Jag blev inspirerad av en glaskonstnärs vackra skapelser

glasfusing skål i starka färger

Det var en så mysig fars dag och söndag i går. Jag följde med mamma och pappa på Tjolöholms julmarknad i Kungsbacka. Tjolöholms slott är en av mina favoritplatser i närheten av Varberg, så att få åka på utflykt dit är alltid lika välkommet. Nu var det alltså den årliga julmarknaden som gällde.

fusing glasskål hantverk
Det är med glädje som mamma visar Christoffer hennes och pappas nya, vackra glasskål. Jag passar på att fota under tiden, och tjatar väl aningen på att mamma ska hålla upp skålen i än den ena, än den andra vinkeln. Dessvärre gör inget av mina foton den otroliga glaslystern rättvisa, för det är wow-faktor på färgblänket i denna skapelse.

Detta är lite av en hantverksmarknad med massor av vackra skapelser. Ja, det finns många skickliga hantverkare, konstnärer och slöjdare därute, och en del av dem ställer ut på denna julmarknad.

Allra mest inspirerades jag av en glaskonstnär, mamma och pappa blev också tagna av hennes glasfusingsskapelser. Faktiskt så tagna att de köpte flera föremål till sig själva och till att ge bort i present.

glasfusing armband
Här har du ett urtjusigt stelt armband (som vi dock inte köpte).

Jag är själv intresserad av glasfusing, har till och med provat på det under en studiecirkel för en herrans massa år sedan och skulle vilja göra det igen. När jag såg glaskonstnärens skålar och smycken blev jag ännu mer pepp på att anmäla mig till en glasfusingskurs, för fusat glas i starka färger är tjusigt.

Det är något alldeles visst med glaskonst, ja, med konst i detta så kalla men ändå så levande material som man aldrig kan kontrollera fullt ut. Du ser ju själv på bilderna hur fint glaskonstnären på Tjolöholms marknad skapat.

glasfusing handgjort hjärthalsband
Och så har du det här fusade glashjärtat, en present till en mycket älskad person. Visst blir man glad av färg- och mönstermatchningen i glaset?

Helt oombett skulle jag vilja lyfta fram hennes webbplats och webbutik, Smyckeskonditorn heter platsen på www. Konstnären heter Annicka Cederberg, och hon verkar vara en så himla mysig person med en härlig känsla för färg. Det märktes att hon verkligen älskar glasfusing och en så stark hantverkskärlek smittar av sig.

Ta en titt på glashantverken på Smyckeskonditorn.se.

Både gamla och nya smyckeskrin – men mormors är finast

mormors gamla smyckesskrin är finast

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

Se vad jag har i gömmorna! Ett ärvt smyckeskrin. Jag fick det av min mormor medan hon ännu levde och hon har i sin tur haft det sedan barnsben… Dessvärre har jag inte full koll på dess historia. Ska fråga mamma om saken! Hon vet säkert.

Vi har våra små klenoder i släkten, somliga av dem är gjorda av superpyssliga anmödrar och andra av hantverksskickliga anfäder. Min gammelmorfar Ragnar var guld- och silversmed, som exempel, och min gammelmorbror gick i hans fotspår på fritiden.

Smyckeskrinet och smyckena jag ärvt är kanske inte så värdefulla i pengar, men i min familj har de ett oerhört stort affektionsvärde. Vi är lite malliga över våra föregångares skills, och faktiskt har både jag och min kusin gått helgkurser i silversmide bara för att hylla familjetraditionen.

Kusinen min är för övrigt grymt bra på smyckestillverkning.

Ett gammalt smyckeskrin för gamla bijouterier

I mormors lilla smyckeskrin förvarar jag en stor handmålad brosch liksom handmålade knappar. Det är någon av mormors fastrar som målat blommor på bijouterierna – och jag älskar dem, så klart! En stor gammelrosa ros på en elfenbensvit bakgrund, hur kan jag inte älska det?

köpa smyckesskrin

Jag älskar bijouterier och krimskrams, små och omsorgsfullt skapade föremål med ett affektionsvärde snarare än pengavärde. Nu ser jag ju inte på mina arvegods som krimskrams, men jag har samlat på mig en del bijouterier genom åren. Bland annat en del vintagesmycken som har en annan känsla än dagens smycken.

Har alltid samlat på mig vackra askar och skrin

Jag vet inte riktigt var den kommer från, fascinationen jag har för små saker. För det är lite samma sak med askar och skrin som med bijouterier, jag har alltid dragits till och samlat på mig sådana. Och jag kan inte rationalisera det hela med att jag ju måste ha något att lägga smyckena i. Det är inte det som lockar.

Som barn hade jag en sådan där klassisk snäckskalsask. Den var hjärtformad och hade röd sammet inuti, som jag minns det. Jag hade också ett smyckeskrin med en ballerina, en sockersöt speldosa och smyckesask i ett. När musiken spelade snurrade ballerinan runt, runt. Hon hade tyllkjol och allt. Fantastiskt! Det finns liknande smyckeskrin även i dag.

Genom åren har jag likaså haft rustika skrin i trä och delikata askar med pärlbroderi. Mitt absoluta favoritskrin är dock mormors gamla, ingen ask och inget skrin går upp mot det.

En nästan livslång kärlek för bijouterier och krimskrams

bijouterier smycken accessoarer

inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

Halsband, ringar och örhängen, jag har varit förtjust i bijouterier så långt tillbaka jag kan minnas. I tonåren hade jag en särskild byrålåda med smycken jag samlat på mig från lite varstans. När jag närmade mig 30 blossade kärleken för krimskrams upp igen och jag började shoppa vintagesmycken på Etsy, gärna sådana från 1920- till 1940-talen.

Det hela låter lyxigare än vad det är, för det var nämligen bijouterier jag köpte. Ett bijouteri är traditionellt sett ett billigt smycke, eller åtminstone ett smycke som är gjort i billiga material såsom i billiga metallegeringar, glas- och halvädelstenar.

På ett par av bilderna i inlägget ser du min vackra art deco-brosch som är helt beströdd av glasstenar – rhinestones – i regnbågens färger. Jag tror jag betalade 150 eller 200 kronor för den inklusive frakt från USA och jag är lika förtjust i den nu som då. Det här är alltså ett exempel på hur billiga smycken ändå kan vara urtjusiga.

Jag är svag för art deco-smycken, väldigt svag, faktiskt.

Bijouterier och accessoarer tillverkas i olika material

Både kläd- och smyckesbutiker säljer bijouterier – ja, till och med de större mataffärerna har sina snurrställ med gnistrande accessoarer. Smycken i exempelvis stål, sterlingsilver och medicinsk titan räknas också som bijouterier, men i dessa fall kan materialvalen vara något hudvänligare än andra legeringar.

Jag är överkänslig mot vissa metaller och därför föredrar jag att använda Blomdahls allergivänliga örhängen, som är gjorda i just medicinsk titan och/eller plast. Sterlingsilver fungerar bra att bära i armband eller halsband, som exempel, men när jag bär metallen i öronen kan det börja klia något infernaliskt.

Vad vill jag ha sagt med detta? Välj material med omsorg och utifrån din specifika situation. När man handlar vintagesmycken, som jag, är det inte alltid så lätt att veta vad materialen består av. Min art deco-brosch är full av skit, det är jag övertygad om. Men det fina med broscher är att plagget man fäster dem på skyddar från direktkontakt med huden.

Köpa billigt material inför egen bijouteritillverkning

Sedan måste ju bijouterier inte nödvändigtvis vara gjorda av metaller, och inte heller av glasstenar. Smycken av elastiska snoddar och plastpärlor är ganska populära för tillfället, du vet sådana där armband med text, och det är också populärt att göra dem själv. Under mina tidiga 20 höll jag själv på med smyckestillverkning, men då med billiga halvädelstenar.

Jag har successivt börjat samla på mig material för att kunna tillverka egna smycken. Jag köper halvädelstenspärlor från bland andra Fyndiq och Wish. Även om smyckesdelarna är relativt billiga behöver man ju ha en del material för att kunna skapa på. Därför köper jag det bitvis.

tillverka egna smycken
Här har du den, min art deco-brosch från kanske 1930- eller 1940-talet.

Min bijouteritillverkning blir helt enkelt av när den blir av. Jag vill göra det för min egen skull och som kanske bekant har jag en lista över pyssel jag hoppas kunna fördjupa mig i framöver. Jag hoppas även på att kunna göra egna pärlor i trä och lera, typ i DAS-lera. Nu har ju Christoffer en laserskärare i vilken jag kan få till fantastiskt fina träpärlor, som jag längtar!

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att jag gillar bijouterier, både att köpa och att göra dem. Och inte minst gillar jag att fota dem, insåg jag i går när jag plockade fram makroobjektivet och knäppte av några bilder på min fina, fina art deco-brosch. Wow, vilken snygg bokeh-effekt det blir när ljuset och linsen faller på glasstenarna!

Glasfusing – ett konsthantverk jag faktiskt provat

pyssel smycke i glas

Förra veckan skrev jag ett blogginlägg om de pyssel jag ser fram emot att göra framöver och jag nämnde då att jag redan provat en del saker. Jag var mycket modigare och roligare förr, alltså!

För förr i tiden hade jag inga som helst problem med att hoppa på en studiecirkel i exempelvis glasfusing eller silversmide bara för skojs skull. Har tappat lite av det där drivet, tyvärr.

göra glassmycken
Christoffers mormor brukar bära glasfusingssmycken, så jag tänker höra med henne om hon vill ha min lilla samling. Annars kommer jag nog skeppa smyckena. Gör verkligen mitt bästa att ta tag i oredan här hemma.

Men just att jag en gång i tiden faktiskt provat glasfusing påmindes jag om när jag rensade ut förrådet förra veckoslutet. Jag kommer ihåg att jag tyckte konsthantverket var roligt, gjorde det då tillsammans med andra medlemmar i Varbergs fibromyalgiförening.

Hänget du ser här i inlägget är gjort med en teknik där glaset inte smälts ner helt och hållet. Annars kan man ju smälta samman glasbitarna i snygga kombinationer.

Jag visade Christoffer smyckena med ett förtjust utrop och han blev så klart sugen på att prova glasfusing, han med. VI BORDE KÖPA EN GLASFUSINGSUGN, sa han och inspirationen lyste i ögonen.

prova glasfusing
Det har varit perfekt att rensa ut och rota fram saker, har hittat massor av föremål jag kan fota med min nya Nikon D5600. Behöver öva på att fotografera föremål, lite i stil med produktbilder inför mina och Christoffers kommande projekt.

Faktum är att vi ofta pratar om de pysselmaskiner vi borde ha i hans verkstad. Nu får det dock bli lite sakta i backarna. Christoffer har precis köpt en ganska stor laserskärare – och wow, vad mycket fint vi ska göra med den!

Jag får vara med på ett hörn och känner mig som ett barn på julafton inför våra kommande pysselstunder.