Se vad jag har i gömmorna! Ett ärvt smyckeskrin. Jag fick det av min mormor medan hon ännu levde och hon har i sin tur haft det sedan barnsben… Dessvärre har jag inte full koll på dess historia. Ska fråga mamma om saken! Hon vet säkert.
Vi har våra små klenoder i släkten, somliga av dem är gjorda av superpyssliga anmödrar och andra av hantverksskickliga anfäder. Min gammelmorfar Ragnar var guld- och silversmed, som exempel, och min gammelmorbror gick i hans fotspår på fritiden.
Smyckeskrinet och smyckena jag ärvt är kanske inte så värdefulla i pengar, men i min familj har de ett oerhört stort affektionsvärde. Vi är lite malliga över våra föregångares skills, och faktiskt har både jag och min kusin gått helgkurser i silversmide bara för att hylla familjetraditionen.
Kusinen min är för övrigt grymt bra på smyckestillverkning.
Ett gammalt smyckeskrin för gamla bijouterier
I mormors lilla smyckeskrin förvarar jag en stor handmålad brosch liksom handmålade knappar. Det är någon av mormors fastrar som målat blommor på bijouterierna – och jag älskar dem, så klart! En stor gammelrosa ros på en elfenbensvit bakgrund, hur kan jag inte älska det?
Jag älskar bijouterier och krimskrams, små och omsorgsfullt skapade föremål med ett affektionsvärde snarare än pengavärde. Nu ser jag ju inte på mina arvegods som krimskrams, men jag har samlat på mig en del bijouterier genom åren. Bland annat en del vintagesmycken som har en annan känsla än dagens smycken.
Har alltid samlat på mig vackra askar och skrin
Jag vet inte riktigt var den kommer från, fascinationen jag har för små saker. För det är lite samma sak med askar och skrin som med bijouterier, jag har alltid dragits till och samlat på mig sådana. Och jag kan inte rationalisera det hela med att jag ju måste ha något att lägga smyckena i. Det är inte det som lockar.
Som barn hade jag en sådan där klassisk snäckskalsask. Den var hjärtformad och hade röd sammet inuti, som jag minns det. Jag hade också ett smyckeskrin med en ballerina, en sockersöt speldosa och smyckesask i ett. När musiken spelade snurrade ballerinan runt, runt. Hon hade tyllkjol och allt. Fantastiskt! Det finns liknande smyckeskrin även i dag.
Genom åren har jag likaså haft rustika skrin i trä och delikata askar med pärlbroderi. Mitt absoluta favoritskrin är dock mormors gamla, ingen ask och inget skrin går upp mot det.
