Du vet hur du det är, ibland läser man en jättebra bok och så är det ändå något med den som gör att man inte riktigt orkar sig fram. Så känns det för mig med Kate Quinns Roskoden. Jag vill verkligen betona hur bra boken är, för den är toppen i allt från språket till handlingen. Lättsmält, starka kvinnliga karaktärer i en spännande kontext, ja, det är bra. Roskoden handlar om de kodknäckande kvinnorna på Bletchley Park i början på 1940-talet. Det är ett tema som jag tycker mycket om.
På bilden ser du omslaget till Kate Quinns Roskoden. Boken gavs ut av Harper Collins Nordic 2021.
Under andra världskriget krypterades mycket av informationen och det var bland annat upp till genierna på Bletchley Park att dechiffrera koderna, så att de egna styrkorna kunde undvika nederlag på slagfälten. Mab, Osla och Beth är så olika man kan bli, men hemlighetsmakeriet kring arbetet på Bletchley Park, för dem samman. Och så det faktum att de är yrkeskvinnor på en mansdominerad arbetsplats. Roskoden skildrar vardagen för de tre vännerna, olycklig kärlek och fasliga föräldrar. Spänningen skruvas upp när Beth spärras in på ett mentalsjukhus efter andra världskrigets slut och Mab och Osla måste rädda henne undan fångenskapen.
Du fattar ju, det här är något extraordinärt. Så fantastiskt att få ta del av kvinnors vardag under andra världskriget och att kvinnorna dessutom får vara hjältar! Likväl är det där inre men:et som tar emot. Jag kommer dock inte lägga ifrån mig boken, för jag närmar mig trots allt slutet på den över 600 sidor långa romanen. Trots min egen kluvenhet vill jag verkligen rekommendera Kate Quinns bok: Ge den en chans. Jag vet många andra som är helt lyriska över Roskoden och resten av författarens böcker.
Egentligen ska jag skriva en beställningstext. Jag har dock så mycket i huvudet att jag väljer att skriva av mig först. I veckan har jag påbörjat Googles diplomutbildning i digital marknadsföring. Något vettigt måste jag ju göra för att få ännu mer växtkraft. Jag läser utbildningen i min egen takt via Coursera.org och har varit så uppslukad att jag avklarat 50 procent av den första kursen.
Det här känns annorlunda än sommarens skrivkurser, som något jag kan fullfölja för min egen skull.
Totalt ska jag ta mig an sju kurser och hundratals studietimmar för att få diplomet. Faktiskt tror jag att jag kan bli klar med vad som ska motsvara en månads studier med tio timmar i veckan innan den här veckan är slut. Om min hjärna nu inte kraschar först. För ja, jag får mängder av nya perspektiv till mig.
Jag har rensat skallen genom att makrofota i kvällsljuset.
Min filosofi är att det inte spelar någon roll hur länge man har hållit på med en grej, man kan alltid lära sig nya saker. Digital marknadsföring har jag hållit på med i fem till åtta års tid. Ändå visar Googles kurs om den mest grundläggande marknadsföringen att jag har mycket kvar att lära. Därför ska jag kavla upp ärmarna.
Jag försöker ställa om siktet mot en mer användarorienterad marknadsföring, med bland annat ett UX-perspektiv. Bara under denna första vecka inser jag hur långt Google kommit i sitt användartänk och det är ett privilegium att höra deras utbildare prata om varför användaren är det viktigaste i hela marknadsföringsprocessen.
Jag har särskilt fastnat för det som kallas inclusive marketing, inkluderande marknadsföring. Utifrån tips från Google-teamet fördjupade jag mig i ämnet under flera timmar i går kväll. Representation är av vikt, och i en mer inkluderande marknadsföring fokuserar man på mångfald genom individer. Det gäller alltså att röra sig bort från stereotyperna men att samtidigt försöka göra allas röster hörda.
Redan i början av den första kursen uppmuntrades jag av att en av utbildarna lyfter tre behjälpliga egenskaper hos en som arbetar med digital marknadsföring: Nyfiken, analytisk samt berättare. Det här är egenskaper jag brukar smickra mig själv med att jag besitter.
Det senaste året har jag sökt och kommit in på en del kreativa utbildningar på universitetet, och sedan valt att inte läsa dem. Det har varit inom fotograferande och skrivande. Efter många om och men har jag nog landat i att jag vill gå ännu mer yrkesinriktade kurser. Jag är trots allt en yrkeskreatör och det är där mitt fokus bör ligga för så mycket utveckling som möjligt just nu.
Jag tänkte att jag bland annat kunde gå kurser för att utvecklande mitt fotande.
Men en gång i tiden började jag min kreatörsbana med att läsa kreativt skrivande på universitet och det är något av det bästa jag gjort. Om du funderar på att söka kreativt skrivande eller någon annan kreatörsutbildning – bara gör det. Du kommer få med dig kunskap för livet.
Svårt att komma in på kreativa utbildningar
Varje gång jag sökt en kreativ universitetsutbildning har jag känt en stor osäkerhet kring om jag kommer komma in. När jag kollar antagningsstatistiken visar den på tuff konkurrens, det är inte bara jag som vill bli författare eller fotograf, liksom.
Jag söker i två kvoter: folkhögskolebetyg och högskolepoäng. Om jag hade gjort högskoleprovet hade jag kunnat söka i ännu en kvot och dessutom sticka ut konkurrensmässigt. Så det här är mitt tips för att öka chanserna att komma in på kreativa universitetsutbildningar, gör högskoleprovet.
Varför har jag själv inte gjort det? För att jag suger på matte och att jag någon gång fått för mig att jag inte kommer fixa det. Lite vuxnare, och kanske något insiktsfullare, vet jag dock att det här är fel sätt att tänka.
Högskoleprovet kan man ju dessutom få massor av övningshjälp med. Se bara alla övningsuppgifter på Hpguiden.se, många av dem är till och med gratis. Med andra ord tycker jag inte att man ska fega ur som jag gjort.
Vill du komma in på en utbildning i kreativt skrivande eller i ett annat kreatörsämne är det helt klart värt att göra den lilla ansträngningen att öva inför högskoleprovet.
Kom in på utbildningen tack vare högskoleprovet
Det är inte så lätt att påverka gymnasiebetygen i efterhand och högskolepoäng tar tid att samla på sig. Högskoleprovet har fördelen att resultatet kan bättras på en gång varje termin och att det öppnar nya antagningsdörrar genom att låsa upp ännu en kvot.
Genom att öva inför nästa högskoleprov via Hpguiden.se ökar du förutsättningarna att få bra poäng. Som nämnts ovan kan du öva på delarna som du tycker är extra kämpiga genom en rad gratis uppgifter.
Det finns även en VIP-variant som ger dig tillgång till personlig coachning med ett skräddarsytt studieupplägg och ett STORT utbud av övningsuppgifter. När du ändå skriver högskoleprovet kan det vara lika bra att satsa fullt ut. VIP-varianten kostar.
Samtidigt kan ju att betala för hjälp med högskoleprovet ses som en investering i framtiden. Högskoleprovsresultatet varar i åtta år, om det inte skrivs över av ett bättre resultat. Du kan aldrig få sämre än ditt bästa resultat under giltighetstiden.
Det innebär att du kan söka till och förhoppningsvis komma in på drömutbildningarna, exempelvis till kurser i kreativt skrivande, under många, många år.
Övningar för att klara högskoleprovets åtta delar
Högskoleprovet har åtta delar fördelade på två så kallade provpass. Fyra av delarna utgörs av matteuppgifter och ingår i det kvantitativa provpasset. Just för att högskoleprovet har så mycket matte har jag alltså tänkt att det inte ens är värt för mig att försöka. Ja, det är en tråkig inställning. Jag känner faktiskt inte riktigt igen mig i uppgivenheten, men någon gång under skoltiden har väl denna inställning till matematik slagit rot.
De resterande fyra delarna utgör det verbala provpasset med uppgifter i såväl svenska som engelska. Här tror jag faktiskt att jag hade känt mig tryggare. Ordförståelse och svensk läsförståelse är nämligen två av delarna, och det här har jag bra koll på från början. Inte för att jag inte skulle behöva öva ändå. Men du fattar, känslan av att vara bra på något är väldigt uppmuntrande.
Nu är högskoleprovet så stort och brett innehållsmässigt att det skulle vara ganska otroligt om man inte behövde öva alls. Det har tillräckligt skiftande innehåll för att de flesta av oss ska ställas inför utmaningar. Därför är det här med att kunna öva inför högskoleprovet en bra grej. Surfa in till Hpguiden.se för att börja öva redan i dag, eller helt enkelt för att utmana dig själv med kluriga uppgifter inom både matematik och svenska.
Och lycka till med din ansökan till kreativa utbildningar, såsom utbildningar i kreativt skrivande. Du har en givande tid framför dig.
Jag skulle inte kalla mig för hoarder… men visst har jag drag av det. Jag gör mig sällan av med mina prylar, och detta har resulterat i att jag har stora samlingar av böcker, filmer, spel och en massa annat kulturellt. En del av samlingarna är ganska udda. Som exempel har jag sparat alla mina Harlequin Historisk från tonåren. Till dessa böcker har jag av kanske något märkliga skäl så starka band att jag inte har kunnat avyttra en enda bok. Fram tills nu.
Att rensa bland och sälja mina Harlequin har varit ett projekt under många år och i helgen blev det en jädra fart på mig. Totalt rensade jag ut tre flyttlådor Harlequin Historisk, som jag sålt, och trots att det gjorde lite ont i hjärtat kändes det ändå så skönt att jag fortsatte med DVD-samlingen.
Ombytta roller av Nicola Cornick, min första Harlequin Historisk någonsin. Jag var fjorton när jag köpte boken och sedan dess har jag och kiosklitteratur haft en stadig romans. Som vuxen och medveten har jag en del invändningar mot omslaget (och handlingen).
Bland böckerna valde jag att behålla min första Harlequin Historisk någonsin liksom den roligaste av böckerna, som jag säkert redan läst tio gånger, men vad gör det!? Av filmerna sparade jag ganska många. Har en samling av klassisk film som jag ogärna gör mig av med i första taget.
Samtidigt hade jag också en hel del DVD-filmer som jag var ärlig mot mig själv med: Jag kommer aldrig göra mig omaket att koppla in en DVD- eller Blu-ray-spelare för att titta på dessa rullar. Jag landade faktiskt i samma sak med Harlequin-böckerna: Med så mycket bra som finns att läsa kommer jag nog inte läsa om alla 400 böckerna igen. Dessutom finns det väldigt stora mängder kiosklitteratur på exempelvis Nextory och Storytel.
Förr fann jag en glädje i att samla på saker. Det kändes liksom lite lyxigt, nördigt och unikt. Numera vill jag mest ha utrymme, och faktiskt känns kulturprylar inte så speciella längre. Böcker och filmer finns överallt i digital form, och jag har börjat föredra att läsa på läsplattan. Alla prylar har rentav tyngt mig, för jag och Christoffer bor trots allt i en trea med begränsad förvaring.
Äntligen! Att ha rensat bland böckerna och filmerna är en seger.
När värmeböljorna kommer och går blir det också lite si och så med promenaderna. Jag försöker gå några varv i solnedgångarna men det blir inga längre turer. Den senaste veckan har i stället mycket av mitt fokus legat på rekreation i form av film- och spelstunder. En och annan roman har jag också läst.
Allra mest har jag jobbat, då jag försökt skriva i kapp alla de beställningar som liksom uteblir sommartid och som nu börjat strömma in bara för att det är säsong igen. Det är ett fåfängt försök, för helt lätt är det inte att mata ord från morgon till kväll.
Jag har känt av hjärntröttheten mer än vad jag gjort på länge, och det är just därför som vilan framför en bok, en film eller ett spel känts så otroligt skön. Och även om jag inte mäktat med att fotografera varje solnedgång har jag ändå njutit av färgprakten från vardagsrumsfönstret.
Lästa böcker
Mellan jobbvarven har jag läst mängder. Är återigen inne i ett fantastiskt läsflöde, och det är i samma anda som läsflowet jag hade i våras. Som bäst mår jag när böckerna – när berättelserna – är ständigt närvarande i min vardag.
Jag har läst fantasy, feelgood och romance i veckan. En underbar blandning! Nu har jag till och med gett mig på Kate Quinns Roskoden, som har funnits på att läsa-listan alltför länge. Mia Söderbergs feelgoodserie Villa Vildroshar också följt mig genom dagarna.
Mest tagen har jag nog ändå varit av Kiera Kass Den trolovade eller Sirenen och av Holly Blacks Den mörkaste delen av skogen. Du ser, jag har läst en hel del böcker! Jag hoppas av hela mitt hjärta att flödet håller i sig.
Sedda filmer
Tv-säsongen har verkligen kommit i gång igen. Under veckan har jag och Christoffer kollat på Lego Masters Sverige, Idol Sverige och House of the Dragon tillsammans. I går påbörjade vi även Sommaren i Grums med Hanna Hellquist – vilket mys! Jag har ju bort i Värmland en gång i tiden och blir glad av gammelgårdsnostalgin.
För egen del har jag börjat titta på såpan Kings of Napa, då jag har behövt något väldigt, väldigt lättsmält. Annars kollar jag mest på nyheter inför valet när jag har tv-tid med mig själv. Men i går kände jag att jag behövde verklighetsflykt undan jobbet och tröttheten, så på förslag av Christoffer blev det filmtittande.
Och vilka filmer vi såg! Jag känner att jag måste skriva recensioner om dem. Hello, my name is Doris var den första filmen och Julie and Julia den andra. Halva kvällen och halva natten flög i väg medan jag gottade mig i de engagerande berättelserna och karaktärerna. Läs recensionen av Hello, my name is Doris respektive recensionen av Julie and Julia.
Varför tittar jag inte på film oftare?
Spelade spel
Jag kan gilla att spela dator- och tv-spel då och då. The Witcher 3 är för närvarande mitt och Christoffers stora spelprojekt. I helgen som var behövde jag dock något annat, något som man liksom bara kan glida med i utan för mycket närvaro.
Valet föll därför på simulerings- och strategispelen Two Point Campus och Two Point Hospital. Det är inte helt lätt att bygga och sköta sina egna skolor och sjukhus, det ska gudarna veta. Men jag tycker vi lyckats ganska bra hittills.
Jag är en ambitiös och arbetsam 80-talist. I livet runt 30 har jag trots det insett hur viktig leken och vilan är. Det finns inte en chans i världen att jag skulle orka jobba, jobba och jobba som jag gjorde förr. Då var 60- till 80-timmarsveckor standard.
Nu snittar jag väl 40 till 50 arbetstimmar i veckan. Som företagare och skribent kommer man ju aldrig helt undan slitet, särskilt inte om man har storslagna drömmar om att någon gång kunna lämna ekorrhjulet. Och med detta skrivet ska jag faktiskt fortsätta jobba nu.
Det är med vresros som med trift, jag kan inte tänka mig Strandpromenaden eller Apelviken utan blommorna. Jag har gått förbi dem så ofta att när jag hör ordet sommar är det just de rosa och lila blomstren jag ser för min inre syn.
Som barn hanterade jag vresrosorna på olika sätt. Fråga min bror om saken, för han kan berätta om en inte alltid så varsam hantering. Det är med skam jag minns hur jag en gång delade ett vresrosnypon itu och hällde klipulvret – alltså kärnorna – innanför hans tröja. Det sved så att han blev alldeles röd på ryggen. Aj, aj! Det här hade jag lärt mig av de äldre barnen, och givetvis hade jag själv fallit offer för klipulvret ett antal gånger.
Vid Kåsa i Varberg finns hela vresrosbuskage. Just det här fotot tog jag i augusti 2021, det är nog fortfarande ett av mina bästa trots att jag hade en sämre kamera då.
Men frånsett detta har jag haft mycket glädje av vresrosorna. Jag menar, se på dem! Och dofta på dem. Man behöver inte ens gå nära för att känna hur rosorna parfymerar hela luften. För mig är det här sommardoften med stort s.
På tal om sommardoft brukade jag göra min egen parfym av vresrosorna. Egentligen gjorde jag väl ett rosenvatten genom att plocka och lägga rosenblad i vatten och låta vattnet ta doft över natten. Rosenvattnet blev en fin present till mamma (tyckte jag då).
Sommaren anno 2022 har inte känts komplett utan bilder på vresrosor. Under en solnedgångsvandring förra veckan lyckades jag äntligen få mina vresrosfoton. Så här har du ett par bilder på regnstänkta rosa rosor i solnedgången.
Jag vet inte vad jag väntade mig av Göteborgs botaniska trädgård. Eller jo, något annat. Något mer exotiskt. Som att jag skulle kliva in i en regnskog så fort jag passerade ingången till parken. Och konstigt nog har jag ju vetat att det inte är så den botaniska trädgården i utkanten av Göteborgs centrum ser ut. Det är bara det att min fantasi skapat en annan bild av platsen under det decennium som gått sedan jag besökte den senast. Fantasin är en bra researrangör. Haha!
Men vet du? Även verkligheten kan vara fantastisk och jag tycker att Göteborgs botaniska trädgård är en underbar plats. Trädgården, som räknas som Nordeuropas största trädgård, är en stadsoas. Hur otroligt är det inte att kunna strosa runt i en stor park med en massa olika planteringar och som dessutom har skogsområden med vandringsleder i anslutning? I city, alltså. Nu bor jag bra som jag gör i Varberg, jag som älskar att ha naturen nästan inpå knuten. Om jag hade bott i Göteborg hade jag dock besökt den botaniska trädgården ofta, det är jag övertygad om.
Det är mycket med trädgården som jag tycker lockar, och som faktiskt har gjort den till en av de platser jag haft som mål att besöka under de senaste coronaåren. Eftersom jag inte har körkort och därför måste åka tåg mellan Varberg och Göteborg, har Botaniska fått vänta. Fram tills för någon vecka sedan. Då strosade jag mest runt bland grönskan, men egentligen hade jag velat gå på någon av föreläsningarna i Göteborgs botaniska trädgård. En sak har fantasin nämligen inte skenat i väg med: Alla härligt nördiga event som erbjuds på platsen, må det vara dahliavandringar eller fladdermusspaningar.
Nu byggs växthusen om, annars hade jag gått in i dessa under min vistelse i trädgården. Jag fick i alla besökt Japandalen och naturreservatet som jag önskat. Bland mycket annat. Jag upptäckte också små ställen som jag inte haft en tanke på. Under utflykten upptäckte jag samma sak här som jag gjorde under besöket på Gunnebo slott, att gränsen mellan natur och kultur är uppluckrad i och med att naturreservatet och parken går in och ur i varandra. Det är något jag uppskattar, och jag gick säkerligen över 20 000 steg i bara Botaniska. Om jag inte hade haft sällskap hade jag säkert gått ännu fler steg, för då jag hade passat på att fota blommor med makrot. Tiden, liksom stegen, rusar när jag makrofotar.
Under olika perioder talar olika böcker extra mycket till mig, och den senaste veckan har jag varit som besatt av kungliga romanser och hovintriger. Efter romanserien The Selection måste väl ändå Kiera Cass räknas som en av de främsta författarna inom romantik som utspelas vid kungens hov? Jag tycker hon befäster sin status med dulogin Den trolovade, som jag slukade i ett nafs.
På bilden ser du omslaget till Den trolovade, som är första delen i Kiera Cass serie. Boken gavs ut av Modernista 2020.
I seriens två böcker Den trolovade och Den förrådda är det unga Hollis som står i centrum. Hon är så vacker och rolig att hon lyser upp Kung Jamesons liv likt en sol. Hollis liknar inte någon annan vid hovet, och just för att hon är hon har hon snabbt blivit kungens favorit. Hollis tror att hon känner samma kärlek för Jameson som han gör för henne och blir därför hans trolovade. Men en dag möter hon sin själsfrände i den landsflyktige Silas och då ändras allt.
Samtidigt som Hollis vacklar mellan Jameson och Silas, mellan kronan och kärleken, dras hon in i hovintriger som inte bara rör det egna kungariket. Somliga är beredda att gå hur långt som helst för maktens skull och snart hamnar Hollis och allt det hon håller kärt i omedelbar fara. Är makten värd sitt höga pris eller skulle hon kunna börja om någon annanstans, utan ett liv i överväldigande lyx?
På bilden ser du omslaget till Den förrådda, som är andra delen i Kiera Cass serie. Boken gavs ut av Modernista 2021.
Om du läst och gillat The Selection kommer du känna igen dig i mycket i Den trolovade och Den förrådda, med undantaget att serien jag tipsar om här har ännu mer fokus på hovintriger. Världen intrigerna tar plats i är fiktiv, och jag säger då det, Cass imponerar med sitt världsbygge. Jag gillar att läsa om socialt samspel, och här är det verkligen de sociala interaktionerna som gäller från början till slutet. Och ibland pirrar det till av spänning.
Den trolovade har varit en otroligt medryckande läsning. Jag var så inspirerad att jag var ”tvungen” att fortsätta med Kiera Cass roman Sirenen. Nu överväger jag att läsa om The Selection inom kort, vi får se, vi får se.
inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för AMAZON
Att börja skolan var stort. Jag kommer aldrig glömma ivern inför den första skoldagen. Både före och efter skolstarten lekte jag skola hemma. Pappa köpte olika aktivitetsböcker till mig så att jag kunde öva på att läsa, skriva och räkna. Ibland satt han också med när jag gjorde uppgifterna vid köksbordet. Det var lite av vår grej.
Som barn gillade jag olika pyssel och knåp, redan då ville jag lära mig så mycket som möjligt. Jag tror det kan vara så att jag har så många glada minnen av de olika aktivitetsböckerna att jag i vuxen ålder gör egna pyssel- och målarbilder. En del vuxna menar att sådana här material är hämmande, det har materialen aldrig varit för mig.
Under de år jag utvecklat olika material för barn har jag oftast återvänt till Sten Johnsons aktivitetsböcker för inspiration. De här böckerna är ganska billiga – de kostar ungefär som en målarbok – men i stället för målarbilder innehåller de övningar som kan kopplas till att börja skolan. Vare sig det gäller att lära sig läsa eller räkna tycker jag att övningarna är påhittiga. De har en precis lagom balans mellan skola och lek, om du förstår hur jag menar?
Jag har inga av böckerna hemma för närvarande. Annars hade jag kunnat filma när jag bläddrar igenom dem. Du får helt enkelt nöja dig med omslagen och länkarna till dem. I det här blogginlägget direktlänkar jag till aktivitetsböckerna på Bokus. Där kan du själv se vilka fina betyg de fått av olika de olika användarna. Och ja, det är finfina böcker.
Måste man följa färdiga aktivitetssidor till punkt och pricka? Nej, inte alls. Jag tänker att Sten Johnsons börja skolan-böcker är bra avstamp för hemmapysslandet och sedan kan man ju använda de nya färdigheterna på vad man vill. Men utan någon som helst vägledning kan det vara svårt att veta i vilken ände man ska starta. När barnet väl börjat skolan kan hen ju alltid göra sina egna fylla-i-aktiviteter.
Jag börjar skolan, Jag börjar läsa, Jag börjar skriva, Jag börjar räkna samt Jag börjar med klockan är namnen på de olika aktivitetsböckerna i serien. Ta en titt på de härliga omslagen och läs mer om varje enskild bok via respektive länk.
Sommaren ska vara den gladaste tiden på året. Men den är tyvärr inte det för mig. Värmen som kommit och gått under de senaste somrarna har varit för mycket för värken. Inflammationstrycket har skruvats upp till max. Känslan av att sprängas sönder inifrån är inget vidare, den är rentav utmattande. Jag är helt enkelt inte mitt bästa jag, som för det mesta ändå är ganska energiskt.
Allt jag gör under en värmebölja kostar på. Det står mig alltså jättedyrt. Av den anledningen blir det sällan några större äventyr när värmen är som värst, och om jag försöker mig på ett äventyr trots allt ligger jag utslagen efteråt. Jag kan inte tycka annat än att det är sorgligt, denna tid på året när man ska fira sommaren och umgås med vännerna tills solnedgången. Folk runt omkring gör upp storslagna planer medan min största önskan är att orka hålla mig upprätt. Inte heller är jag är ute och fotar som jag brukar, och detta för att orken är så låg.
Samtidigt, vad gör man? Jag kan inte rå mig på vädrets makter. Att värmen och även kylan ger mer värk är bara som det är. Jag får släcka mina personliga bränder bäst jag kan och vänta in mellanvädret, som kommer till slut. Mellanväder är det jag mår bäst av. Det får gärna vara 18 grader utomhus och inte alltför hög luftfuktighet. Då blir det fart på mig! Jag vågar inte tänka på vad framtidens somrar kommer innebära…
Under den långa värmeböljan 2018 låg jag till slut utslagen under juli och augusti. Massor av tid försvann när jag sov mellan 15 och 20 timmar om dygnet i över en månad, och liksom inte förmådde ta mig upp. Det var som att kroppen till slut stängde av sig efter all värmevånda. Flera år efteråt är jag fortfarande skärrad av hur dåligt jag kan må. Är det här vad klimatförändringarna kommer föra med sig? Det är omtumlande på ett djupt personligt plan. Då är värken ”bara” en aspekt av det hela.
Enligt SMHI ska det regna i dag. Med hela mitt hjärta längtar jag efter ett rejält ösregn.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus
Känns det inte aningen meditativt att måla en mandala? Det kan i alla fall jag erfara. Men så kommer ju också mandalor från de östliga religionerna och sägs symbolisera både gudomligheter och andliga resor.
Personligen kan jag tycka det är coolt att titta på när buddistiska munkar ritar mandalor i sanden, alternativt målar fram mandalor med hjälp av sand. Egentligen är det väldigt mycket mer än coolt. Det här är nämligen en form av helande och där varje del har en roll i helheten, i livets hjul.
Om du är intresserad av att veta mer om sådana här ritualer och traditioner – för visst är det spännande (!?) – kan jag å det varmaste rekommendera Big Thinks och Wellcome Collections förklarande filmklipp om mandala. Klippen är på engelska men är samtidigt korta och illustrerade, och kanske än viktigare är källorna seriösa. Så in och kika!
Målarböckerna jag lyfter fram här i blogginlägget har ganska lite med den österländska traditionen att göra. Här har snarare formen använts för att den skapar en viss känsla medan man färglägger målarbilderna och för att det går att göra riktigt snygga mandalamotiv.
Man är ju olika, och jag föredrar en mandala som har yviga naturinslag. Många andra föredrar de geometriska varianterna. Jag har försökt visa på mångfalden genom att välja olika typer av mandalaböcker, som innehåller allt från spröda fjärilar till keltiska former man kan pyssla med.
Jag skulle ju skriva om något annat men så dök en bild på Rebel Wilson upp i flödet och jag påmindes om hur mycket jag tycker om henne. Det finns nog ingen skådespelare i världen som får mig att skratta så mycket som hon. Väldigt speciell humor, tycker jag! Det är som att magen vrider sig av skratt när hon drar sina klockrena skämt. När jag vill titta på komedioch/eller romantisk komedi hör därför de filmer hon medverkar i till förstahandsvalen. Vilka är mina fyra bästa tips på filmer med Rebel Wilson?
1. Pitch Perfect (2012)
I Pitch Perfect och de efterföljande filmerna i serien med samma namn börjar Rebel Wilson med en biroll. Hon spelar Fat Amy som har ett stort självförtroende – liksom en bra självkänsla – och som krossar alla normer för hur en perfekt körsångare bör vara. I takt med att serien utvecklas blir Fat Amy alltmer central i den, och det kan rentav vara så att det är hon som sätter prägel på hela serien, faktiskt.
Egentligen är det Beca, spelad av Anna Kendrick, som är huvudkaraktären. Hon börjar på college och har stora musikdrömmar. Att börja tävla i körsång tillsammans med collegegruppen The Barden Bellas hjälper henne hitta vägen framåt. Jag älskar musikfilmer och Pitch Perfect är toppen, både själva filmen och musiken i den.
2. Isn’t it Romantic (2019)
Romantiska komedier är något för mig, romantik över huvud taget. Varje genre har sina egna små klyschor och när jag ser Isn’t it Romantic blir klyschorna inom romantisk komedi så himla påtagliga, och det är ju det som är själva meningen med filmen. Den här gången spelar Rebel Wilson huvudrollen – och filmen är en hyllning till just romantiska komedier.
Natalie hatar allt med romantik och i sitt ogillande missar hon det faktum att hennes kollega och bästa vän Josh är kär i henne. Efter att ha legat i koma vaknar Natalie upp till en ny värld. Denna värld är som en romantisk komedi, och hon möter också sin Prince Charming. Hon låter sig svepas med i den överväldigande romantiken. Snart inser hon dock att det är Josh hon vill vara med. Han verkar leva i sin egen romantiska bubbla, i vilken hon inte ingår.
(Jag vet inte hur många gånger jag kommer på mig själv med att skratta av igenkänning och självmedvetenhet när jag ser Isn’t it Romantic. Det är nästan – men bara nästan – lite pinsamt hur såld jag är på romantik i böcker och filmer.)
3. The Hustle (2019)
I The Hustle möts två av mina nutida skådespelarfavoriter: Anne Hathaway och Rebel Wilson. Hathaway spelar den vackra och världsvana Josephine Chesterfield som solochvårar rika män på Rivieran. Wilsons karaktär Penny Rust sätter käppar i hjulet för henne när hon i all sin oerfarna klumpighet också dyker upp på Rivieran i syfte att lura till sig pengar.
Det går inte riktigt att undvika varandra så i stället bildar Josephine och Penny en udda duo. Deras gemensamma lurendrejerier är bara så roliga, men frågan är om det till slut inte är de som åker dit rejält. Att solochvårare på Rivieran är ett bra filmtema är sedan gammalt. Kommer du ihåg Rivierans guldgossar?
4. Senior Year (2022)
Rebel Wilson axlar även huvudrollen i Senior Year, som är en av hennes nyaste filmer. Unga Stephanie har varit med om en tung förlust och för att liksom finna tröst bestämmer hon sig för att bli skolans populäraste tjej. Och allt verkar gå som planerat – tills hon dimper ner i golvet under en chearleadinguppvisning och hamnar i koma. När Stephanie vaknar upp 20 år senare möter hon en helt förändrad värld. Sociala medier känns värsta sci-fin!
Kanske än konstigare är alla hennes vänner vuxna. Det är ju egentligen hon också, men i huvudet är hon fortfarande 17. De enda personerna som inte gått vidare med sina liv är de barndomsvänner som hon dumpade i jakten på popularitet. Är hon på väg att behandla dem lika illa igen i försöken att vinna tillbaka sitt tonårsliv? I Senior Year går Stephanie om sitt sista high school-år som vuxen, och hon är också på väg att kasta bort sitt livs stora kärlek för att få tillbaka sitt ex.
En parentes om Rebel Wilson
Jag kan störa mig på all hets kring Rebel Wilsons viktnedgång. Hon har varit och förblir en fantastisk komiker och skådespelare. Så mycket hellre att fokus läggs på hennes lysande talang än att placera henne i ett enda fack! Låt henne liksom bara få göra sin grej. Har du sett hennes framträdande på BAFTA 2020 (länk till Youtube)?
