Sången om Akilles – ett intimt porträtt av antikens hjälte

Madeline Millers roman Sången om Akilles är en tolkning av Homeros epos Iliaden. Det klassiska verket bekantade jag mig med när jag var 18 år och något senare när jag läste Antikens kultur och samhällsliv på universitetet. En av anledningarna till att jag uppskattar de grekiska hjältesagorna är för att de lämnar utrymme för fantasin. Karaktärerna, miljöerna och intrigerna finns där som en stomme, och sedan kan man bygga vidare åt alla tänkbara håll. Och det är just utbyggnad som Miller ägnar sig åt i Sången om Akilles.

Vad handlar Sången om Akilles om?

Sången om Akilles är skriven utifrån Patroklos perspektiv. I de gamla grekiska berättelserna, däribland i Iliaden, är Patroklos hjälten Akilles bäste vän. Han är troligen också hjältens älskare. Som du kanske vet var gränsen mellan vänner och älskare inte så skarp i antikens värld, och kärlek mellan män ansågs vara en viktig del av ynglingens personliga utveckling. Det var sällan en jämlik kärlek, utan rörde sig oftast om en vuxen man som tog sig an en med dagens mått mätt pojke. Miller har dock i mångt och mycket skrivit en vacker kärleksberättelse.

sången om akilles bok
På bilden ser du omslaget till Madeline Millers Sången om Akilles. Boken gavs ut på nytt av Wahlström & Wistrand 2022. Jag älskar detta bokomslag!

Kungasonen Patroklos kan inte göra något rätt i faderns ögon. Så när han i självförsvar dödar en annan pojke ser fadern chansen att göra sig kvitt honom. Han landsförvisas till myrmidonernas kung Peleus. Och det är där han finns, den unge, vackre och helt perfekte Akilles. Även Akilles är kungason, Peleus arvtagare som han är. Han är också halvgud, ständigt och ilsket vaktad av den gudomliga modern Thetis.

Patroklos kan inte annat än att älska Akilles. Han älskas tillbaka, och tidigt blir de alltså oskiljaktiga. Men Akilles mor är inte alls nöjd med pojkarnas band. Hur kan en simpel människa vara värdig hennes upphöjde son? Moderns försök att skilja dem åt misslyckas, men när kriget mot Troja kallar dem båda till fjärran stränder sätts kärleken på prov. Där blir det nämligen allt tydligare för Patroklos att Akilles är lika vansinnigt stolt och självisk som vilken kung eller gud som helst. Kanske är det dyrkan och inte kärlek Akilles vill ha? Sprickan växer, och det är då det tragiska ödet drabbar med full kraft.

Vad tycker jag om Madeline Millers bok?

Madeline Miller berättar om karaktärerna som finns i den grekiska mytologins utkanter, om de som tvingas leva i skuggan av hjältarna. I både Sången om Akilles och Kirke nyanserar hon de självupptagna heroerna och skriver fram en mänsklighet som de ursprungliga berättelserna på sätt och vis saknar.

Relationen mellan Akilles och Patroklos väckte nyfikenhet redan under antiken, så det är ett tacksamt material att arbeta med. Genom att skriva i Patroklos jag-perspektiv kan Miller närma sig berättelsen i en ny vinkel, och dessutom komma en av tidernas största hjältar ännu närmare än om boken varit skriven utifrån honom.

I Sången om Akilles avklär Patroklos kärleksfulla blick hjältens rustning. Och ja, det blir ett intimt porträtt med erotiska undertoner. Jag tycker att Miller har lyckats bra med att skapa närhet till karaktärerna, och även om jag upplever boken som finstämd finns det inget högtravande i författarens språk.

Sången om Akilles är en passande titel, för visst är boken som en kärlekssång! Den anspelar likaså på det faktum att Homeros Iliaden skrevs i 24 sånger, vilket kan jämföras med 24 kapitel.

Kärlek med förhinder i Rött, vitt och kungligt blått

Alex och Henry är bittra fiender sedan ever. Det är faktiskt inte kul att alltid jämföras med någon annan, och det är just så det är för USA:s presidentson och Storbritanniens drömprins.

I debutromanen Rött, vitt och kungligt blått berättar Casey McQuiston om hur två av världens mäktigaste personer förenas i hat, vänskap och till slut i kärlek. Det senare är ingen spoiler, för det avslöjas i typ varenda beskrivning av boken, så även i baksidestexten.

rött vitt och kungligt blått bok
På bilden ser du omslaget till Casey McQuistons Rött, vitt och kungligt blått. Boken gavs ut av Lavender Lit 2020.

Men jag ska inte skynda händelserna i förväg, utan uppehålla mig vid det kungliga bröllopet som förändrar allt. Alex, son till USA:s första kvinnliga president, kan inte låta bli att jävlas med Henry, prins av Wales.

I ett av de vanliga tjafsen brakar de båda in i bröllopstårtan. 75 000 dollar till spillo. Bråket fångas av världens medier och det ser verkligen inte bra ut att representanterna för USA respektive Storbritannien är ovänner.

Svår men kanske inte helt omöjlig kärlek?

Något måste göras. Så iscensätts en enorm pr-kampanj som går ut på att få världen att tro att Alex och Henry är bästa vänner. När de nu tvingas tillbringa tid tillsammans inser de att de tycker om varandra. De blir till och med vänner… och förälskade i varandra.

I Rött, vitt och kungligt blått skriver McQuiston rappa meningsutbyten och mejlkonversationer mellan Alex och Henry, roande blandningar mellan intellektuell porr och längtansfull erotik. De sitter som klistrade framför skärmarna i väntan på att höra av varandra igen och igen.

Då och då lyckas de klämma in en träff. Men i mångt och mycket går deras förhållande ut på hemlighetsmakeri, de är trots allt införstådda i hur omöjlig deras kärlek är. Den kan kosta deras familjer allt. Alex mamma riskerar att förlora presidentvalet och det brittiska kungahuset sitt anseende.

Varför – VARFÖR (!?) – kan de inte bara få vara tillsammans?

Det som inte får hända händer. Någon har fått nys om Alex och Henrys hemliga kärleksmöten. Bilder och information läcks till medierna, plötsligt skakas världen av en sexskandal.

Vad tycker jag om Rött, vitt och kungligt blått?

Mellan sexiga scener och ömma samtal lyfts hbtq-frågor. Rött, vitt och kungligt blått är en perfekt romance MEN vidgas allteftersom till något större än heta stunder i sänglakanen eller mot stallväggarna. Den handlar om rätten att få älska vem man vill och att bli älskad för den man är.

”Det här var ju lite mycket harlequin”, har jag läst i en del omdömen om boken. Ja, kanske, på sitt sätt. Jag tycker dock det är uppfriskande att läsa gay-romantik som kan vara vilken förförisk romance som helst.  Samtidigt präglas boken av ett starkt budskap, så den är helt klart väldigt mycket mer än en litterär dussinvara.