Finns Seatons kulle utanför Horred ens på riktigt?

2022-07-112022-10-04 | Sandra Jönsson

När det här blogginlägget om Seatons kulle publiceras är jag redan på väg mot nästa äventyr. I dag ska jag och Christoffer nämligen börja på en efterlängtad keramikkurs i Kungsbacka, och vi ska ha lektioner fyra dagar den här veckan. Eftersom jag så himla gärna vill lyfta fram den fantastiska platsen Seatons kulle, numera känd som Hyltenäs kulle, har jag skrivit om den inpå natten. Så blir det ibland!

Det här är platsen för en ruin från ett skrytbygge till jaktslott som brann ner på 1920-talet. Slottet var verkligen pampigt, det vittnar gamla fotografier om, men det hann inte stå särskilt länge. Bara en handfull år efter att slottet stod färdigt härjade alltså branden som skulle bränna ner det och inredningen till grunden. Det sägs att interiören var ovärderlig.

Uppe på Seatons kulle strövade jag och Christoffer runt bland ruinerna i fredags, det var strax före vi skulle gå vilse vid Iglasjön i Veddige på vår utflyktsdag. Inte ens när man går runt bland den nerbrända grunden förstår man riktigt hur stort jaktslottet var. Nu är ruinerna överväxta av gräs och blommor, vilket förstås bidrar till en ljuvlig ruinromantik. Ruinen i sig är värd ett besök, tycker jag. Men det allra vackraste är ändå platsen slottet byggdes på, och ja, på en kulle eller ett berg.

Nedanför kullen breder en dal med lummiga skogar och djupa sjöar ut sig. Att blicka ut över landskapet ger en nyp-mig-i-armen-känsla. Sådana här ställen finns bara inte! Så gör de ju de, trots allt. Uppenbarligen. Till ruinen på kullen har vi återkommit flera gånger. Mycket på grund av den storslagna naturen runt omkring och för att platsen ligger så bra till i Öxnevalla, eller utanför Horred i Mark, mellan Varberg och Borås.

Jaktslottet är införlivat i ett naturreservat. Under våra tidigare besök har jag och Christoffer gått längs skogsstigarna som slingrar uppför berget. Längs småvägarna finns en del spektakulära utsiktsplatser, och som jag minns det vidunderliga träd. Jag menar träd som liksom skjuter upp som skulpturer, döda eller levande, och som är täckta av lysande grön mossa. Om inte naturreservatet vid Seatons kulle är en sagoskog vet jag inte vad som är det.

Olika vandringsleder är uppmärkta, ifall du skulle vilja bege dig ut på en kortare skogstur. Jag rekommenderar dem å det varmaste.

Iglasjön har verkligen så turkost vatten som det sägs om den

2022-07-092022-07-21 | Sandra Jönsson

Jag har jobbat på som tusan med sponsrade artiklar för min battrehalsa.nu. Därför vill jag unna mig lyxen att glädjeskriva om en av gårdagens fina utflykter, nämligen om besöket till Iglasjön i Veddige utanför Varberg.

För någon vecka sedan skrev Hallands nyheter om Iglasjön, en dold skogspärla med turkost vatten. Jag tyckte det lät vackert och tänkte – precis som tusentals andra – att dit ska jag. Ett måste-besök upp till Landvetter för Christoffers del bjöd in till avstickare på hemvägen, så jag slog följe med honom.

Vi körde vägen genom Borås, Horred och Veddige hem, och kunde på så vis stanna till vid först Seatons kulle och sedan vid just Iglasjön. Som vanligt hade jag inte planerat något, och det är ju faktiskt väldigt typiskt mig. På ett mindre bra sätt, alltså.

Väl vid Iglasjön gick jag och Christoffer vilse. Vi missade helt enkelt den lilla, lilla stigen som skulle leda oss direkt till sjön och hamnade i stället i en ond cirkel av backe upp och backe ner. Skulle kollat kartan innan vi marscherade ut i skogen!

Jag som annars är promenadpigg trodde jag skulle dö i uppförsbackarna, det var ingen bra värkdag i går, men Christoffer knallade på som värsta hurtbullen. Annars brukar det vara ombytta roller. Räkbaguetten, chokladrullen, energidrycken och vattenflaskan han hade smällt i sig på mindre än fem minuter innan promenaden måste ha gjort susen för honom.

iglasjön varberg — *Iglasjöns turkosa färg skiftar med ljuset.*

Efter mycket stånk och stön, för min del då, och säkert fem kilometer i eländig terräng nådde vi så fram till sjön. Och det var helt klart värt mödan! Det klara vattnet glittrade definitivt i turkost, nästan som vattnet i Medelhavet.

Jag har aldrig sett något liknande i sjöväg. Egentligen är det väl tur, för Iglasjön är nämligen en död sjö med försurat vatten. Skulle jag likna vattnet vid något är det vid en av de varma källorna jag badat i strax utanför Santorini. Du vet sådant där vatten som innehåller en massa svavel? Nu vet jag inte vad Iglasjöns vatten innehåller…

I vilket fall berättade jag om sjön för min bror Daniel. Han suckade lite och uppmärksammade mig på att Iglasjön minsann inte är en nyhet för oss gamla veddigebor. Han brukade bada i den i tonåren. Men jag som inte gillade sjöbad följde aldrig med på sådana äventyr då.

Kan åter konstatera att närmiljön levererar många unika äventyr, bara man är öppen för dem. Men äventyren kan kosta på, i dag är jag halvt död i kroppen.

Johnssons gård – en lantlig oas strax utanför Varberg

2022-06-172022-06-19 | Sandra Jönsson

Halland har en fantastisk landsbygd. Jag växte själv delvis upp på landet men i tonåren ville jag inget hellre än bort från den. Som vuxen väljer jag själv att besöka landet, och det är ofta jag längtar till de vackra vyerna. Och mycket har dessutom hänt på ett par decennier.

Den halländska landsbygden har blivit en turistmagnet och lite varstans blommar gårdar som erbjuder helhetsupplevelser i form av mat, shopping och rekreation. Johnssons gård är en sådan plats och jag skulle beskriva den som en lantlig oas strax utanför Varberg.

Gården ligger så pass nära staden, i Vare, att man faktiskt kan snöra på sig skorna och promenera dit, om man nu inte har något emot ett par timmars vandring tur och retur.

Mat på Johnssons gård i Varberg

På Johnssons gård finns två matställen: Spiseriet och Sikta stenugnsbageri. Spiseriet är en restaurang med en stor uteservering. De gånger jag ätit där har jag haft upplevelsen att jag befinner mig på en exotisk plats – och ändå är det mitt i den svenska naturen.

Atmosfären är en blandning mellan farm och strand, över lag är den hip som i hipster, nästan lite som att gå till ett surfinghak. Men i stället för vågornas kluckande hörs fåglarnas kvittrande.

Maten på Spiseriet är rustik på ett sätt jag gillar. Den är lagad av lokala råvaror – mycket grönsaker – och brödet kommer från grannbageriet, Sikta stenugnsbageri. Visst är det väl också så att en bra tillagad rätt smakar extra gott när den äts utomhus?

meny spiseriet — *Det är jag som fått en vegansk variant av dagens lunch.*

Sikta stenugnsbageri har, som namnet säger, stenugnsbakade bröd och bakverk. Man kan köpa med sig fika hem, men också avnjuta den på den mysiga platsen i anslutning till butiken.

Shopping på varbergsgården

På Johnssons gård finns även shopping i form av bland annat inredningsbutiken Nackhellehem. En kul grej är att de är återförsäljare av Christoffers inredningsprylar, liksom av andra unika inredningsdetaljer. Han och hans Kanåsen är i full färd med att ta fram nya produkter dit. Butiken gör också vackra blomsterarrangemang och säljer dessutom krukväxter.

På platsen finns därutöver en jättecharmig hantverksverkstad. Flera kreatörer har gått samman och bildat en keramikverkstad, bland annat. Verkstaden har en ganska så öppen planlösning i en stor ladugård och det gör att man som besökare kan se när de arbetar med leran. Det är så att jag blir lite avis när jag ser hur roligt de verkar ha det, och jag skulle själv vilja hyra in mig, fantiserar jag.

Rekreation på Johnssons gård

Att bege sig till Johnssons gård och varva ner i grönskan är väl rekreation i sig… Men där finns ju aktiviteter såsom ett utomhusgym med hinderbana. Likaså padel- och tennisbanor finns – och ett en stor lada med gymutrustning.

Mat, shopping och träning kan kombineras med boende på gården, om man tycker om att vila upp sig ordentligt på landet (och om man inte bor i närheten av gården så att man enkelt kan ta sig dit och mysnjuta en eftermiddag).

Läs mer om Johnssons gård på deras officiella webbplats.

Det här kan du göra när du besöker Glommen i Falkenberg

2022-06-082022-06-08 | Sandra Jönsson

Vid den här tiden förra året besökte jag Glommen i Falkenberg. Det var en fantastiskt fin eftermiddag, som jag minns den. En klarblå himmel över blommande strandängar, och i den charmiga småbåtshamnen var det nästan tomt på besökare. Jag tror minsann att det bara var jag och min vän Therese som turistade i Glommens hamn, en helt vanlig vardagseftermiddag som det var. Men det rörde sig en och annan pratglad lokalbo i hamnområdet och vi fick därför den bästa rundturen, full av personliga berättelser om livet på platsen.

Det var prat om den lokala båtklubben – och om de gemensamma aktiviteterna i den – fiskartillvaron, strandträdgårdarna med trift, om kvällsvandringarna bort till naturreservatet Morups tånge och om hur kommunen vill ändra hamnen. Ish. Många tankar på en och samma gång, men jag föredrar det så. Och jag kan förstå att man kanske känner en viss oro för drastiska förändringar i Glommens hamn. Det här är en plats som levt sitt eget liv länge och den är onekligen väldigt charmig. Ordet pittoresk kom till både mig och Therese, vill jag minnas.

Glommen och dess hamn lämpar sig särskilt väl för en utflykt i ett mystempo.

Tips på saker att göra i Glommen

Det lilla hamnområdet är Glommens främsta sevärdhet. I anslutningen till det finns den lokala restaurangen Glommens fiskekrog och vid fiskebodarna nere i hamnen finns foodtrucks. Du kan med andra ord äta en bit mat och bara ha det chill under ditt besök i Glommen. Personligen blev jag förtjust i stränderna här, de är inte jättestora men samtidigt härligt ödsliga i försommaren. Till skillnad från hur det brukar vara hemma i Apelviken. Och ändå är det ju halländska vita sandstränder det rör sig om.

Glomstenen eller Glumstenen är också en av Glommens mest omtalade sevärdheter. Det här är en stenbumling som genom historien fungerat som ett riktmärke för sjöfararna. Tills Morups tånge fyr tog över den rollen, vill säga. På stenen finns en inristning från 1800-talet, och den berättar om vattenhöjden vid den tiden. Här finns en koppling till de populära Bexells talande stenar i Åkulla bokskogar.

På 1800-talet övertog alltså Morups tånge fyr funktionen som riktmärke, och i dag reser sig fyren över naturreservatet. Förutom sina vackra marker är reservatet känt för sitt rika fågelliv. Eftersom fåglarna använder Morups tånge som häckningsplats ska man under vissa perioder undvika att röra sig i naturområdet. Men om du besöker Glommen under rätt tid på året borde du passa på att besöka Morups tånge, naturreservatet ligger nämligen på andra sidan stranden. Du ser det från hamnen och kan gå nere vid vattnet för att komma dit.

Familj bestående av kattugglor kommer till skogen varje år

2022-05-162022-07-20 | Sandra Jönsson

Varje maj återvänder en familj bestående av kattugglor till Påskbergsskogen. Jag mötte den först förra året och i år har jag sett kattugglorna flera gånger. Däremot har jag inte fotat ugglorna för den här gången och därför har jag grävt fram fjolårets bilder för att kunna visa mäktigheten i ett ugglemöte.

Att ha en uggla framför sig är något alldeles speciellt, tycker jag. Jag kommer ihåg ett möte från förra året. Då hade jag irrat runt i jakt på kattugglebebisar och börjat känna mig smått desorienterad bland alla trädtoppar. Men så kände jag plötsligt av en stark närvaro, ett fokus som riktades mot mig. Jag tittade upp, och där satt en av de vuxna kattugglorna.

Den satt där helt lugnt. Blicken var dock allt annat än lugn. Och jag kunde inte göra annat än att stirra tillbaka och sedan sakta, sakta gå därifrån. En stund senare hittade jag den andra vuxenugglan och fyra små ugglebebisar – och å, så söta! Det var en afton som bjöd på mäktiga naturmöten, och typ bara runt lägenhetsknuten.

Kattugglor förändrar stämningen i skogen

Efter ett annat ugglemöte – det jag berättade om förra veckan – har jag förstått att det verkligen ligger något i uttrycket ana ugglor i mossen. Jag och Christoffer kvällspromenerade i Påskbergsskogen när vi dränktes i ett öronbedövande fågelkvitter. Det var massor av fåglar som gav ifrån sig stressljud. Rätt som det var flaxade två kattugglor förbi, tätt följda av en flock koltrastar. Och så började även spillkråkan ge ifrån sig ett varningsläte.

Det var stressat, rentav paniskt, i trädtopparna och paniken nådde även mig och Christoffer. Så påtaglig var den. När man söker sig till naturen dagligen får man vara med om en hel del spännande saker. Just den här upplevelsen fick mig att känna det som att jag befann mig mitt i en naturfilm. På senare år har jag blivit beroende av de här ögonblicken. Glädjen jag får av dem dröjer sig kvar länge, länge.

Och faktiskt: Hur belönande är det inte att gå en kort promenad och vara med om något sådant här? För att inte tala om de supersöta kattugglebebisarna!

Kallbad i regn och rusk vid Kåsas strand i Varberg

2022-04-172022-04-17 | Sandra Jönsson

Året runt passerar jag dem nästan dagligen, dessa tappra och kanske något tossiga människor som ägnar sig åt kallbad vid Kåsas strand i Varberg. På många av mina solnedgångsbilder från Kåsa och Kusthotellet ser du den badbrygga som kallbadarna utgår från i regn och rusk. Det var till och med en som vinterbadade under värsta snöstormen i december förra året. Jag vågade knappt släppa personen ur sikte, rädd som jag var för att hen skulle försvinna i ovädret och aldrig mer komma tillbaka.

kallbad kusthotellet — *Du ser ”kallbadhuset” och badbryggan till vänster om Subbe fyr på bilden.*

Lite skämt åsido, tycker jag nog ändå att kallbadandet är ganska coolt. Jag är definitivt nyfiken på det men kommer troligen aldrig prova på det, eftersom kyla triggar min värk något enormt. Christoffers mormor är 80+ och kurerar däremot sin reumatiska värk med kyla, och detta genom dagliga kallbad. Med andra ord kan kyla vara behjälpligt mot viss smärta, medan den kan stjälpa i andra fall. Som med allt annat varierar det väl från person till person.

Kallbadet vid Kåsa och Kusthotellet utgår från en badstuga med bastu i. Under promenaderna brukar jag alltså stöta på fnissiga badare som skyndar fram och tillbaka i hotellets vita badrockar. Då kan jag inte låta bli att fnissa med och heja på dem lite. För ja, jag förundras och imponeras! Även en dag som denna, när det är minst 10 plusgrader utomhus, är det svinkallt i vågorna. Vattnet är liksom inte jättegrunt vid badbryggan. Hurtigt ska det va’ i en kurortsstad som Varberg!

Tyll i påskriset – så här kan du pynta utan äkta fjädrar

2022-04-142022-04-14 | Sandra Jönsson

När man ser Varbergs torg iklätt en så här vacker påskskrud känner man sig lyckligt lottad som bor i staden. Bilderna i blogginlägget är från påskfirandet förra året och jag väljer att ha med dem för att visa hur fint ett påskris blir även utan de traditionella fjädrarna.

påskris tyll dekorationer — *Förra årets tjusiga påskris med tylltussar framför Varbergs kyrka.*

Kan man välja bort äkta påskfjädrar tycker jag man ska göra det. Japp, ett ställningstagande! Och då är ju tyll i påskriset ett helfestligt – och mer djurvänligt – alternativ.

tips påskpyssel — *Ett vackert påskris framför Varbergs stadshotell. Också det förra året.*

Årets påskris har fått tyll i pastellfärger, har jag sett på foton från Varbergs lokala turistbyrå. Jag har ännu inte orkat pallra mig till torget för att fota påskdekorationerna i år, men det kommer, det kommer. Påsken har ju typ bara börjat.

Hoppas att du blir lika inspirerad av detta pynt- och pysseltips som jag är. Tyll är fantastiskt tjusigt, faktiskt.

Järntorgsbrunnen eller De fem världsdelarna i Göteborg

2022-04-132022-04-14 | Sandra Jönsson

Det är med Järntorget som med Avenyn. När man befinner sig där befinner man sig verkligen i Göteborg. Detta kom jag att tänka på när jag i dag ögnade igenom gamla foton och fick syn på förra årets bilder av Järntorgsbrunnen, egentligen kallad De fem världsdelarna.

järntorgsbrunnen göteborg — *De fem världsdelarna är från 1927 men har inte alltid stått på samma plats.*

Till och med i en stad så nära hemmet finns spår av världshistorien. För den här fontänen är inget mindre än en tankekvarleva från den koloniala tiden och den transatlantiska handeln från vilken en viktig hamnstad som Göteborg omöjligt kan skrivas fri från, om man nu ser till den stora bilden.

För några hundra år sedan var Göteborg en betydande hamn för den internationella järnhandeln. Skeppet och de fem exotifierade kvinnorna som utgör själva fontänutsmyckningarna representerar den fria handeln över världshaven, och givetvis de fem kända kontinenter man bedrev handel med.

Kan väl bara konstatera att fontänen hade sett väldigt annorlunda ut om den hade gjorts i dag. Men självklart är den otroligt vackert gjord, rent hantverksmässigt.

Järntorget har fått sitt namn efter järnhamnens storhetstid. Det var på denna plats som järnet vägdes in innan det skeppades ut i vida världen. En del av Järntorgsbrunnen är passande nog gjord av järn och konstnären bakom den är Tore Strindberg.

Vid närmare eftertanke är det fascinerande hur mycket historia en fontän i Göteborg kan rymma… Och kanske inte alltid en så trevlig del av historien, beroende på hur man ser det, hur spännande den än är.

Källa: Goteborgkonst.se

#nofilterneeded för färgerna på senaste tidens kvällshimlar

2022-04-042022-04-17 | Sandra Jönsson

#nofilterneeded. Det måste ändå vara helt sant för förra veckans kvällshimlar, som jag gärna blickar tillbaka på en gråmulen afton som denna. Jag känner inte till de naturliga orsakerna bakom det, men på sistone har kvällarna lysts upp som av neonfärger ungefär en kvart efter solnedgången.

Det kan ju bero på gammal hederlig luftfuktighet… men vem vet? Inte jag, i alla fall. En sak vet jag däremot med säkerhet: Jag njuter till fullo av skönheten.

När man ger sig ut i solnedgången vet man aldrig riktigt vilken himmel man har att vänta. Den här lila kvällshimlen över Varbergs Kusthotell överraskade mig med sin kaxighet. Har du sett en så lila himmel förut? Jag har inte gjort det under mitt första år som ivrig fotograf.

Då har jag ändå bevittnat min beskärda del av solnedgångar och kvällshimlar. Spelar det någon roll? Inte egentligen. Det är mest jag som rantar runt medan jag sitter här och förundras i min enslighet.

Historisk atmosfär vid Kronhuset och Kronhusbodarna

2021-08-152022-04-26 | Sandra Jönsson

Jag vill berätta om en plats jag tycker om: Kronhuset och Kronhusbodarna i Göteborg. Göteborg är över lag stället för mig, staden i mitt hjärta. Därför känns det kul att inleda den här bloggen med att skriva om just Kronhusplatsen. Och sedan är jag så barnsligt nöjd med fotona från sommarens besök dit, vilket ju gör det extra roligt att knåpa ihop en liten, liten inspirationstext.

Kronhusets historia sträcker sig tillbaka till 1600-talet, till stormaktstidens Sverige. Då förvarade man krigsmateriel i byggnaden. Med tanke på Göteborgs strategiska läge vid älven var man i behov av bra krigsförvaring. Senare fungerade Kronhuset som soldatkyrka och museimagasin – numera håller Göteborg Wind Orchestra konserter i byggnaden. Dessa kan man gå och lyssna på. Jag tror inte det är så dyrt, faktiskt.

Fantastiskt nog är Kronhuset en av Göteborgs bäst bevarade 1600-talsbyggnader. Samma sak kan man dessvärre inte säga om de ursprungliga träbyggnaderna som fanns på Kronhusbodarnas ställe. Dessa brann nämligen ner i den stora branden på 1700-talet. Stenhusen som finns på platsen i dag är resultatet av återbyggnaden av området kring Kronhuset, och de så kallade Kronhusbodarna rymmer mysiga butiker.

Jag älskar den historiska atmosfären vid Kronhuset och Kronhusbodarna. En annan sak jag verkligen gillar med platsen är att den är som en oas mitt i centrum. Stället har till och med ett litet kullerstensbelagt torg med uteservering. Supercharmigt! Av alla småbutikerna är Göteborgs chokladfabrik- och konfekt min favorit. Men så är jag också världens värsta godismonster. Inget snack om saken!