Katter, fladdermöss, spökslott och nu spöken, det har blivit några halloweenpyssel med toarullar i dagarna. Här ska jag berätta om ett av dessa pyssel, nämligen om hur du kan göra spöken av toarullar.
Det första sättet att göra ett toarullespöke.
Jag har valt ut två enkla sätt att göra toarullespöken. Det första sättet innebär att du målar en toarulle vit, låter färgen torka och sedan målar dit ögon och mun i svart. För den fluffiga känslan nertill klipper du vitt silkespapper i flikar och limmar fast det i bottnen, alltså på insidan av rullen. Om spöket hängs upp i ett snöre i fönstret eller taket fladdrar det vackert.
Det andra sättet att göra ett toarullespöke.
Det andra sättet är ju nästan löjligt simpelt, men det fyller en bra funktion. Här målar du en toarulle vit, målar dit svarta ögon och mun när det vita torkat samt viker du in ändarna på rullen. Då får du som ett litet spökpaket, som du kan fylla med karameller inför bus-eller-godis eller med ledtrådar till en spökjakt.
Toarullar kan bli ypperliga presentförpackningar, apropå funktionalitet.
Gillar du halloweenpyssel? I så fall har jag fler idéer här och här. Klicka på länkarna för att komma till min ymniga idébank.
Det tog mig flera år att hitta till den stil på målarbilder som jag gillar. Under dessa år har jag experimenterat mig fram, ett tag utforskade jag till och med tjocka linjer. Men till slut landade jag i en lite gulligare stil med tunna linjer, inspirerad av både kawaii och doodle. Stilen är också ganska snäll, har jag hört andra säga om den. Så inför halloween är halloweenmålarbilderna med andra ord inte särskilt läskiga, utan söta och snälla. Söt och snäll stämmer även in på den här spökmålarbilden:
Målarbilden här ovanför är en av mina mest nerladdade printables just nu. Om du har missat att den finns kommer du kunna klicka dig vidare till den via länken längst ner i detta blogginlägg. Jag tycker själv mycket om den, faktiskt. Otroligt nog! På målarbilden finns såväl ett spökhus som två spöken, och det finns även stjärnor, moln samt linjer du kan spåra. Jag tycker kompositionen är mysig och hoppas du ska tycka detsamma, eller ja, snarare att barnet i ditt liv ska göra det.
Jag råkade klicka ut för mycket svart akrylfärg och därför var det lika bra att fortsätta halloweenpysslet med toarullar. Det blev ett spökslott av toarullar, som jag och Christoffer målade svarta och byggde upp slottet av. Eller ja, egentligen använde vi oss av hushållsrullar. Dessa klippte vi så att de fick olika höjder och därefter målade vi dem i täckande svart.
Några av spökslottets torn har fått papperstak. Taken utgörs av tjockt svart kartongpapper, som klippts i en cirkel och som efteråt fått ett trekantigt jack. Så kan man göra när man vill vika papper till en liten strut, för det blir fint med spetsiga tak på spökslott.
Allra smidigast är att göra varje del för sig. Klipp till och måla på varje torn! Sätt sedan samman de olika delarna till ett spökslott. Slottet kan du egentligen bygga ut hur stort som helst, och om det ska göras i en skolklass kan varje elev bidra med sitt torn.
Jag är så himla glad och tacksam för mina posca och gelly rolls. Det här är olika sorters pennor som man kan måla på svart med. Detaljerna på toarullepysslet har målats med just den här penntypen. Det går ju att fixa detaljer av alla tänkbara material, så hitta något som du har hemma och som passar dig.
En bit gult papper inuti rullen skapar ett upplyst torn.
Låt varje del vara fristående, på så sätt kan du stuva om i spökslottet när du känner för det. Alternativt kan du limma samman de olika delarna, då blir slottet inte lika flexibelt.
Jag har gjort mängder av halloweenpyssel, se här och här för inspiration så att det räcker och blir över.
Kom för allt i världen INTE för tidigt till kyrkan!
Spökhistorien om de dödas julotta har följt mig under många, många år. Läste den i boken Spöktimmen när jag var sju-åtta-år-något och blev djupt inspirerad av läskigheterna. Vad annars, liksom?
Mina syskonbarn var sjuka förra veckan och eftersom den äldsta av dem hade tråkigt under hemmavistelsen ringde hon till mig i hopp om att jag skulle berätta spökhistorier för henne.
Jag trappade successivt upp läskighetsnivån på berättelserna, De dödas julotta var en bra början.
Efter den här gamla klassikern fick hon höra om både getmannen och black eyed children – till deras farmors förskräckelse. Ha! Jag älskar att berätta spökhistorier, nästan lika mycket som jag älskar att läsa dem, faktiskt.
Jag har kommit fram till att jag ska skriva ner berättelserna, så att mitt syskonbarn kan läsa dem själv. (Eller så att någon vuxen kan läsa dem för henne.) Du hittar länken till en gratis printable med De dödas julotta längre ner i det här blogginlägget.
Först en liten introduktion till ämnet.
De dödas julotta är en gammal, gammal folkberättelse
Även folktro ligger mig varmt om hjärtat. Utbildningsmässigt har jag examina i både antropologiska och arkeologiska ämnen, någon gång skulle jag vilja fortsätta med detta och bli vad man kallar folklorist. Vi får se!
De dödas julotta är en sådan sak som jag hade kunnat studera som folklorist. Spökhistorien är nämligen en gammal, gammal folkberättelse med rötter som sträcker sig tillbaka till 500-talet på Kontinenten.
Hur länge har berättelsen funnits i Sverige, då? Det finns belägg för att den cirkulerat i svensk berättartradition sedan åtminstone 1600-talet.
Förr i tiden var julottan en viktig del av julfirandet
Förr i tiden var julottan en viktig del av julfirandet, kanske till och med den viktigaste delen. Den här gudtjänstformen äger fortfarande rum tidigt på juldagsmorgonen, men har inte alls samma status som förr.
Under julottan firades Jesu födelse, så är det ju än i dag.
För att nå fram till den i tid började många sin färd mitt i natten, oftast i beckmörker. Man föreställde sig att man kunde stöta på nästan vad som helst längs vägen till kyrkan, allt från spöken till troll.
Berättelsen om de dödas julotta spinner vidare på rädslan för det okända i brytpunkten mellan julnatten och juldagen, som julottan är.
Julnatten var en tid när de döda troddes gå igen
Över lag troddes julnatten vara en tid när de döda gick igen.
Döingarna hade sin egen julotta, den ägde rum strax före de levandes gudstjänstfirande.
Men först hälsade döingarna på de levande, som ställde fram mat och bäddade sängarna för dem. Man ville ogärna förarga döingarna och gjorde därför sitt bästa för att mysa till det.
Helst av allt ville man nog inte få en påhälsning och därför tändes ljus genom hela julnatten. Tack vare ljuset kunde man kanske, kanske skrämma bort de ondskefulla krafterna.
När man sedan färdades hela vägen till kyrkan bar man ljuslyktor och gjorde en massa oljud, allt för att mota bort julnattsvarelserna.
Vad händer om en levande råkar gå på de dödas julotta?
Berättelsen De dödas julotta handlar vanligen om vad som händer när en levande råkar gå på döingarnas gudstjänst. Oavsett de otaliga versionerna av spökhistorien är det alltså det här skräckscenariot den målar upp.
Vad händer på de dödas julotta? Oftast springer en stressad person in i kyrkan, skyndar sig ner i kyrkbänken och andas ut i tron att hen kommit fram i tid. Då knackar en avliden släkting eller vän hen på axeln och ber hen se sig om i kyrkan. Ser du var du hamnat, min vän?
Efteråt följer instruktioner om att personen ska resa sig upp ur kyrkbänken och gå sin väg – men Vänd dig inte om för allt vad du gör! Blicken framåt. Hen kan inte lämna kyrkan helt obehindrat, givetvis inte. Döingarna rycker och sliter i hen.
Till slut lyckas personen fly, eller så slår dörrarna igen framför näsan på hen. Tack och lov dyker kyrkvaktmästaren upp till slut. Personen räddas undan spökenas händer.
Ladda ner en printable med spökhistorien De dödas julotta
Jag vill uppmuntra mitt syskonbarns nyväckta intresse för spökhistorier och tänker därför att jag vill skriva ner lättlästa versioner av de olika berättelserna, som hon kan få. Dröjer inte länge innan hon kommer läsa flytande.
Av den anledningen har jag gjort en printable med De dödas julotta, den klassiska berättelsen skriven med mina ord. Du är varmt välkommen att ladda ner denna printable gratis från min projektkatalog. Bara roligt om spökhistorien lever vidare. Vi får hjälpas åt så att den gör det!
I folkloristen Jan-Öjvind Swahns Stora julboken (Ordalaget bokförlag, 2016) kan du läsa vidare om julfirande då och nu, jag har haft jättestor glädje av den. Swahn skriver en hel del om hemsökelserna på julnatten och om de dödas julotta.
På Institutet för språk och folkminnens webbplats finns en kort text om juldagen och på deras Sägenkartan kan du själv söka efter dokumenterade berättelser om spökenas juldagsfirande. Ange ”de dödas julotta” i sökfältet så får du upp historier från Sveriges olika hörn.
Jag har gillat Charles Dickens En julsaga eller A Christmas carol sedan barnsben. Det är en sådan berättelse som följt mig genom livet och som jag gärna återvänder till. Klassikernas kraft även i år.
Som barn var jag väldigt förtjust i tolkningen Mupparnas julsaga och efter att ha sett om filmen i dagarna kan jag bara bekräfta att den är ganska så fantastisk. Hur kan en Mupparna-tolkning av Dickens klassiker vara annat än mästerlig, liksom?
Vad handlar Charles Dickens En julsaga om?
Handlingen i En julsaga kretsar kring den elake och girige Ebenezer Scrooge. Inte ens under julafton kan han bjuda på ett litet leende eller vänligt ord när han vandrar längs Londons gator. I stället sprider han hat omkring sig. På folks glada julhälsningar och julmiddagsinbjudningar svarar han Jul? Humbug!
Hans bristande intresse för att hjälpa sin omgivning gör också att hans anställda lever i misär. Mr Scrooge är helt enkelt den värsta sortens person Charles Dickens kunde fantisera fram när boken skrevs 1843.
Under den här julen ska Mr Scrooge få lära sig vad som verkligen spelar roll i livet. Det är de tre julspökena som ska få honom att komma till insikt. Under en skräckfylld julnatt möter han dåtidens, nutidens och framtidens spöken. De visar honom ögonblicken som format honom till den person han är och hur hans (ill)gärningar formar andra.
Det är svårt att välja ut ett enda sorgligt ögonblick, det finns för många sådana i Ebenezers tillvaro. Är det hur han som barn lämnades ensam kvar på internatskolan under julloven eller hur hans kärlek för pengar överskuggade kärleken till fästmön?
Det förflutna kan man inte ändra men man kan i många avseenden välja sin framtid, inser Mr Scrooge när han som en skugga får vara med på den anställde Bob Cratchits familjejulmiddag.
Ingen mindre än chefen är den som drivit familjen Cratchit ner i fattigdom och ändå dricker de hans skål. Armod är inget hinder för glädje i familjen. Inte när de har en sådan glädjespridare i den svårt sjuke och funktionsnedsatte lille Tim.
Ebenezer blir djupt gripen av Tim och hans öde, och just det ögonblick när han möter den lille blir ett förändringens ögonblick.
Vad tycker jag om Dickens julklassiker?
Jag vet inte hur du känner inför klassikerna, för mig är det i alla fall så att jag upptäcker nya saker i dem varje gång jag läser om dem. När jag den här gången läste En julsaga slogs jag av trovärdigheten i Charles Dickens psykologiska porträtt av Ebenezer Scrooge.
Det är inte så konstigt att Mr Scrooge tycker julen är humbug med tanke på hur exempelvis barndomsjularna format honom.
En annan sak jag slogs av är hur väl Dickens bemästrar berättelsestrukturen, han rent av gestaltar början-mitt-slut-traditionen genom de tre julspökena. Det skapar ytterligare en dimension i berättelsen och jag är fortfarande förundrad av genialiteten. Faktiskt.
Karaktärerna, miljön och konflikten, allt i En julsaga bäddar för julmagi. Av alla julberättelser är det här den bästa jag vet.
Vidare tänker jag att berättelsen blir lite vad man gör den till. Man kan läsa den som en berättelse om hur julen förvandlar oss till snälla medmänniskor eller som en spökhistoria med mörka inslag. Eftersom jag älskar spökhistorier rysläser jag gärna julsagan i fråga.
Jag har ännu inte sett miniserien A Christmas carol på HBO max, men jag ska göra det då jag tror att denna tolkning tillvaratagit det mörka i Charles Dickens värld.
Selma Lagerlöf är en av mina absoluta favoritförfattare och med romanen Körkarlen visar hon vilken fantasifull berättare hon är.
Hon skrev boken som en egen En julsaga eller A Christmas carol och Körkarlen har en del gemensamt med Charles Dickens klassiska verk.
Lagerlöfs bok handlar nämligen om en man som tvingas möta sitt förflutnas, sin nutids och sin framtids spöke i form av en dödens budbärare.
Vad handlar Selma Lagerlöfs Körkarlen om?
Den sista dagen på året ligger slumsystern Edit på dödsbädden. Det är snart dags att släppa taget om livet, men hon kan inte göra det riktigt än. Inte innan hon än en gång fått träffa den förhärdade syndaren David Holm, som envisas med att inte hörsamma hennes sista önskan.
De som verkligen finns vid hennes sida kan inte förstå varför Edit blivit så fäst vid David. Hon är trots allt en god människa som gjort skillnad i Stockholms rännsten, medan han är fruktansvärt ondsint.
Men Edit har inte tappat hoppet om honom. Hon är övertygad om att det finns mer i David än vad han hittills visat, hennes kärlekskranka hjärta kräver att det är så.
Medan hon ligger där och våndas dricker David sig full på en kyrkogård. Han kommer inte gå till Edit för allt i världen. I stället berättar han historien om dödens körkarl, som han i sin tur hört via en vän.
Den sista som dör på året kan tvingas bli körkarl åt döden under året som följer och till nästa årsskifte, när någon annan kan ta över tyglarna. Körkarlen kör runt på med en skraltig häst och vagn, hämtar upp själar. Och tillvaron känns som evighet.
Efter dryckeslaget på kyrkogården faller David döende ner på marken. Ironiskt nog precis innan nyårsklockorna ringer.
Det är hans tur att möta Körkarlen, en gammal, gammal vän.
Körkarlen och tillika vännen plågas av Davids leverne och vill ge honom en chans till gottgörelse.
Om dödens budbärare inte kan omvända syndaren är det denne som måste ta över tyglarna. Vem vet när David kan bli fri?
Det är dags att besöka Edit och att därmed konfrontera sig själv.
Vad tycker jag om Lagerlöfs nyårssaga?
Om Dickens En julsaga just är en julberättelse är väl Selma Lagerlöfs Körkarlen en nyårssaga. Jag tycker hon använder sig av det liminala tillståndet mellan liv och död, mellan ett år och ett annat snyggt. I det här tillståndet kan allt hända, och det gör det ju också för David Holm.
Jag har försökt sammanfatta handlingen i boken så kort jag kan och jag märker att jag inte varit tillräckligt koncis. Det säger ganska mycket om komplexiteten i verket.
Som i så många andra fall skriver Lagerlöf lager på lager och till slut finns det så mycket djup i texten att man aldrig blir klar med den. Så känner jag inför Körkarlen.
Boken är inte tjock. Tvärtom utgörs den av cirka 200 sidor. Den är dock en rik berättelse, inte enbart en saga som den är.
Bland allt det fantastiska skildrar Lagerlöf det miserabla livet i Stockholms fattigkvarter, ämnen som missbruk och kvinnomisshandel tas upp.
Det här verket är inte det bästa jag läst av Selma Lagerlöf, på den listan kvalar snarare Gösta Berlings saga ochLiljecronas hem in. Ändå är det inte så länge sedan jag läste Körkarlen – och i dagarna har jag alltså läst boken igen. Det är väl ändå ett skapligt betyg?
Jag gillar sagobitarna kring dödens körkarl, spökhistorien. Just denna karaktär hade man kunnat skriva ännu fler böcker om. Jag hoppas någon gör det…
Så kan det låta när en grupp främmande barn knackar på din bilruta eller ytterdörr i mörkret. De ser ut att vara mellan 10 och 15 år-ish, bära illasittande kläder och ha blek hy. Din första impuls är att släppa in dem. Men snart sätter magkänslan in. Det är något som inte stämmer. När du tvekar envisas barnen:
”Släpp in oss, snälla.”
Pratar de inte konstigt, med en nästan mekanisk röst?
”Gå härifrån”, säger du till dem.
Nu får du syn på deras svarta, svarta ögon och grips av panik. Du befinner dig ansikte mot ansikte med black eyed children eller black eyed kids, mystiska och skräckinjagande varelser ur vår samtida folktro. Deras röst hårdnar:
”Släpp in oss.”
Du startar bilen och kör i väg i ett rasande tempo eller smäller igen dörren rakt framför näsan på dem och gömmer dig i ett annat rum. Om du skulle få för dig att återvända till platsen eller titta ut genom dörren igen är de svartögda barnen borta.
Något har de dock lämnat kvar, det är en stank av död och förruttnelse.
Black eyed children är skrämmande varelser i modern folktro
Jag läser faktaböcker om hemsökta platser och otäcka varelser till vardags. Fakta och fakta… Jag vet egentligen inte hur mycket faktabok exempelvis David Weatherlys Black eyed children är, men den innehåller intressant information om samtidsfenomenet i fråga.
Boken har jag fjärrlånat. Finns bara ett bibliotek i Sverige som har den och jag är inte jättepigg på att köpa böcker. Har alldeles för många och ska rensa i bokhyllorna. Hur troligt är det dessutom att jag kommer läsa om en bok som denna? Jag vet faktiskt inte. Tycker ju att det är hur spännande som helst att läsa vittnesmål om paranormala fenomen.
Black eyed children innehåller just mängder av vittnesmål från personer som påstår att de mött de svartögda barnen. Weatherly bygger upp boken kring intervjuer med personerna och kopplar sedan samman varelserna med folklore kring allt från spöken till utomjordingar. Boken kan därför sägas handla om flera av de läskigaste figurerna i världshistorien.
Weatherly försöker komma fram till vilka black eyed kids är
Genom att utforska black eyed kids-fenomenet i ljuset av folktrons och religionens varelser försöker Weatherly komma fram till vilka black eyed kids är. Är de vålnader, demoner, utomjordingar eller rentav energier frammanade av fantasin?
Weatherly själv förefaller vara troende, alltså troende på black eyed children. Det är ganska speciellt att läsa en bok av någon som är så övertygad och svårt att inte dras med i de fasliga mötena. Jag tror inte på black eyed children, men kommer på mig själv med att få hjärtklappning när jag mitt i natten sneglar mot balkongdörren.
Tänk om barnen skulle stå där i alla fall…
Mitt allra första möte med black eyed kids var genom Creepypodden med Jack Werner, som inleds med att berätta om dessa skrämmande barn. Lyssna på poddavsnitt nummer ett!
