Har du sett föremålen som formgivits av Rosa Ljung?

2022-02-072022-04-13 | Sandra Jönsson

Är den inte förtjusande, fågeln från Rosa Ljung? Jag hittade den på loppis. Kostade 20 spänn, eller så.

För ett par veckor sedan bröt jag nämligen coronatristessen och besökte Varbergs loppmarknader. Behövde införskaffa lite rekvisita till hemmafotograferandet och när jag fick syn på fågeln var jag ju bara tvungen att slå till.

Jag kan förstå varför somliga tycker dessa porslinsfigurer är kitschiga, men samtidigt kan jag inte låta bli att falla pladask för just kitschen. Jag älskar de färgstarka blommorna på det vita, hur naturen ges fantasifulla uttryck.

Förutom fågeln köpte jag en Rosa Ljung-katt, också den med lila blommor. Allra helst skulle jag vilja stöta på de snudd på legendariska ansiktsvaserna.

Prydnadssaker från Rosa Ljung – kanske inga större värden

Rent ekonomiskt har prydnadssakerna i fråga inga större värden, vad det verkar som. Jag såg en hel del fåglar och katter under loppisbesöken häromveckan och då blev det ganska tydligt hur populära figurerna var en gång i tiden.

Om jag inte missminner mig tror jag att även mina föräldrar haft en Rosa Ljung-katt, ett vagt minne från sent 1980-tal.

I och med prylarnas popularitet finns det numera ett överflöd av Rosa Ljung-saker, därför är föremålen i regel inte värda så mycket. Faktiskt oförtjänt, enligt min mening. Föremålen är fortfarande lika vackra, och visst är väl den här typen av kitschiga design ändå tidlös?

I ett av Loppmarknadsarkeologernas korta P1-reportage diskuteras hur vanligt förekommande – och därav billiga – prydnadsföremålen är.

Eftersom jag för tillfället snöat in på Rosa Ljung tycker jag det är ett trevligt radioreportage. I det görs en kort intervju med Rosa Ljungs dotter, som passande nog jobbar på loppis. Klicka på länken för att lyssna på reportaget via Sveriges radios webbplats.

Keramiker som var verksam vid Deco keramikfabrik

Rosa Ljung (1917-1983) var formgivare och keramiker, med ett ben i göteborgska konstskolan Valand och ett ben i helsingborgska Deco keramikfabrik.

Om du har tur hittar du en figur som har båda originalklisterlapparna kvar. På dessa står ”Rosa Ljung” respektive ”Deco” i kursiv, handskriven stil. Bakgrunden på lapparna är vit och texten svart.

Jag är absolut ingen van loppisbesökare, tvärtom. Men under besöket på loppmarknaderna i Varberg slogs jag av vilken spännande inblick man får i svenska hem genom tiderna. Så många stilar!

När mina föräldrar var unga var en fågel eller katt från Rosa Ljung säkert något av det coolaste man kunde inreda med.

Med tanke på denna keramikers storhet skrivs och talas det förvånansvärt lite om henne. Undrar vad det beror på, är det för att hon var kvinna?

Tips på sköna underkläder som inte klämmer åt en massa

2022-02-072023-03-31 | Sandra Jönsson

När jag är hemma klär jag mig alltid bekvämt. Jag går runt i pyjamas- och/eller i myskläder, och vad gäller underkläder försöker jag alltid bära så sköna som möjligt. Det här underlättar värkdagarna ofantligt.

På grund av IBS- och magsårsmagen föredrar jag löst sittande byxor, gärna med mjuk resår som inte skär in i buken. Samma sak gäller ju för trosor, går inte att ha för klämmiga sådana.

Vad anbelangar den återkommande inflammationen i bröstkorgen, revbenen och ryggen är helt klart bygellösa bh:ar allra skönast. Jamen, lite åt t-shirt-bh-hållet. Eller åtminstone föredrar jag bh:ar som liksom inte är uppbyggda som rigida stålställningar. När jag är hemma, alltså.

Sköna underkläder är lika med mjuka underkläder

Jag har för stora kupor för att kunna köpa bh på Lindex, tyvärr. Annars är det där jag brukar handla mina sköna underkläder.

Lindex har ett förträffligt utbud av mjuka trosor som mest känns som en smekning mot kroppen, med andra ord sitter de väldigt, väldigt lätt runt exempelvis midjan. Dessa är mina säkraste kort i trosväg.

På tal om Lindex är det därifrån jag även köper mina mysstrumpor. De är supermjuka och värmande, typ sådana strumpor man kan ha för att skydda ömma fötter mot golvtrycket och den fuktiga kylan. Jag går ogärna barfota eftersom det kan ge mig smärta undertill. Känslig kropp!

Skönt med pyjamasar, myskläder och loungewear

Jag älskar att ha kläder på mig, bär oftast lager på lager. Kruxet är att det måste kännas som att jag inte bär kläder, om du förstår hur jag menar? Det är då kroppen mår som bäst – och det är en svår balansgång.

MEN utmaningen till trots tycker jag att jag funnit en lösning i just pyjamas- och myskläder. Jag sitter mest hemma och jobbar och därför känner jag sällan behovet att klä upp mig. Så jag lufsar runt i loungewear alternativt i pyjamasar större delen av dagarna. Loungewear funkar bra även för promenaderna eller qigongpassen.

Bär sköna underkläder och myskläder för att lindra

Att ha sköna underkläder – ja, sköna kläder över huvud taget – är en av mina strategier för att skona kroppen från ännu mer värk.

När man har kronisk smärta kan man bli överkänslig på ett sätt så att det sitter ända ut i huden, så är det för mig. För det mesta är hela jag som ett enda stort blåmärke, då gäller det att göra vad jag kan för att lindra.

Går jag alltid klädd så här, kan man ju fråga sig? Nej då, inte när jag ska gå ut och göra något speciellt som att gå på föreläsning eller äta på restaurang. I ärlighetens namn tycker jag det är lika skönt att komma hem och kasta av mig ”finkläderna” varje gång.

Så får du till snygg bokeh-effekt i fotona – en guide

2022-02-072022-06-03 | Sandra Jönsson

När jag började fota på allvar förra året hade jag en vision för mina foton: jag ville uppnå en snygg bokeh-effekt. Då visste jag inte ordet för det och jag visste än mindre hur jag skulle bära mig åt för att lyckas.

Föga förstod jag att det mesta av de vackra ljuseffekterna hänger på objektivet. Om inte heller du visste vet du nu. För att få till bokeh i ett foto bör du använda ett snabbt kameraobjektiv med en bländare på minst f/2,8. Finns ju även snabbare än så!

Bokeh är den oskarpa bakgrunden i ett foto

Boke är det japanska namnet på effekten och ordet betyder oskärpa. Min favoriteffekt är ljusglittret, de suddiga fläckarna som lyfter fotot till en annan nivå. Men traditionellt sett kan effekten också innebära en oskarp bakgrund, samtidigt som motivet i förgrunden är skarpt.

Ett bra makrobjektiv kan locka fram effekten

Min personliga erfarenhet är att ett bra makroobjektiv kan locka fram bokeh-effekten. Jag använder mitt makro från Nikon för jämnan och när jag knäpper av bilder i de naturliga ljusspåren så uppstår nästan magi.

Det medföljande motljusskyddet – jag fick det när jag köpte mitt Micro-Nikkor 105 mm – gör att jag kan pressa på i värsta ljuset. Just detta är en av mina gladaste upptäckter under mitt första seriösa fotoår.

Så förutom att ha ett bra kameraobjektiv gäller det alltså att hitta en plats med mycket ljus. I dessa foton strålade ljuset genom en enebuske (?), och givetvis var jag där med kameran. Över lag lämpar sig närbilder för den här effekten.

Kamerainställningar för att fota bokeh-effekt

Förra året fick jag ett supertips från min vän Sara. Som den proffsfotograf hon är kunde hon ge en hel del värdefulla råd och ett av råden var att fota i A-läget. Detta har revolutionerat mitt fotograferande, jag som går mycket på känsla och kanske inte läser manualer i första taget.

A-läget är ett bländarstyrt läge i systemkameran. Ju mer du öppnar bländaren, desto mer ljus tar kameran in, och detta är något bra när du vill få till bokeh. Du kan också trixa runt med ISO-inställningarna. När det är ljust ute bör du ha låg ISO, men du kan ju prova att höja den något.

Läs en fotoguide om hur du får till effekten

Jag håller själv på att lära mig kameran och objektiven, helt enkelt fotokonsten. Som med allt annat går jag mycket på känsla, ser jag en vacker ljusfläck vill jag uppslukas av den och det är väl exakt det jag gör.

Men då och då läser jag Nikons officiella fotoguider, det finns faktiskt en Nikon-guide till bokeh-effekten, och artiklar i fototidningar. På tal om fotoguider, ta en titt på min guide till att fotografera solnedgången snyggt och/eller läs mina fototips.

4+ kaffekoppar med fat som är vackra på ett klassiskt vis

2022-02-062022-04-13 | Sandra Jönsson

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

När det kommer till kaffekoppar med fat gillar jag porslin av det klassiska slaget. Visst, muggar kan vara behändiga men de saknar den skira känsla som bara en spröd kaffe- eller tekopp besitter.

Kaffekoppen du ser på bilderna här ovanför och nedanför har jag köpt på second hand, tyckte den skimrade så vackert i all sin pärlemorglans så jag slog till. 30 kronor för både kaffekopp och fat är billigt. Porslinet är tunt, tunt och så är det ju blommotiven.

För köp av nytt glas och porslin brukar jag i första hand vända mig till klassiska inredningsbutiker i stil med Cervera och Åhléns, som jag tycker har många fina serviser.

Men, men, här kommer fyra kaffekoppar med fat som jag gillar just för att de är vackra på klassiska vis!

1. Pols Potten kaffekoppar med fat

Av alla nya kaffeserviser jag tittat på är dessa kaffekoppar från Pols Potten definitiva favoriter. Jag älskar hur omaka och ändå matchande de är, precis som jag vill ha det! Vad säger du, fina koppar och fat, väl? Läs mer om kopparna och faten i den så kallade Grandpa-serien! Liknande Pols Potten-koppar finns även som espressokoppar, och de har en precis lika lekfull design.

2. Spode kopp med fat

Älskar, älskar denna kaffekopp med fat från Spode! Koppen heter Creatures of Curiosity och fatet Dark Floral, oerhört stämningsfulla namn. Nu syns inte det på den här bilden men om man vänder på koppen finns ett leopardmönster. Blommor, fjärilar och leoparder i ett – och så lyxigt guld.

Läs mer om det här porslinssetet och häpna över den förföriska skönheten. Ett mörkt, rostigt kaffe i denna kopp… Faktum är att det finns ett set med fyra olika assietter från Spode, assietterna är omaka.

3. Royal Copenhagen kaffekoppar med fat

Den här helvita kaffekoppen med fat ingår i Royal Copenhagens porslinsserie White Fluted Half Lace. Jag väljer att tipsa om den för att jag inte kan få nog av hur sofistikerad den är, allt från räfflorna till spetsdetaljerna. Och sedan kan jag tycka att koppen är alldeles lagom nätt. Det finns flera varianter på Royal Copenhagens White Fluted – men läs mer om Half Lace-setet.

4. Rörstrand kaffekopp med fat

Ostindia från Rörstrand har du säkert sett många gånger förut, men så är ju denna porslinsservis också en modern klassiker. Designen på kaffekoppen och fatet är inspirerad av de gamla serviserna som Ostindiska kompaniet importerade från Asien.

Gamla tendenser möter alltså nya trender, läs mer om koppen och läs mer om fatet. Den här stilfulla servisen finns även i svart och vitt, liksom i en något annorlunda tolkning vid namnet Rörstrand Ostindia Floris.

Det här var tips på fyra kaffekoppar med fat, eller egentligen på ännu fler koppar och assietter än så. Som skrivet gillar jag när servisen är omaka, men där varje del matchas utifrån en färg och/eller ett motiv. Vilken typ av kaffeservis föredrar du?

Läs Mina ryska vänner: En berättelse om Putins Ryssland

2022-02-062022-04-15 | Sandra Jönsson

Okej, så jag känner mig aningen rädd inför utvecklingen i Europa, läser om och förfäras av Rysslands framfart. Vad fasen, Putin!? Men jag inser samtidigt hur lite jag förstår om Rysslands och Krimhalvöns historia. Vad göra? Läsa en bok om det, så klart. Valet föll på Mina ryska vänner: En berättelse om Putins Ryssland av Johanna Melén.

Vad handlar Mina ryska vänner om?

Som undertiteln En berättelse om Putins Ryssland antyder handlar Meléns personligt skrivna essä eller reportage om hur landet i fråga formats under president Vladimir Putins år vid makten. Även om tiden före hans maktövertagande, när Boris Jeltsin var Rysslands president och valde att lyfta fram sin efterträdare.

Det var en omskakande tid. Landet försökte göra sig kvitt Sovjets tunga ok och var, om man ska tro ryska makthavare, föremål för terrorattacker från Tjetjenien.

mina ryska vänner en berättelse om putins ryssland bok — *På bilden ser du bokomslaget till Johanna Meléns Mina ryska vänner: En berättelse om Putins Ryssland. Boken gavs ut av Natur & Kultur 2021.*

Folket försökte resa sig ur fattigdom och decennier av instabilitet, och det var just då som Johanna Melén anlände till Sankt Petersburg för att studera ryska. Närmare bestämt 1999. Hon hade fått ett saftigt stipendium och kunde vraka och välja bland studentboenden i staden.

Valet föll på ett boende där Rysslands egna studenter bodde, liksom för att komma språket och kulturen ännu närmare. Genom mötena med bland annat de ryska studenterna målar Melén upp ett porträtt av Ryssland runt millennieskiftet, och det är ett mångfacetterat porträtt som hon följer upp cirka 20 år senare.

Vad tycker jag om Johanna Meléns bok?

Jag frågar mig själv Varför gör inte den ryska befolkningen mer motstånd mot Vladimir Putin och Kreml? Kan inte förstå det. Men det är ju för att jag inte levt i Sovjet och i ett fullt så skakigt politiskt klimat som i 1990-talets Ryssland.

En av Mina ryska vänner: En berättelse om Putins Rysslands stora förtjänster är hur den lyckas problematisera såväl Ryssland som landets medborgare. Efter läsningen känner jag mig lite klokare, eller åtminstone mer ödmjuk inför hur olika liv vi människor lever.

Melén raddar upp mängder av fakta, sida upp och sida ner. Där blir läsningen lite väl mäktig, kanske. Personligen föredrar jag delarna när hon lyfter fram sina egna och de ryska vännernas reflektioner. Sådana finns det också gott om!

I dessa delar fördjupas nämligen rysslandsporträttet till att handla om allt från drömmen om att ha råd att studera till besattheten av att leva upp till de ryska skönhetsidealen. För att inte tala om könsideal!

Medan Melén försöker prata politik blir det uppenbart att hennes ryska vänner inte är lika villiga att snacka om samhället. Många av dem röstar inte ens i valen. Somliga tycker inte att det är lönt, andra tycker att Ryssland är bra som det är. Många människor, många skäl.

Vad hände dagen före Harvey Weinsteins rättegång?

2022-02-022022-04-15 | Sandra Jönsson

Harvey är den första boken av Emma Cline som jag läser. Men bara av den här bokens handling förstår jag att författaren gärna skriver om det obehagliga, om det som skaver. Att skriva en kortroman om Harvey Weinsteins sista dag före rättegången låter väl som ett tema som kan bli såväl obehagligt som skavigt?

Vad handlar boken Harvey om?

Harvey må ha fått ett slags sammanbrott, men helt bruten är han inte. Tvärtom är han full av hopp inför morgondagens rättegång. Då kommer hela världen förstå att anklagelserna är överdrivna, att han inte våldförde sig på kvinnorna.

Han fick dem bara att göra som han ville genom att upprepa mantrat Jo, jo, jo-ish. Om man bara säger en sak tillräckligt många gånger, liksom pressar på, är det som att en människas sista betänkligheter överger henne.

I väntan på rättegången fantiserar Harvey om hur livet kommer bli igen. För tillfället bor han granne med en berömd författare. De borde göra en film tillsammans! För sin inre syn ser han framför sig vilket klassiskt mästerverk den kommer bli. Den bästa comebacken.

harvey bok recension — *På bilden ser du bokomslaget till Emma Clines Harvey. Boken gavs ut av Natur & Kultur 2021.*

Harvey har redan börjat förbereda sin storstilade återkomst. Bland annat kontaktar han en av sina gamla journalistvänner, hon har själv varit med och behandlat andra som skit. Förnedrat och skrattat åt kvinnor. Hon ska få den exklusiva sanningen om honom, för inte kan väl hon om någon döma honom?

Och så är det den där vackra, ryska sjuksköterskan som ger honom intravenöst morfin (?) mot ryggsmärtorna. Henne ska Harvey göra något fint för. Och för dottern och barnbarnet.

När rättegången är över och han går fri borde de alla unna sig en dos morfin och sväva bort på drömmoln tillsammans.

Vad tycker jag om Emma Clines bok?

Jag kan inte låta bli att tycka att Harvey Weinstein är ett udda tema för en skönlitterär bok, säkert för att metoo och rättegången ligger så nära i tid. Men det är ju också detta som lockar mig till att läsa Harvey från början.

Även boken i sig är ganska udda, konstig i all sin vardaglighet. Ändå känns det så rätt att läsa om filmagnatens väntan, om de högst alldagliga handlingarna som varvas med bombastiska framtidsplaner.

Något Emma Cline lyckas särskilt väl med är att skapa sympati för Harvey – bara för att i nästa stund få mig som läsare att våndas över hur man kan leva i en så total förnekelse över hur illa man gjort andra människor. Jag pendlar mellan ömkan och ogillande.

Harvey är en jättekort bok – alltså JÄTTEKORT – och som sådan är den blott ett litet, litet nedslag i något väldigt stort. I det här fallet funkar det bra, jag läser trots allt in resten av kontexten. Dock kan jag, liksom andra med mig, känna Meh, var det inte mer än det här?!

3 fantastiska historiska romaner som berör på djupet

2022-02-022023-08-22 | Sandra Jönsson

3 historiska romaner som berör på djupet

Historiska romaner hör till de böcker jag helst läser och jag har därför försvunnit in i min beskärda del av svunna äventyr. Det är svårt att skala ner all läsning till endast tre fantastiska verk – jag ska ändå göra ett försök. Och när jag tänker närmare på det finns det faktiskt tre historier som berört mig på djupet.

1. Pachinko av Min Jin Lee

Min Jin Lees Pachinko är en släktkrönika i vilken man får följa en koreansk familj under nästan ett sekel. Berättelsen tar avstamp i Korea vid 1900-talets början. Den fattiga men lyckliga flickan Sunja förälskar sig i en rik, äldre man som uppvaktar henne intensivt. När hon blir gravid med hans barn uppenbaras sanningen: han är redan gift och har en annan familj i Japan.

Sunja förkastar deras relation och gifter sig i stället med en oerhört snäll präst som hon och hennes mamma räddat livet på. Tillsammans flyttar det nygifta paret till Osaka i Japan. Med tanke på att bokens handling utspelar sig under kolonialtiden är flytten inte märklig, många koreaner bosatte sig nämligen i Japan på den tiden. I Osaka behandlas Sunja och hennes lilla familj som tredje klassens invånare.

Varje gång de behöver hjälp dyker hennes första älskare upp och sträcker ut en hand, om än inte kravlöst. Han lämnar inte Sunja och familjen ifred och så fortsätter det i flera generationer. Pachinko är en resa genom ett händelserikt århundrade, givetvis skildrat utifrån Sunjas och hennes ättlingarnas perspektiv. Av alla böcker jag läst har jag svårt att erinra mig en rikare berättelse än denna historiska roman.

2. Hamnet av Maggie O’Farrell

William Shakespeares biografi har så många luckor att fylla att det är lätt att låta fantasin flöda. Och det är just detta Maggie O’Farrell låtit göra i den historiska romanen Hamnet. Samtidigt finns det så mycket sanningsstoff i boken att berättelsen om Shakespeares familjeliv ter sig högst trovärdig.

Det sägs att Shakespeare hade en son vid namnet Hamnet. Påminner namnet dig om något? Just det, om pjäsen Hamlet! Pjäsen var redan på Shakespeares tid ett hyllat verk och i författarens svåraste tid av sorg skriver han den som en tröst. Åtminstone är det så O’Farrell tänker sig Hamlets tillblivelse.

Boken Hamnet är en skildring av 1500- och 1600-talens Stratford-upon-Avon och om pesten som drabbade London med omnejd hårt. Inte heller Shakespeares familj förskonades, sonen tycks ha dukat under för sjukdomen. Samtidigt som det ges inblickar i familjens sorg skickas man som läsare tillbaka till när William blott var en fattig latinlärare och för första gången träffade den excentriska Agnes, hans blivande maka.

3. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Det är flera år sedan jag läste Chimananda Ngozi Adichies En halv gul sol, men jag tänker fortfarande på den. På hur den träffade mig rakt i hjärtat och gav mig helt nya perspektiv på Nigerias moderna historia och Biafrakriget, som varade mellan åren 1967 och 1970.

Olanna och Kainene är tvillingsystrar. De är också så olika varandra som två personer kan bli. Olanna är varm och mjuk, Kainene kall och hård. Därför är det kanske inte konstigt att det oftast skär sig mellan dem båda.

Ingen hade kunnat tro att Olanna skulle vara den som svek sin syster, men hon begår ett oförlåtligt övertramp som skapar ett ännu större avstånd till Kainene. Kan de ändå lägga det förflutna åt sidan och försöka ta sig ur krigets fasor tillsammans?

För snart dras nästan alla in i inbördeskriget. Människorna i Nigeria kan inte längre leva sina vanliga liv och många tvingas in i flykt och armod.

Som du säkert förstår av beskrivningen innehåller En halv gul sol mycken tragik, men det är också en historisk roman om stora politiska visioner, utsträckta händer när man som mest behöver det och inte minst om försoning med såväl landet som människorna i ens närhet.

Det här var alltså tre historiska romaner som gett mig oändligt mycket, hoppas du också får glädje av att läsa dem.

Efter olyckan: ”Vet du, du borde bli ambidextriös!?”

2022-02-022022-04-13 | Sandra Jönsson

Ambidextriös, dubbelhänt, tvåhänt, det finns många synonymer för förmågan att kunna använda sina båda händer samtidigt.

Jag har inslag av det – förvirrad vänsterhänting – och så har jag spelat rollspel, i rollspelsvärlden är ambidextri en superkraft. Min krigarkaraktär Conorion är ambidexter, bara för att han är coolast i världen, liksom.

Dagen efter Christoffers sågolycka tänkte jag att superkraften även kunde bli hans. Då visste vi ju inte ens om han någonsin skulle kunna använda högerhanden igen, den dominanta handen, och jag var obeskrivligt förkrossad för hans skull.

Vad betyder ambidextriös?

Ambidextriös finns med i SAOL, Svenska Akademiens ordlista, alltså är det ett faktiskt ord. Men egentligen ska man väl helst kalla det för ambidextri och en person som besitter förmågan för ambidexter.

Det finns många synonymer för ordet i fråga, förutom just ambidextri. Bådhänthet, dubbelhänthet, tvehänthet och tvåhänthet är exempel på sådana synonymer. Så även ambidexteritet.

Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem.

Jag var ledsen för att jag själv vet vad det innebär att leva med en funktionsnedsättning, när man efter en olycka inte fungerar riktigt som förut. Men den långa erfarenheten av detta har också lärt mig något viktigt: Man kan alltid hitta nya vägar. Nästan alltid, i alla fall.

Christoffer ville hitta nya vägar redan från dag två, hela första dagen låg han nämligen nedsövd under en 17 timmar lång operation. Annars hade han säkert blickat framåt, famlat efter lösningar på stört.

För honom har det aldrig varit ett alternativ; han älskar sitt hantverk och skapande. Med eller utan högerhand ska han fixa det och han ska göra det lika skickligt som han gjorde före olyckan.

Bli ambidextriös efter olycka med högerhanden

Under våra första skälvande efter-olyckan-samtal på telefon sa jag det: Vet du, du borde bli ambidextriös!? Och så babblade jag på om de praktiska övningar och historiska exempel jag letat fram. Typ Albert Einstein och Leonardo da Vinci.

Haken? Att det här med ambidextri kanske inte är hundra procent vetenskapligt belagt och att det finns små, små tecken på att det kan fucka upp hjärnan när den tränas till att bli vänsterhänt i stället för högerhänt, om nu högerhanden är den dominanta handen. Men det är inte heller säkert.

Så fort Christoffer fick ork började han göra saker med vänsterhanden i stället för med högerhanden. Han borstade tänderna med vänstern, skrev med vänstern, knöt skorna med ENBART vänstern. Bra övningar allesammans!

Faktiskt använde han vänsterhanden så naturligt att vi båda fortfarande är lite häpna. Var han kanske ambidextriös redan från början? Eller så är det bara åratal av arbete med händerna som gett honom de bästa motoriska förutsättningarna till att ställa om.

Praktiska övningar för att träna upp ambidextri

Just som jag skriver det här blogginlägget tittar Christoffer över min axel, jag visar vad jag skriver på och han lyser upp: Å, men det tänkte jag på i dag! På hur bra jag är med vänsterhanden.

Mer än ett halvår har gått sedan Christoffer var med om sågolyckan där alla fem fingrarna på högerhanden åkte och fyra av dem opererades tillbaka. Kirurgins mirakel! Han kan använda högerhanden över förväntan men det uppstår lägen när han måste använda vänsterhanden.

För honom har det fungerat bra att träna upp sin ambidextri genom vardagssysslor. Vi började med att skriva fint och vika papper tillsammans, liksom för att öva, öva, öva.

Han har också haft stor nytta av den ambidextriösa datormus jag köpte till honom i hemkomstpresent. Är man gamer som han, så finns det en stor drivkraft i att använda handen, höger som vänster.

Bara gör saker med handen, skulle nog Christoffers bästa tips för att bli ambidextriös vara.

Gilbert Grape – en film om hur sorg kan äta upp en familj

2022-02-012022-02-02 | Sandra Jönsson

Jag ska skriva några rader om Lasse Hallströms film Gilbert Grape (1993). Du kanske undrar varför jag har med en bild på en fyr vid ett stormigt hav? Jag tycker bilden symboliserar Gilberts frihetslängtan, för mig är havet synonymt med frihet och för Gilbert är det de öppna landsvägarna, som mil efter mil sträcker sig genom fälten.

Vad handlar Gilbert Grape om?

Varje år passerar en husbilskaravan småstaden där Gilbert Grape bor. Notera passerar. Gilbert drömmer sig bort, han vill också lämna hemmet bakom sig, följa med husbilarna på deras äventyr ut i vida USA. Men det går inte. Han kan omöjligt lämna familjen, den gravt överviktiga mamman och funktionsnedsatte brodern behöver honom. HONOM.

Det såg faderns självmord till.

Så i stället jobbar Gilbert på snabbköpet, har en otrohetsaffär med en av de gifta kvinnorna i staden och försöker släcka bränder lite varstans. Ju mer hängiven han är familjen, desto argare blir han på allt. Och när en av husbilarna stannar till i staden och han möter sitt livs stora kärlek blir det så uppenbart: Han bara måste bort.

Och ändå stanna.

Vad tycker jag om Lasse Hallströms film?

Gilbert Grape är en coming of age-film i Lasse Hallströms utsökta regi. Den är tragisk och underbar rakt igenom, feelbad när den är som vackrast och kanske även som lyckligast. För i mörkret ryms den bräckligaste glädjen, likt de lysande stjärnorna på den mörkaste natthimlen. Och den här typen av kontraster är fantastiska, tycker jag.

Jag fattar inte riktigt hur Hallström lyckas få till en så mångsidig och ändå så sammanhållen berättelse, hur han lyckas besjäla en hel stad med små berättelser. Allt från hur den extremt feta mamman skrattas ut de få gånger hon visar sig till hur den funktionsnedsatte brodern Arnie får invånarnas stöd.

När jag såg om Gilbert Grape häromveckan slog det mig att det här en nyanserad skildring av psykisk ohälsa – tänk dig tidigt 1990-tal (!) – och hur sorg bokstavligen kan äta upp en hel familj inifrån och under flera generationer. Det blir lite som ringarna på vattnet, om du förstår hur jag menar?

Bland andra Johnny Depp, Leonardo DiCaprio och Juliette Lewis axlar de tunga rollerna i detta, vad jag tycker, filmiska mästerverk. Visste du att filmen bygger på boken What’s eating Gilbert Grape? Det gjorde inte jag fram tills att jag nyligen googlade det. En så här stark film måste liksom ha en stark berättelse bakom sig.

Jag hann titta på Gilbert Grape innan den plockades bort på Svt play. Får se var den kommer streamas härnäst.

I stället eller istället – hur skriver man det egentligen?

2022-02-012022-04-26 | Sandra Jönsson

I stället eller istället, hur skriver man det egentligen?

Sådana här frågor ställer jag mig under mina arbetsdagar och så letar jag upp svaren. De svar som inte redan sitter i ryggmärgen efter år av skrivande, vill säga.

Kruxet med att skriva isär eller ihop ord är att det inte alltid finns ett direkt ja eller nej, även om det finns ett alternativ som är lite mer rätt än det andra. I det här fallet är i stället att föredra framför istället. Hur kommer det sig?

Det enkla svaret är att Språkrådet rekommenderar att i stället skrivs isär. Den något svårare förklaringen är att det har att göra med var i ordet betoningen ligger. I i stället är det stället som betonas, och därför bör ordet skrivas isär.

Så länge man skriver ihop eller isär ord på ett konsekvent sätt brukar stavningen inte spela jättestor roll, alltså när det står och väger mellan två alternativ.

Eftersom jag går all in för den redaktionella approachen håller jag mig till de officiella skrivreglerna, som bestämts av Språkrådet och Svenska Akademien. (När jag inte själv väljer att bryta mot dem.)

I min redaktionella strävan har jag haft stor nytta av TT:s guide för sammanskrivning respektive särskrivning av ord.

Läs mer om mitt jobb som seo-skribent och content writer via länkarna.

3 biografiska böcker om svenska kvinnliga författare

2022-01-312022-04-15 | Sandra Jönsson

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

Svenska kvinnliga författare…

Det började med Ett jävla solsken, boken som öppnade en helt ny värld för mig. Medan jag läste denna biografi om Ester Blenda Nordström slog det mig hur lite jag vet om de kvinnliga författarskapen i svensk litteraturhistoria.

Det var en jobbig insikt.

Så jag gjorde som jag brukade göra när jag känner att min kunskap är otillräcklig, jag förkovrade mig. Denna förkovran fortsätter än i dag. Jag vill därför tipsa om tre biografiska böcker genom vilka jag delvis upptäckt svenska kvinnliga författare.

Häng med på den här resan in i 1800- och 1900-talens litterära Sverige! (Och ja, jag vet att det finns många, många fler fenomenala kvinnliga författare i Sveriges litteraturhistoria.)

1. Ett jävla solsken av Fatima Bremmer

Ester Blenda Nordström (1891-1948) arbetade som författare och journalist i början på 1900-talet. Hon rörde sig i Elin Wägners krets och var med andra ord en av dessa kvinnliga pionjärer som banat väg för oss i dag.

Redan på sin tid betraktades hon som en pojkflicka. Hon älskade snabba fordon och föreföll alltid vara redo för nästa äventyr. Nordström wallraffade till och med innan begreppet fanns.

svenska kvinnliga författare — *På bilden ser du bokomslaget till Fatima Bremmers biografi Ett jävla solsken. Läs den som pappersbok, e-bok eller lyssna på den som ljudbok.*

Under falska förespeglingar levde hon som piga på en bondgård, hon samlade egentligen material till sina texter. Dessa erfarenheter kan du läsa om i boken En piga bland pigor.

Hon levde även med samer i Lappland i ett halvår och åkte till Amerika som en tredjeklasspassagerare. Fick kampen om att leva livet så som hon ville henne till slut att tappa modet, denna kanske Sveriges våghalsigaste skribent?

Ett jävla solsken är en sympatisk skildring av Ester Blenda Nordströms uppgång och fall. Med tanke på denna enorma hyllning i biografisk form tror jag att Nordström fått en viss upprättelse och inte minst ett erkännande.

2. Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson

Elin Wägner (1882-1949) fängslar mig. Jag fängslas av hennes outtröttliga övertygelse om att samhället går att göra bättre och jag kan inte få nog av hennes kamp för kvinnlig rösträtt. Det här var en kvinna som vägrade ge upp – och ja, hon måste ha varit besvärlig i sin orubblighet.

Men jag älskar besvärliga kvinnor! Och det är så fantastiskt att i Den besvärliga Elin Wägner få tal del av hur de svenska kvinnliga författarna levde på 1900-talets början.

den besvärliga elin wägner bok — *På bilden ser du bokomslaget till Ulrika Knutsons biografi Den besvärliga Elin Wägner. Läs den som pappersbok, e-bok eller lyssna på den som ljudbok.*

I Elins fall blandades de litterära framgångarna med att hon måste slå sig fram i ett sexistiskt och stundom svekfullt manssamhälle, där vissa manliga kollegor inte drog sig för att tjata sig till sex. Som exempel.

Romanerna Pennskaftet och Norrtullsligan skildrar såväl hur kvinnan drabbas av mannens krav och lust som hur hon frigör sig från den och går sin egen väg. Eller helt ensam står hon ju aldrig, hon har trots allt sina kvinnliga bundsförvanter vid sin sida.

3. Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm

Selma Lagerlöf (1858-1940) är en av mina stora litterära idoler, det är typ hon, Jane Austen och Charlotte Brontë. Det är först på senare år jag upptäckt hennes fantastiska litteraturskatt. Jag är så himla tacksam att jag äntligen fattat grejen med Selma.

Om du vill följa Selma Lagerlöf genom hela hennes liv finns knappast en mer komplett eller välskriven biografi än Jag vill sätta världen i rörelse. Inte för att jag läst alla biografier om denna svenska kvinnliga författare, ska tilläggas.

svenska kvinnliga författare selma lagerlöf — *På bilden ser du bokomslaget till Anna-Karin Palms biografi Jag vill sätta världen i rörelse. Läs den som pappersbok, e-bok eller lyssna på den som ljudbok.*

Men det jag tycker den här författarbiografin gör så himla fint är att den lyfter Selma Lagerlöf som den visionär hon var. Det här görs genom att väva samman sakprosa med författarens egna brev.

Särskilt spännande blir det när recensioner om de lagerlöfska verken tar plats. Det är då det blir så tydligt vad Selma kämpade emot. Det var inte alltid böckerna Gösta Berlings saga eller Kejsarn av Portugallien mottags med snälla ord.

Och visst är det vackert hur den speciella vänskapen mellan henne och Sophie Elkan målas upp? Om än ganska sorgligt på sina håll, skulle jag nog påstå.

Jag har inte läst Elin Wägners Selma Lagerlöf-biografi ännu, jag vill ändå lyfta den här. Tycker den förtjänar ett omnämnande i sammanhanget svenska kvinnliga författare.

Ännu fler böcker om svenska kvinnliga författare

Sophie Elkan, Fredrika Bremer och Ellen Key är exempel på andra framstående kvinnliga författare jag borde skriva om… Det finns bra biografier även om dessa – se boktipsen här nedanför!

Bremer: En biografi av Carina Burman
Läs Bremer: En biografi
Sophie Elkan: Hennes liv och vänskapen med Selma Lagerlöf av Eva Helen Ulvros
Läs Sophie Elkan: Hennes liv och vänskapen med Selma Lagerlöf
Ellen Key: En europeisk intellektuell av Ronny Ambjörnsson
Läs Ellen Key: En europeisk intellektuell

Stormen Malik: Rapport från ett översvämmat Apelviken

2022-01-312023-04-01 | Sandra Jönsson

När man rör sig i samma spår nästan varje dag inser man att de aldrig är riktigt samma. I går var detta sannare än någonsin. Stormen Malik hade dragit fram över Apelviken i Varberg och landskapet var som förändrat. Inte minst var stranden översvämmad.

översvämning apelviken varberg — *Översvämmat Apelviken.*

Så här har jag aldrig sett Apelviken förut och det var en häftig syn.

Det fanns liksom ingen strandremsa kvar, denna sandstrand som är känd för att vara vidsträckt. Och även i Kåsa hade vindarna tvingat vattnet upp, upp. Och på Strandpromenaden, som du kan se på bilden längst upp i detta inlägg.

Jag hade tagit med mig makrot ut för att fota tång i vattenbrynsglittret, gårdagen var en fantastiskt vacker glitterdag. Men det fanns inget vattenbryn att ligga med näsan i, så i stället traskade jag hem för att byta till landskapsobjektivet.

Soliga dagar, du vet sådana dagar när himlen är klarblå, är inte mina favoritfotodagar. Åtminstone inte när jag ska ta landskapsbilder. I går dokumenterade jag Maliks stormeffekt snarare än att försöka fånga skönheten i den, ibland blir det lite själlöst och det är okej.

översvämmat kåsa strand — *Översvämmat Kåsa.*

Att dokumentera med hjälp av kameran kan vara givande det också, men mest av allt är det en ynnest att få följa hur ljus och väder omdanar samma plats igen och igen. Att bara få vara mitt i det.