Himlen, och med den solnedgångarna, har varit spektakulära de senaste dagarna. Vinterkylan lockar fram de vackraste solnedgångsfärgerna, milda toner i rosa, blå och lila.
Det är verkligen bitande kallt ute nu. Men inte hindrar det mig och pappa från att gå en långpromenad. I dag fick det bli i solnedgången – ja, se! Jag tog med mig kameran på promenaden, och tack, snälla, snälla, papsen för tålamodet.
inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Lyko
Det är inte många julsaker jag kommer unna mig i år. En eller två saker har jag dock redan köpt: olika sorters skumbad med juldoft. Och det kunde ju inte vara bättre tajmat, faktiskt, med vinterkylan som precis dragit in över västkusten. Efter att ha vistats utomhus i kylan flera timmar i dag längtar jag efter att få sjunka ner i ett varmt och bubbligt bad. Att bada är det bästa avslutet på dagen (särskilt om man har värkkropp)!
Två nya juldofter på skumbad från Bubble T
Drick ej, står det på Bubble T:s chockrosa badskumsflaskor. Sällan ser badskum så aptitliga ut som i detta fall, så ja, jag hade kunnat dricka eller äta dem ändå. Det ena badskummet har en doft av mintig polkagris och det andra skummet av mustiga vinterbär. Men du vet ju samtidigt hur det är med den här sortens badprodukter, de känns sötsliskiga. Och kanske är sötsliskigheten själva poängen, för varför skulle man annars köpa badskum som ser ut som sockervadd?
Bubble T tillverkar massor av olika badprodukter av det här slaget, samtliga av dem är dessutom veganska (?). Det är frukt och godis om vartannat, och ofta inslag av glass och milkshake. Färgerna på flaskornas innehåll är så fina. Regnbågsfärger, så som jag vill ha det. Inför varje jul släpper de ett lass produkter för skumbad, allt från flaskor med skummande duschgel till badbomber som fyller hela badkaret med bubblor. Bubble T har till och med egna adventskalendrar.
Andra exempel på badprodukter med juldoft
Om du också gillar varma bad och juliga skum följer exempel på märken som har badprodukter med spännande dofter och tjusiga utseenden, liksom de även är billiga och veganska:
Förutom dessa badproduktsmärken har du alltså Bubble T, som också har påhittiga badskum med såväl juldoft som annan doft. Så skönt att kunna sjunka ner i ett av deras julbad – för brrr!
När jag berättar om mitt jobb som bloggare och kreatör får jag i regel en fråga: Kan du tjäna pengar på det? Ibland möts jag av skepsis, men oftast av en snipig kommentar drypande av missunnsamhet. Sällan Å, vad kul för dig eller Å, vad spännande (även om det också händer).
Jag har aldrig påstått att jag blir rik på mitt jobb och jag har heller aldrig påstått att det är en enkel karriärväg. Jag jobbar fler och längre dagar än någon annan jag vet, och så här i pandemi-, krigs- och inflationstider har det bitvis varit ekonomiskt tärande. Så nej, jag känner mig inte särskilt rik på pengar. Däremot känner jag mig rik på arbetsglädje. 95 procent av tiden, i alla fall.
Folk får ställa hur nyfikna frågor som helst till mig. Vill jag så svarar jag. Det känns dock tråkigt att pengar är den absolut första undringen och att frågan sällan är nyfiken. Nästa gång kanske jag bara skulle passa tillbaka frågan: Vad jobbar du med? Jaså på banken, jaså i sjukvården eller jaså, i affären. Kan du tjäna pengar på det? *skeptiskt ansiktsuttryck* alternativt *snipigt sammanpressade läppar och ett drygt jaha*
Inte att undra på att jag för det mesta är tyst om mitt jobb, trots att jag älskar det mer än livet självt. Det är mitt liv. I det här samhället är det lite som så att man inte får älska det man gör, man ska lida varje dag och gör man inte det ska all annan världens olycka helst falla ner över en. (Jag vet att jag överdriver bittert.)
Jag vet inte vad jag gjort av hösten, eller jo, massor av saker. Men så många fotostunder i solnedgången har det inte blivit. I dag var den första solnedgångsstunden på lääänge. För länge, faktiskt.
Det var molnen som kallade på mig. De utlovade en fantastisk solnedgång. Ett av kriterierna för att fota solnedgången snyggt är just att molnen ska ligga på ett sätt så att ljuset kan reflekteras i dem.
Den här aftonen fick jag hjälp av ett lågt, spegelblankt hav. Du ser ju själv, vilket ögonblick när himlens och havets färger smälte samman! Vad är vatten och vad är moln?
Knappt har jag hunnit smälta halloween innan det är dags för jul. Jag var faktiskt på min första julmarknad i söndags, det var julmarknaden på Tjolöholms slott i Kungsbacka och tillsammans med mina föräldrar. Hur mysigt som helst!
Samtidigt var det lite märkligt att strosa runt bland juliga saker under en rekordvarm novemberhelg. Det var nog 12 grader varmt utomhus, denna söndag och fars dag anno 2022.
Tjolöholm är en fantastiskt inspirerande plats. Jag har dock aldrig besökt slottet på hösten eller vintern, det är liksom en utflykt för våren och sommaren när slottsträdgården står i blom.
Men en jul på Tjolöholms slott var inte alls dumt, visade det sig. Det var ett julfirande i gammaldags anda, med dekorationer från sekelskiftet och hantverksmarknad.
På julmarknaden såldes det mesta i julväg. Många handgjorda föremål, slöjdade saker. Jättefina saker. Det fanns också delikatesser för julbordet, ja, det var glögg, godis och ost om vartannat. Jag är tråkig på så sätt att jag nästan inte äter några juldelikatesser, så matstånden brukar alltid gå bort för mig. Men visst tycker jag att doften av brända mandlar är ljuvlig!
Dörrarna hade öppnats till de gamla byggnaderna på slottsgården, och det var i dessa julmarknaden bredde ut sig. Den var riktigt stor, med marknadsstånd såväl inomhus som utomhus.
Förutom att kunna julshoppa i de olika stånden hade slottsbutiken öppet. Tjolöholm är ett så kallat Arts and Crafts-slott. Detta märks bland annat i slottets butik, som säljer vackra William Morris-föremål.
Kanske allra vackrast var en glaskonstnärs marknadsstånd. Hon sålde smycken och prydnader i fusat glas, vilket jag skrivit om i ett alldeles eget blogginlägg. Jag, mamma och pappa blev superinspirerade av hennes skapelser. Mamsen och papsen köpte till och med flera saker av henne, såväl skål som smycke.
Som en guldkant på hela upplevelsen fick man även besöka Tjolöholms slott. Slottets nedervåning var öppen för oss julmarknadsbesökare och den var juldekorerad från golv till tak.
En bedrift, måste jag säga! Det är trots allt högt, högt upp till taket.
Vistelsen på Tjolöholms julmarknad avrundades med en liten promenad i slottsträdgården. Vilket ställe, alltså!
Det var en så mysig fars dag och söndag i går. Jag följde med mamma och pappa på Tjolöholms julmarknad i Kungsbacka. Tjolöholms slott är en av mina favoritplatser i närheten av Varberg, så att få åka på utflykt dit är alltid lika välkommet. Nu var det alltså den årliga julmarknaden som gällde.
Detta är lite av en hantverksmarknad med massor av vackra skapelser. Ja, det finns många skickliga hantverkare, konstnärer och slöjdare därute, och en del av dem ställer ut på denna julmarknad.
Allra mest inspirerades jag av en glaskonstnär, mamma och pappa blev också tagna av hennes glasfusingsskapelser. Faktiskt så tagna att de köpte flera föremål till sig själva och till att ge bort i present.
Jag är själv intresserad av glasfusing, har till och med provat på det under en studiecirkel för en herrans massa år sedan och skulle vilja göra det igen. När jag såg glaskonstnärens skålar och smycken blev jag ännu mer pepp på att anmäla mig till en glasfusingskurs, för fusat glas i starka färger är så tjusigt.
Det är något alldeles visst med glaskonst, ja, med konst i detta så kalla men ändå så levande material som man aldrig kan kontrollera fullt ut. Du ser ju själv på bilderna hur fint glaskonstnären på Tjolöholms marknad skapat.
Helt oombett skulle jag vilja lyfta fram hennes webbplats och webbutik, Smyckeskonditorn heter platsen på www. Konstnären heter Annicka Cederberg, och hon verkar vara en så himla mysig person med en härlig känsla för färg. Det märktes att hon verkligen älskar glasfusing och en så stark hantverkskärlek smittar av sig.
Även i min vildaste fantasi är det svårt att föreställa mig Varbergs fästning i mörkret. Jag menar under en mörk och blåsig höstkväll, med bara månen och stjärnorna som sällskap. Nu har jag ju varit där under mörka kvällar och har därför fått känna på den mycket speciella stämningen som uppstår vid de gamla byggnaderna och vallarna. Senast var i går, när jag och Christoffer var på en mörkervandring på Fästningen.
Mörkervandring med spökhistorier för vuxna
Under de senaste årens halloweentider har Varbergs fästning haft en mörkervandring, som innebär en guidad tur i kvällsmörkret. Medan Fästningens vrår utforskas i grupp berättar guiden spökhistorier för vuxna, och ja, i den miljön kan ju vilken spökhistoria som helst bli ryslig. Men nu råkar det också vara så att museiguiden som håller i vandringen är en fenomenal berättare, så när hon berättar om platsens egna spöken eller om de dödas julotta kan man inte vara annat än tagen.
Nödvändiga skyddsåtgärder mot farliga väsen
Inför mörkervandringen samlades deltagarna på den kvällsmörka borggården. På riktigt, det var MÖRKT! Vi möttes upp av guiden. Hon bar på en lykta med flackande ljus och så höll hon i spännande saker. Hon höll exempelvis i en dillkvist, som hon sedan delade i mindre delar och gav till oss andra. Dill ska skydda mot spöken och oknytt, med andra ord mot väsen. Senapsfrön och eldstål hade hon också med sig, absolut nödvändiga skyddsåtgärder inför otäcka möten. Stämningen sattes med en gång – och inte helt utan glimten i ögat.
Mörka berättelser ur Fästningens historia
Varbergs fästning har funnits i hundratals år, och det är klart att många händelser utspelat sig där. Under mörkervandringen berättades det om Fästningens tid som militäranläggning och som fängelse. Platsen har förstås alltid fyllt många olika funktioner, men soldater och fångar har alltså varit en del av historien. Både pustar av kryddat vin och dimma kom emot oss medan vi lyssnade på historier om soldaterna som stupade bara någon vecka efter att de varit på Fästningen och om fångarna som avrättades utan nåd.
Finns det några spöken på Varbergs fästning, då? Nja, kanske. Guiden berättade om tidigare besökares spökupplevelser på fästningsområdet. Somliga menar att de sett en 1600-talssoldat vid det som kallas Kockenburg, andra har förnummit en stark vånda nere i fängelsehålorna och i samband med detta känt av gestalter. Med tanke på hur många som sannolikt led i fängelserna kan man ju tänka sig att en och annan negativ energi dröjer sig kvar… Eller?
Jag går i gång på sådana här saker, och i en av de mörka, fuktiga och dimmiga fängelsehålorna lyckades jag arbeta upp en rejäl spökstämning. Ha!
Unik möjlighet att få uppleva Varbergs fästning
Jag har varit på mörkervandringen en gång tidigare. Det är flera år sedan nu. Man får nästan hugga i biljetterna, för de är så eftertraktade. Evenemanget fullbokas varje år, och jag förstår varför. Det här är en unik möjlighet att få uppleva Varbergs fästning kvällstid. Annars brukar besöken ske under dagtid.
Fästningen är inte densamma i mörkret. Den blir liksom ogästvänligare, och på sätt och vis kan jag känna med människorna som bott däruppe förr i tiden. Samtidigt är det också mäktigt att blicka ut över det mörka havet. Inte att undra på att spökhistorier om strandvaskare varit så vanliga i svensk folktro!
Pumpalyktan blev så festlig att jag även ville halloweenpyssla en spöklykta av en glasburk. Tänkt och gjort! Glasburken återbrukades till ett spöke.
Även här användes silkespapper i stället för hobbyfärg, och det blev en livlig finish som släpper igenom ett stämningsfullt ljus. Hur gjorde jag halloweenlyktan?
Jag penslade akryllack på en ren glasburk. Därefter rev jag bitar av vitt silkespapper, satte dessa över den lackade ytan och strök på ännu mer lack. När burken var torr igen ritade jag dit spökdetaljerna med en svart poscapenna (akrylmärkpenna).
En glasburk, akryllack, en pensel, vitt silkespapper samt en svart posca var alltså materialet som användes till detta superenkla men stämningsfulla halloweenpyssel.
Det har blivit en del spökpyssel under årets halloween, och detta barnpyssel för att göra ett halloweenspöke av en papperstallrik är ett exempel på vad som skapats.
Spöktallriken var enkel att göra. Jag använde sju material: en vit papperstallrik, vitt silkespapper, akryllack, en pensel samt en svart märkpenna, en sax samt flytande lim.
Nu hade man kunnat nöja sig med att ha papperstallriken som den är, ett spöke är trots allt vitt. Men jag tyckte det kändes tråkigt. Därför försökte jag liva upp ytan genom att sätta bitar av silkespapper på den. Det var alltså så jag började, jag penslade på lack, lade silkespappersbitar över den och penslade lack igen.
När ytan torkat ritade jag spökansiktet med hjälp av den svarta märkpennan. Spöktallriken blev dock så platt att jag plockade fram silkespappret igen. Den här gången klippte jag fransar ur en större bit silkespapper och sedan limmade jag fransarna på baksidan av tallriken.
Jag har en orimligt seg skrivdag, ändå har jag saker kvar att berätta om halloween 2022. I lördags besökte jag exempelvis Halloween på Liseberg, och det var så klart en upplevelse.
Jag strosade mest runt där tillsammans med en vän, det blev alltså inga åkattraktioner eller lyckohjul den här gången. Men fika hann vi med! Faktiskt både en och två gånger.
Och så fick vi oss en ordentlig titt på de fina dekorationerna medan vi pratade om ditten och datten.
Hur länge är Halloween på Liseberg?
Någon gång under oktober månad brukar Liseberg åter öppna porterna till nöjesparken. Då är det evenemanget Halloween på Liseberg som äger rum och det brukar fortsätta in i allhelgonahelgen, som brukar vara i början på november.
Det händer att jag besöker parken under detta firande. Jag tycker det är mysigt med alla halloweendekorationerna och ljusen, som liksom förebådar mysigheter under både hösten och vintern. För strax efter Halloween på Liseberg är det ju dags för Jul på Liseberg.
Jag som gillar läskigheter tycker Liseberg får en viss charm under halloweeneventet. Förhoppningsvis visas charmen från sin bästa sida på fotona här i blogginlägget. Som du kanske ser är det en stämningsfull blandning av halloween och skördefest.
Många pumpor, många fågelskrämmor och framför allt många, många lampor.
Vilka attraktioner är öppna under halloween?
Stora delar av Lisebergs åkattraktioner höll öppet under mitt besök. Ja, det var allt från barnkarusellerna till bergochdalbanorna.
Under Halloween på Liseberg brukar parken få tillskott i form av olika tematiska spökhus. Inte heller någon av dessa attraktioner besöktes i år. Nästa år, kanske!
Vad kan man göra på Lisebergs halloween?
Förutom att titta på allt fint och åka karuseller kan man spela på lyckohjulen – och förhoppningsvis vinna en stjärnvinst.
Jag är inte så mycket för att bränna pengar på den här sortens spel, men jag kan ändå förstå tjusningen med dem. Min vän spelade och vann på Tuttifrutti-hjulet (dock ingen stjärnvinst den här gången).
Liseberg har olika scener med underhållning, matställen och butiker. Allt detta fungerade som en vanlig dag på Liseberg, med undantaget att det mesta var halloweeninspirerat.
Det spelades till och med kuslig tivolimusik på en del av platserna, så Liseberg har verkligen gått all in för halloween.
Mycket är dock barnanpassat och därför inte så läskigt.
Vad kostar Halloween på Liseberg i inträde?
Inträdet till Halloween på Liseberg var väl lite i det dyraste laget, kan jag tycka. 175 kronor per person. Jag var tvungen att förboka biljetterna först – tror jag (!) – och detta gjorde jag online.
De 175 kronorna avsåg alltså bara själva inträdet, om jag och min vän skulle åkt något hade den lilla utflykten genast blivit ännu dyrare. Jag vågar inte tänka på hur dyrt ett Lisebergsbesök blir för en hel familj.
Det var mycket folk i parken under mitt besök dit, vilket gjorde upplevelsen ganska svårfotad. Jag gjorde helt enkelt mitt bästa för att knäppa några bilder till bloggen.
Att göra hemliga spökbilder och spökmeddelanden måste vara ett av våra mest klassiska barnpyssel. Det har nog bara gjorts på olika sätt, som att stearin använts i stället för vaxkrita.
Själva skapandet av bilderna och meddelandena är enkelt, eller snarare är den coola effekten när vattenfärgen målas över den vattenresistenta kritan enkel att åstadkomma.
Du ritar ett valfritt motiv med hjälp av en vit vaxkrita av god kvalitet. Här har jag använt Caran d’Aches Neocolor I, som verkligen gör sig bra med akvarell. Ska du satsa på en vaxkrita satsa på Neocolor I!
Jag har försökt göra samma sak med vita vaxkritor av andra märken och det har gått sådär, faktiskt. Med andra ord hänger detta pyssel på att du har rätt kritkvalitet.
När du ritat ditt motiv med vaxkritan på ett tjockt papper målar du över bilden med vattenfärg. Eftersom kritan är vattenresistent lämnas ytan där du ritat med den vit.
Det finns många fina exempel på dekorativa målningar med den här tekniken. Sök på Pinterest så kommer du få en rad inspirationsalternativ. Kanske att jag också kan göra ett gediget måleri med vaxkritor och vattenfärger framöver.
För fler spökpyssel kan du läsa vidare via länken, jag har gjort en lista med tips ur min idébank.
Det finns många skäl till att till Michelle Pavers roman Expedition Kanchenjunga är en av de bästa spökhistorier jag läst. Miljön där handlingen utspelar sig är ett genialiskt drag. Vad om inte en bergstopp i Himalaya kan ge en stark känsla av isolering?
Som bekant kan bergsbestigning ge upphov till höjdsjuka, och när gränsen mellan verklighet och villfarelser suddas uppstår kuslig berättarmagi. Paver har så klart inspirerats av detta.
1935 ska en grupp erfarna bergsklättrare ta sig an det dödliga berget Kanchenjunga. Några decennier tidigare förolyckades nästan ett helt bergsbestigningssällskap på berget, men detta hindrar inte en ny expedition dit.
Det här ska bli en människans, en kulturens, seger över naturen. Paver väver in den tidens koloniala syn på människa och natur i berättelsen. Därför får Expedition Kanchenjunga ytterligare en dimension, som också kan kännas igen i författarens andra skräckromaner Evig natt och Skräcken på Wakenhyrst.
Men frågan är om det inte återigen är berget som besegrar klättrarna. Kanchenjunga har en säregen skönhet, där det tornar upp sig över bergsklättrarna känns det dock som ett eget skrämmande väsen.
Sherpafolket, som guidar bergsklättrarna uppför berget, blir alltmer vidskepliga ju längre färden fortsätter. Och på de höga höjderna är det som att vålnaderna från den förra expeditionen hemsöker dem som är dåraktiga nog att försöka igen.
Med Expedition Kanchenjunga har Michelle Paver skrivit en otroligt stämningsfull spökbok, som innehåller alla de ingredienser jag tycker är viktiga i en spökhistoria. Kanske än viktigast är hur miljön blir en betydande gestaltning för skräcken som smyger sig på hos karaktärerna, och då kan inte jag heller värja mig för våndan.