Jag skulle inte kalla mig för hoarder… men visst har jag drag av det. Jag gör mig sällan av med mina prylar, och detta har resulterat i att jag har stora samlingar av böcker, filmer, spel och en massa annat kulturellt. En del av samlingarna är ganska udda. Som exempel har jag sparat alla mina Harlequin Historisk från tonåren. Till dessa böcker har jag av kanske något märkliga skäl så starka band att jag inte har kunnat avyttra en enda bok. Fram tills nu.

Att rensa bland och sälja mina Harlequin har varit ett projekt under många år och i helgen blev det en jädra fart på mig. Totalt rensade jag ut tre flyttlådor Harlequin Historisk, som jag sålt, och trots att det gjorde lite ont i hjärtat kändes det ändå så skönt att jag fortsatte med DVD-samlingen.

Bland böckerna valde jag att behålla min första Harlequin Historisk någonsin liksom den roligaste av böckerna, som jag säkert redan läst tio gånger, men vad gör det!? Av filmerna sparade jag ganska många. Har en samling av klassisk film som jag ogärna gör mig av med i första taget.

Samtidigt hade jag också en hel del DVD-filmer som jag var ärlig mot mig själv med: Jag kommer aldrig göra mig omaket att koppla in en DVD- eller Blu-ray-spelare för att titta på dessa rullar. Jag landade faktiskt i samma sak med Harlequin-böckerna: Med så mycket bra som finns att läsa kommer jag nog inte läsa om alla 400 böckerna igen. Dessutom finns det väldigt stora mängder kiosklitteratur på exempelvis Nextory och Storytel.

Förr fann jag en glädje i att samla på saker. Det kändes liksom lite lyxigt, nördigt och unikt. Numera vill jag mest ha utrymme, och faktiskt känns kulturprylar inte så speciella längre. Böcker och filmer finns överallt i digital form, och jag har börjat föredra att läsa på läsplattan. Alla prylar har rentav tyngt mig, för jag och Christoffer bor trots allt i en trea med begränsad förvaring.

Äntligen! Att ha rensat bland böckerna och filmerna är en seger.