I kväll insåg jag att jag kan behöva fake it till you make it på den fronten, och jag satte mig därför framför designprogrammet trots sviktande ork och lust.
Och det blev ju väldigt bra! Jag har gjort nya vårmandalor och nu tror jag att jag har hittat tillbaka någorlunda till flödet, vilket innebär att fler mandalor är på gång.
Medan jag pysslat med mandalorna har jag lyssnat på två poddavsnitt av När man talar med trollen, ett om jättar respektive ett om gloson. Mycket, mycket spännande!
En sådan vecka har nämligen alltid sitt pris. Det vet jag innan jag ger mig i kast med den. Kroppen knäcks, och jag behöver några dagar av total utslagenhet innan jag kan börja hitta tillbaka. Så blev det även den här gången. Jag sov typ i 16 timmar mellan lördagen och söndagen, och ändå har det känts som långt från nog. Jag är fortfarande borta.
När man levt med värk sedan barnsbenen kan man, som jag, vara ganska trött i 35-årsåldern. För mig är det svårt som det är att orka jobba och att då klämma in en massa umgänge och aktiviteter blir sällan hållbart för mig. Av den anledningen är jag väldigt försiktig med vad jag lovar bort mig till och jag är kanske inte heller den roligaste vännen i det avseendet.
Men vissa veckor hopar sig saker i alla fall och då försöker jag bara gilla läget och tillåta mig själv att vara trött både under tiden och efteråt. Annars är tröttheten som kommer till följd av de mest elementära saker ganska nedslående. Man vill definitivt inte behöva känna så när man är förhållandevis ung, tro mig. Därför är det extra viktigt att vara snäll mot sig själv.
Syskonbarnen börjar bli stora nu. Det är knappt jag fattar hur fort tiden gått sedan de vaggades i mina armar och jag var livrädd att jag skulle tappa dem i golvet. Det äldsta syskonbarnet är sju år och hade sin första stora gymnastikuppvisning i lördags. Jag fick gå med på den, vilket gör mig glad för sådant är viktigt för mig. Jag vill vara med i så många aspekter av barnens liv som möjligt. Syskonbarnen är trots allt det finaste jag har.
Det kom jättemycket folk till uppvisningen. Kändes som att halva Varberg var där. Jag tror faktiskt att mitt syskonbarn var toknervös, men när hon och gymnastikklubben gick ett varv inför publiken sträckte hon på sig likt en proffsgymnast. Och vid varje kullerbytta, hjulning och ljushopp märktes det tydligt hur mån hon var om varje rörelse. Hon gick helt och hållet in för det!
Min mage knöt sig varje gång de äldre barnen gjorde sina trippelvolter och akrobatikkonster. Syskonbarnet, mitt, var däremot som uppslukad av dem och jag tror jag vet vad som rörde sig i hennes huvud: Snart kommer det vara hon som oförskräckt kastar sig ut i luften och snurrar runt, runt. Då vet jag inte om jag kommer fixa att titta på fler gymnastikuppvisningar. Jag kommer nämligen sitta som på nålar under hela showen och våndas över de farliga trixen.
Men här och nu är det fantastiskt att få bevittna hur kärleken till en aktivitet slår ut i en vacker blomma.
I dag, denna dagen efter, känner jag mig segerviss. Kunde inte riktigt se slutet på alla måsten framför mig och nu är måstena över. Jag har till och med gjort en av veckans roligaste saker: Börjat på konstkurs. Det är en allmän bildkurs via ett studieförbund i Varberg – men sakta i backarna! Jag tar det från början.
Hälsat på släktingar och gjort påskorigami
I ärlighetens namn var jag helt slutkörd efter påskhelgens storstädning och umgänge, så att hälsa på släktingar och pyssla påskkycklingar på annandagen kändes lite kämpigt. Men jag gjorde det och hade så klart mysigt under tiden. Det är bara det att jag vet med mig hur hemskt mycket jag behöver vilodagar både före och efter jag ska göra något, och måndagens aktiviteter innebar slarv på den fronten.
Sammanställt pappren inför kvartalsredovisningen
På tisdagen var det bara att gilla läget. Samtidigt som jag jobbade med textbeställningar hade jag sammanställningen av pappren inför kvartalsredovisningen i bakhuvudet. Pappren måste bli klara under dagen, så att jag kunde lämna dem till revisorn dagen därpå.
Trots fullspäckade dagar har jag varit ute med kameran. Återigen nere vid Kåsas strand i solnedgången. Måste ju få min dos av förundran.
Det var lite väl många bollar, särskilt som jag redan var trött. Vetskapen om att pappren ska vara på g tar alltid ner mig lite grann. Jag gillar det kreativa entreprenörslivet, men är inte alls så mycket för företagande. Hur nu det hänger ihop?
Varit på ett digitalt företagsevent om NFT och krypto
Onsdagen blev flängig, för så fort jag lämnat pappren till revisorn var det dags att gå på ett digitalt företagsevent om NFT och krypto. Eventet var genom Region Hallands näringslivsverksamhet och jag hade anmält mig eftersom det känns som att jag som digital kreatör bör ha bättre koll på NFT-marknaden. Jag tror aldrig att man kan ta del av för många perspektiv och den här gången fick jag lyssna på hur konstnärer jobbar med NFT:er. Alltid lika spännande att höra om andras skapande! Och sedan…
Börjat på en allmän konstkurs och gjort gipsfigur
Ja, och sedan… Sedan jobbade jag på med ytterligare någon beställningstext och efter det pallrade jag mig vidare till starten på den där konstkursen jag redan nämnt i inlägget. Jag har taggat starten i veckor nu och jag blev inte besviken. Visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av denna kurs som heter Skapande verkstad, men nu vet jag mer. Under sex onsdagar kommer jag få prova skapa med en mängd material.
Vi började bums, och då med att göra gipsfigurer. Valet var fritt och jag kom att tänka på att man kan göra ett fat i gips. Stommen byggde jag av papper, maskeringstejp och ståltråd. Därefter lindade jag gipsbindor, doppade i vatten, runt själva stommen. Ganska pyssligt! Väl torkat målade jag fatet med akrylfärger från Schmincke, som var så Ååå (!) att jag beställt hem ett gäng i dag.
Jag satsade på att göra ett palettblad och formen blev väl okej för att vara en första gång… Efter att ha sett fotot på fatet tyckte dock Christoffer att det mer liknar en vagina. Haha! Palettblad eller vagina, vad spelar det för roll? Jag hade roligare än på länge när jag under de tre timmarna som lektionstillfället varade var djupt försjunken i att jobba med händerna. Wow, vilken känsla!
Så kommer veckan fortsätta – om jag orkar
Torsdag i dag och än är veckan inte över. Mellan turerna har jag hunnit med ett par längre fotosessioner, solnedgångsbilderna är från en av dem, och jag har ganska mycket framför mig i dagarna.
På annandagen hann jag och Christoffer med lite påskorigami. Det var efter en intensiv helg och entusiasmen var kanske något svagare än vanligt från min sida. Därför fick det den här gången bli ett par enkla påskkycklingar. En av kycklingarna vi vek sitter i ett ägg och visas i ett annat blogginlägg – se här!
Kycklingen du ser på bilderna i detta inlägg är tredimensionell och kan stå upp. Om jag hade ritat ett svart öga på huvudet hade du ännu tydligare kunnat se att den ska föreställa just en påskkyckling. Men faktiskt hade den lika gärna kunnat göras i en annan färg och föreställa nästan vilken fågel som helst. Att den blev en påskkyckling har mycket med det gula färgvalet att göra.
Vi använde tvåfärgade origamipapper med måtten 15×15 centimeter till denna kyckling. Det är ett särskilt origamipapper jag köpt på Science fiction bokhandeln en gång i tiden, och kanske det bästa papper vi någonsin haft. Filminstruktionerna vi utgick från för att vika en kyckling i papper hittar du på kanalen Exciting origami på Youtube. Klicka på länken så kommer du dit!
Vitsippor över hela marken, det är nog ändå det vackraste jag vet. Otaliga gånger har jag drömt mig bort till markblomningen i den belgiska skogen Hallerbos och tänkt att jag måste få uppleva den med egna ögon. Och så har jag redan blomprydda skogsdungar runt knuten! Både i form av scillor och vitsippor.
Konstigt hur blind man kan vara för det som finns rakt framför näsan på en. Särskilt inför de saker som förtjänar den största uppskattningen. Det börjar gå upp för mig mer och mer.
Skulle jag välja en favorittid på året är det just den här tiden jag föredrar. Visst, de längre dagarna och lagom temperaturerna är två starka skäl att bli extra glad, men det är ändå vitsipporna som ger ett totalt glädjerus. Att gå runt i skogssnåren är som att vandra i en sagoskog, och jag föreställer mig att jag snart kommer få se en älva eller enhörning bland de vitskimrande blomstren… Just så sagolikt är det utomhus nu!
Lite av magin ligger säkert i att underbart är kort och vitsippeblomningen varar bara en kort, kort stund på året. Men om jag fick önska skulle jag vilja ha det så här jämt. När främst vitsipporna försvinner är det nämligen som att också en bit av mig försvinner. Men nu är de i allra högsta grad här, och jag lever med dem.
Är det påsk får man använda ”äggstra” i rubrikerna, så är det bara. Och jag tycker just att denna origami-påskkyckling är äggstra fin.
Att den sedan är ett hyfsat enkelt papperspyssel gör inte direkt saken sämre, för här har vi något jag skulle kunna klara av… och klarade av efter viss kamp.
Jag var inte jättefokuserad när jag och Christoffer satt med årets påskorigami, hade nämligen tankarna bland skatteunderlaget jag håller på att sammanställa.
Det går att rita dit ett litet svart öga så att kycklingen framträder ännu mer. Här har ett metallicpapper som är 15×15 centimeter använts. Påskkycklingen kan göras större eller mindre, prova då att använda ett papper som är 20×20 centimeter respektive 10×10 centimeter.
Av den anledningen var det ju ändå ganska gött att jag den här gången valt en enkel modell och inte ett pysselsom tar timmar att genomföra.
Att vika en sådan här påskkyckling i papper är nog något som många barn hade gillat, föreställer jag mig. Och de hade varit grymma på det. Det är jag övertygad om.
Personligen gillar jag att kycklingen sitter i ett ägg. Båda delarna är vikta i ett och samma pappersark. Precis som det ska vara med origami!
När man sammanställer pappren till revisorn får man roa sig bäst man kan. Och faktiskt är det här en syssla som är lättare att genomlida med något spännande i öronen. Därför satte jag på ännu ett avsnitt av Historiepodden. Det blev det 396:e avsnittet som handlar om äggläggande människor och andra historiska kuriositeter i påskens tecken.
Se! Jag hann med en liten fototur till Varbergs centrum. Rosa och lila påskdekorationer i år. Den här bilden är tagen framför Varbergs stadshotell.
Mer exakt heter avsnittet ”Mänsklig äggläggning och kuriosakabinett” och det handlar om hur en samlare av rang – liksom vetenskapsman – kom i kontakt med en äggläggande kvinna på 1600-talet. Hennes ägg upptogs i hans samling och studerades senare av hans lärjungar.
Hur kommer det sig att en kvinna över huvud taget kan lägga ägg? Jo, spekulerade man, om nu fåglarna kan lägga ägg utan skal kan det ju hända att människor kan lägga ägg med skal. Man hade vid den här tiden fått bättre kunskap om kvinnans äggstockar och hade även en tanke om att däggdjuren är sprungna ur ägget.
Här ser du Varbergs kyrka bakom ett flor av tyll. Vill du läsa mer om tyll i påskriset har jag skrivit ett eget blogginlägg om det. Klicka på länken för att komma dit!
Äggföderskorna, den första följdes av flera stycken andra, kopplades helt enkelt samman med naturvetenskapliga teorier om ägg i allmänhet. När händelserna inte tillskrevs Djävulen, vill säga. För kanske än märkligare är att exempelvis präster gick i god för att de med egna ögon sett äggmiraklerna.
Tack vare Historiepoddens 397:e avsnitt om den stora bildstriden i 700- och 800-talens Bysans har jag nu lärt mig mer om så kallad ikonoklasm. Det var det första poddavsnittet jag lyssnade på. Eftersom jag har ett specialintresse för Medelhavsområdet var det en särskilt spännande början för min del, tycker jag.
På 700-talet uppstod religiösa stridigheter om ikonerna. Dessa religiösa avbildningar av bland andra Jesus ansågs av ena falangen strida mot Guds ord om att avbilder är lika med avgudabilder. Ikonoklasterna gjorde en politisk sak av detta. De gick till strid för att förstöra ikonerna och driva på en teologisk förändring. (Men det handlade säkert även om att vinna ännu mer makt.)
Stridigheterna gick lite i vågor, vad jag förstår av Historiepoddens avsnitt. Till slut landade man väl ändå i att det kan vara okej med ikoner. I den ortodoxa kristna tron används ju rikligt med ikoner än i dag.
Det här var ett spännande historieavsnitt! Så spännande att jag längtar efter att lyssna på ännu ett poddavsnitt och därmed lära mig mer om historiska händelser. Om du också vill lära dig mer om ikonoklasm är det till avsnittet ”Den stora bildstriden (700- och 800-tal)” du ska vända dig. Jag lyssnar via Acast.
Jag måste ju bara tillägga att jag blev förtjust av alla referenser till Alf Henrikssons och Edward Gibbons antika berättelser om den tidens galna kungligheter.
Jag ska lämna in papper till revisorn. Japp, så var det återigen dags för kvartalsredovisning! Jag kommer inte få en mentalt lugn stund innan jag tagit tag i pappersbiten, och det här med att sammanställa materialet tar faktiskt sin lilla tid. När man är en virrpanna är det dessutom lätt att glömma ett och annat papper, så jag tänker och tänker på denna enda sak.
Så här fina saker ser jag numera på mina små vandringar i hemmasnåren. Fotona i inlägget tog jag i går. Jag hade en jättemysig stund med kameran, alltmedan Historiepodden ljöd i öronen.
Blir alltid lika glad när sammanställningen väl är klar, för det här är verkligen inte min bästa tid. Sådana här saker får mig att fundera på om jag kanske skulle skippa företagandet och bli egenanställd i stället. Jag kan fortfarande frilansa via Cool company eller Frilans finans, liksom. Och jag slipper tänka på redovisningsbiten eftersom frilansföretagen betalar in skatten åt mig.
Jag tror jag hade gillat enkelheten i det.
Men det är inte bara detta jag ska göra i veckan. Nej, för den här veckan börjar jag äntligen på en konstkurs via ett lokalt studieförbund i Varberg. Under hela coronatiden har jag längtat efter att få studiecirkla och lära mig måla av andra som kan det, och nu blir det alltså av. Jag är supertaggad!
Min uppfattning av den kurs jag ska läsa är att den är en allmän bildkurs på nybörjarnivå. Kursbeskrivningen säger att jag bland annat ska få måla med akryl, rita med kol och göra linoleumtryck. En sådan här allmän och kravlös inriktning är precis vad jag behöver för att komma i gång själv.
Jag vill rita och måla mer i vardagen men vet inte i vilken ände jag ska börja på egen hand, så jag börjar med en bildkurs och hoppas på vägledning. För att vara ärlig är jag lite nervös. Jag har inte gjort en så här stor sak sedan före coronautbrottet. Men nu händer det efter år av väntan! På onsdag.
Och på onsdag ska jag även gå en näringslivskurs om NFT:er och kryptovalutor för kreatörer. Kursen, eller snarare workshoppen, är ett initiativ av Region Halland. Dels tycker jag temat är intressant, dels är det ett ämne jag känner att jag vill ha bättre koll på. Jag som ändå jobbar som digital kreatör kommer säkert ställas inför både NFT och krypto förr än senare.
Det här var lite om vad som väntar mig i veckan. I dag ska jag hälsa på min moster, gå en vända på stan innan påskdekorationerna plockas bort och, om jag får önska, göra origami med Christoffer.
Året runt passerar jag dem nästan dagligen, dessa tappra och kanske något tossiga människor som ägnar sig åt kallbad vid Kåsas strand i Varberg. På många av mina solnedgångsbilder från Kåsa och Kusthotellet ser du den badbrygga som kallbadarna utgår från i regn och rusk. Det var till och med en som vinterbadade under värsta snöstormen i december förra året. Jag vågade knappt släppa personen ur sikte, rädd som jag var för att hen skulle försvinna i ovädret och aldrig mer komma tillbaka.
Du ser ”kallbadhuset” och badbryggan till vänster om Subbe fyr på bilden.
Lite skämt åsido, tycker jag nog ändå att kallbadandet är ganska coolt. Jag är definitivt nyfiken på det men kommer troligen aldrig prova på det, eftersom kyla triggar min värk något enormt. Christoffers mormor är 80+ och kurerar däremot sin reumatiska värk med kyla, och detta genom dagliga kallbad. Med andra ord kan kyla vara behjälpligt mot viss smärta, medan den kan stjälpa i andra fall. Som med allt annat varierar det väl från person till person.
Kallbadet vid Kåsa och Kusthotellet utgår från en badstuga med bastu i. Under promenaderna brukar jag alltså stöta på fnissiga badare som skyndar fram och tillbaka i hotellets vita badrockar. Då kan jag inte låta bli att fnissa med och heja på dem lite. För ja, jag förundras och imponeras! Även en dag som denna, när det är minst 10 plusgrader utomhus, är det svinkallt i vågorna. Vattnet är liksom inte jättegrunt vid badbryggan. Hurtigt ska det va’ i en kurortsstad som Varberg!
När det är pollensäsong eller när jag exponerats särskilt mycket för allergener är det som att minsta lilla sak ger allergiska och astmatiska reaktioner. Så har jag haft det länge. Kanske lite naivt har jag ändå gått runt och trott att jag vuxit ifrån allergin och astman, och nu har jag alltså i stället fått allergi- och astmamediciner igen. Och efter en månad med dem känner jag en enorm tacksamhet för att de faktiskt hjälper.
Särskilt allt hårigt och luddigt ger mig allergiska och astmatiska reaktioner, må det vara pollen, djur eller damm.
Jag tycker medicinerna hjälper så bra att jag tydligare kan känna vad som triggar allergin och astman. Åt ett par veganska Magnum med chokladöverdrag och fick värsta andnöden, som exempel. Jag äter sällan choklad och nötter av den anledningen – fuskar ibland – men när detta hände var det som Aha. Reaktionerna kom så omedelbart.
Och när jag för några dagar sedan glömde ta min kortison vaknade jag med andnöd på natten. En inandning av Flutide respektive Ventoline rådde bot på saken. Inför det här årets pollensäsong känner jag mig ganska rustad och jag har successivt börjat vänja mig vid det faktum att jag fasen inte ska trigga reaktionerna själv genom att äta vissa saker och besöka djurhushåll. Eller genom att glömma medicinerna.
Nu har nästan varenda kotte hund eller katt, men jag är stolt över att jag äntligen har börjat prioritera min egen hälsa framför mitt dåliga samvete när jag tackar nej till att besöka hushåll som har pälsdjur. Vill djurfolk ses får vi helt enkelt göra det utomhus. Jag har rätt till att kunna andas, har jag äntligen förstått själv. Och nu jävlar ska jag andas på som jag inte gjort på evigheter.
