I går var det åter dags att gå på konstkurs. Att kursen från i våras skulle börja igen kom som den gladaste överraskningen. Den första träffen var alltså i går kväll och jag hade så kul. Jag fick till och med prova nya saker, som en avslappnad teknik för att rita av saker. Avslappnad och avslappnad, hela kroppen engagerades i ritandet och efter att precis ha lyft hantlarna för första gången på säkert ett halvår var jag ganska trött i lemmarna. Prestationsfri ritövning är kanske en bättre beskrivning av vad vi gjorde.
Så här ”avslappnat” kan man rita av saker
Jag måste berömma min bildlärare, hon har så många bra idéer! Och hon vet hur hon ska få oss elever att släppa garden inför skapandet. Ritövningen vi började kursen med var en perfekt inledning, för den gav inget utrymme till att våndas över varje detalj. Så hur gick övningen till? Jo, vi hade var sitt stort vitt papper framför oss på golvet. Vi hade också var sitt glas med flytande tusch och var sin lång blompinne. Vi stod i en halvcirkel runt en clownfigur och blomvaser, och dessa saker skulle vi rita av på bokstavligen en armlängds avstånd.
Det var omöjligt att kontrollera rörelserna fullt ut, och det är det som är tjusningen med ritövningen. Om jag hade fått i uppgift att rita av sakerna på ett mer vanligt sätt hade jag definitivt låst mig. Avbildningar ger mig prestationsångest. Aldrig tidigare har jag ritat abstrakta blommor så ledigt som i går, konstigt nog. Och aldrig att jag varit så nöjd med en teckning som jag var i går. Efteråt fick vi chans att fylla i våra tuschbilder med färg. Akvareller och pennor ställdes fram, och jag säger då det, tusch och akvarell blir jättesnyggt tillsammans!
De uppvärmda poolerna är en del Varbergs hjärta. Jag har turen att bo i denna spastad och att dagligen kunna bada varmt, om jag vill. Och det är fina bad! Somliga av dem har historiska anor och det ger dem karaktär.
Här ser du Varbergs kusthotell i ett magiskt vackert kvällsljus. Otroligt vilken plats! Det händer att jag badar i hotellets varmvattenbassäng.
Över lag är det ju ganska fantastiskt att kunna gå på spa vid havet. Jag förstår varför så många vallfärdas till exempelvis Kusthotellet, som har en stor inomhuspool med bassängträning i och som dessutom ligger alldeles intill stranden.
Du ser ju själv på bilderna, det är en otrolig plats.
Världens första pool kan ha varit en naturlig källa
Rekreation vid pooler är uråldrigt. Inspirerad av den här veckans bloggsamarbeten med POOLGIGANTEN läser jag en bok om badandets historia och i den lyfts en 8 000-årig ”swimmingpool” fram som just den första möjliga poolen. Det var egentligen naturliga källor på i dag, och ironiskt nog, världens torraste plats.
Wadi sura i Egypten, detta är platsen. Anledningen till att man spårar poolernas historia dit är för att där finns grottmålningar som man har tolkat som att de föreställer simmare. Så härliga badplatser var nog inte källorna, för det kryllade av vildliv vid dem. Tänk dig elefanter, flodhästar och krokodiler…
Det gällde att passa sig!
Även de gamla romarna ville ha swimmingpool
Något längre fram i historien – men fortfarande flera tusen år tillbaka i tiden – gjordes rent arkitektoniska poolbyggen. De gamla civilisationerna behärskade poolkonsten, och det hände att naturliga källor utnyttjades vid poolbyggena. Romarna fulländade konsten att bygga pool, och hade till och med uppfinningar för att värma upp vattnet i badhusen. Att bada – och definitivt att kunna simma – var en dygd i antikens värld.
5 inspirerande exempel på historiska poolbyggen
De historiska baden kunde vara rena rama skrytbyggena. Inte bara det att det att en poolanläggning krävde sin bygg- och ingenjörskonst, i de exempel på historiska bad som jag ska lyfta fram var poolerna konstverk. Ja, och här har du de fem exemplen att inspireras av inför ditt eget poolbygge:
1. Hadrianus villa i Tivoli
Hadrianus var en romersk kejsare som bland annat byggde en praktfull villa mellan åren 118 och 138. Lämningarna från den här romerska villan finns i den italienska staden Tivoli och är numera klassade som ett världsarv. Hadrianus villa är ett praktexempel på en storstilad pool- och trädgårdsanläggning. Kolla upp Canopus-dammen så ska du få se på ett poolbygge utan dess like! Poolen omgärdas av statyer, de så kallade karyatiderna.
2. Romerska baden i Bath
Bath kan vara en av de vackraste platserna jag någonsin besökt och jag ska tillbaka dit. Punkt. Den engelska spastaden har verkligen långa rötter vad gäller badkultur, för här byggdes romerska bad upp kring varma källor redan runt år 0. Man kan besöka badanläggningen i dag, och givetvis finns det en del nyare pooler att bada i. Om du gillar Jane Austen vet du kanske att just Bath var en känd spaort på 1800-talet och att de rika åkte hit för att bada kurbad och dricka brunn.
3. Cagaloglu Hamam i Istanbul
Hamam är en form av turkisk badkultur som inkluderar såväl bastu- som bassängbad. Det finns en hel del spaställen i Sverige som försöker efterlikna turkisk hamam, men om du någon gång besöker Istanbul kan du i stället ta en titt på de historiska anläggningarna som än i dag är i bruk. Cagaloglu Hamam är ett exempel på en sådan anläggning som går tillbaka till det ottomanska rikets tid. Den är luxuöst inredd från golv till tak.
4. Széchenyi termalbad i Budapest
Nu är det länge sedan jag besökte Széchenyi termalbad i Ungerns huvudstad Budapest, men som jag minns det är det en vacker badanläggning med pooler som omsluts av ståtlig arkitektur. Badet invigdes 1913 och är uppbyggt kring de varma källorna i staden.
5. Kleopatras bad i Pamukkale
Tillbaka till Turkiet – men nu till staden Pamukkale! Där finns varma källor som man har badat i sedan antiken. På platsen finns till och med en pool som heter Kleopatras bad. Det här var från början en varm källa. Med tiden byggde man upp en badplats kring källan och tack vare det kan man simma runt bland antika pelare och stenar. Denna naturliga swimmingpool är alltså öppen för badgäster. Förutom det häftiga i att den ingår i ett arkeologiskt världsarv har den grönskande naturomgivningar, vilket jag tycker är inspirerande. Att legenden säger att Marcus Antonius ska ha låtit bygga poolen till Kleopatra gör inte anläggningen mindre fascinerande.
Hur kan man inspireras av historiens pooler?
Jag tycker att de historiska baden, må det vara pooler inomhus eller utomhus, oftast är designade med omsorg. Det är liksom inte bara själva källan och dess vatten som varit viktigt, utan även omgivningen.
Själv föredrar jag utomhuspoolerna som har införlivats i trädgårdsanläggningar, och om jag själv skulle bygga en pool skulle jag gärna anlägga den i en grönskande lund. Kanske med en och annan trädgårdsskulptur intill.
Vid den här stranden ligger Varbergs kusthotell. Ser du det lilla huset med tända ljus? Det är ett kallbadhus med intilliggande badbrygga.Ja, alltså, miljön spelar verkligen roll!
Nu har jag dock ingen trädgård, så ett poolbygge känns för närvarande inte så troligt. Men jag har ju de tjusiga badanläggningarna i Varberg, och i dessa finns det också historia och omsorg.
Se på dem! På de vackra färgerna. Höstnaturen sprakar. Och fina dagar har det varit. Så fina att jag borde tillbringat ännu mer tid utomhus. Ljuset har bjudit in till många fotostunder. Ändå har jag suttit som fastklistrad på skrivbordsstolen, skrivit och skrivit. Jag har fastnat i ett jobbuppsving, för nu åker frilanslivet berg-och-dalbana. Antingen för lite eller för mycket, inget däremellan. Och har man mycket att göra är det bara att tacka och ta emot.
När man hetsjobbar ser man inte alltid vilotillfällena som uppstår. Man jobbar och jobbar, och glömmer sig. Men små pauser kan man faktiskt njuta av. Att gå ett varv runt kvarteret och beundra färgprakten är inte så tidskrävande. Däremot ger det välbehövlig energipåfyllnad så att man orkar sträva uppåt mot toppen. Jag måste bättra mig för min egen skull, och alltså åter ge mig ut på mina fotovandringar i hemmasnåren.
10 procent rabatt när du ska köpa dinosauriefigurer? Skrolla längst ner för att komma direkt till en rabattkod hos Leksakscity. Här har jag också samlat inspiration för en så lärorik dinosaurielek som möjligt. Jag råkar nämligen gilla både dinosaurier och miniatyrer…
Paleontologi och evolution fascinerar oavsett ålder
På ”dagis” brukade jag leka med realistiska dinosauriefigurer, och sedan kom ju Jurassic Park. Dinosaurier lockade så mycket att jag länge funderade på att studera paleontologi och evolution, men det blev arkeologi med fokus på antikens samhällen till slut. Det är också spännande!
Många år senare, och jag har inte riktigt vuxit upp från dinosauriefascinationen. Faktum är att Jurassic Park är en av mina favoritberättelser och att jag är stolt ägare till en riktigt tjusig Barnes and Noble-samlingsvolym med Michael Chrichtons böcker Jurassic Park och Lost World. Filmerna brukar jag också se om.
Spännande dinosaurielek när fakta och fiktion möts
Nu växer yngre generationer upp med Jurassic World, och ja, det är ganska mäktiga berättelser, det också. Dinosauriernas popularitet går aldrig ur tiden. Jag tror till och med att det är en fördel att de fanns för så många miljoner år sedan, för det gör att fakta och fiktion, verklighet och fantasifullhet, måste mötas genom tid och rum.
Det är just detta som gör dinosaurielek så himla spännande, tänker jag. Vad händer när barnet fantiserar ihop sina egna berättelser utifrån ett gäng dinosauriefigurer? Det kan bli ett hisnande äventyr. För mig personligen blev det en och annan monsterlek med dinosaurierna på dagis. Samtidigt kollades dinosauriefakta upp i böcker.
Bokserie om hur dinosauriefigurer får liv på kvällen
Jag tycker att Lisa Bjärbos bilderboksserie Dinolandet målar upp fina bilder av hur fascinerande dinosauriefigurer kan vara. Lille Ivar har en låda med plastdinosaurier på sitt rum. Lådan är inredd som en dinosaurievärld och varje kväll när han ska sova vaknar den här världen till liv. Ivar krymper till en myras storlek och kan så hoppa in i världen och leka med sina dinosaurievänner.
Ivar träffar en Tyrannosaurus är den första delen i bilderboksserien Dinolandet. Fakta vävs samman med berättelser, men längst bak i boken finns likaså tyrannosaurusfakta i mina vänner-format. När du och barnen läser boken kan ni ha en T-rex-figur bredvid er, liksom för att förstärka berättelsen.
Vad jag upplever som härligt med Dinolandet – jajamensan, jag ska skriva ett eget blogginlägg om bilderböckerna (!) – är att Bjärbo verkligen fångar det speciella mötet mellan fakta och fiktion. Det är inte att undra på att Ivar är rädd för Tyrannosaurusen, så vassa tänder som den köttätande dinosaurien har. Det dröjer dock inte länge innan de två leker cirkus ihop. Den stora skräcködlan visar sig vara lika lekfull som en hund.
Inbjudande miniatyrvärldar för figurlek med dinosaurier
Inspirerad av Dinolandet, liksom av en massa grejer jag sett på Facebook och Pinterest, vill jag lyfta fram ett tips inför dinosaurieleken. Varför inte göra en egen miniatyrvärld för dinosauriefigurerna? Som barn älskade jag att göra tittskåp i skokartonger, och jag tänker att man kan inreda ett hem åt figurerna i just en skolåda.
Man kan köpa färdigbyggda miniatyrvärldar. Här ser du ett exempel på en dinosaurievärld från Schleich, med forskningsbas, vulkan och allt!
Bygg en vulkan i papier-maché och måla kulisser i akrylfärger, eller liknande målarfärger. Limma riktigt grus på bottendelen, alltså på marken. Det ska vara mycket grönska i en dinosaurievärld, tycker jag. För att få till den lummiga känslan kan konstväxter användas. Konstväxter tål lek och stänk, och passar därför bra till miniatyrvärlden. Ett sådant här pysselprojekt kan hålla den unga kreatören sysselsatt ett bra tag. Läs Dinolandet eller andra dinosaurieböcker tillsammans och väv samman läsning och skapande till ett tema.
Konstväxter är ypperliga byggmaterial till miniatyrvärldar.
Med åren har jag blivit svag för små utomhusvärldar. Det är något visst när naturelementen införlivas i leken, som blir mer levande så. Så ett annat tips är att bygga en dinosaurievärld i en del av sandlådan eller blomrabatten, och att ha med en liten skog och damm. För detta kan bland annat prydnadsgräs användas, alternativt andra gröna växter.
Andra inspirerande sätt att använda dinosauriefigurer
Många av dinosauriefigurerna som kan köpas i leksaksbutikerna är oftast realistiskt gjorda. Somliga är också skalenliga. Det gör att figurerna kan användas för att visa hur dinosaurierna såg ut, kanske i undervisningssyfte. Fakta blir mer konkreta när man bokstavligen kan ta på dem.
Figurerna kan även ritas av. När jag ”forskade” på mellanstadiet brukade jag fylla skrivböckerna med massor av avbildningar. Det fick mig att känna mig som en upptäcktsresande. Jag har också sett exempel på hur man kan måla med dinosauriefigurer. Doppa då figurernas fötter i färg och tryck fötterna på ett papper. Dinosauriespår!
Det här var ett litet axplock av idéerna för hur dinosauriefigurerna kan användas. Du har säkert egna kreativa tips för en lärorik dinosaurielek.
Leksakscity rabattkod för figurer till lärorik dinosaurielek
Leksaksfigurerna jag visat upp i det här blogginlägget är hämtade från Leksakscitys utbud av dinosauriefigurer. Själv är jag svag för Schleichs realistiska figurer, det är sådana miniatyrer jag själv kan tänka mig att samla på bara för att.
Skriv in rabattkoden lekc41-c när du checkar ut ditt köp på Leksakscity. Den ger dig 10 procent rabatt på ditt köp hos Leksakscity.se till och med 2022-12-31. Observera att rabattkoden inte kan kombineras med andra kampanjer och erbjudanden.
Överraska barnen med en miniatyr – eller unna dig själv något kul till samlingen! (Man blir väl aldrig för gammal för att samla på fina dinosaurieprylar…?)
Jag är fortfarande helt slut efter helgen, barnvakt och flytthjälp som jag och Christoffer varit. Det blev inte mycket vila, inte. Men så härligt det känns att ha varit till nytta för någon annan. Så känner vi båda, för vi har båda sagt det vid upprepade tillfällen. Och sedan är det skönt att ha skärmfria dagar, njuta av hösten mellan turerna.
Allra bäst var att få träffa syskonbarnen igen. Det händer för sällan nu för tiden. Mitt äldsta syskonbarn skulle ha disco för klassen, och då ryckte jag och Christoffer in för att passa det yngsta syskonbarnet. Hon heter Lova, är fyra år och har så många roliga saker för sig.
Exempelvis börjar Lova var och varannan mening med ”Jag avskyr…”. Första gången hon använde ordet avskyr kom det lite som en chock, för visst känns det konstigt att en fyraåring säger avskyr i stället för hatar?
Jag fattar, det är väl inte det bästa ordvalet och kanske inget man bör uppmuntra en fyraåring att säga, avskyr som hatar. Hon ser dock så söt ut när hon säger det att jag bara måste skratta. Låt mig konkretisera med hjälp av en situation.
Så klart att vi gick till den stora lekplatsen. På den finns en skyhög klätterställning, och sin ringa ålder till trots är Lova inte alls rädd för att klättra högt, högt. En bra bit på väg till toppen ilade det till av nervositet i mig och Christoffer:
”Nu är du högt upp, Lova.”
”A-a-a”, följt av en konstpaus. ”Om jag klättrar högre kan jag ramla ner och då dör jag. Jag avskyr att dö.”
Där och då lät det så komiskt. Något som kanske sved desto mer i detta fasterhjärta var alla de gånger hon kallade mig moster – tji mig (!) – och den gång hon lyfte upp mitt byxben, fick syn på den mörka stubben och skrek till i ren skräck:
Madeline Millers roman Sången om Akilles är en tolkning av Homeros epos Iliaden. Det klassiska verket bekantade jag mig med när jag var 18 år och något senare när jag läste Antikens kultur och samhällsliv på universitetet. En av anledningarna till att jag uppskattar de grekiska hjältesagorna är för att de lämnar utrymme för fantasin. Karaktärerna, miljöerna samt intrigerna finns där som en stomme och sedan kan man bygga vidare åt alla tänkbara håll. Och det är just utbyggnad som Miller ägnar sig åt i Sången om Akilles.
Vad handlar Sången om Akilles om?
Sången om Akilles är skriven utifrån Patroklos perspektiv. I de gamla grekiska berättelserna, däribland i Iliaden, är Patroklos hjälten Akilles bäste vän. Han är troligen också hjältens älskare. Som du kanske vet var gränsen mellan vänner och älskare inte så skarp i antikens värld. Kärlek mellan män ansågs vara en viktig del av ynglingens personliga utveckling. Det var sällan en jämlik kärlek, utan rörde sig oftast om en vuxen man som tog sig an en med dagens mått mätt pojke. Miller har dock i mångt och mycket skrivit en vacker kärleksberättelse.
På bilden ser du omslaget till Madeline Millers Sången om Akilles. Boken gavs ut på nytt av Wahlström & Wistrand 2022.Jag älskar detta bokomslag!
Kungasonen Patroklos kan inte göra något rätt i faderns ögon. Så när han i självförsvar dödar en annan pojke ser fadern chansen att göra sig kvitt honom. Han landsförvisas till myrmidonernas kung Peleus. Och det är där han finns, den unge, vackre och helt perfekte Akilles. Även Akilles är kungason, Peleus arvtagare som han är. Han är också halvgud, ständigt och ilsket vaktad av den gudomliga modern Thetis.
Patroklos kan inte annat än att älska Akilles. Han älskas tillbaka, och tidigt blir de alltså oskiljaktiga. Men Akilles mor är inte alls nöjd med pojkarnas band. Hur kan en simpel människa vara värdig hennes upphöjde son? Moderns försök att skilja dem åt misslyckas, men när kriget mot Troja kallar dem båda till fjärran stränder sätts kärleken på prov. Där blir det nämligen allt tydligare för Patroklos att Akilles är lika vansinnigt stolt och självisk som vilken kung eller gud som helst. Kanske är det dyrkan och inte kärlek Akilles vill ha? Sprickan växer och det är då det tragiska ödet drabbar med full kraft.
Vad tycker jag om Madeline Millers bok?
Madeline Miller berättar om karaktärerna som finns i den grekiska mytologins utkanter, om de som tvingas leva i skuggan av hjältarna. I både Sången om Akilles ochKirke nyanserar hon de självupptagna heroerna och skriver fram en mänsklighet som de ursprungliga berättelserna på sätt och vis saknar.
Relationen mellan Akilles och Patroklos väckte nyfikenhet redan under antiken, så det är ett tacksamt material att arbeta med. Genom att skriva i Patroklos jag-perspektiv kan Miller närma sig berättelsen i en ny vinkel och dessutom komma en av tidernas största hjältar ännu närmare än om boken varit skriven utifrån honom.
I Sången om Akilles avklär Patroklos kärleksfulla blick hjältens rustning. Och ja, det blir ett intimt porträtt med erotiska undertoner. Jag tycker att Miller har lyckats bra med att skapa närhet till karaktärerna, och även om jag upplever boken som finstämd finns det inget högtravande i författarens språk.
Sången om Akilles är en passande titel, för visst är boken som en kärlekssång! Den anspelar likaså på det faktum att Homeros Iliaden skrevs i 24 sånger, vilket kan jämföras med 24 kapitel.
Jag och Christoffer var på bröllop för ett tag sedan. Tillsammans med vår vän Frida skulle vi ge pengar i present. Totalt 1 000 kronor. Om något var det just pengar till en bröllopsresa som önskades i gåva.
Man vill ju kanske inte sträcka fram ett vanligt pengakuvert till brudparet, så här slog vi våra kreativa huvuden ihop. Det fick bli en bukett av pengarosor.
Jag har valt färgerna, typ, och Christoffer har rullat rosorna utifrån filminstruktioner på Youtube. Mest var instruktionerna inspiration, en del fixades på fri hand.
Förutom en massa 50-kronorssedlar användes koppartråd och ett ljusblått silkespapper till buketten. Varje ros gjordes av tre 50-kronorssedlar, och sedan stacks några extra sedlar ner i allt.
Sting på scen en kväll i juni. Jag är inte den som känner vördnad. Eller så är jag just det. Oavsett vilket hade jag ett stort ögonblick när den gamle artisten sjöng ”Fields of Gold” och ”Englishman in New York” i Trädgårdsföreningen. Det var som om storheten drog igenom hela kroppen och gjorde mig alldeles skakig. Jag fick nypa mig i armen flera gånger, för inte kunde det här vara på riktigt? En av vår tids barder stod framför mig, inramad av Trädgårdsföreningens stilla lövträd.
En lång väntan på att få se Sting i Trädgårdsföreningen
Plötsligt hände allt på samma gång. Efter en lång coronaväntan på att få gå på konsert och musikal skulle allt bli av. Och däribland Sting i Trädgårdsföreningen. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, säger man ju, och i det här fallet kunde det inte vara sannare. Sting är en av favoritmusikerna i Jönsson-Larsson-hemmet. Både jag och Christoffer uppskattar välskrivna låtar, och Sting är en fantastisk författare.
Stings musikal The Last Ship går på repeat här hemma
Sting skriver inte bara fantastiskt, han är en lysande berättare. Man kan skriva bra men tomt. Men en Sting-låt är för det mesta full av innehåll. Jag uppskattar hur han tar sig tid att berätta en historia, dela med sig av tankar. Det gör varje låt unik. En del musik har man ju hört förut och den går igen, så känner jag inte med Stings låtar. Jag tror att han är oefterhärmlig i hur han väver samman text och musik.
Har du hört albumet The Last Ship? Det här är Stings delvis självbiografiska musikal som bara spelades ett litet tag i Storbritannien. Trots att The Last Ship utgörs av låtar hade det lika gärna kunnat vara en roman, för så berättande är musiken. Det här är Christoffers mest älskade album, tror jag, och i perioder går det därför på repeat här hemma. Dessvärre spelades ingen av låtarna under konserten i Trädgårdsföreningen.
Det var oväntat mäktigt att få höra ”Fields of Gold” live
Vilka låtar spelades, då? Allt från ”Message in the Bottle” till ”Russians”. Däremellan mina personliga favoriter ”Fields of Gold”, “Englishman in New York”, “Shape of My Heart” samt “Every Breath You Take”. Ja, det var en blandning mellan Sting och The Police.
När ”Fields of Gold” spelades drabbades jag av den där overklighetskänslan och jag slogs av mäktigheten i ögonblicket. Det svängde som sjutton om ”Englishman in New York” och jag tror visst jag fick swag bara av att höra den live. Men störst intryck gjorde nog ”Shape of My Heart”, som sjöngs som en duett tillsammans med en otroligt talangfull sångare från Jamaica.
På tal om Jamaica. Vilken underbar homage konserten var till Bob Marley och reggae! Till och med Bob Marleys ”No Woman No Cry” flätades samman med en av Stings egna låtar. Det var så coolt.
Jag vet inte varför jag inte berättat om upplevelsen tidigare. Sommaren 2022 var väl helt enkelt för händelserik. Jag längtar efter att få besöka Trädgårdsföreningen igen, det är en mycket bra plats för konserter. Kanske den konsertarena jag gillar mest, tack vare grönskan och friheten.
Jag besökte Trädgårdsföreningen i Göteborg två gånger i somras. Den första gången var jag där för att lyssna på Sting. Den andra gången var jag där för att njuta av den gröna oasen mitt på Avenyn. Jag tycker att trädgårdsparken är ganska så fantastisk, och jag längtar efter att få gå dit på konsert igen. Det är något alldeles visst med hur lövverken ramar in scenen… Fint! Surrealistiskt.
Platser med historia är något som jag uppskattar, det ger dem liksom ett romantiskt skimmer i mina ögon. Trädgårdsföreningen grundades 1842 och var som ett grönt hjärta för trädgårdsintresserade. Frö- och växthandel idkades, liksom man bedrev en framstående plantskola på platsen.
Men det var också en plats för förlustelser, precis som i dag. I parken spelades musik och såldes bakverk, och så kunde man ju titta på de vackra rosorna. Rosor är fortfarande ett viktigt inslag i parken. Det finns till och med ett så kallat rosarium, Rosariet, som invigdes på 1980-talet och som bjuder på rosenvandringar varje juli månad. Dessvärre missade jag detta i år igen, då jag kunde åka upp för en trädgårdsvandring först i augusti.
Däremot gjorde jag ett besök i Palmhuset. Du vet växthuset du ser på bilderna i det här blogginlägget? Det är Palmhuset i Trädgårdsföreningen. Visst är det tjusigt? Växthuset har olika avdelningar, var och en av dem med sina egna former av exotiska växter. Byggnaden har lockat besökare sedan den stod färdig 1878.
Så vad kan du göra i parken förutom att titta på rosor och besöka ett växthus? Du kan strosa omkring på de många stigarna, äta middag eller gå på kulturevenemang. Eller bara slå dig till ro på det gröna gräset och njuta av grönskan, kanske ha en picknick eller så. Som jag nämnt ligger Trädgårdsföreningen mitt på Avenyn i Göteborg, så du tar dig enkelt dit och inträdet är dessutom gratis.
Om du, som jag, gillar vackra trädgårdar rekommenderar jag även ett besök till Göteborgs botaniska trädgård. Göteborg är verkligen en av mina favoritstäder att vistas i. Staden har så många fina sevärdheter, och jag får aldrig nog av alla mysiga platser jag kan gå mellan under en dagsutflykt.
När var jag senast med om catering? Det var i augusti, när jag och Christoffer var på bröllop. Brudparet hade ordnat med vegansk catering för mig. Hur snällt är inte det? Christoffer åt av den ”vanliga” maten. I båda fallen var det lyckat.
Jag äter specialkost, så min mat är aldrig riktigt densamma som det övriga sällskapets. Under bröllopsmiddagen serverades jag en god grönkålssallad med inslag av kokos – helt nytt för mig. Olika former av grönkålssallader är faktiskt lite av en favorit, därför blir jag alltid lika glad när detta finns, må det vara med kokosflingor eller granatäpple i.
Den här veckan skriver jag bland annat om catering i Stockholm och det får mig att reflektera kring egna cateringupplevelser. Jag kan nog inte minnas att jag någonsin känt mig missnöjd med cateringmat och det säger väl ganska mycket om hur smidigt det är att beställa catering.
Att laga mat till ett helt sällskap är dessutom inte så lite krävande… Man får helt enkelt välja vad man ska lägga krutet på.
Bra catering och sällskap på bröllopsmiddag
Bröllopscatering var det enda brudparet hade beställt, resten hade de fixat med själva och jag blir fortfarande mållös när jag tänker tillbaka på de vackra dekorationerna och tårtorna. Ett år, så länge hade de bröllopspysslat. Otroligt! Men jag kan förstå varför man väljer att göra pyntet själv, särskilt när man är en maker ut i fingerspetsarna.
Jag blir lätt stressad av större fester och middagar, och därför har jag en mental tröskel inför att jag ska bege mig till ett firande. Bröllopsmiddagen visade sig bli supertrevlig. Dels på grund av cateringen, dels på grund av det underhållande sällskapet. Jag skrattade så mycket att kinderna krampade flera dagar efteråt.
Och visst är det lite typiskt mig att jag ojar mig inför att jag ska i väg och att det slutar med att jag har hur kul som helst.
Grillplanka och smörgåstårta brukar beställas
Catering i form av grillplanka och smörgåstårta är vanligt inför släktkalasen på såväl min som Christoffers sida. Smörgåstårta är inget för mig. Vegansk grillplanka kan jag däremot uppskatta. Då och då beställer vi även julbord och jultallrikar, som vi sedan äter på hemmakalas. Det här är ganska typisk catering i Varberg, vill jag nog påstå.
Med catering i Stockholm tror jag faktiskt att det är lite annat, sett till utbudet. Jag föreställer mig att det finns sådana som enbart ägnar sig åt vegansk catering, liksom sådana som specialiserar sig på olika typer av världskök. Etiopiskt, italienskt, japanskt och så vidare – jag ser alternativen framför mig.
Grillplanka och smörgåstårta i Stockholm, då? Det finns, så klart. Eller? *googlar lite snabbt*: Absolut.
Catering jag vill ha… om jag får drömma
Även om jag råkar äta vegankost föredrar jag enkel mat utan alltför många ingredienser i. Om jag får catering som till stor del består av frukt och grönt blir jag därför glad. Grönkålssallad är, som jag redan nämnt, en av mina favoriter. Men jag kan även gilla tematisk mat, såsom en grilltallrik med medelhavssmaker och där jag exempelvis får en pastasallad med soltorkad tomat och babyspenat.
Jag älskar att serveras grönkålssallad. Grönkål är en spännande ingrediens, tycker jag.
Mitt intryck av cateringen i Varberg är att en del kan tycka det är utmanande att välja och tillaga veganskt protein. De gånger jag själv tyckt maten smakat bäst är när proteinet utgjorts av färdiga, kalla tzay-spett – chili- och ingefärssmaken på dem passar till det mesta – alternativt grönsaksbiffar. Det hade varit spännande att serveras annorlunda tillagade kikärtor någon gång. Här vet jag inte ens vad jag tänker mig, bara att jag gillar kikärtor.
Rostade kikärtor med fylliga kryddor, kanske?
Man måste inte fixa hela festen själv
Nu finns det ju de som verkligen vill fixa så mycket som möjligt med festen själva, som vårt kompisbrudpar som jag skröt om inledningsvis. De hade även släktingar och vänner som kunde ställa upp i servisen och med underhållningen, så här lyckades de säkert spara en del pengar. Plus att de själva är så skickliga kreatörer att allt verkligen såg överväldigande stiligt ut.
Du skulle sett den vackra ombre-effekten på bröllopstårtan! Ja, eller de handskrivna placeringskorten eller hemmagjorda linneservetterna. Det var wow.
Men om man nu inte är så fixig av sig finns cateringfirmor som kan ordna med mycket, som jag förstått det. Cateringfirman.se är ett exempel på catering med ett helhetsgrepp, när så önskas. Lokal, bordsdekorationer och dj, det känns tryggt att man kan få hur mycket eller lite hjälp man själv vill. (Inte för att jag ska ställa till med bröllopsfest.)
Luktärt, hur vacker är inte blomman? Jag har haft turen att kunna beundra luktärterna ute på gården. Uppenbarligen har jag också fått glädjen att fota dem. Men jag skulle gärna vilja odla egna också, göra tjusiga blomsterarrangemang med dem. Och blommandalor. Ja, det hade jag gillat.
Jag fantiserar ofta om att odla snittblommorpå en kolonilott runt hörnet. Om jag hade haft ”min” kolonilott hade jag definitivt odlat luktärt på den.
Tills jag skaffat en kolonilott har jag min växande samling av blomfoton jag kan försvinna in i, och det är inte så dumt det heller. Här har jag fotat luktärterna i ett superstarkt solljus och med makroobjektivet nära inpå. Man kan få till riktigt coola ljuseffekter med makrot, bara man trixar runt lite.
Finns det några ord för de senaste veckornas intensitet? Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag har jobbat och stått i, och det har inte alltid varit enkelt men trots det har det gått bra. Förra helgen lyckades jag till och med bli klar med den första kursen i Googles diplomutbildning i digital marknadsföring på Coursera, så jag är mer än nöjd med min insats.
Även om jag jobbat i branschen ganska länge känner jag mig inte fullärd. En av anledningarna till att rastlösa jag väljer att stanna kvar i branschen är just för att man alltid kan lära sig nya saker. Sådant är ju mumma för en nyfiken själ som jag! Om jag hade känt mig klar lärdomsmässigt hade jag gått vidare bums. Men marknadsföring är verkligen ingen liten sak.
Som fält är marknadsföring lika föränderligt som människor. Med andra ord är det i ständig förändring. Det finns dessutom alltid tillvägagångssätt man kan finlira i takt med att förståelsen för beteenden ökar och nya tekniska verktyg tillgängliggörs. Beträffande kunskap ligger Google i framkant, och de är galet bra på att presentera kunskapen.
Kommer jag fortsätta? Jadå! Jag har sex kurser kvar av diplomutbildningen. Däremot behöver jag vila från mina 60 till 80 timmars arbetsveckor, så jag pausar studierna i några veckor eller så. Ingen annan än jag väljer studietakten, vilket är en bidragande faktor till att jag klarat den första kursen.
