Det är skönt att kunna måla utan att det måste bli något särskilt av motivet. På akvarellektionen i söndags målade vi stora färgfält som vi sedan fyllde i med mer akvarell, poscapennor samt med flytande akrylbläck. Övningen gick ut på att försöka hitta motiv bland färgfälten, och det var ju fantastiskt roligt och kreativt! Därför tog jag med mig akvarellövningen hem.
I dagarna har jag målat akvarellfält i tekniken vått på vått. Med denna akvarellteknik kan man inte riktigt styra hur färgerna flödar och blandar sig på pappret (läs: jag som är nybörjare kan inte styra över processen). Jag har snöat in på att försöka måla abstrakta ansikten i akvarell på det här sättet, alltså genom att först improvisera fält och att sedan arbeta fram något ur dem.
Månadssluten är extremt stressiga numera, beställningar, faktureringar och så vidare måste bli klara i tid. I sådana här kristider är det väl inte heller så glädjande resultat alltid. Men i början på varje månad får jag en stunds frist, och då passar jag på att prova nya idéer. Just att få tid att experimentera är så otroligt viktigt när man jobbar med kreativa saker, utan den kravlösa leken falnar produktiviteten nämligen snabbt. Ibland kan man också behöva rasta tankarna för att kunna fokusera på uppgiften man har framför sig.
Förutom att måla har jag gett mig själv rum att fota och skriva. Jag har börjat skissa på nya skrivprojekt som inte alls har med den vanliga sortens artikel- och bloggförfattande att göra. Så får jag se vad jag gör med idéerna till slut. Precis som med målningen måste det inte bli något av dem.
Nu har denna abstrakta akvarellvallmo legat länge. När jag målade den hade jag en tanke om att jag skulle fortsätta fylla på med mer akvarell, flytande tusch och krita. Annars har jag ju målat linjerna i tusch först och fyllt i med akvarell efter det. Här tänkte jag att jag kanske kan göra tvärtom och se vad det blir av experimentet. Jag målar alltså fortfarande på experimentnivå, som kladd.
Vallmorna blev fantastiskt levande när jag målade på en bit gammalt lakan. Känslan blev inte alls samma på akvarellpappret, så jag funderar på hur jag kan få in mer liv i kladdmålningen. Definitivt en fylligare svart, i alla fall.
Jag har försökt men inte riktigt kunnat måla sedan jag blev oinspirerad i början på december och strax därefter fick corona. Därför är det bra att jag har den här ofärdiga målningen, för den ger mig något att utgå från när jag nu ska försöka komma i gång med min vardag igen. Det verkar också som att den kommande veckan ska bjuda på lite mer ljus, och då blir det faktiskt lättare att plocka fram penslarna.
Det kommer en blogguppdatering om hur experimentet med vallmon blev.
Jag har sett många fina adventsljus i oljepastell. Eftersom jag mest använder akvarell i mitt skapande ville jag prova att i stället använda detta medium, som ett litet experiment bland årets julpyssel.
Detta adventspyssel är egentligen en målning och ett collage i ett. Jag har använt akvarellfärger, vattenfärger borde över lag gå bra, akvarellpapper och lim. Pensel, vaxkrita och ett glas med vatten har jag också använt mig av.
Jag började med att måla själva bakgrunden på ett akvarellpapper. Som du kan se på bilderna målade jag cirklar bredvid cirklar. Tanken är att motivet ska föreställa ett brinnande adventsljus och därför användes gul färg i mitten. Sedan fick det bli allt djupare färger…
Medan bakgrunden torkade plockade jag fram ytterligare ett akvarellpapper. På detta målade jag partier av blått, grönt och gult. Återigen måste jag vänta på att färgen skulle torka. Efteråt rev jag bitar av de olika färgerna.
Jag rev ut ett ljus, en ljuslåga samt små, små blad. De olika bitarna limmade jag sedan på pappret med själva bakgrunden. Ljusveken ritade jag med hjälp av en svart vaxkrita. Tack vare akvarellpapprets härliga struktur och tjocklek gick det att få till snygga riveffekter i det. Nästan som 3D!
Ungefär samma adventsmotiv kan alltså åstadkommas i oljepastell eller torrpastell, säkert även i andra konstnärsmaterial. I tusch, kanske? Ibland får man helt enkelt prova sig fram och låta det bli vad det blir. Man lär sig alltid något nytt av det.
Lyxen med att gå en konstkurs och att ha en generös, kunnig liksom kreativ lärare är att man får prova massor av nya tekniker. Under höstens konstlektioner har jag, som jag redan berättat, återigen fått göra många olika saker. Jag har bland annat fått måla med akvarell på gammalt, urtvättat lakan. Vitt lakan, ska tilläggas.
Bara för att lyfta fram min lärares påhittighet: hon kom över rektangulära träramar för ett gammalt ventilationssystem, letade reda på riktigt slitna vita lakan och spände upp dessa på ramen med hjälp av en häftapparat. Vips en canvas! Hon hade också dukat fram akvarellfärger och målarpenslar. Sååå roligt!
Jag skulle nog kalla detta för ett experiment. Akvarell beter sig trots allt olika på olika underlag. Till och med olika papper förändrar färgernas beteende, så vad händer om man använder lakanstyg i stället för akvarellpapper?
Att måla fritt med akvarell är fortfarande nytt för mig så jag ville mest prova att göra ”lösa” blommor. Lakanet både försvårade och underlättade målandet, för färgerna flöt verkligen ut över tyget. Snabbt, dessutom. Samtidigt var penseln strävare mot lakanet än mot papper.
Blommorna såg inte mycket ut för världen först. Röda färgkluddar på en gul bakgrund. Men genom att tålmodigt låta detta torka – heja mig (!) – och sedan addera andra färger för mer djup i kluddarna kunde jag successivt måla fram ett vallmofält.
Det var inte ens mycket jobb med det, bara några nybörjarduttar med akvarellpenseln här och där. Just det här med djup i färgerna verkar vara en effekt av att måla med akvarell på lakan. Det har nog med hur tyget suger åt sig färgen att göra.
Fungerar vilket vitt lakan som helst? Bildläraren sa att det bara är riktigt gammalt, urtvättat lakanstyg som har den här effekten. Nya lakan suger inte åt sig färgen, då de är så behandlade med olika medel, som liksom måste nötas bort först.
Gårdagskvällen ägnade jag åt att titta på filmen Under Toscanas sol och att försöka måla solrosor, inspirerad som jag blev av de oändliga solrosfälten i Toscana. Denna plats har funnits i mina tankar ända sedan jag första gången såg filmen i fråga.
En väldans massa år har gått, trots det har jag inte besökt just denna region i Italien. Men jag tror faktiskt det kommer bli av.
Målning av flytande tusch och akvarell. Linjerna har gjorts med blompinne, bara för att det är så kul!
Nu är det dock inte coronakrisen som håller eventuella resor till Toscana tillbaka, utan inflationskrisen. Jag förväntar mig typ ekonomiskt karga företagsår och en italienresa är kanske, och tyvärr, inte prio ett när fokus ställs mot överlevnad. Vi får se!
I vilket fall skulle jag väldigt, väldigt gärna vilja besöka Toscana inom en relativt snar framtid. Och jag skulle vilja uppleva flera olika städer och sevärdheter i regionen. Det här är ju ändå platsen för renässansens hjärta Florens och Pisas lutande torn!
Skumpa runt på lantvägar i Toscana
Det är lite lustigt hur just en lantväg återkommer i bilder av och filmer om Toscana. Jag tänker på den ikoniska vägen som slingrar sig bland kullar och cypresser, oftast under gyllene timmen så att de vidsträckta fälten skimrar extra mycket i grönt och guld.
Den här scenen markerar även början på resan i Under Toscanas sol och utmynnar i en rad pittoreska scenerier, må det vara på landet eller i en medeltidsstad. Se denna film för reseinspiration!
Spontant bosätter sig huvudkaraktären på Toscanas landsbygd, och ja, jag vill också skumpa runt i en buss på bygden. Jag tycker den verkar vara så himla vacker. Kullarna, fälten och de gamla byarna skulle garanterat trollbinda mig.
Var finns då den ikoniska vägen? I Val d’Orcia utanför Siena. Tänk dig en dagsvandring här! Eller en konstkurs. Ja, eller en skrivkurs! Wow.
Förundras i renässansstaden Florens
Under Toscanas sol skildrar inte så mycket av de toscanska städerna, det skulle väl i så fall vara glimtar av Cortona och Siena, möjligen. Eller definitivt av Cortona, för när jag tänker närmare på det skrivs faktiskt Cortona ut i början av filmen. Antagligen är det här huvudkaraktären köper sitt hus.
Städerna i Toscana skulle jag alltså vilja besöka, och kanske allra helst Florens. Varför då? Jo, för Florens är nämligen renässansens födelsestad. Under 1300-, 1400- och 1500-talen bodde rika släkter, exempelvis Medici, i staden. De hade så mycket pengar att de kunde investera i vackra konstverk.
Lite historisk bokinspiration i form av Familjen Medici: Det vackra folket, Medici: Magnifika miljardärer och mördande mecenater i renässansens Florens samt av Fursten.
Släkterna kunde bland annat ägna sig åt ekonomi, politik och kultur. I och med detta började det intellektuella och kulturella livet blomstra i Florens. Det byggdes pampiga hus, målades vackra konstverk och skrevs numera världskänd litteratur. Kanske känner du till Niccolò Machiavellis klassiska bok Fursten? Machiavelli var florentinare.
Sevärdheter i Florens
Renässansens prakt lever kvar i dagens Florens, och jag antar det är därför jag så gärna vill besöka staden. Världens tredje största kyrka (?) finns här, Santa Maria del Fiore som byggdes på 1400-talet. Den har vackra kupoler. På nästan varje stadsbild av Florens skjuter den största av kyrkokupolerna upp i landskapet.
Känner du igen tavlan? Det här är Sandro Botticellis La nascita di Venere, eller Venus födelse, från cirka 1486. Uffizigalleriet i Florens är tavlans hemvist.
Sedan är det konstmuseerna, exempelvis Uffizi som ställer ut konst av renässansguruerna Botticelli och Michelangelo. Hur gärna hade jag inte velat se Botticellis Venus födelse irl!? Medici-palatset Palazzo Pitti är också ett sandra-måste. Men kanske mest av allt hade jag nog velat strosa runt i, vad jag föreställer mig, de gamla, fina gränderna.
Uppleva Lutande tornet i Pisa
Lutande tornet i Pisa är en annan ikonisk sevärdhet i just Toscana. Jag vet inte hur stor behållning jag hade haft av att besöka sevärdheten, ändå är det en sådan grej jag har velat uppleva sedan barnsben. Kan det kombineras med andra Toscana-upplevelser, så varför inte?
Pisa är en stad i Toscana och i denna finns alltså ett lutande torn. Det är ett klocktorn som började byggas på 1100-talet och som färdigställdes på 1300-talet. Att tornet har kommit att luta har att göra med att man missbedömde underlaget, som är mjukt och lerigt. Då och då görs projekt för att stabilisera tornet, så att det klarar stå ännu fler år.
Hoppas jag kommer få uppleva Lutande tornet i Pisa innan det rasar samman!
Titta på film för reseinspiration
Film, liksom böcker, är bra sätt att få reseinspiration. Det är ju exempelvis Under Toscanas sol som fått mig att drömma om en resa till Toscana. Ibland räcker det att drömma sig bort, ibland blir drömmarna verklighet. För att återkoppla till inledningen tror jag faktiskt att Toscana är ett av de resmål jag kommer göra slag i, frågan är bara när.
En dröm är att kunna resa till inspirerande platser som Toscana för att skriva om, fota och måla av det jag upplever.
Att göra hemliga spökbilder och spökmeddelanden måste vara ett av våra mest klassiska barnpyssel. Det har nog bara gjorts på olika sätt, som att stearin använts i stället för vaxkrita.
Själva skapandet av bilderna och meddelandena är enkelt, eller snarare är den coola effekten när vattenfärgen målas över den vattenresistenta kritan enkel att åstadkomma.
Du ritar ett valfritt motiv med hjälp av en vit vaxkrita av god kvalitet. Här har jag använt Caran d’Aches Neocolor I, som verkligen gör sig bra med akvarell. Ska du satsa på en vaxkrita satsa på Neocolor I!
Jag har försökt göra samma sak med vita vaxkritor av andra märken och det har gått sådär, faktiskt. Med andra ord hänger detta pyssel på att du har rätt kritkvalitet.
Det går alldeles utmärkt att skriva ett hemligt meddelande så här. Skriv med vit vaxkrita och låt sedan en kompis måla över pappret med en vattenfärg.
När du ritat ditt motiv med vaxkritan på ett tjockt papper målar du över bilden med vattenfärg. Eftersom kritan är vattenresistent lämnas ytan där du ritat med den vit.
Det finns många fina exempel på dekorativa målningar med den här tekniken. Sök på Pinterest så kommer du få en rad inspirationsalternativ. Kanske att jag också kan göra ett gediget måleri med vaxkritor och vattenfärger framöver.
För fler spökpyssel kan du läsa vidare via länken, jag har gjort en lista med tips ur min idébank.
Jag har ju fått hem en massa färger och papper, och jag har absolut ingen aning om vad jag gör. Det känns både befriande och skrämmande, läskigt just för att jag är en feg perfektionist som försöker uppbringa modet att testa nya kreativa saker. Och modig måste jag ha varit. Jag har nämligen satt mig ner och skapat, bara för att känna på det. Sällan har det blivit som jag velat, men vad gör man när man är nybörjare?
I går kväll avslutade jag dagen med att plocka fram vaxkritorna och vattenfärgerna. Visste du att en del vaxkritor är vattenresistenta så att deras pigment lyser igenom akvareller? Jag började rita en blomma och en vas med en sådan orange vaxkrita.
Bara vaxkrita och akvarell. De orange linjerna är alltså orange vaxkrita från Caran d’Ache.
Egentligen hade jag bara två idéer: vaxkritlinjer i orange och akvarellfyllning i blått. Blå och orange är komplementfärger och därför vill jag leka runt med dem. Men förutom detta kladdade jag på utan någon egentlig plan.
Målningen fick torka över natten och som en liten lunchpaus i dag fortsatte jag kladda med olika sorters färgpennor, såväl akrylpennor som gelpennor. Jag vill lära mig måla lager på lager åt det här stuket, och det enda jag kan göra är att fortsätta öva.
Jag funderar på om jag kanske skulle gå någon Skillshare-tutorial i hur man ritar blommor. Alternativt kanske leta upp instruktioner på Pinterest för det.
I går började jag packa upp konstnärsmaterialen jag beställt hem och jag invigde bland annat akvarellasken genom att måla en färgkarta för den. Men jag var också sugen på att prova tuschen, kritorna och papperna för blandteknik. Därför fick allt bli ett första kladdexperiment.
Materialen jag experimenterat med är mixed media-papper (Paint ON), blompinne, penslar, flytande tusch (L&B Nan King), vattenresistenta vaxkritor (Caran d’Ache Neocolor I) samt akvareller (Schmincke).
Med Christoffer hängande bakom axeln målade jag först med tusch och sedan med kritor. Det svarta är tuschen och den färgade strukturen kritor. Jag har beställt hem varianter som är vattenresistenta, vilket innebär att färgen och känslan består efter att man bemålat dem med exempelvis akvareller.
Att måla i blandteknik är jätteroligt och sedan har jag verkligen fastnat för det här med kladd. Det är som tio minuters terapi där man kan släppa taget och försvinna. Jag vet dock inte vad jag försvinner in i, för det här är något annat än att fota eller skriva.
Färger gör mig glad och det är en underbar lyx att få måla med Schminckes akvareller. Jag fick hem deras 48-set förra veckoslutet, men på grund av sjukdom och jobb har jag inte kunnat njuta av dem förrän i dag.
För att bekanta mig med akvarellasken målade jag på den medföljande färgkartan. Det här kan vara något av det mest tillfredsställande jag gjort på flera veckor, hehe. Om man älskar färger finns det nästan inget bättre än att få vara mitt i dem. Förstår du så förstår du.
Tack vare den höga pigmenteringen i Schminckes akvarellfärger blev akvarellerna riktigt klatschiga på färgkartan. Och jag säger då det, så himla praktiskt att kunna jämföra färgerna när man målar. Jag har redan haft användning för kartan. Gjorde ett litet kladdprojekt för Christoffer. Bara för att visa.
Jag var inte så lite lyrisk efter förra veckans konstlektion. Då fick vi prova en ny teknik, nämligen att måla med tusch på en halv eller hel meters avstånd. Redskapet? En lång blompinne eller rundstav!
Det gick inte att vara precis. Men i stället växte en ledig stil fram, ett experiment som jag tycker förde mig närmare min vision av hur jag vill måla abstrakta blommor.
När tuschen torkat – allt det svarta du ser är flytande tusch – fick vi i uppgift att fylla i med färg. Vi kunde bland annat välja mellan olika markers och akvareller. Mitt val föll på akvarellfärgerna.
Jag älskar kombinationen av det markerade svarta och de starka kulörerna. När jag blev klar med min megastora bild (säkert en A1) fortsatte jag med en mindre variant (en A4).
Ja, alltså det här var så inspirerande att jag beställt hem tusch och akvarell för att kunna fortsätta experimentera.
I går var det åter dags att gå på konstkurs. Att kursen från i våras skulle börja igen kom som den gladaste överraskningen. Den första träffen var alltså i går kväll och jag hade så kul. Jag fick till och med prova nya saker, som en avslappnad teknik för att rita av saker. Avslappnad och avslappnad, hela kroppen engagerades i ritandet och efter att precis ha lyft hantlarna för första gången på säkert ett halvår var jag ganska trött i lemmarna. Prestationsfri ritövning är kanske en bättre beskrivning av vad vi gjorde.
Så här ”avslappnat” kan man rita av saker
Jag måste berömma min bildlärare, hon har så många bra idéer! Och hon vet hur hon ska få oss elever att släppa garden inför skapandet. Ritövningen vi började kursen med var en perfekt inledning, för den gav inget utrymme till att våndas över varje detalj. Så hur gick övningen till? Jo, vi hade var sitt stort vitt papper framför oss på golvet. Vi hade också var sitt glas med flytande tusch och var sin lång blompinne. Vi stod i en halvcirkel runt en clownfigur och blomvaser, och dessa saker skulle vi rita av på bokstavligen en armlängds avstånd.
Det var omöjligt att kontrollera rörelserna fullt ut, och det är det som är tjusningen med ritövningen. Om jag hade fått i uppgift att rita av sakerna på ett mer vanligt sätt hade jag definitivt låst mig. Avbildningar ger mig prestationsångest. Aldrig tidigare har jag ritat abstrakta blommor så ledigt som i går, konstigt nog. Och aldrig att jag varit så nöjd med en teckning som jag var i går. Efteråt fick vi chans att fylla i våra tuschbilder med färg. Akvareller och pennor ställdes fram, och jag säger då det, tusch och akvarell blir jättesnyggt tillsammans!
Då och då får jag ett ryck och tänker att jag borde öppna den där förbenade nätbutiken så att jag kan sälja mina målarbilder och posters. Men så är det alltid något som sätter stopp, och jag misstänker att det är min egen kreativa process. För egentligen gillar jag att kunna experimentera mig fram och att sedan kunna blogga om det jag gjort i stunden. Det är detta som håller mig i gång varje dag.
I våras studerade jag komplementfärger och vattenfärger rent teoretiskt och det här satte sin prägel på vad jag skapade då. Jag gjorde bland annat min allra första riktiga poster. Motivet föreställer en orange koi i en blå damm. Blått och orange är komplementfärger och det ser du på hur det blåa lyfter det orangea i min posterdesign. Faktiskt var jag även inspirerad av färgerna i ett av mina egna foton, så ja, många processer samtidigt.
Och just för att jag var så insnöad på akvarellfärger fick det bli en fisk och damm med vattenfärgsöverdrag. Jag har maskerat olika svarta silhuetter med akvarellfärgsgrafik i Adobe Illustrator. Maskeringsfunktionen – den görs i ett x antal steg – har visat sig vara väldigt användbar och det var det första jag lärde mig göra i Illustrator. Specifik, haha! För att ge min orangea koi ett extra lyft har jag guldkantat den. Tycker själv att det blev fina detaljer, och dessutom är blått och guld vackert ihop.
Den här postern lägger jag alltså nu upp i min idébank slash projektkatalog, vilket innebär att du kan ladda ner den gratis. Men med den gratis nedladdningen följer ett ansvar från din sida. Du måste respektera upphovsrätten. Med andra ord får du använda postern för privat bruk men inte för kommersiellt bruk. Du kan därmed inte ladda ner och ladda upp bilden någon annanstans och hävda att den är din. Inte heller kan du printa ut postern på tjockt papper och sälja den vidare.
