Kafé eller café, det är inte alltid så lätt att veta vilken stavning som är rätt. Särskilt inte i de fall där man kan skriva på båda sätten. Trots att café eller kafé kan vara rätt i bägge fallen finns ett sätt som är lite mer rätt än det andra och det är kafé. Detta menar åtminstone SAOL, Svenska Akademiens ordlista, som föreslår ”kafé hellre än café”.
Hårt k i kafé
Kafé uttalas med ett hårt k, vilket kan förklara varför denna stavning klassas som den rätta. I det svenska språket är just k att föredra när ett k ska uttalas. Språkproffs jobbar också aktivt med att anpassa stavningen av lånorden utifrån svenskan. Det ligger en hel del tankekraft bakom de officiella stavningarna, som ju syftar till att lägga grunden för en enkel och enhetlig stavning.
Kafé och kaffe
Med tanke på att kaffe stavas som det gör och inte som caffe är kafé dessutom ett mer logiskt val än café. Samtidigt kan i alla fall inte jag låta bli att reagera på stavningen kafé, och det är säkert många som gör det med mig. Café-stavningen är nämligen vanligt förekommande i samhället. Ja, antagligen är café så vanligt att detta sätt att skriva ordet antagligen kan upplevas som normativt.
Vill du beställa texter av mig? kontakta@sandrasdagar.se
Jag är en frilansande content writer med fokus på SEO-texter och redaktionellt webbinnehåll. Mitt pris är 0,85 kronor exklusive moms per ord. Hör av dig för ett eventuellt samarbete!
Hur lär jag mig bäst? Låt mig introducera begreppet autodidakt.
Aldrig i livet att jag vill tona ner vikten av att lära sig av och tillsammans med andra. Folkbildning – utbildning överlag – är något jag tror på. Och visst är det så att jag får ut hur mycket som helst av ett samtal. Särskilt om jag får ställa tusen frågor i nyfikenhetens sanna anda och en vänlig själ tar sig tiden att besvara dem. Jag hade en helt underbar lärare påkonstkursen från sent i våras. Tack vare henne är mitt skapande berikat med ny färg- och materialkännedom.
Och aldrig, aldrig att jag vill förminska alla de kreativitetssamtal jag har med Christoffer och mina kreatörsvänner. Det här är samtal som på ett eller annat sätt pågår nästan varje dag och som hjälper mig lära känna mig själv väldigt mycket bättre.
Vad betyder autodidakt?
Enligt SAOL, Svenska Akademiens ordlista, betyder ordet autodidakt en person som rätt och slätt är självlärd.
Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem.
Men trots nästan tio års studier och åtskilliga samtal lär jag mig allra bäst för mig själv. Bland annat genom ett dagligt nötande och kanske just för att jag är en obotlig perfektionist som piskar mig själv till att bli riktigt bra. Det finns inga genvägar i skapande eller kunskapande. Man måste helt enkelt göra, göra och göra lite till, både genom teoretiska och praktiska studier.
En autodidakt är en person som lär sig saker genom självstudier. Ordet kommer från grekiskans autos som betyder själv respektive didaskein som betyder undervisa. Det är också ett begrepp inom konst- och litteraturvetenskapen, och det beskriver en kreatör som i stort sett är självlärd. Inte så sällan var personen en kreatör som kom från arbetarklassen och som inte fick formell läs- och skrivträning i skolan men som blev författare ändå.
I mina 30 har jag vid ett par tillfällen försökt börja med universitetsstudier igen. Jag pallar några veckor och sedan slutar jag tvärt när jag inser att jag hellre vill göra, göra och göra på egen hand, låta kärleken till ett ämne leda mig framåt hellre än att följa en kursplan. När drivet till att lära och växa finns hittar man ständigt vägar till nya färdigheter.
Jag tänkte att jag skulle skriva ett blogginlägg om mors dag och fastnade direkt i funderingar kring hur temadagen egentligen bör skrivas. Är det morsdag eller mors dag som gäller? När man skriver varje dag händer att man drabbas av hjärnsläpp. För mig kan ord som ska skrivas isär eller ihop kortsluta hjärnan.
Missförstå mig inte, jag särskriver inte ord. Det är bara det att vissa ord kan skrivas på båda sätten, även om det ena av dem i regel har hävd. Skrivregler vill jag gärna följa, och här ska det, om jag förstår det hela rätt, inte ens vara något snack om saken. Mors dag är den rätta stavningen.
Men saken blir ju inte lättare av att exempelvis morsdagspresent kan skrivas som morsdagspresent alternativt som mors dag-present, och där det första alternativet kanske aningen förvirrande är mer rätt än det andra. Just denna komplexitet belyser en språkkrönika till dagens ära.
Efter det här utlägget kring skrivregler, hur har jag firat mors dag i år? Jo, tack, jag har varit på en mysig morsdagsmiddag med hela familjen.
Vi åt på restaurang, vilket var något av en prövning för de yngsta i familjen Jönsson. Jobbigt att sitta still i mer än fem minuter, förstår du! Det slutade med att jag och syskonbarnen gick till en lekplats i stället, så att de andra kunde äta i ett lugnare tempo.
I ett svagt ögonblick hade jag lovat det äldsta, och oerhört rastlösa, syskonbarnet att hon skulle få leka under middagen. Man får hålla vad man lovar! Så är det bara.
Jag har svårt att säga nej till barn. Särskilt till mina fina syskonbarn. Och visst blir jag alldeles varm i fasterhjärtat när jag vet att familjens minstingar har roligt.
Förra veckan bjöd på många spännande tankar, exempelvis en tanke om ordet amatörs verkliga betydelse. När det tas i mun sägs det nästan som ett skällsord. Vilken amatör, ha! Och då menar man att personen är mindre bra på det hen gör, att hen inte direkt är ett proffs.
Men egentligen är amatör den vackraste beskrivningen av en persons kärlek till det hen gör. Ordet kommer nämligen från franskans amateur som i sin tur kommer från latinets amare (verb) och amator (substantiv). Själva betydelsen blir då en helt annan: en som älskar.
Subbe fyr i kvällen.
När man tänker på hur mycket tid och omsorg man ger sina intressen kan det inte vara annat än kärlek. Att älska det man gör är en av de största gåvorna, och jag tänker tillbaka på hur mycket glädje jag själv haft av att nörda ner mig i eller kreera nya saker. Många gånger utan någon som helst tanke på prestation och med passionen som en starkt lysande fyr framför mig.
Vad betyder amatör?
Enligt SAOL, Svenska Akademiens ordlista, betyder ordet amatör en person som inte är en yrkesmässigt utövare av en sak. Det här gäller främst inom konst och idrott. Ganska neutral betydelse, ändå!
Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem.
Innerst inne hade jag nog velat vara en amatör hela tiden, reflekterar jag och refererar till blogginlägget jag för någon vecka sedan skrev om den stora nackdelen i att jobba med det man älskar. När man förväntas vara ett proffs på något har man inte längre samma valmöjlighet, passionerad eller inte ska man oavsett skapa på.
Missförstå mig inte, jag har utvecklats något enormt på senare år. Såväl inom skrivande som skapande i stort, och mycket tack vare förväntningarna. Men jag kan ändå inte komma ifrån känslan av att jag finner det där lilla extra när jag låter kärleken lysa vägen framåt längs alla sidospår. När man verkligen älskar det man gör finns inga gränser för hur långt man kan nå.
Alltför eller allt för, hur skriver man det egentligen?
Så är vi här igen, ännu en skrivkväll när jag själv måste tänka till kring om man ska skriva isär eller ihop. Även den vana skribenten ställs inför situationer när hen måste göra en extrakoll, inget konstigt med det.
Trots att magen säger alltför tvekar jag och när jag tvekar vänder jag mig till TT:s guide för att skriva isär eller ihop, för övrigt en bra skrivguide som jag redan jämfört med de officiella skrivreglerna och som jag därför okejat för mig själv.
Jodå, alltför och inte allt för är det mest rätta, trots att båda varianterna funkar. Det är ju det som är kruxet, många gånger kan man skriva orden på båda sätten. Då är det skönt att kunna stämma av med en skrivguide, alternativt med Språkrådet och Svenska Akademien (SAOB).
Vad gäller att skriva ihop respektive isär ord kan jag också varmt rekommendera Språktidningens artikel om ämnet.
Här vill jag ge en liten heads-up för vikten av att vara konsekvent när två sätt att skriva ett ord kan vara rätt. I många skönlitterära verk skrivs ord ihop även när särskrivning har så kallad hävd. Vanligen görs detta så konsekvent att det liksom inte stör.
Ambidextriös, dubbelhänt, tvåhänt, det finns många synonymer för förmågan att kunna använda sina båda händer samtidigt.
Jag har inslag av det – förvirrad vänsterhänting – och så har jag spelat rollspel, i rollspelsvärlden är ambidextri en superkraft. Min krigarkaraktär Conorion är ambidexter, bara för att han är coolast i världen, liksom.
Dagen efter Christoffers sågolycka tänkte jag att superkraften även kunde bli hans. Då visste vi ju inte ens om han någonsin skulle kunna använda högerhanden igen, den dominanta handen, och jag var obeskrivligt förkrossad för hans skull.
Vad betyder ambidextriös?
Ambidextriös finns med i SAOL, Svenska Akademiens ordlista, alltså är det ett faktiskt ord. Men egentligen ska man väl helst kalla det för ambidextri och en person som besitter förmågan för ambidexter.
Det finns många synonymer för ordet i fråga, förutom just ambidextri. Bådhänthet, dubbelhänthet, tvehänthet och tvåhänthet är exempel på sådana synonymer. Så även ambidexteritet.
Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem.
Jag var ledsen för att jag själv vet vad det innebär att leva med en funktionsnedsättning, när man efter en olycka inte fungerar riktigt som förut. Men den långa erfarenheten av detta har också lärt mig något viktigt: Man kan alltid hitta nya vägar. Nästan alltid, i alla fall.
Christoffer ville hitta nya vägar redan från dag två, hela första dagen låg han nämligen nedsövd under en 17 timmar lång operation. Annars hade han säkert blickat framåt, famlat efter lösningar på stört.
För honom har det aldrig varit ett alternativ; han älskar sitt hantverk och skapande. Med eller utan högerhand ska han fixa det och han ska göra det lika skickligt som han gjorde före olyckan.
Bli ambidextriös efter olycka med högerhanden
Under våra första skälvande efter-olyckan-samtal på telefon sa jag det: Vet du, du borde bli ambidextriös!? Och så babblade jag på om de praktiska övningar och historiska exempel jag letat fram. Typ Albert Einstein och Leonardo da Vinci.
Haken? Att det här med ambidextri kanske inte är hundra procent vetenskapligt belagt och att det finns små, små tecken på att det kan fucka upp hjärnan när den tränas till att bli vänsterhänt i stället för högerhänt, om nu högerhanden är den dominanta handen. Men det är inte heller säkert.
Så fort Christoffer fick ork började han göra saker med vänsterhanden i stället för med högerhanden. Han borstade tänderna med vänstern, skrev med vänstern, knöt skorna med ENBART vänstern. Bra övningar allesammans!
Faktiskt använde han vänsterhanden så naturligt att vi båda fortfarande är lite häpna. Var han kanske ambidextriös redan från början? Eller så är det bara åratal av arbete med händerna som gett honom de bästa motoriska förutsättningarna till att ställa om.
Praktiska övningar för att träna upp ambidextri
Just som jag skriver det här blogginlägget tittar Christoffer över min axel, jag visar vad jag skriver på och han lyser upp: Å, men det tänkte jag på i dag! På hur bra jag är med vänsterhanden.
Mer än ett halvår har gått sedan Christoffer var med om sågolyckan där alla fem fingrarna på högerhanden åkte och fyra av dem opererades tillbaka. Kirurgins mirakel! Han kan använda högerhanden över förväntan men det uppstår lägen när han måste använda vänsterhanden.
För honom har det fungerat bra att träna upp sin ambidextri genom vardagssysslor. Vi började med att skriva fint och vika papper tillsammans, liksom för att öva, öva, öva.
Han har också haft stor nytta av den ambidextriösa datormus jag köpte till honom i hemkomstpresent. Är man gamer som han, så finns det en stor drivkraft i att använda handen, höger som vänster.
Bara gör saker med handen, skulle nog Christoffers bästa tips för att bli ambidextriös vara.
I stället eller istället, hur skriver man det egentligen?
Sådana här frågor ställer jag mig under mina arbetsdagar och så letar jag upp svaren. De svar som inte redan sitter i ryggmärgen efter år av skrivande, vill säga.
Kruxet med att skriva isär eller ihop ord är att det inte alltid finns ett direkt ja eller nej, även om det finns ett alternativ som är lite mer rätt än det andra. I det här fallet är i stället att föredra framför istället. Hur kommer det sig?
Det enkla svaret är att Språkrådet rekommenderar att i stället skrivs isär. Den något svårare förklaringen är att det har att göra med var i ordet betoningen ligger. I i stället är det stället som betonas, och därför bör ordet skrivas isär.
Så länge man skriver ihop eller isär ord på ett konsekvent sätt brukar stavningen inte spela jättestor roll, alltså när det står och väger mellan två alternativ.
Eftersom jag går all in för den redaktionella approachen håller jag mig till de officiella skrivreglerna, som bestämts av Språkrådet och Svenska Akademien. (När jag inte själv väljer att bryta mot dem.)
