Luktärt, hur vacker är inte blomman? Jag har haft turen att kunna beundra luktärterna ute på gården. Uppenbarligen har jag också fått glädjen att fota dem. Men jag skulle gärna vilja odla egna också, göra tjusiga blomsterarrangemang med dem. Och blommandalor. Ja, det hade jag gillat.
Jag fantiserar ofta om att odla snittblommorpå en kolonilott runt hörnet. Om jag hade haft ”min” kolonilott hade jag definitivt odlat luktärt på den.
Tills jag skaffat en kolonilott har jag min växande samling av blomfoton jag kan försvinna in i, och det är inte så dumt det heller. Här har jag fotat luktärterna i ett superstarkt solljus och med makroobjektivet nära inpå. Man kan få till riktigt coola ljuseffekter med makrot, bara man trixar runt lite.
Jag var på skattjakt i bokhyllorna och hittade två fynd: Suetonius Kejsarbiografieroch kattbokmärken jag och Christoffer gjort för länge sedan. Du ser hur fint origamiskapelserna står sig när man använder riktigt origamipapper! När vi gjorde origamikatterna använde vi papper med måtten 15×15 centimeter. 10×10 centimeter hade nog passat bättre för ändamålet, men då hade origamin blivit ännu pyssligare.
Så här kan du använda bokmärket.
Kattbokmärkena är gjorda utifrån origamikonstnären Jo Nakashimas filminstruktioner på Youtube (bokmärkesinstruktionerna). Jag är väldigt förtjust i Jo Nakashimas skapelser och brukar vända mig till hans kanal för origamiinspiration. Ibland tittar jag bara på allt fint han kreerar. En origami-Yoda på kanalenvar det som fick upp mina ögon för hans konst från början. Och sedan alla hans fina djur, drakar och dinosaurier. Wow!
Kattbokmärket kan dekoreras med hjälp av en gelpenna, tuschpenna eller poscapenna.
Jag skulle inte beskriva projekten som enkla, de är faktiskt ganska pyssliga. Det gäller även kattbokmärkena. Men om du skulle vilja vika detaljerade katter i papper är just Origami with Jo Nakashima en fantastisk utgångspunkt. Bered dig bara på att svettas medan du viker bokmärkena, alternativt anamma utmaningen med sann skaparglädje. För visst blir man glad av bokmärkena?
… är något jag för tillfället jobbar med. När jag får tid. Annars matar jag mest beställningstexter och tröttar ut kreativiteten på så vis. Det finns en gräns för hur mycket man kan prestera framför en skärm på en dag. Men när jag får tid fördjupar jag mig alltså i konsten att översätta abstrakt konst till digital konst, förutom i Googles diplomutbildning inom digital marknadsföring.
Efter vårens bildkurs och konststudier landade jag till slut i akrylmålning. Sedan dess har jag successivt provat mig fram här hemma, och jag har fortsatt att titta på hur andra gör. Att inspireras av andra är ett mycket bra sätt att lära sig ett nytt hantverk.
Färg och form spelar så klart en stor roll i det abstrakta måleriet, ja, även trots att man målar fritt. Men det finns också inslag av kladd, eller snarare av att lämna spår i målningen. Det är akryl, krita och penna om vartannat. Det ska jag filosofera mer om i ett annat blogginlägg.
Allt det här har jag försökt ta till mig och nu leker jag loss för fullt digitalt, samtidigt som jag för min egen skull provar olika färgmatchningar. Att fördjupa mig i färgteori eller färglära är ett av årets stadiga projekt. Lite här och lite där, och vips så här man lärt sig en hel del! Bilderna i det här blogginlägget föreställer mina två första experiment. Samma färger och mönster i två olika tappningar, vad tycks?
Himlastormande kärlek och nya äventyr, kan det hända i livet runt 60? Självklart. Och det är därför jag tycker så mycket om feelgoodfilmen Hello, my name is Doris (2015), som visar på hur händelserikt livet kan vara oavsett ålder. Annars är det ju som att livet upphör när man passerat 20 30, med tanke på representationen i kulturen.
Doris Miller är i 60-årsåldern och har under sina levnadsår alltid funnits till för andra. Hon har drömt om kärlek och romantik, hon läser överväldigande mängder romance, men har dragit sig ur relationer för att kunna ta hand om sin familj. Åren har gått och hon finner sig vara fast i det hus hon delat med mamman, och som brodern nu vill kasta ut henne från så att han kan få sitt arv. En flytt skulle dock kräva att hon gör sig av med alla prylar hon och mamman samlat på sig under en livstid. Det är ett stort och emotionellt projekt.
På jobbet är Doris lite av en hackkyckling. Hon jobbar administrativt på en trendig designbyrå och de yngre kollegorna tycker att hon är en udda figur. Men detta ska ändras, för en dag börjar den coole snygge och unge toppdesignern John jobba på byrån. Han ser Doris, och han verkar uppskatta henne för den hon är. Vad han dock inte ser är att Doris faller pladask för honom.
Som Doris lärt sig av romantikböckerna är inget omöjligt när det kommer till kärlek, vad är väl ett 30-årigt åldersglapp när kärleken är sann? Hon börjar stalka och intrigera i Johns liv för att de ska kunna vara tillsammans. Under tiden växer en innerlig vänskap fram mellan dem båda. Medan Doris gör allt för att passa in i hans kretsar blir hon en hipp ikon inom undergroundkultur och väcker därmed hans genuina intresse. Allt det här är så påhittigt och känslosamt att jag inte visste vad jag skulle ta mig till när jag tittade på Hello, my name is Doris. Jag pendlade mellan hopp och förtvivlan.
Men så är ju också huvudrollsinnehavaren Sally Field en fantastisk skådespelare med en fingertoppskänsla för drama. Det lyfter, om möjligt, berättelsen ännu mer. Jag tycker att Hello, my name is Doris är en så bra berättelse att jag önskar att jag hade kommit på den själv. Japp, så tänker jag ibland omböcker och filmer.
Michael Showalter har regisserat filmen, och han har även ett finger med i manuset. Hello, my name is Doris är en indiefilm och det förklarar väl dess originalitet, antar jag. Eftersom jag själv är förläst på romantik känner jag en stark koppling till Doris. En del scener i filmen är så klockrena att de fick mina kinder att hetta av självmedvetenhet. Men hur ska det då gå för Doris och John? Det får du ta reda på själv. Ett kärleksprojekt i stil med Doris kan ju antingen bära eller brista.
När värmeböljorna kommer och går blir det också lite si och så med promenaderna. Jag försöker gå några varv i solnedgångarna men det blir inga längre turer. Den senaste veckan har i stället mycket av mitt fokus legat på rekreation i form av film- och spelstunder. En och annan roman har jag också läst.
Allra mest har jag jobbat, då jag försökt skriva i kapp alla de beställningar som liksom uteblir sommartid och som nu börjat strömma in bara för att det är säsong igen. Det är ett fåfängt försök, för helt lätt är det inte att mata ord från morgon till kväll.
Jag har känt av hjärntröttheten mer än vad jag gjort på länge, och det är just därför som vilan framför en bok, en film eller ett spel känts så otroligt skön. Och även om jag inte mäktat med att fotografera varje solnedgång har jag ändå njutit av färgprakten från vardagsrumsfönstret.
Lästa böcker
Mellan jobbvarven har jag läst mängder. Är återigen inne i ett fantastiskt läsflöde, och det är i samma anda som läsflowet jag hade i våras. Som bäst mår jag när böckerna – när berättelserna – är ständigt närvarande i min vardag.
Jag har läst fantasy, feelgood och romance i veckan. En underbar blandning! Nu har jag till och med gett mig på Kate Quinns Roskoden, som har funnits på att läsa-listan alltför länge. Mia Söderbergs feelgoodserie Villa Vildroshar också följt mig genom dagarna.
Mest tagen har jag nog ändå varit av Kiera Kass Den trolovade eller Sirenen och av Holly Blacks Den mörkaste delen av skogen. Du ser, jag har läst en hel del böcker! Jag hoppas av hela mitt hjärta att flödet håller i sig.
Sedda filmer
Tv-säsongen har verkligen kommit i gång igen. Under veckan har jag och Christoffer kollat på Lego Masters Sverige, Idol Sverige och House of the Dragon tillsammans. I går påbörjade vi även Sommaren i Grums med Hanna Hellquist – vilket mys! Jag har ju bort i Värmland en gång i tiden och blir glad av gammelgårdsnostalgin.
För egen del har jag börjat titta på såpan Kings of Napa, då jag har behövt något väldigt, väldigt lättsmält. Annars kollar jag mest på nyheter inför valet när jag har tv-tid med mig själv. Men i går kände jag att jag behövde verklighetsflykt undan jobbet och tröttheten, så på förslag av Christoffer blev det filmtittande.
Och vilka filmer vi såg! Jag känner att jag måste skriva recensioner om dem. Hello, my name is Doris var den första filmen och Julie and Julia den andra. Halva kvällen och halva natten flög i väg medan jag gottade mig i de engagerande berättelserna och karaktärerna. Läs recensionen av Hello, my name is Doris respektive recensionen av Julie and Julia.
Varför tittar jag inte på film oftare?
Spelade spel
Jag kan gilla att spela dator- och tv-spel då och då. The Witcher 3 är för närvarande mitt och Christoffers stora spelprojekt. I helgen som var behövde jag dock något annat, något som man liksom bara kan glida med i utan för mycket närvaro.
Valet föll därför på simulerings- och strategispelen Two Point Campus och Two Point Hospital. Det är inte helt lätt att bygga och sköta sina egna skolor och sjukhus, det ska gudarna veta. Men jag tycker vi lyckats ganska bra hittills.
Jag är en ambitiös och arbetsam 80-talist. I livet runt 30 har jag trots det insett hur viktig leken och vilan är. Det finns inte en chans i världen att jag skulle orka jobba, jobba och jobba som jag gjorde förr. Då var 60- till 80-timmarsveckor standard.
Nu snittar jag väl 40 till 50 arbetstimmar i veckan. Som företagare och skribent kommer man ju aldrig helt undan slitet, särskilt inte om man har storslagna drömmar om att någon gång kunna lämna ekorrhjulet. Och med detta skrivet ska jag faktiskt fortsätta jobba nu.
Jag vet inte vad jag väntade mig av Göteborgs botaniska trädgård. Eller jo, något annat. Något mer exotiskt. Som att jag skulle kliva in i en regnskog så fort jag passerade ingången till parken. Och konstigt nog har jag ju vetat att det inte är så den botaniska trädgården i utkanten av Göteborgs centrum ser ut. Det är bara det att min fantasi skapat en annan bild av platsen under det decennium som gått sedan jag besökte den senast. Fantasin är en bra researrangör. Haha!
Men vet du? Även verkligheten kan vara fantastisk och jag tycker att Göteborgs botaniska trädgård är en underbar plats. Trädgården, som räknas som Nordeuropas största trädgård, är en stadsoas. Hur otroligt är det inte att kunna strosa runt i en stor park med en massa olika planteringar och som dessutom har skogsområden med vandringsleder i anslutning? I city, alltså. Nu bor jag bra som jag gör i Varberg, jag som älskar att ha naturen nästan inpå knuten. Om jag hade bott i Göteborg hade jag dock besökt den botaniska trädgården ofta, det är jag övertygad om.
Det är mycket med trädgården som jag tycker lockar, och som faktiskt har gjort den till en av de platser jag haft som mål att besöka under de senaste coronaåren. Eftersom jag inte har körkort och därför måste åka tåg mellan Varberg och Göteborg, har Botaniska fått vänta. Fram tills för någon vecka sedan. Då strosade jag mest runt bland grönskan, men egentligen hade jag velat gå på någon av föreläsningarna i Göteborgs botaniska trädgård. En sak har fantasin nämligen inte skenat i väg med: Alla härligt nördiga event som erbjuds på platsen, må det vara dahliavandringar eller fladdermusspaningar.
Nu byggs växthusen om, annars hade jag gått in i dessa under min vistelse i trädgården. Jag fick i alla besökt Japandalen och naturreservatet som jag önskat. Bland mycket annat. Jag upptäckte också små ställen som jag inte haft en tanke på. Under utflykten upptäckte jag samma sak här som jag gjorde under besöket på Gunnebo slott, att gränsen mellan natur och kultur är uppluckrad i och med att naturreservatet och parken går in och ur i varandra. Det är något jag uppskattar, och jag gick säkerligen över 20 000 steg i bara Botaniska. Om jag inte hade haft sällskap hade jag säkert gått ännu fler steg, för då jag hade passat på att fota blommor med makrot. Tiden, liksom stegen, rusar när jag makrofotar.
Under olika perioder talar olika böcker extra mycket till mig, och den senaste veckan har jag varit som besatt av kungliga romanser och hovintriger. Efter romanserien The Selection måste väl ändå Kiera Cass räknas som en av de främsta författarna inom romantik som utspelas vid kungens hov? Jag tycker hon befäster sin status med dulogin Den trolovade, som jag slukade i ett nafs.
På bilden ser du omslaget till Den trolovade, som är första delen i Kiera Cass serie. Boken gavs ut av Modernista 2020.
I seriens två böcker Den trolovade och Den förrådda är det unga Hollis som står i centrum. Hon är så vacker och rolig att hon lyser upp Kung Jamesons liv likt en sol. Hollis liknar inte någon annan vid hovet, och just för att hon är hon har hon snabbt blivit kungens favorit. Hollis tror att hon känner samma kärlek för Jameson som han gör för henne och blir därför hans trolovade. Men en dag möter hon sin själsfrände i den landsflyktige Silas och då ändras allt.
Samtidigt som Hollis vacklar mellan Jameson och Silas, mellan kronan och kärleken, dras hon in i hovintriger som inte bara rör det egna kungariket. Somliga är beredda att gå hur långt som helst för maktens skull och snart hamnar Hollis och allt det hon håller kärt i omedelbar fara. Är makten värd sitt höga pris eller skulle hon kunna börja om någon annanstans, utan ett liv i överväldigande lyx?
På bilden ser du omslaget till Den förrådda, som är andra delen i Kiera Cass serie. Boken gavs ut av Modernista 2021.
Om du läst och gillat The Selection kommer du känna igen dig i mycket i Den trolovade och Den förrådda, med undantaget att serien jag tipsar om här har ännu mer fokus på hovintriger. Världen intrigerna tar plats i är fiktiv, och jag säger då det, Cass imponerar med sitt världsbygge. Jag gillar att läsa om socialt samspel, och här är det verkligen de sociala interaktionerna som gäller från början till slutet. Och ibland pirrar det till av spänning.
Den trolovade har varit en otroligt medryckande läsning. Jag var så inspirerad att jag var ”tvungen” att fortsätta med Kiera Cass roman Sirenen. Nu överväger jag att läsa om The Selection inom kort, vi får se, vi får se.
Jag skulle ju skriva om något annat men så dök en bild på Rebel Wilson upp i flödet och jag påmindes om hur mycket jag tycker om henne. Det finns nog ingen skådespelare i världen som får mig att skratta så mycket som hon. Väldigt speciell humor, tycker jag! Det är som att magen vrider sig av skratt när hon drar sina klockrena skämt. När jag vill titta på komedioch/eller romantisk komedi hör därför de filmer hon medverkar i till förstahandsvalen. Vilka är mina fyra bästa tips på filmer med Rebel Wilson?
1. Pitch Perfect (2012)
I Pitch Perfect och de efterföljande filmerna i serien med samma namn börjar Rebel Wilson med en biroll. Hon spelar Fat Amy som har ett stort självförtroende – liksom en bra självkänsla – och som krossar alla normer för hur en perfekt körsångare bör vara. I takt med att serien utvecklas blir Fat Amy alltmer central i den, och det kan rentav vara så att det är hon som sätter prägel på hela serien, faktiskt.
Egentligen är det Beca, spelad av Anna Kendrick, som är huvudkaraktären. Hon börjar på college och har stora musikdrömmar. Att börja tävla i körsång tillsammans med collegegruppen The Barden Bellas hjälper henne hitta vägen framåt. Jag älskar musikfilmer och Pitch Perfect är toppen, både själva filmen och musiken i den.
2. Isn’t it Romantic (2019)
Romantiska komedier är något för mig, romantik över huvud taget. Varje genre har sina egna små klyschor och när jag ser Isn’t it Romantic blir klyschorna inom romantisk komedi så himla påtagliga, och det är ju det som är själva meningen med filmen. Den här gången spelar Rebel Wilson huvudrollen – och filmen är en hyllning till just romantiska komedier.
Natalie hatar allt med romantik och i sitt ogillande missar hon det faktum att hennes kollega och bästa vän Josh är kär i henne. Efter att ha legat i koma vaknar Natalie upp till en ny värld. Denna värld är som en romantisk komedi, och hon möter också sin Prince Charming. Hon låter sig svepas med i den överväldigande romantiken. Snart inser hon dock att det är Josh hon vill vara med. Han verkar leva i sin egen romantiska bubbla, i vilken hon inte ingår.
(Jag vet inte hur många gånger jag kommer på mig själv med att skratta av igenkänning och självmedvetenhet när jag ser Isn’t it Romantic. Det är nästan – men bara nästan – lite pinsamt hur såld jag är på romantik i böcker och filmer.)
3. The Hustle (2019)
I The Hustle möts två av mina nutida skådespelarfavoriter: Anne Hathaway och Rebel Wilson. Hathaway spelar den vackra och världsvana Josephine Chesterfield som solochvårar rika män på Rivieran. Wilsons karaktär Penny Rust sätter käppar i hjulet för henne när hon i all sin oerfarna klumpighet också dyker upp på Rivieran i syfte att lura till sig pengar.
Det går inte riktigt att undvika varandra så i stället bildar Josephine och Penny en udda duo. Deras gemensamma lurendrejerier är bara så roliga, men frågan är om det till slut inte är de som åker dit rejält. Att solochvårare på Rivieran är ett bra filmtema är sedan gammalt. Kommer du ihåg Rivierans guldgossar?
4. Senior Year (2022)
Rebel Wilson axlar även huvudrollen i Senior Year, som är en av hennes nyaste filmer. Unga Stephanie har varit med om en tung förlust och för att liksom finna tröst bestämmer hon sig för att bli skolans populäraste tjej. Och allt verkar gå som planerat – tills hon dimper ner i golvet under en chearleadinguppvisning och hamnar i koma. När Stephanie vaknar upp 20 år senare möter hon en helt förändrad värld. Sociala medier känns värsta sci-fin!
Kanske än konstigare är alla hennes vänner vuxna. Det är ju egentligen hon också, men i huvudet är hon fortfarande 17. De enda personerna som inte gått vidare med sina liv är de barndomsvänner som hon dumpade i jakten på popularitet. Är hon på väg att behandla dem lika illa igen i försöken att vinna tillbaka sitt tonårsliv? I Senior Year går Stephanie om sitt sista high school-år som vuxen, och hon är också på väg att kasta bort sitt livs stora kärlek för att få tillbaka sitt ex.
En parentes om Rebel Wilson
Jag kan störa mig på all hets kring Rebel Wilsons viktnedgång. Hon har varit och förblir en fantastisk komiker och skådespelare. Så mycket hellre att fokus läggs på hennes lysande talang än att placera henne i ett enda fack! Låt henne liksom bara få göra sin grej. Har du sett hennes framträdande på BAFTA 2020 (länk till Youtube)?
Ordet skådespelerska är kanske inget jag numera använder i första taget. I alla fall inte som jag använder skådespelare, som jag tycker kan användas könsneutralt. Den här gången ska jag göra ett undantag. Det är nämligen böcker om kvinnliga skådespelare, alltså om skådespelerskor, som jag ska tipsa om här.
Äntligen läser jag Joyce Carol Oates skönlitterära bok om Marilyn Monroe, det ikoniska verket Blonde. Boken känns i magen och får mig att tänka på två andra böcker jag läst och tyckt mycket om: Lace och Evelyn Hugos sju äkta män. Vad de tre böckerna har gemensamt är att de skildrar hur tuff vägen till toppen kan vara för en ung kvinna.
Bered dig på starka livsöden!
1. Blonde av Joyce Carol Oates
Redan de första sidorna av Joyce Carol Oates Marilyn Monroe-roman Blonde ger mig en känsla av vad jag har att vänta. Det här är både fantastiskt bra och jobbigt berörande på en och samma gång.
Oates skriver fram Monroes livsöde, så som hon tänker sig det, och det blir en intim skildring av de händelser som formade skådespelerskan fram till hennes tragiska död. Här har du fakta och fiktion i en mästerlig blandning.
2. Lace av Shirley Conran
Både jag och mamma älskar tv-serien Laceoch därför har vi sett den många gånger om. Jag har den till och med på dvd någonstans. I vuxen ålder har jag läst Shirley Conrans roman som inspirerat tv-serien, och precis som i fallet med Blonde är det en ganska jobbig läsning. Lili är en världsberömd sångerska. Hennes resa till Hollywood har varit kantad av utnyttjande.
På något sätt hoppas hon få upprättelse genom att leta rätt på sin mystiska mamma, som hon aldrig träffat. Hon tror sig ha en aning om vem modern kan vara och kallar fyra medelålders kvinnor till ett hotellrum i New York för att finna svar. Samtidigt som Lili försöker hitta sina rötter vävs de olika kvinnornas öden samman till en spännande berättelse.
3. Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid
Evelyn Hugos sju äkta män läste jag för bara ett litet tag sedan och jag tycker boken är underbar. Den var så bra som jag hoppats på, och det är ett mycket gott betyg. Den unga journalisten Monique befinner sig i en livskris när en mystisk förfrågan från den världsberömda skådespelerskan Evelyn Hugo får henne att haja till: Vill du skriva min biografi?
Monique tackar ja till uppdraget och många gånger ångrar hon sig. Superkändisen är inte alltid lätt att ha att göra med, och nu är hon så gammal att hon slutat bry sig helt om vad andra tycker. Men det är också detta som gör uppdraget så intressant, Evelyn Hugo håller verkligen inte tillbaka något. Taylor Jenkins Reids roman är ett epos över Evelyns liv, det är hjärta och smärta om vartannat.
Det här var alltså tre tips på böcker som handlar om skådespelerskor och deras oftast tuffa liv i Hollywood. Jag tycker böckerna har många intressanta kopplingar till metoo, för de kvinnliga skådespelarna har fått ta sin beskärda del av skit från sina manliga kollegor. De tre böckerna har helt klart många Harvey-figurer.
inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för odla.nu
Ute på gården finns små odlingslotter och i de tillhörande lådorna växer de vackraste blommorna. Blåklint, ringblomma, vallmo – varje gång jag tar en titt i de små odlingarna hittar jag en ny blomma. Jag kanske skulle be om att få en eller två egna odlingslådor? För då hade jag kunnat odla snittblommor till egna blombuketter. Det här leder mig vidare till blogginläggets huvudämne: Snittblommor för odling. Så häng med – för här har du 10 tips:
1. Blåklint
Förra veckan såg jag blåklintar i olika färger, det var blå, lila och rosa om vartannat och så ljuvligt. Jag förstår varför detta är en populär sommarblomma, och som snittblomma passar den i både symmetriska och asymmetriska buketter.
Rosenskära skimrar i vitt, rosa och rött och har vad som oftast beskrivs som graciösa blommor. Blomformen är helt enkelt väldigt klassisk, lite som blåklint eller prästkrage, varför den också gör sig bra som snittblomma.
Prästkrage är ytterligare exempel på en klassisk blomma. Den har en härligt stor, gul mitt och smala, vita kronblad i massor. Kontrasten mellan det gula och vita är underbar. Tack vare dessa färger passar prästkragar bra ihop med andra snittblommor.
4. Luktärt
Luktärt har blivit en personlig favorit bland sommarblommorna. Jag älskar den spröda formen, de skira kronbladen. Färgerna är magiska! Det är en skala av blå, lila, röd och rosa, och så vit. Snittblomman är för tillfället ganska trendande.
Även vallmo finns i överraskande många färger. Jag såg en mörkrosa eller vinröd sort häromdagen. Varianten var ganska yvig, så både färgen och formen skiljde sig från den traditionella röda vallmon.
Jag kommer fortfarande ihåg glädjeskuttet hjärtat tog när jag som barn insåg att man kan odla brudslöja. Vi hade brudslöjor i rabatterna hemma, och det var wow. Visserligen aningen tjatigt, men jag kan ändå tycka att de skira, vita blommorna är vackra inslag i buketten.
7. Dahlia
Dahlia är ett annat exempel på en trendande blomma. Nu vill alla ha dahlior, i rabatterna och buketterna. Lite så, faktiskt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om blomman i fråga, huruvida jag tycker den är fin eller inte. I vilket fall finns den i många vackra färger, såväl pastelliga som mustiga. För att inte tala om alla spännande former!
Med en solros som snittblomma får du en härligt gul färgklick i blombuketten, liksom en stor blomma att bygga arrangemanget kring. Solrosor är lättodlade och är därför den perfekta nybörjarblomman.
Nejlika är en klassiker och kan därför ses som smått tråkig. Men det är den inte! Nejlikor finns nämligen i alla tänkbara färger, och trots deras typiska form varierar kronbladen stort. Den här blomman kompletterar de andra snittblommorna bra, bland annat genom att fungera som utfyllnad i buketten.
Ringblomma är den första blomman jag odlade, jag kan inte ha varit mer än tio år när jag på en marknad vann en påse ringblommefröer. Då hade familjen en mycket snäll hyresvärd som lät mig så blommorna i trädgården – och vips hade jag en hel rabatt av ringblommor i gul och orange. Det här är en klassisk blomma så det förslår!
Nu har jag delat med mig av 10 tips på snittblommor för odling. Att odla mina egna blommor är en liten dröm jag har. Får se om den blir verklighet någon gång, eller om något annat kommer emellan. Man vet ju aldrig riktigt med mig. Har du någon favoritsnittblomma?
När jag blickar tillbaka, som jag ska göra nu, har de senaste åren medfört många coola svemesterupplevelser. Pilane skulpturpark på Tjörn i Bohuslän är en av de coolaste upplevelserna jag haft. Det bästa av allt med den är att natur och kultur bildar ett storslaget möte på en plats inte alltför långt bort. Sådant här hade man ju annars kunnat korsa hav för! Ish.
Varje år ställs nya skulpturer ut i parken, men Jaume Plensas 14 meter höga Anna har hittills varit ett återkommande inslag i utställningen. Anna-skulpturens utseende – allt från färgen till konstruktionen – är den ultimata optiska synvillan. Särskilt en dag när himlen lyser blå är det som att skulpturen följer dig överallt i parken. Ljus- och skuggspelet på det vita skapar en 3D-effekt, om än en nästan overklig, stundom hologramliknande sådan.
I Pilane finns många utsiktsplatser över havet och den bohuslänska skärgården. Det här tycker jag är väldigt trevligt. Är nämligen svag för sådana vyer. Men vad jag uppskattar allra mest med skulpturparken är att den här nya samtida utställningen delar yta med arkeologiska platser. Pilane skulpturpark rymmer bland annat ett gammalt gravfält med 90 gravar – så kallade högar – som är upp till 2 000 år gamla.
Under mitt besök i skulpturparken fanns där olika optiska synvillor som man kunde interagera med, och alltså inte bara Anna. Interaktiv konst är något för mig, det insåg jag där och då. Jag gillar att utställningsföremålen i Pilane är så gediget konstruerade att jag liksom kan närma mig dem, ta på dem. Tillsammans med den unika miljön ger de interaktiva inslagen en unik upplevelse som jag definitivt vill återuppleva.
Året har rusat i väg och med det har också listan över lästa böcker vuxit. Någon gång i våras läste jag exempelvis Kristin Harmels hyllade roman De bortglömda namnens bok. Eftersom boken redan är så omtalad väljer jag att lyfta fram den kortfattat och om du sedan vill läsa mer om den finns det hur många grundliga bokrecensioner som helst. Bara att söka på nätet!
De bortglömda namnens bok är ännu ett verk om kvinnors liv under andra världskriget. Visst har det kommit många sådana böcker på sistone? (Och jag älskar det, så klart!) Jag har läst en del av dessa böcker och just denna roman är en av mina personliga favoriter bland dem. Bara Kristin Hannahs Näktergalen tycker jag är snäppet bättre, men så är den boken också i en klass för sig.
På bilden ser du omslaget till Kristin Harmels De bortglömda namnens bok. Boken gavs ut av Lavender Lit 2021.
Vad handlar då De bortglömda namnens bok om? Den unga Eva Traube lever ett relativt lugnt liv i Paris när judeförföljelserna plötsligt drabbar staden och hon måste fly för att undvika att bli gripen. Det verkar redan vara för sent för hennes pappa, hon och mamman lyckas däremot fly till en liten fransk by vid den schweiziska gränsen. Målet är att fortsätta flykten in i Schweiz, men så kommer något viktigt emellan.
Eva visar sig vara exceptionell på dokumentförfalskning och det här har den franska motståndsrörelsen stor nytta av. Tack vare Evas medverkan kan de rädda hundratals barn undan nazisternas grepp. Genom att skriva upp barnens namn i en bok hoppas de på att kunna hitta barnen senare. I sin kamp för rättvisa möter Eva sitt livs kärlek i den mystiske förfalskaren Rémy, men en dag försvinner han plötsligt och ingen vet vart han tagit vägen, eller om han ens är vid liv.
Det här var ett boktips om en starkt berörande och engagerande roman. Läs den! Så kan omdömet sammanfattas.
