Återigen följt Mr Scrooge i Charles Dickens En julsaga

Jag har gillat Charles Dickens En julsaga eller A Christmas carol sedan barnsben. Det är en sådan berättelse som följt mig genom livet och som jag gärna återvänder till. Klassikernas kraft även i år.

Som barn var jag väldigt förtjust i tolkningen Mupparnas julsaga och efter att ha sett om filmen i dagarna kan jag bara bekräfta att den är ganska så fantastisk. Hur kan en Mupparna-tolkning av Dickens klassiker vara annat än mästerlig, liksom?

Vad handlar Charles Dickens En julsaga om?

Handlingen i En julsaga kretsar kring den elake och girige Ebenezer Scrooge. Inte ens under julafton kan han bjuda på ett litet leende eller vänligt ord när han vandrar längs Londons gator. I stället sprider han hat omkring sig. På folks glada julhälsningar och julmiddagsinbjudningar svarar han Jul? Humbug!

Hans bristande intresse för att hjälpa sin omgivning gör också att hans anställda lever i misär. Mr Scrooge är helt enkelt den värsta sortens person Charles Dickens kunde fantisera fram när boken skrevs 1843.

charles dickens en julsaga

Under den här julen ska Mr Scrooge få lära sig vad som verkligen spelar roll i livet. Det är de tre julspökena som ska få honom att komma till insikt. Under en skräckfylld julnatt möter han dåtidens, nutidens och framtidens spöken. De visar honom ögonblicken som format honom till den person han är och hur hans (ill)gärningar formar andra.

Det är svårt att välja ut ett enda sorgligt ögonblick, det finns för många sådana i Ebenezers tillvaro. Är det hur han som barn lämnades ensam kvar på internatskolan under julloven eller hur hans kärlek för pengar överskuggade kärleken till fästmön?

Det förflutna kan man inte ändra men man kan i många avseenden välja sin framtid, inser Mr Scrooge när han som en skugga får vara med på den anställde Bob Cratchits familjejulmiddag.

Ingen mindre än chefen är den som drivit familjen Cratchit ner i fattigdom och ändå dricker de hans skål. Armod är inget hinder för glädje i familjen. Inte när de har en sådan glädjespridare i den svårt sjuke och funktionsnedsatte lille Tim.

Ebenezer blir djupt gripen av Tim och hans öde, och just det ögonblick när han möter den lille blir ett förändringens ögonblick.

Vad tycker jag om Dickens julklassiker?

Jag vet inte hur du känner inför klassikerna, för mig är det i alla fall så att jag upptäcker nya saker i dem varje gång jag läser om dem. När jag den här gången läste En julsaga slogs jag av trovärdigheten i Charles Dickens psykologiska porträtt av Ebenezer Scrooge.

Det är inte så konstigt att Mr Scrooge tycker julen är humbug med tanke på hur exempelvis barndomsjularna format honom.

En annan sak jag slogs av är hur väl Dickens bemästrar berättelsestrukturen, han rent av gestaltar början-mitt-slut-traditionen genom de tre julspökena. Det skapar ytterligare en dimension i berättelsen och jag är fortfarande förundrad av genialiteten. Faktiskt.

Karaktärerna, miljön och konflikten, allt i En julsaga bäddar för julmagi. Av alla julberättelser är det här den bästa jag vet.

Vidare tänker jag att berättelsen blir lite vad man gör den till. Man kan läsa den som en berättelse om hur julen förvandlar oss till snälla medmänniskor eller som en spökhistoria med mörka inslag. Eftersom jag älskar spökhistorier rysläser jag gärna julsagan i fråga.

Jag har ännu inte sett miniserien A Christmas carol på HBO max, men jag ska göra det då jag tror att denna tolkning tillvaratagit det mörka i Charles Dickens värld.

%d bloggare gillar detta: