Änglarna griper in i julfilmen Livet är underbart

Jag har firat juldagen i ett lugnt tempo, suttit vid datorn, promenerat, sovit och tittat på Livet är underbart. Livet är underbart eller It’s a wonderful life är en klassisk julfilm från 1946 och precis den sortens rulle jag föredrar när jag ska varva ner. Över lag gillar jag klassisk film, helst svartvita rullar och långsamma draman med en episk inramning.

livet är underbart film recension

Livet är underbart är en stor berättelse om vikten av det lilla. Hur mycket kan en enda människa påverka åtskilliga människors liv? I ren desperation önskar George Bailey, spelad av James Stewart, att han aldrig blivit född. Hans julängel hörsammar önskningen och visar George en alternativ värld utan honom i den.

Vad handlar Livet är underbart om?

Filmen inleds ganska så fantastiskt. Uppe i himlen hör änglarna de många bönerna för George Bailey. De bestämmer sig för att ingripa i något som kan bli en katastrof genom att skicka ängeln Clarence till jorden. Om Clarence lyckas rädda George kommer han äntligen få sina efterlängtade änglavingar.

Livet är underbart börjar alltså in medias res och först efter att änglarna haft sitt samtal spelas alla milstolparna i Georges liv upp i kronologisk ordning. Det här är en man som kastat sig i minusgradigt vatten för att rädda lillebrodern undan drunkning. Det är en person som fått familjeföretaget på fötter och som hjälpt massor av fattiga människor att få värdiga bostäder.

George är vidare en man som genom sin generositet fått mängder av goda vänner, som haft turen att gifta sig med kvinnan han älskar över allt och som nu har fyra härliga ungar som är lika godhjärtade som han. Men kan allt detta finnas utan honom? Det är en nästan existentiell fråga, ett spännande tankeexperiment.

Vad tycker jag om julfilmen?

Det är Frank Capra som regisserat Livet är underbart och i rollen som Georges fru ses Donna Reed, kan tilläggas. Med andra ord medverkar en enastående ensemble till denna utomordentliga julfilm.

Om jag skulle betygsätta filmen skulle jag ge den fem av fem. Med tanke på att filmen fått flera Oscarsnomineringar och visats på tv typ varje jul sedan ever är jag inte den enda som är lyrisk över den.

För mig är det berättelsen som gör det, jag tycker den är vacker och att den dessutom är vackert berättad. Den dramaturgiska uppbyggnaden är storartad i hur man direkt kastas in i händelsen, sedan får en kronologisk återblick av Georges liv och i hur livet på slutet återges i en annan vinkel.

Många trådar går i varandra och knyts samman. Att lyckas med detta kräver en skicklig berättare med ett sinne för såväl detaljerna som för helheten, tänker jag. Jag önskar att jag hade kunnat berätta så här och blir alldeles varm i hjärtat av kärleken Livet är underbart förmedlar från början till slutet. Jag tycker inte det snälla budskapet är cheezy alls. Mer sådant här!

När jag nu tänker på det finns det en del likheter mellan Livet är underbart och Charles Dickens klassiska verk En julsaga. Under juldagarna får två personer chans att omförhandla sin syn på sig själva och andra. Givetvis till det bättre i sannaste julandan! Men för att kunna göra detta krävs en gnutta julmagi, exempelvis i form av en ängel.

Vilken berättelse bygger filmen på?

Livet är underbart bygger på Philip Van Doren Sterns numera klassiska julberättelse The greatest gift från 1943. Berättelsen är ett slags novell, kort som den är.

De dödas julotta – har du hört den gamla berättelsen?

Kom för allt i världen INTE för tidigt till kyrkan!

Spökhistorien om de dödas julotta har följt mig under många, många år. Läste den i boken Spöktimmen när jag var sju-åtta-år-något och blev djupt inspirerad av läskigheterna. Vad annars, liksom?

Mina syskonbarn var sjuka förra veckan och eftersom den äldsta av dem hade tråkigt under hemmavistelsen ringde hon till mig i hopp om att jag skulle berätta spökhistorier för henne.

de dödas julotta spökhistoria

Jag trappade successivt upp läskighetsnivån på berättelserna, De dödas julotta var en bra början.

Efter den här gamla klassikern fick hon höra om både getmannen och black eyed children – till deras farmors förskräckelse. Ha! Jag älskar att berätta spökhistorier, nästan lika mycket som jag älskar att läsa dem, faktiskt.

Jag har kommit fram till att jag ska skriva ner berättelserna, så att mitt syskonbarn kan läsa dem själv. (Eller så att någon vuxen kan läsa dem för henne.) Du hittar länken till en gratis printable med De dödas julotta längre ner i det här blogginlägget.

Först en liten introduktion till ämnet.

De dödas julotta är en gammal, gammal folkberättelse

Även folktro ligger mig varmt om hjärtat. Utbildningsmässigt har jag examina i både antropologiska och arkeologiska ämnen, någon gång skulle jag vilja fortsätta med detta och bli vad man kallar folklorist. Vi får se!

De dödas julotta är en sådan sak som jag hade kunnat studera som folklorist. Spökhistorien är nämligen en gammal, gammal folkberättelse med rötter som sträcker sig tillbaka till 500-talet på Kontinenten.

Hur länge har berättelsen funnits i Sverige, då? Det finns belägg för att den cirkulerat i svensk berättartradition sedan åtminstone 1600-talet.

Förr i tiden var julottan en viktig del av julfirandet

Förr i tiden var julottan en viktig del av julfirandet, kanske till och med den viktigaste delen. Den här gudtjänstformen äger fortfarande rum tidigt på juldagsmorgonen, men har inte alls samma status som förr.

Under julottan firades Jesu födelse, så är det ju än i dag.

För att nå fram till den i tid började många sin färd mitt i natten, oftast i beckmörker. Man föreställde sig att man kunde stöta på nästan vad som helst längs vägen till kyrkan, allt från spöken till troll.

Berättelsen om de dödas julotta spinner vidare på rädslan för det okända i brytpunkten mellan julnatten och juldagen, som julottan är.  

Julnatten var en tid när de döda troddes gå igen   

Över lag troddes julnatten vara en tid när de döda gick igen.

Döingarna hade sin egen julotta, den ägde rum strax före de levandes gudstjänstfirande.

Men först hälsade döingarna på de levande, som ställde fram mat och bäddade sängarna för dem. Man ville ogärna förarga döingarna och gjorde därför sitt bästa för att mysa till det.

Helst av allt ville man nog inte få en påhälsning och därför tändes ljus genom hela julnatten. Tack vare ljuset kunde man kanske, kanske skrämma bort de ondskefulla krafterna.

När man sedan färdades hela vägen till kyrkan bar man ljuslyktor och gjorde en massa oljud, allt för att mota bort julnattsvarelserna.

Vad händer om en levande råkar gå på de dödas julotta?

Berättelsen De dödas julotta handlar vanligen om vad som händer när en levande råkar gå på döingarnas gudstjänst. Oavsett de otaliga versionerna av spökhistorien är det alltså det här skräckscenariot den målar upp.

Vad händer på de dödas julotta? Oftast springer en stressad person in i kyrkan, skyndar sig ner i kyrkbänken och andas ut i tron att hen kommit fram i tid. Då knackar en avliden släkting eller vän hen på axeln och ber hen se sig om i kyrkan. Ser du var du hamnat, min vän?

Efteråt följer instruktioner om att personen ska resa sig upp ur kyrkbänken och gå sin väg – men Vänd dig inte om för allt vad du gör! Blicken framåt. Hen kan inte lämna kyrkan helt obehindrat, givetvis inte. Döingarna rycker och sliter i hen.

Till slut lyckas personen fly, eller så slår dörrarna igen framför näsan på hen. Tack och lov dyker kyrkvaktmästaren upp till slut. Personen räddas undan spökenas händer.

Ladda ner en printable med spökhistorien De dödas julotta

Jag vill uppmuntra mitt syskonbarns nyväckta intresse för spökhistorier och tänker därför att jag vill skriva ner lättlästa versioner av de olika berättelserna, som hon kan få. Dröjer inte länge innan hon kommer läsa flytande.

Av den anledningen har jag gjort en printable med De dödas julotta, den klassiska berättelsen skriven med mina ord. Du är varmt välkommen att ladda ner denna printable gratis från min projektkatalog. Bara roligt om spökhistorien lever vidare. Vi får hjälpas åt så att den gör det!

I folkloristen Jan-Öjvind Swahns Stora julboken (Ordalaget bokförlag, 2016) kan du läsa vidare om julfirande då och nu, jag har haft jättestor glädje av den. Swahn skriver en hel del om hemsökelserna på julnatten och om de dödas julotta.

På Institutet för språk och folkminnens webbplats finns en kort text om juldagen och på deras Sägenkartan kan du själv söka efter dokumenterade berättelser om spökenas juldagsfirande. Ange ”de dödas julotta” i sökfältet så får du upp historier från Sveriges olika hörn.

Stilla natt berättar om den gripande julfreden 1914

Julfreden 1914 visar hur komplext ett krig kan vara och just den här komplexiteten skildrar Stanley Weintraub i faktaboken Stilla natt, som jag nyligen läst. Jag tycker om att varva skönlitterära böcker med faktaböcker. Nu var det helt enkelt dags för facklitteratur igen.

julfreden 1914

Första världskriget hade nästan precis börjat och ingen hade kunnat ana att det skulle rasa till 1918. Än fanns en förhoppning om att det snart skulle vara över.

Inte heller hade man lärt sig hata fienden. Tvärtom skedde många utbyten mellan de olika lägren, ibland utlystes till och med eldupphör för att man ville ge varandra chansen att hämta och begrava sina stupade vänner.

Byte av saker var inte ovanligt, det heller. Cigaretter och chokladkakor var hårdvaluta, och en uppskattad sådan.

Mitt i stridigheterna stannade man alltså upp då och då, och i de delade erfarenheterna av skyttegravseländet växte ett slags gemenskap fram oavsett frontlinje.

Men det var kring julen 1914 som soldaterna tog det största klivet närmare varandra – och detta med utsträckta händer.

Under flera dagar lade de ner vapnen och umgicks över gränserna. Det är det här historiska ögonblicket som är känt som julfreden 1914, ögonblicket när första världskriget pausades.

Stilla natt innehåller skildringar av julfreden 1914

Tyskarna inledde freden med att sjunga Stilla natt och snart stämde engelsmännen in i kören. Plötsligt firade man jul tillsammans och man anordnade även en fotbollsturnering.

Genom historiska dokument – ögonvittnesskildringar – målar Weintraub en gripande bild av det vardagliga livet i första världskrigets skyttegravar. De små vardagsberättelserna levandegör inte bara tidevarvet, utan soldaterna som levde och dog för sina länder.

Stilla natt: När vapnen tystnade på västfronten julen 1914 (Leopard förlag, 2014) är den fullständiga titeln på Stanley Weintraubs faktabok om händelsen.

Jag måste medge att jag själv är överraskad av hur engagerad jag blev i boken, det kändes nästan som att jag var med soldaterna vid fronten.

Weintraubs verk blottlägger krigens drivkraft, inte är det alltid de vanliga soldaterna som hetsar fram krigsstämningen. Makthavarna tyckte det gick så snällt och trevligt till i skyttegravarna att de aktivt försökte förbjuda all form vänlighet mellan de olika lägren.

Till slut fick de också sin vilja igenom. Första världskriget blev betydligt råare och den vanliga soldaten fick betala priset för det.

Julfreden 1914 är ett spännande historiskt ögonblick och jag har bara skrapat på ytan här, skriver nämligen lite off på grund av hjärntröttheten i dag.  

Det är fullt förståeligt om du vill läsa vidare, så jag har faktiskt några användbara länkar på lager. Läs mer om julhändelsen på Världens historia, Svenska dagbladet samt på Smithsonian magazine.

Återigen följt Mr Scrooge i Charles Dickens En julsaga

Jag har gillat Charles Dickens En julsaga eller A Christmas carol sedan barnsben. Det är en sådan berättelse som följt mig genom livet och som jag gärna återvänder till. Klassikernas kraft även i år.

Som barn var jag väldigt förtjust i tolkningen Mupparnas julsaga och efter att ha sett om filmen i dagarna kan jag bara bekräfta att den är ganska så fantastisk. Hur kan en Mupparna-tolkning av Dickens klassiker vara annat än mästerlig, liksom?

Vad handlar Charles Dickens En julsaga om?

Handlingen i En julsaga kretsar kring den elake och girige Ebenezer Scrooge. Inte ens under julafton kan han bjuda på ett litet leende eller vänligt ord när han vandrar längs Londons gator. I stället sprider han hat omkring sig. På folks glada julhälsningar och julmiddagsinbjudningar svarar han Jul? Humbug!

Hans bristande intresse för att hjälpa sin omgivning gör också att hans anställda lever i misär. Mr Scrooge är helt enkelt den värsta sortens person Charles Dickens kunde fantisera fram när boken skrevs 1843.

charles dickens en julsaga

Under den här julen ska Mr Scrooge få lära sig vad som verkligen spelar roll i livet. Det är de tre julspökena som ska få honom att komma till insikt. Under en skräckfylld julnatt möter han dåtidens, nutidens och framtidens spöken. De visar honom ögonblicken som format honom till den person han är och hur hans (ill)gärningar formar andra.

Det är svårt att välja ut ett enda sorgligt ögonblick, det finns för många sådana i Ebenezers tillvaro. Är det hur han som barn lämnades ensam kvar på internatskolan under julloven eller hur hans kärlek för pengar överskuggade kärleken till fästmön?

Det förflutna kan man inte ändra men man kan i många avseenden välja sin framtid, inser Mr Scrooge när han som en skugga får vara med på den anställde Bob Cratchits familjejulmiddag.

Ingen mindre än chefen är den som drivit familjen Cratchit ner i fattigdom och ändå dricker de hans skål. Armod är inget hinder för glädje i familjen. Inte när de har en sådan glädjespridare i den svårt sjuke och funktionsnedsatte lille Tim.

Ebenezer blir djupt gripen av Tim och hans öde, och just det ögonblick när han möter den lille blir ett förändringens ögonblick.

Vad tycker jag om Dickens julklassiker?

Jag vet inte hur du känner inför klassikerna, för mig är det i alla fall så att jag upptäcker nya saker i dem varje gång jag läser om dem. När jag den här gången läste En julsaga slogs jag av trovärdigheten i Charles Dickens psykologiska porträtt av Ebenezer Scrooge.

Det är inte så konstigt att Mr Scrooge tycker julen är humbug med tanke på hur exempelvis barndomsjularna format honom.

En annan sak jag slogs av är hur väl Dickens bemästrar berättelsestrukturen, han rent av gestaltar början-mitt-slut-traditionen genom de tre julspökena. Det skapar ytterligare en dimension i berättelsen och jag är fortfarande förundrad av genialiteten. Faktiskt.

Karaktärerna, miljön och konflikten, allt i En julsaga bäddar för julmagi. Av alla julberättelser är det här den bästa jag vet.

Vidare tänker jag att berättelsen blir lite vad man gör den till. Man kan läsa den som en berättelse om hur julen förvandlar oss till snälla medmänniskor eller som en spökhistoria med mörka inslag. Eftersom jag älskar spökhistorier rysläser jag gärna julsagan i fråga.

Jag har ännu inte sett miniserien A Christmas carol på HBO max, men jag ska göra det då jag tror att denna tolkning tillvaratagit det mörka i Charles Dickens värld.

Du vill inte möta Körkarlen på nyårsnatten – tro mig!

Selma Lagerlöf är en av mina absoluta favoritförfattare och med romanen Körkarlen visar hon vilken fantasifull berättare hon är.

selma lagerlöf körkarlen

Hon skrev boken som en egen En julsaga eller A Christmas carol och Körkarlen har en del gemensamt med Charles Dickens klassiska verk.

Lagerlöfs bok handlar nämligen om en man som tvingas möta sitt förflutnas, sin nutids och sin framtids spöke i form av en dödens budbärare.

Vad handlar Selma Lagerlöfs Körkarlen om?

Den sista dagen på året ligger slumsystern Edit på dödsbädden. Det är snart dags att släppa taget om livet, men hon kan inte göra det riktigt än. Inte innan hon än en gång fått träffa den förhärdade syndaren David Holm, som envisas med att inte hörsamma hennes sista önskan.

De som verkligen finns vid hennes sida kan inte förstå varför Edit blivit så fäst vid David. Hon är trots allt en god människa som gjort skillnad i Stockholms rännsten, medan han är fruktansvärt ondsint.  

Men Edit har inte tappat hoppet om honom. Hon är övertygad om att det finns mer i David än vad han hittills visat, hennes kärlekskranka hjärta kräver att det är så.

Medan hon ligger där och våndas dricker David sig full på en kyrkogård. Han kommer inte gå till Edit för allt i världen. I stället berättar han historien om dödens körkarl, som han i sin tur hört via en vän.

Den sista som dör på året kan tvingas bli körkarl åt döden under året som följer och till nästa årsskifte, när någon annan kan ta över tyglarna. Körkarlen kör runt på med en skraltig häst och vagn, hämtar upp själar. Och tillvaron känns som evighet.

Efter dryckeslaget på kyrkogården faller David döende ner på marken. Ironiskt nog precis innan nyårsklockorna ringer.

Det är hans tur att möta Körkarlen, en gammal, gammal vän.

Körkarlen och tillika vännen plågas av Davids leverne och vill ge honom en chans till gottgörelse.

Om dödens budbärare inte kan omvända syndaren är det denne som måste ta över tyglarna. Vem vet när David kan bli fri?

Det är dags att besöka Edit och att därmed konfrontera sig själv.  

Vad tycker jag om Lagerlöfs nyårssaga?

Om Dickens En julsaga just är en julberättelse är väl Selma Lagerlöfs Körkarlen en nyårssaga. Jag tycker hon använder sig av det liminala tillståndet mellan liv och död, mellan ett år och ett annat snyggt. I det här tillståndet kan allt hända, och det gör det ju också för David Holm.

Jag har försökt sammanfatta handlingen i boken så kort jag kan och jag märker att jag inte varit tillräckligt koncis. Det säger ganska mycket om komplexiteten i verket.

Som i så många andra fall skriver Lagerlöf lager på lager och till slut finns det så mycket djup i texten att man aldrig blir klar med den. Så känner jag inför Körkarlen.

Boken är inte tjock. Tvärtom utgörs den av cirka 200 sidor. Den är dock en rik berättelse, inte enbart en saga som den är.

Bland allt det fantastiska skildrar Lagerlöf det miserabla livet i Stockholms fattigkvarter, ämnen som missbruk och kvinnomisshandel tas upp.

Det här verket är inte det bästa jag läst av Selma Lagerlöf, på den listan kvalar snarare Gösta Berlings saga och Liljecronas hem in. Ändå är det inte så länge sedan jag läste Körkarlen – och i dagarna har jag alltså läst boken igen. Det är väl ändå ett skapligt betyg?

Jag gillar sagobitarna kring dödens körkarl, spökhistorien. Just denna karaktär hade man kunnat skriva ännu fler böcker om. Jag hoppas någon gör det…