta vackra blommor.
I planteringarna på gården hittade jag mycket fint att plåta, däribland blåklintar i nyanser av blått, lila och rosa. Till och med i rött. Det var i en perfekt färgskala, där den ena färgen gick in i den andra.
Efteråt var jag tvungen att gå tillbaka till blomlådorna för att ta ännu fler bilder – för wow! Och nu undrar jag om jag kanske skulle kunna så blåklint men för inomhusbruk? Sådana här ljuvligheter skulle jag vilja njuta av året runt. Som med luktärter och stockrosor.
När jag fann de olikfärgade blåklintarna kände jag tacksamhet för att det ännu finns blommor kvar, jag menar efter den här torkan. Det kommer inte mycket till regn, alltså, och har inte gjort det på hela sommaren trots det slagiga vädret.
Juli månad är sällan en sommarmånad så som jag fantiserar om. Det är mest brunt och bränt utomhus, och inte alls blomkantade diken eller surrande blomsterängar. I kombination med orimligt mycket värk i värmen lockas jag inte utomhus på samma sätt.
Men så har jag mina stunder och så får jag dessutom syn på något så fantastiskt som blåklint i flera olika färger, och hittar tillbaka till glädjen i att fånga skönheten på bild oavsett väder.
