I dag ska jag börja på TVÅ nya konstkurser. De kommer avlösa varandra, först akvarell och sedan akryl. Om det är något jag är nöjd med är det att jag gjort slag i saken och gått flera konstnärliga kurser det senaste året. Jag har gått allmänna bildkurser och keramikkurs, och nu ska jag specialisera mig något inom måleri.
Äpplet på fotot är från keramikkursen i somras. Det här är första gången jag visar det, då saker kommit emellan. Veckorna fylls fort och snart har det gått månader. Detta keramikäpple är inte gjort av en degklump eller så. Jag har gjort det i tumningsteknik, det vill säga att jag har tummat leran. Hur då? Jo, jag har tummat två skålar som jag sedan satt ihop med hjälp av slicker, som är ett ”klister” av lera och vatten. På så sätt har jag haft en boll att utgå från. Denna boll har jag stuckit hål på för att kunna forma den till det ihåliga äpplet.
När ytan kändes slät och fin gjorde jag detaljerna, ett blad och en stjälk. Fotot visar hur äpplet såg ut efter skröjbränningen, vilket är ett annat ord för den första bränningen. Efteråt penslade jag på bland annat knallröd glasyr. Dessvärre blev glasyrlagret så tunt att äpplet förstördes i den andra bränningen.
Innerst inne är jag mest glad att jag fick ihop något, för att göra keramik är ganska tungt när man har värk i händerna. Det är ju så med värk att man aldrig riktigt vet om man kommer orka med de saker man gett sig in på. Jag trodde nog jag skulle klara keramikkursen bättre, faktiskt, och blev därför besviken. Åtminstone till en början. Jag kom över det snabbt.
Jag är glad att jag vågar prova nya saker trots en överhängande risk att jag inte kommer klara av dem. Det hade varit jobbigare att inte försöka.
Om ett par veckor ska jag och Christoffer tillbaka till keramikkursen. Då ska vi glasera våra lerföremål. Efter att ha kämpat med skapandet lyckades jag till slut tumma ett äpple och kavla ett blomfat. Här ska jag berätta om blomfatet. Det visade sig vara enkelt att göra, tack och lov! Åtminstone var det enklare än drej- och ringelföremålen, som gav mina värkhänder en rejäl match.
I ett annat blogginlägg har jag beskrivit de olika teknikerna kavling, ringling och tumning. Utöver detta finns ju även drejning. Eftersom jag inte förmådde dreja eller ringla, fick det alltså bli till att kavla.
När leran är kavlad kan man kavla mönster i den och man kan likaså skära figurer ur den. Christoffer hjälpte mig att rita och laserskära en blommall i plywood. Jag hade kunnat använda en pappersmall, helt klart. Men lera kan vara ganska svårarbetat och därför underlättar det om mallen är gjord i ett hårt material.
Jag la mallen mitt på leran och skar runt den för att få till blomformen. När jag skurit till blomman slabbade jag på slicker och drog linjer i kronbladen i hopp om en mer levande blomma. Jag vet inte om jag gjorde strukturen tillräckligt djup, men det kommer visa sig efter bränningen och glaseringen. Därutöver mjukade jag upp kanterna med hjälp av både slicker och vatten.
Utgångspunkten för blomfatet.
Sedan la jag lerblomman över en skålform, det vill säga över en form med rund botten. På så sätt kunde jag också få till den lätt runda böjningen på kronbladen. Jag lät blomman ligga över formen tills den torkat något med rundningen uppåt, det tog inte alls lång tid. Efteråt vände jag på formen och lät blomman torka så över natten.
Resultatet blev ett blomfat med kronblad som strävar uppåt men som ändå kan stå stadigt på bordet. Väldigt enkelt, som skrivet. Jag tror dock att fatet kan bli fint efter glaseringen. Vi får se!
Under veckans keramikkurs har jag gått all-in för lera. Det är lite så här jag vill leva mitt liv, prova en ny sak och fördjupa mig intensivt i den när lågan brinner som starkast. Efter det bär jag med mig kunskapen, och livet blir liksom rikare.
I samband med att jag gått keramikkursen har jag läst ett par böcker om just keramik och lera, däribland Carve your clay av Hilda Carr. Boken finns i svensk översättning och heter då Kreativ keramik, som kanske inte säger så mycket om det faktiska innehållet.
I Carve your clay, som jag har valt att läsa genom Storytel, har jag nämligen tagit del av massor av tips på hur man kan karva mönster i leran. Mönstrad lera är alltså huvudtemat i det här fallet. Personligen kan jag tycka att helt slät keramik är lite väl platt, så mönstrad struktur är något jag uppskattar.
På bilden ser du omslaget till Hilda Carrs konst- och pysselbok Carve your clay. Boken gavs ut av Quarry Books 2020.
Genom att låta leran torka – bli nästan lädertorr-ish – kan man enkelt bearbeta strukturen i den. Då använder man verktyg som miretter, vilka passar bra till karvning och skulptering. Under kursen provade jag själv att karva mönster i leran och det skapade faktiskt karaktär.
Jag är pigg på att karva mönster i DAS-lera – lufttorkande lera – och inspireras av friheten karvning för med sig, så det här är ett pyssel för framtiden. Som Carve your clay ger många fina exempel på går det att göra små, små charmiga spår i leran, men också att skära bort stora delar för att skapa en spännande form.
I Carve your clay visar kreatören även hur man skapar kärlen. Med andra ord innehåller boken instruktioner för hur exempelvis krukor drejas eller byggs för hand. Hon visar också hur man kan marmorera lera – wow!
Jag finner denna pysselbok pedagogisk och lärorik, liksom visuellt tilltalande med alla sina entusiasmerande bilder. Om du ska börja eller håller på med lera har du bra inspiration i boken.
Hur ska jag gå vidare med inspirationen? För min del kommer det, som nämnts, bli karvning i den lufttorkande DAS-leran. Sådan lera har vi mycket av hemma, då jag köpt på mig massor inför kommande pysselstunder. Hur det ska gå vet jag däremot inte. Jag har aldrig karvat i lufttorkande lera förut. Någonstans måste man ju börja!
En mönsterkavel är ett användbart redskap. Det märkte jag bland annat på keramikkursen, där kavling var en av teknikerna jag provade och där man kunde skapa snygga mönster genom att kavla in något med struktur i leran.
Här kom mönsterkavlar väl till pass, för flera av kursdeltagarna gjorde jättefina och inspirerande saker med hjälp av de mönstrade kavlarna. Det, och det faktum att jag har velat kavla in mönster i DAS-lera, gjorde mig nyfiken på vilka mönstrade kavlar som finns att köpa – inte så många visade det sig.
Mönsterkavel i trä – 5 exempel på mönstrade kavlar
I detta blogginlägg med kaveltips har jag dock grävt fram en handfull exempel:
Ränder är något jag tycker är väldigt charmigt, och jag inreder därför gärna i randigt. Personligen kan jag föredra den här typen av enklare mönster framför en massa pynt. Men det är jag, och jag har mina undantag (som du kommer se)!
Det är något magiskt med snöflingor, bland annat i form av snöflingemönster. Den här kaveln i trä har ett sådant mönster och tack vare den ser jag alla vackra julgranshängen och -utsmyckningar man kan göra i keramik framför mig…
Jag är snudd på överdrivet förtjust i ornament med blommor och blad, och denna träkavel med blommönster har mycket av den sorts mönster jag gillar. En liknande kavel användes på keramikkursen och resultaten blev jättefina brickor, skålar och tavlor.
För att vara ärlig är hjärtmönster ingen favorit, men jag förstår varför man gillar hjärtan. Det är en söt och klassisk form som passar till mycket. Jag har hittat en hjärtmönstrad kavel som kan användas till lera och som jag trots allt tycker har ett gulligt utseende.
Denna mönsterkavel med en massa olika mönster tänker jag passar bra när man vill göra läckra brickor, tavlor eller smyckesdelar. Använd hela mönstret eller skär ut delar av det! Japp, kavlar du använder till bak- och kakdeg fungerar till lera.
Börja med att kavla leran med en helt vanlig kavel
Innan du använder en mönsterkavel måste du kavla ut leran vanligt först. Lägg en lerklump på en bit tyg och kavla med hjälp av en helt vanlig kavel, förslagsvis med en träkavel eller så kallad brödkavel.
När leran är så här fint kavlad kan du alltså kavla in ett mönster i den – och givetvis skära dina delar ur den. Här har jag fotat Christoffer när han håller på att skära delarna till sin mjölkkanna.
När du kavlat leran till en önskad storlek och tjocklek kan du dra över den med den mönstrade kaveln. På så sätt får du ett vackert reliefmönster i leran, som du sedan skär till och/eller lägger i en valfri form.
5 andra tips på redskap du kan använda än mönsterkavel
Det finns många olika sätt att kavla mönster i lera förutom att använda en mönsterkavel – här tipsar jag om ytterligare vägar:
Blommor och blad som du trycker in i den kavlade leran.
En spetsduk som du lägger över leran och kavlar in i den.
Olika sorters tyger med olika strukturer som du kavlar in.
Olika saker med struktur och/eller ytor du kan trycka med som kedjor, spikar, snören och så vidare.
Det här var olika tips på hur du kan kavla mönster i lera, antingen med en mönsterkavel eller med något annat. En sak har jag insett under keramikkursen: Det finns inga gränser för hur mycket fint man skapa med lera. Gäller bara att ha idéerna och redskapen för det.
Tidig morgon, och efter bara några timmars sömn på grund av nattjobb är det snart åter dags att bege mig till keramikkursen i Kungsbacka. Pendling under veckan? Njaej… Jag hade glömt hur krävande buss- och tågpendling kan vara. Men det ska ändå bli kul att komma till kursen, denna sista dag på ett tag.
Christoffers keramikvas börjar ta form. I dag ska han skära ett snitt rakt igenom vaskroppen så att den får ett lock. Vasen är ihålig, tummad och skulpterad.
Jag har också ett tummat keramikäpple i görningen, du vet av den där ihåliga bollen jag nämnde i ett annat blogginläggom kursen? Det känns jättekul att ha några nästan färdiga föremål, för i augusti ska jag få prova glasering. Glaseringen ser jag fram emot.
Det här är min början på ett keramikfat. När leran fått torka över natten kan jag forma till det, liksom karva mönster i det. Jag har arbetat i en orimligt svårarbetad fylelera. Den har helt enkelt varit för mycket för mina värkhänder. Det är skillnad på lera och lera!
Någonstans trodde både jag och Christoffer att den här veckan skulle ge oss mycket tid med keramiken. Dagarna går dock väldigt snabbt, och med tanke på att keramik är ett så rikt hantverk finns det hur mycket som helst att utforska.
I dag blir det fullt fokus på att bara få klart. Jag ska bland annat börja karva mönster i leran, som har fått torka en aning över natten och som därför förhoppningsvis kommer vara mer lättformlig i dag.
Ännu en ny dag på keramikkursen och den blev inte som jag tänkt mig, vad jag nu hade tänkt. Jag gjorde nya försök med ringlingstekniken och provade även drejning. Det blev lite som när jag provat klättring eller vindsurfing, värken satte stopp för äventyret.
Sådant här kan man ju aldrig veta innan man provat, men nu vet jag alltså att vissa typer av keramik helt enkelt inte passar mina värkhänder. Lera är ganska svårjobbat, faktiskt. I morgon blir det nya tag, då i form av kavling. Christoffer har hjälpt mig laserskära en plywoodmall till en blomformad skål jag ska göra, det är så snällt av honom.
En vecka som denna, när vi buss- och tågpendlar fram och tillbaka till kursen, blir dessutom en påminnelse om varför hemarbete är det absolut bästa för mig. Heldagar bortom hemmet är jätte-jättekrävande, tyvärr.
Två dagar in i veckan och jag känner mig knockad. Missförstå mig inte, det är tufft men jag är ändå glad för att jag går keramikkursen och därmed pushar mig själv. Hellre att ge saker en ärlig chans än att längta och undra hela livet.
När jag kommer hem på eftermiddagarna måste jag sätta mig ner och jobba. Har en hel drös av texter som inte kan vänta. Sent i går kväll begav jag mig trots allt detta ut i solnedgången. De mäktiga molnen och den nästan fulla månen drev ut mig. Jag älskar mina kvällspromenader, som alltid är lika välgörande.
Och när jag tänker på det är det positivt att jag klarar av så mycket trots värken. Jag har ju mitt fotograferande, som exempel. Konstkursen jag gick på senvåren och inpå försommaren klarade jag ju också alldeles utmärkt, oavsett hur det stod till med värken under kurstillfällena. Det finns massor av roliga saker att göra även för mig. #notetoself
Så har jag och Christoffer äntligen börjat på keramikkursen i Kungsbacka! Vi har väntat på starten sedan i juni, laddat som bara den. Och nu är alltså kursveckan här. Vi har bokat en allmän kurs i keramik via studieförbundet Folkuniversitet, vilket innebär att vi ska få prova på olika tekniker.
Christoffer håller på att släta till sin ringlade skål med mjuka fingerdrag.
Redan under denna första dag har vi gjort kavling, ringling och tumning, som är tre olika keramiktekniker. Dessutom har vi tittat närmare på olika sorters leror och glaseringar, liksom på mängder av verktyg. Det mesta av tiden gick dock åt till att just kavla, ringla och tumma leran enligt olika instruktioner.
Ärligt talat var det inte helt lätt alla gånger. Men vi går ju en kurs för nybörjare och lär oss allteftersom.
De 3 teknikerna jag hittills provat på keramikkursen
I ett inspirationsrus, för nu sprudlar jag av alla nya intryck, kommer jag berätta mer om de olika teknikerna vi provat. Läs om kavling, ringling och tumning!
1. Kavling av lera
Kavling är vad det låter som, man kavlar helt enkelt leran. Eftersom lera är organiskt och nästan har som ett minne kommer den ihåg när man kavlar mycket åt ett håll. Av det här skälet är det bra att kavla åt olika håll, bland annat genom att vrida på leran. Om man lägger leran på en kökshandduk eller tygbit blir den enkel att flytta.
Det är också bra att kavla leran jämnt. När man har ett jämt lerlager kan man kavla in mönster i det, däribland genom att använda mönsterkavlar eller spetsdukar, eller något annat som ger en fin struktur. Kavling ger snabbt mycket lera att arbeta med, lägg leran i en form eller skär delar ur den.
Det går också att forma skålar och muggar genom kavling. Då skär man först till själva plattan, förslagsvis en rund platta. Sedan gör man själva väggen, förslagsvis en jämnt utskuren remsa som motsvarar plattans omkrets. Ett annat sätt att exempelvis göra en skål är att lägga den kavlade leran över en annan skål, så att den får formen av den.
Ganska enkelt! Och definitivt ett snabbt sätt att skapa fin keramik av olika slag.
2. Ringling av lera
Ringling är en desto svårare teknik, tycker jag. Men det beror så klart på vad man gör med den. Vi fick prova på att ringla en skål. Som jag föreställt mig ringling är det just keramikföremål i ringlor, där man tydligt ser ringlorna som går runt, runt, från bottnen till toppen. Men här skulle vi mer släta till leran.
Ringeltekniken går ut på att man rullar leran till strängar. Dessa lersträngar ringlar man sedan. Vi ringlade leran runt och runt i samma lager för att göra bottnen till skålen. När detta var gjort slätade vi så till strängarna, och till slut kunde man inte se att det var ringlat. Förvånande. Efter detta byggde vi på med ringlor i lager på lager, det vill säga på höjden och allra längst ut på plattan.
Samma skål som i bilden ovanför men på den här bilden syns ringlorna.
Som du kan se på bilden här ovanför gick det hur bra som helst för Christoffer. Jag kämpade med tekniken och gjorde om skålen fem gånger. Ringling ska jag öva mer på i veckan! Som läget är nu har jag bara en bottenplatta, och inte ens det eftersom jag låtit den stå fritt ute och därmed torka.
Men ringlor, tänk alltså rullar av lera som du lägger bredvid eller på varandra och som du bearbetar på olika sätt.
3. Tumning av lera
Även tumning var ganska svårt. Faktiskt kämpigt för värkhänderna, både på grund av värken och motoriken. I den här keramiktekniken använder man tummarna och händerna. Leran snurras med hjälp av ena handen och tummas med hjälp av främst tummen på den andra. Vi tummade som två lika stora skålar, men i miniformat.
Uppgiften gick ut på att göra två delar som vi sedan kunde sätta ihop till en ihålig boll. För att limma samman de två delarna använde vi något som heter slickers, och detta är gjort på lera. Det yttersta lerlagret torkade och sprack och då lagade jag sprickorna med hjälp av slickers. Användbar blandning!
Den här bollen är tummad och ihålig.
På bilden ser du min ihåliga keramikboll. I morgon ska vi utveckla bollarna till jag-vet-inte-vad. Det blir en överraskning. Jag vet inte om vi ska dreja eller fortsätta tumma bollarna. Från tiden som arkeologistudent har jag fått lära mig att tumning är en av de äldsta keramikteknikerna. Man kan skapa oväntat mycket tjusig keramik med bara händerna!
Både jag och Christoffer ser fram emot att lära oss drejning, och likaså detta ska vi prova under morgondagen. Vad mycket kul vi har framför oss! Jag är glad för alla våra skaparäventyr.
