Skulle jag fixa ett vanligt jobb efter åren som frilansare?

Medan jag fortfarande studerade kreativt skrivande och försökte etablera mig som skribent jobbade jag för brödfödan. Jag menar alltså ett vanligt jobb med vanliga arbetstider på en vanlig arbetsplats. Då längtade jag hela tiden bort, eller närmare bestämt till mitt hemmakontor där jag ville sitta och skapa i lugn och ro. Och nu har jag suttit här hemma och skapat i ett antal år…

Och vet du, jag tänker allt oftare att jag vill släppa taget och gå vidare, kanske till och med ha det där vanliga jobbet med de vanliga arbetstiderna på den vanliga arbetsplatsen igen. Som ett alternativ till att behöva skriva och skapa för att tjäna pengar. Vad hade inte det gjort med min kreativitet, liksom? Varje gång jag hade satt mig här hade jag gjort det för att berätta utifrån hjärtat, ingenting annat.

skulle jag fixa ett vanligt jobb efter åren som frilansare

Men det är ju det med frilanslivet, när man har levt det så länge kan det vara svårt att anpassa sig efter en annan tillvaro igen. Jag har faktiskt försökt. Under de tre fyra första åren av min frilanskarriär gick jag delvis tillbaka till mitt gamla jobb, och detta eftersom jag redan då blev skakig av det faktum att jag måste skapa på varje dag. Inspirerad eller oinspirerad, det spelade ingen roll när försörjningen hängde på en produktiv kreativitet.

Innan jag blev frilans på allvar ägnade jag mitt skapande åt konsten, jag skrev dikter och noveller, klurade på essäer. Kreativt skrivande, helt enkelt. Nu ägnar jag skapandet åt kommersen. I mångt och mycket känner jag så, även om det inte stämmer i praktiken med tanke på hur jag rantar runt på Sandras dagar, på det här stället.

Men i ärlighetens namn är det inte så enkelt att vara ifrån det egna skapandet. Det var därför jag aldrig riktigt klarade att arbeta så värst vanligt igen. En gång var jag på en anställningsintervju för ett redaktörsjobb och där beskrev en av cheferna oss frilansare som egentligen ganska hopplösa fall, i och med att vi snabbt lägger oss till med våra vanor.

Jag förnekade det häftigt då, nu kan jag däremot förstå vad hen menade. Har man en gång fått styra sig själv – hur styrd styrningen än är – är det svårt att ge upp den lilla frihet man haft.

Den väldigt stora nackdelen med att jobba med det du älskar

Många skulle nog tycka att det är rena rama drömmen att kunna leva på sitt skapande. En gång i tiden tyckte jag också det. Då ville jag inget hellre än att kunna leva på mitt skrivande och jag gick all-in för att bli yrkesskribent.

Sedan kom jag på att jag ville börja blogga och det gick så bra att jag bestämde mig för att försöka leva på bloggande. När jag så kunde börja göra det vidgade jag vyerna till skapande generellt.

Jag mer eller mindre lever på mina idéer. Det är sällan jag åtar mig beställningsjobb, då och då åtar jag mig textprojekt i en form av frilanspool för skribenter och sedan återgår jag snarast till det jag egentligen håller på med.

Många skulle nog betrakta mig som relativt fri, tack vare det jag gör. Men här är själva grejen, jag är inte så fri. Inte ännu, i alla fall, och jag kanske heller aldrig blir det. För även om jag jobbar med det jag älskar är denna min kärlek behäftad med måsten.

Det finns inget utrymme för att känna mig oinspirerad en dag, jag måste ändå kavla upp ärmarna och skapa på. Jag måste försöka tända gnistan, ibland tvinga fram den. Och det kan ta emot ganska rejält. Därför skapar jag på rutin, en ganska så strikt sådan faktiskt.

nackdel jobba med det du älskar

Den stora nackdelen med att jobba med din passion är att det ibland kan kännas så kämpigt att kärleken liksom tynar bort. Försvinner helt gör den förstås inte, men särskilt starkt brinner den då inte heller. Men eftersom skapandet är ditt jobb spelar det ingen roll, skapa måste du göra ändå.

Kreativa jobb är ganska komplexa, för kreativiteten balanserar alltid input och output. När du haft en viss output är det inte säkert att du kan skriva mer efter arbetsdagens slut. Då har du kanske lagt ner kraften på att skriva en reklamtext när du i själva verket vill skriva en litterär novell. Bara som ett exempel.

På så sätt blir skapandet ett ekorrhjul, trots visionen om total konstnärlig frihet i vardagen.

Jag är numera en så inbiten frilansare att jag undrar om jag någonsin kan återgå till vanliga arbetstider på en vanlig arbetsplats. Jag skulle dock råda dig som har möjlighet att tjäna brödpengar på annat sätt än ditt skapande att seriöst överväga det.

Så kan du hålla gnistan vid liv åt bara de projekt du väljer med hjärtat och därmed ge passionen fritt spelutrymme.