Jag hittar små skatter i bokhyllorna, pyssel jag och Christoffer gjort genom åren. Se bara dessa papperslöv! Är de inte fantastiska? Det är origami, lönnlöv vi vikt för säkert flera år sedan när jag ville börja pyssla själv och origami kändes som en rimlig början.
Jag ska vara ärlig, den här sortens origami är ganska intrikat och jag hade inte klarat av att göra den utan Christoffers hjälp. Jag har helt enkelt inte handlaget för det. Men jag försöker i alla fall, och det kommer jag nog alltid göra. Papperspyssel är trots allt speciella. Jag gillar papper.
Kanske blir du också pepp på att vika höstlöv i papper, och kanske vill du just göra dessa något svårare papperslöv. Du ska få länken till filminstruktionerna jag och Christoffer utgick från (se länk nummer 1). Just för att detta pyssel kan vara aningen svårt ska jag även tipsa om två enklare varianter av lönnlöv du kan vika.
3 sätt att vika lönnlöv i papper
Från svårast till enklast – här har du tre sätt att vika lönnlöv i papper:
Det här var alltså tre tips på höstorigami. Den variant du ser på bilderna i detta blogginlägg motsvarar tips nummer 1 i listan här ovanför. ”Riktiga” origamipapper med måtten 15×15 centimeter och två färger har använts.
Har du inga origamipapper? Prova att göra egna genom att vika och klippa ett A4-papper till en kvadrat. Det gör inget om pappret är helt vitt, för du kan alltid rita och måla på det så att det får en höstlig känsla. Dekorera pappret efter att du gjort lövet!
I går var det åter dags att gå på konstkurs. Att kursen från i våras skulle börja igen kom som den gladaste överraskningen. Den första träffen var alltså i går kväll och jag hade så kul. Jag fick till och med prova nya saker, som en avslappnad teknik för att rita av saker. Avslappnad och avslappnad, hela kroppen engagerades i ritandet och efter att precis ha lyft hantlarna för första gången på säkert ett halvår var jag ganska trött i lemmarna. Prestationsfri ritövning är kanske en bättre beskrivning av vad vi gjorde.
Så här ”avslappnat” kan man rita av saker
Jag måste berömma min bildlärare, hon har så många bra idéer! Och hon vet hur hon ska få oss elever att släppa garden inför skapandet. Ritövningen vi började kursen med var en perfekt inledning, för den gav inget utrymme till att våndas över varje detalj. Så hur gick övningen till? Jo, vi hade var sitt stort vitt papper framför oss på golvet. Vi hade också var sitt glas med flytande tusch och var sin lång blompinne. Vi stod i en halvcirkel runt en clownfigur och blomvaser, och dessa saker skulle vi rita av på bokstavligen en armlängds avstånd.
Det var omöjligt att kontrollera rörelserna fullt ut, och det är det som är tjusningen med ritövningen. Om jag hade fått i uppgift att rita av sakerna på ett mer vanligt sätt hade jag definitivt låst mig. Avbildningar ger mig prestationsångest. Aldrig tidigare har jag ritat abstrakta blommor så ledigt som i går, konstigt nog. Och aldrig att jag varit så nöjd med en teckning som jag var i går. Efteråt fick vi chans att fylla i våra tuschbilder med färg. Akvareller och pennor ställdes fram, och jag säger då det, tusch och akvarell blir jättesnyggt tillsammans!
10 procent rabatt när du ska köpa dinosauriefigurer? Skrolla längst ner för att komma direkt till en rabattkod hos Leksakscity. Här har jag också samlat inspiration för en så lärorik dinosaurielek som möjligt. Jag råkar nämligen gilla både dinosaurier och miniatyrer…
Paleontologi och evolution fascinerar oavsett ålder
På ”dagis” brukade jag leka med realistiska dinosauriefigurer, och sedan kom ju Jurassic Park. Dinosaurier lockade så mycket att jag länge funderade på att studera paleontologi och evolution, men det blev arkeologi med fokus på antikens samhällen till slut. Det är också spännande!
Många år senare, och jag har inte riktigt vuxit upp från dinosauriefascinationen. Faktum är att Jurassic Park är en av mina favoritberättelser och att jag är stolt ägare till en riktigt tjusig Barnes and Noble-samlingsvolym med Michael Chrichtons böcker Jurassic Park och Lost World. Filmerna brukar jag också se om.
Spännande dinosaurielek när fakta och fiktion möts
Nu växer yngre generationer upp med Jurassic World, och ja, det är ganska mäktiga berättelser, det också. Dinosauriernas popularitet går aldrig ur tiden. Jag tror till och med att det är en fördel att de fanns för så många miljoner år sedan, för det gör att fakta och fiktion, verklighet och fantasifullhet, måste mötas genom tid och rum.
Det är just detta som gör dinosaurielek så himla spännande, tänker jag. Vad händer när barnet fantiserar ihop sina egna berättelser utifrån ett gäng dinosauriefigurer? Det kan bli ett hisnande äventyr. För mig personligen blev det en och annan monsterlek med dinosaurierna på dagis. Samtidigt kollades dinosauriefakta upp i böcker.
Bokserie om hur dinosauriefigurer får liv på kvällen
Jag tycker att Lisa Bjärbos bilderboksserie Dinolandet målar upp fina bilder av hur fascinerande dinosauriefigurer kan vara. Lille Ivar har en låda med plastdinosaurier på sitt rum. Lådan är inredd som en dinosaurievärld och varje kväll när han ska sova vaknar den här världen till liv. Ivar krymper till en myras storlek och kan så hoppa in i världen och leka med sina dinosaurievänner.
Ivar träffar en Tyrannosaurus är den första delen i bilderboksserien Dinolandet. Fakta vävs samman med berättelser, men längst bak i boken finns likaså tyrannosaurusfakta i mina vänner-format. När du och barnen läser boken kan ni ha en T-rex-figur bredvid er, liksom för att förstärka berättelsen.
Vad jag upplever som härligt med Dinolandet – jajamensan, jag ska skriva ett eget blogginlägg om bilderböckerna (!) – är att Bjärbo verkligen fångar det speciella mötet mellan fakta och fiktion. Det är inte att undra på att Ivar är rädd för Tyrannosaurusen, så vassa tänder som den köttätande dinosaurien har. Det dröjer dock inte länge innan de två leker cirkus ihop. Den stora skräcködlan visar sig vara lika lekfull som en hund.
Inbjudande miniatyrvärldar för figurlek med dinosaurier
Inspirerad av Dinolandet, liksom av en massa grejer jag sett på Facebook och Pinterest, vill jag lyfta fram ett tips inför dinosaurieleken. Varför inte göra en egen miniatyrvärld för dinosauriefigurerna? Som barn älskade jag att göra tittskåp i skokartonger, och jag tänker att man kan inreda ett hem åt figurerna i just en skolåda.
Man kan köpa färdigbyggda miniatyrvärldar. Här ser du ett exempel på en dinosaurievärld från Schleich, med forskningsbas, vulkan och allt!
Bygg en vulkan i papier-maché och måla kulisser i akrylfärger, eller liknande målarfärger. Limma riktigt grus på bottendelen, alltså på marken. Det ska vara mycket grönska i en dinosaurievärld, tycker jag. För att få till den lummiga känslan kan konstväxter användas. Konstväxter tål lek och stänk, och passar därför bra till miniatyrvärlden. Ett sådant här pysselprojekt kan hålla den unga kreatören sysselsatt ett bra tag. Läs Dinolandet eller andra dinosaurieböcker tillsammans och väv samman läsning och skapande till ett tema.
Konstväxter är ypperliga byggmaterial till miniatyrvärldar.
Med åren har jag blivit svag för små utomhusvärldar. Det är något visst när naturelementen införlivas i leken, som blir mer levande så. Så ett annat tips är att bygga en dinosaurievärld i en del av sandlådan eller blomrabatten, och att ha med en liten skog och damm. För detta kan bland annat prydnadsgräs användas, alternativt andra gröna växter.
Andra inspirerande sätt att använda dinosauriefigurer
Många av dinosauriefigurerna som kan köpas i leksaksbutikerna är oftast realistiskt gjorda. Somliga är också skalenliga. Det gör att figurerna kan användas för att visa hur dinosaurierna såg ut, kanske i undervisningssyfte. Fakta blir mer konkreta när man bokstavligen kan ta på dem.
Figurerna kan även ritas av. När jag ”forskade” på mellanstadiet brukade jag fylla skrivböckerna med massor av avbildningar. Det fick mig att känna mig som en upptäcktsresande. Jag har också sett exempel på hur man kan måla med dinosauriefigurer. Doppa då figurernas fötter i färg och tryck fötterna på ett papper. Dinosauriespår!
Det här var ett litet axplock av idéerna för hur dinosauriefigurerna kan användas. Du har säkert egna kreativa tips för en lärorik dinosaurielek.
Leksakscity rabattkod för figurer till lärorik dinosaurielek
Leksaksfigurerna jag visat upp i det här blogginlägget är hämtade från Leksakscitys utbud av dinosauriefigurer. Själv är jag svag för Schleichs realistiska figurer, det är sådana miniatyrer jag själv kan tänka mig att samla på bara för att.
Skriv in rabattkoden lekc41-c när du checkar ut ditt köp på Leksakscity. Den ger dig 10 procent rabatt på ditt köp hos Leksakscity.se till och med 2022-12-31. Observera att rabattkoden inte kan kombineras med andra kampanjer och erbjudanden.
Överraska barnen med en miniatyr – eller unna dig själv något kul till samlingen! (Man blir väl aldrig för gammal för att samla på fina dinosaurieprylar…?)
Jag och Christoffer var på bröllop för ett tag sedan. Tillsammans med vår vän Frida skulle vi ge pengar i present. Totalt 1 000 kronor. Om något var det just pengar till en bröllopsresa som önskades i gåva.
Man vill ju kanske inte sträcka fram ett vanligt pengakuvert till brudparet, så här slog vi våra kreativa huvuden ihop. Det fick bli en bukett av pengarosor.
Jag har valt färgerna, typ, och Christoffer har rullat rosorna utifrån filminstruktioner på Youtube. Mest var instruktionerna inspiration, en del fixades på fri hand.
Förutom en massa 50-kronorssedlar användes koppartråd och ett ljusblått silkespapper till buketten. Varje ros gjordes av tre 50-kronorssedlar, och sedan stacks några extra sedlar ner i allt.
Jag var på skattjakt i bokhyllorna och hittade två fynd: Suetonius Kejsarbiografieroch kattbokmärken jag och Christoffer gjort för länge sedan. Du ser hur fint origamiskapelserna står sig när man använder riktigt origamipapper! När vi gjorde origamikatterna använde vi papper med måtten 15×15 centimeter. 10×10 centimeter hade nog passat bättre för ändamålet, men då hade origamin blivit ännu pyssligare.
Så här kan du använda bokmärket.
Kattbokmärkena är gjorda utifrån origamikonstnären Jo Nakashimas filminstruktioner på Youtube (bokmärkesinstruktionerna). Jag är väldigt förtjust i Jo Nakashimas skapelser och brukar vända mig till hans kanal för origamiinspiration. Ibland tittar jag bara på allt fint han kreerar. En origami-Yoda på kanalenvar det som fick upp mina ögon för hans konst från början. Och sedan alla hans fina djur, drakar och dinosaurier. Wow!
Kattbokmärket kan dekoreras med hjälp av en gelpenna, tuschpenna eller poscapenna.
Jag skulle inte beskriva projekten som enkla, de är faktiskt ganska pyssliga. Det gäller även kattbokmärkena. Men om du skulle vilja vika detaljerade katter i papper är just Origami with Jo Nakashima en fantastisk utgångspunkt. Bered dig bara på att svettas medan du viker bokmärkena, alternativt anamma utmaningen med sann skaparglädje. För visst blir man glad av bokmärkena?
Nu ska jag berätta om ett pyssel jag varit superpepp på ganska länge. Pysslet fortsätter i mitt silkespappersspår, och jag säger då det: silkespapper är ett fantastiskt pysselmaterial. Jag upptäcker fortfarande nya användningsområden för det. Sedan jag gick bildkursen i våras har jag haft en idé om att ”måla” med silkespapper, alltså att använda materialet för att göra abstrakt konst.
När jag äntligen fick tid att göra min första silkespapperstavla insåg jag snart att en vit bakgrund knappast är nog. Jag började med att måla silkespappersbitar direkt på ett akrylpapper, ett transparent akrylmedium användes och jag hade valt ut matchande silkespappersfärger för att få en snygg ton-i-ton-effekt. Men (!) det här blev inte alls bra, så jag fick tänka om. Då valde jag att i stället grunda akrylpappret i önskade akrylfärger.
Rosa-ish.
Och sedan? Jo, sedan rev jag ojämna silkespappersbitar och lade dem över målningen. Bitar i toner av rosa, orange och gul. Jag avrundade pysslet med att lacka över akrylmedium. Silkespapper är nämligen ljuskänsligt och ömtåligt, så använd någon form av lack när du kan. Så blev det en blandtekniktavla, och som kanske bekant passar blandteknik bra när abstrakta målningar görs. Det här är ett målarpyssel som jag tror fungerar i större barngrupper. Tavlorna blir liksom som de blir och det är en del av tjusningen.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus
Känns det inte aningen meditativt att måla en mandala? Det kan i alla fall jag erfara. Men så kommer ju också mandalor från de östliga religionerna och sägs symbolisera både gudomligheter och andliga resor.
Personligen kan jag tycka det är coolt att titta på när buddistiska munkar ritar mandalor i sanden, alternativt målar fram mandalor med hjälp av sand. Egentligen är det väldigt mycket mer än coolt. Det här är nämligen en form av helande och där varje del har en roll i helheten, i livets hjul.
Om du är intresserad av att veta mer om sådana här ritualer och traditioner – för visst är det spännande (!?) – kan jag å det varmaste rekommendera Big Thinks och Wellcome Collections förklarande filmklipp om mandala. Klippen är på engelska men är samtidigt korta och illustrerade, och kanske än viktigare är källorna seriösa. Så in och kika!
Målarböckerna jag lyfter fram här i blogginlägget har ganska lite med den österländska traditionen att göra. Här har snarare formen använts för att den skapar en viss känsla medan man färglägger målarbilderna och för att det går att göra riktigt snygga mandalamotiv.
Man är ju olika, och jag föredrar en mandala som har yviga naturinslag. Många andra föredrar de geometriska varianterna. Jag har försökt visa på mångfalden genom att välja olika typer av mandalaböcker, som innehåller allt från spröda fjärilar till keltiska former man kan pyssla med.
Om ett par veckor ska jag och Christoffer tillbaka till keramikkursen. Då ska vi glasera våra lerföremål. Efter att ha kämpat med skapandet lyckades jag till slut tumma ett äpple och kavla ett blomfat. Här ska jag berätta om blomfatet. Det visade sig vara enkelt att göra, tack och lov! Åtminstone var det enklare än drej- och ringelföremålen, som gav mina värkhänder en rejäl match.
I ett annat blogginlägg har jag beskrivit de olika teknikerna kavling, ringling och tumning. Utöver detta finns ju även drejning. Eftersom jag inte förmådde dreja eller ringla, fick det alltså bli till att kavla.
När leran är kavlad kan man kavla mönster i den och man kan likaså skära figurer ur den. Christoffer hjälpte mig att rita och laserskära en blommall i plywood. Jag hade kunnat använda en pappersmall, helt klart. Men lera kan vara ganska svårarbetat och därför underlättar det om mallen är gjord i ett hårt material.
Jag la mallen mitt på leran och skar runt den för att få till blomformen. När jag skurit till blomman slabbade jag på slicker och drog linjer i kronbladen i hopp om en mer levande blomma. Jag vet inte om jag gjorde strukturen tillräckligt djup, men det kommer visa sig efter bränningen och glaseringen. Därutöver mjukade jag upp kanterna med hjälp av både slicker och vatten.
Utgångspunkten för blomfatet.
Sedan la jag lerblomman över en skålform, det vill säga över en form med rund botten. På så sätt kunde jag också få till den lätt runda böjningen på kronbladen. Jag lät blomman ligga över formen tills den torkat något med rundningen uppåt, det tog inte alls lång tid. Efteråt vände jag på formen och lät blomman torka så över natten.
Resultatet blev ett blomfat med kronblad som strävar uppåt men som ändå kan stå stadigt på bordet. Väldigt enkelt, som skrivet. Jag tror dock att fatet kan bli fint efter glaseringen. Vi får se!
Under veckans keramikkurs har jag gått all-in för lera. Det är lite så här jag vill leva mitt liv, prova en ny sak och fördjupa mig intensivt i den när lågan brinner som starkast. Efter det bär jag med mig kunskapen, och livet blir liksom rikare.
I samband med att jag gått keramikkursen har jag läst ett par böcker om just keramik och lera, däribland Carve your clay av Hilda Carr. Boken finns i svensk översättning och heter då Kreativ keramik, som kanske inte säger så mycket om det faktiska innehållet.
I Carve your clay, som jag har valt att läsa genom Storytel, har jag nämligen tagit del av massor av tips på hur man kan karva mönster i leran. Mönstrad lera är alltså huvudtemat i det här fallet. Personligen kan jag tycka att helt slät keramik är lite väl platt, så mönstrad struktur är något jag uppskattar.
På bilden ser du omslaget till Hilda Carrs konst- och pysselbok Carve your clay. Boken gavs ut av Quarry Books 2020.
Genom att låta leran torka – bli nästan lädertorr-ish – kan man enkelt bearbeta strukturen i den. Då använder man verktyg som miretter, vilka passar bra till karvning och skulptering. Under kursen provade jag själv att karva mönster i leran och det skapade faktiskt karaktär.
Jag är pigg på att karva mönster i DAS-lera – lufttorkande lera – och inspireras av friheten karvning för med sig, så det här är ett pyssel för framtiden. Som Carve your clay ger många fina exempel på går det att göra små, små charmiga spår i leran, men också att skära bort stora delar för att skapa en spännande form.
I Carve your clay visar kreatören även hur man skapar kärlen. Med andra ord innehåller boken instruktioner för hur exempelvis krukor drejas eller byggs för hand. Hon visar också hur man kan marmorera lera – wow!
Jag finner denna pysselbok pedagogisk och lärorik, liksom visuellt tilltalande med alla sina entusiasmerande bilder. Om du ska börja eller håller på med lera har du bra inspiration i boken.
Hur ska jag gå vidare med inspirationen? För min del kommer det, som nämnts, bli karvning i den lufttorkande DAS-leran. Sådan lera har vi mycket av hemma, då jag köpt på mig massor inför kommande pysselstunder. Hur det ska gå vet jag däremot inte. Jag har aldrig karvat i lufttorkande lera förut. Någonstans måste man ju börja!
En mönsterkavel är ett användbart redskap. Det märkte jag bland annat på keramikkursen, där kavling var en av teknikerna jag provade och där man kunde skapa snygga mönster genom att kavla in något med struktur i leran.
Här kom mönsterkavlar väl till pass, för flera av kursdeltagarna gjorde jättefina och inspirerande saker med hjälp av de mönstrade kavlarna. Det, och det faktum att jag har velat kavla in mönster i DAS-lera, gjorde mig nyfiken på vilka mönstrade kavlar som finns att köpa – inte så många visade det sig.
Mönsterkavel i trä – 5 exempel på mönstrade kavlar
I detta blogginlägg med kaveltips har jag dock grävt fram en handfull exempel:
Ränder är något jag tycker är väldigt charmigt, och jag inreder därför gärna i randigt. Personligen kan jag föredra den här typen av enklare mönster framför en massa pynt. Men det är jag, och jag har mina undantag (som du kommer se)!
Det är något magiskt med snöflingor, bland annat i form av snöflingemönster. Den här kaveln i trä har ett sådant mönster och tack vare den ser jag alla vackra julgranshängen och -utsmyckningar man kan göra i keramik framför mig…
Jag är snudd på överdrivet förtjust i ornament med blommor och blad, och denna träkavel med blommönster har mycket av den sorts mönster jag gillar. En liknande kavel användes på keramikkursen och resultaten blev jättefina brickor, skålar och tavlor.
För att vara ärlig är hjärtmönster ingen favorit, men jag förstår varför man gillar hjärtan. Det är en söt och klassisk form som passar till mycket. Jag har hittat en hjärtmönstrad kavel som kan användas till lera och som jag trots allt tycker har ett gulligt utseende.
Denna mönsterkavel med en massa olika mönster tänker jag passar bra när man vill göra läckra brickor, tavlor eller smyckesdelar. Använd hela mönstret eller skär ut delar av det! Japp, kavlar du använder till bak- och kakdeg fungerar till lera.
Börja med att kavla leran med en helt vanlig kavel
Innan du använder en mönsterkavel måste du kavla ut leran vanligt först. Lägg en lerklump på en bit tyg och kavla med hjälp av en helt vanlig kavel, förslagsvis med en träkavel eller så kallad brödkavel.
När leran är så här fint kavlad kan du alltså kavla in ett mönster i den – och givetvis skära dina delar ur den. Här har jag fotat Christoffer när han håller på att skära delarna till sin mjölkkanna.
När du kavlat leran till en önskad storlek och tjocklek kan du dra över den med den mönstrade kaveln. På så sätt får du ett vackert reliefmönster i leran, som du sedan skär till och/eller lägger i en valfri form.
5 andra tips på redskap du kan använda än mönsterkavel
Det finns många olika sätt att kavla mönster i lera förutom att använda en mönsterkavel – här tipsar jag om ytterligare vägar:
Blommor och blad som du trycker in i den kavlade leran.
En spetsduk som du lägger över leran och kavlar in i den.
Olika sorters tyger med olika strukturer som du kavlar in.
Olika saker med struktur och/eller ytor du kan trycka med som kedjor, spikar, snören och så vidare.
Det här var olika tips på hur du kan kavla mönster i lera, antingen med en mönsterkavel eller med något annat. En sak har jag insett under keramikkursen: Det finns inga gränser för hur mycket fint man skapa med lera. Gäller bara att ha idéerna och redskapen för det.
Tidig morgon, och efter bara några timmars sömn på grund av nattjobb är det snart åter dags att bege mig till keramikkursen i Kungsbacka. Pendling under veckan? Njaej… Jag hade glömt hur krävande buss- och tågpendling kan vara. Men det ska ändå bli kul att komma till kursen, denna sista dag på ett tag.
Christoffers keramikvas börjar ta form. I dag ska han skära ett snitt rakt igenom vaskroppen så att den får ett lock. Vasen är ihålig, tummad och skulpterad.
Jag har också ett tummat keramikäpple i görningen, du vet av den där ihåliga bollen jag nämnde i ett annat blogginläggom kursen? Det känns jättekul att ha några nästan färdiga föremål, för i augusti ska jag få prova glasering. Glaseringen ser jag fram emot.
Det här är min början på ett keramikfat. När leran fått torka över natten kan jag forma till det, liksom karva mönster i det. Jag har arbetat i en orimligt svårarbetad fylelera. Den har helt enkelt varit för mycket för mina värkhänder. Det är skillnad på lera och lera!
Någonstans trodde både jag och Christoffer att den här veckan skulle ge oss mycket tid med keramiken. Dagarna går dock väldigt snabbt, och med tanke på att keramik är ett så rikt hantverk finns det hur mycket som helst att utforska.
I dag blir det fullt fokus på att bara få klart. Jag ska bland annat börja karva mönster i leran, som har fått torka en aning över natten och som därför förhoppningsvis kommer vara mer lättformlig i dag.
Så har jag och Christoffer äntligen börjat på keramikkursen i Kungsbacka! Vi har väntat på starten sedan i juni, laddat som bara den. Och nu är alltså kursveckan här. Vi har bokat en allmän kurs i keramik via studieförbundet Folkuniversitet, vilket innebär att vi ska få prova på olika tekniker.
Christoffer håller på att släta till sin ringlade skål med mjuka fingerdrag.
Redan under denna första dag har vi gjort kavling, ringling och tumning, som är tre olika keramiktekniker. Dessutom har vi tittat närmare på olika sorters leror och glaseringar, liksom på mängder av verktyg. Det mesta av tiden gick dock åt till att just kavla, ringla och tumma leran enligt olika instruktioner.
Ärligt talat var det inte helt lätt alla gånger. Men vi går ju en kurs för nybörjare och lär oss allteftersom.
De 3 teknikerna jag hittills provat på keramikkursen
I ett inspirationsrus, för nu sprudlar jag av alla nya intryck, kommer jag berätta mer om de olika teknikerna vi provat. Läs om kavling, ringling och tumning!
1. Kavling av lera
Kavling är vad det låter som, man kavlar helt enkelt leran. Eftersom lera är organiskt och nästan har som ett minne kommer den ihåg när man kavlar mycket åt ett håll. Av det här skälet är det bra att kavla åt olika håll, bland annat genom att vrida på leran. Om man lägger leran på en kökshandduk eller tygbit blir den enkel att flytta.
Det är också bra att kavla leran jämnt. När man har ett jämt lerlager kan man kavla in mönster i det, däribland genom att använda mönsterkavlar eller spetsdukar, eller något annat som ger en fin struktur. Kavling ger snabbt mycket lera att arbeta med, lägg leran i en form eller skär delar ur den.
Det går också att forma skålar och muggar genom kavling. Då skär man först till själva plattan, förslagsvis en rund platta. Sedan gör man själva väggen, förslagsvis en jämnt utskuren remsa som motsvarar plattans omkrets. Ett annat sätt att exempelvis göra en skål är att lägga den kavlade leran över en annan skål, så att den får formen av den.
Ganska enkelt! Och definitivt ett snabbt sätt att skapa fin keramik av olika slag.
2. Ringling av lera
Ringling är en desto svårare teknik, tycker jag. Men det beror så klart på vad man gör med den. Vi fick prova på att ringla en skål. Som jag föreställt mig ringling är det just keramikföremål i ringlor, där man tydligt ser ringlorna som går runt, runt, från bottnen till toppen. Men här skulle vi mer släta till leran.
Ringeltekniken går ut på att man rullar leran till strängar. Dessa lersträngar ringlar man sedan. Vi ringlade leran runt och runt i samma lager för att göra bottnen till skålen. När detta var gjort slätade vi så till strängarna, och till slut kunde man inte se att det var ringlat. Förvånande. Efter detta byggde vi på med ringlor i lager på lager, det vill säga på höjden och allra längst ut på plattan.
Samma skål som i bilden ovanför men på den här bilden syns ringlorna.
Som du kan se på bilden här ovanför gick det hur bra som helst för Christoffer. Jag kämpade med tekniken och gjorde om skålen fem gånger. Ringling ska jag öva mer på i veckan! Som läget är nu har jag bara en bottenplatta, och inte ens det eftersom jag låtit den stå fritt ute och därmed torka.
Men ringlor, tänk alltså rullar av lera som du lägger bredvid eller på varandra och som du bearbetar på olika sätt.
3. Tumning av lera
Även tumning var ganska svårt. Faktiskt kämpigt för värkhänderna, både på grund av värken och motoriken. I den här keramiktekniken använder man tummarna och händerna. Leran snurras med hjälp av ena handen och tummas med hjälp av främst tummen på den andra. Vi tummade som två lika stora skålar, men i miniformat.
Uppgiften gick ut på att göra två delar som vi sedan kunde sätta ihop till en ihålig boll. För att limma samman de två delarna använde vi något som heter slickers, och detta är gjort på lera. Det yttersta lerlagret torkade och sprack och då lagade jag sprickorna med hjälp av slickers. Användbar blandning!
Den här bollen är tummad och ihålig.
På bilden ser du min ihåliga keramikboll. I morgon ska vi utveckla bollarna till jag-vet-inte-vad. Det blir en överraskning. Jag vet inte om vi ska dreja eller fortsätta tumma bollarna. Från tiden som arkeologistudent har jag fått lära mig att tumning är en av de äldsta keramikteknikerna. Man kan skapa oväntat mycket tjusig keramik med bara händerna!
Både jag och Christoffer ser fram emot att lära oss drejning, och likaså detta ska vi prova under morgondagen. Vad mycket kul vi har framför oss! Jag är glad för alla våra skaparäventyr.
