Har människor en inneboende drivkraft att hjälpa varandra?

En av de bästa sakerna med att studera idéhistoria på universitetet är att jag lär mig nya saker varje dag. Jag vill få nya perspektiv på politik och vetenskap, och då är detta ämne perfekt. På kursen har vi redan haft ett seminarium om flera politiska tänkare och ideologier på 1800-talet. Jag fastnade för en filosof jag aldrig hört talas om: Pjotr Kropotkin. Runt sekelskiftet 1800-1900 publicerades hans filosofiska text(er) Inbördes hjälp, som bjuder på ett annat perspektiv än vad man kanske annars hör folk prata om.

Det är ju nämligen inte alls ovanligt att många tänkare och icke-tänkare beskrivit, liksom beskriver, den mänskliga tillvaron som en kamp mellan olika samhällsgrupper. Enligt somliga har till och med kamper mellan grupper ansetts vara nödvändigt för samhällsutvecklingen. Men i Inbördes hjälp vänder Kropotkin på det hela och menar i stället att människan har en inneboende drivkraft att hjälpa.

Familjer, grannar och föreningar – människor söker sig till gemenskaper och stöttar i dessa varandra till välmående och överlevnad. Sedan går Kropotkin ett steg längre (och där är jag inte lika övertygad): Även utan stat och styre skulle människan må bra tack vare drivkraften att hjälpa varandra. Nu tror jag att gemensamma system och lagar kan vara något bra. Jag tror också att människan har mycket gott i sig och vill göra bra saker om hon bara får chansen.

Mycket av det klassiska och moderna politiska tänkandet utgår från konflikter som en drivande kraft, och visst pågår en rad strider mellan människor just nu. Det är dock långt från hela sanningen. Oavsett var man står ideologiskt kanske det inte är så dumt att påminna sig om att människor kan åstadkomma fantastiska saker tillsammans och att vi mest av allt behöver varandra, reflekterar jag.

Om du är nyfiken på de politiska idéernas historia kan jag å det varmaste rekommendera Pjotr Kropotkins Inbördes hjälp, som jag alltså har läst som kurslitteratur. Texten kan läsas gratis i en svensk översättning på Marxists.org.

6 reaktioner på ”Har människor en inneboende drivkraft att hjälpa varandra?

  1. Jag tror med att mänskor har väldigt mycket gott i sej bara dom får en chans att vissa det,🙂

  2. Både och kan jag nog säga. Visst har många hjälpt till vid allt som hänt sista tiden. Kriget i Ukraina, och jordbävningen i Turkiet och Syrien. Samtidigt ser jag många i min närhet som är extremt egotrippade. Man kan aldrig göra något utan egen vinning på det. Vissa vill inte ens hjälpa de närmaste i sin familj. Nu omger jag mig helst med gruppen som gärna hjälper istället, och det via jobbet och att jag i princip alltid jobbat som volontär.

  3. Vad bra att du lär dig saker varje dag 🙂. Jag har aldrig hört om personen.
    Det tror jag att vi människor har inre drivkraft att hjälpa varann.
    Jag tänker på Stockholms dådet. Alla hjälpte alla. Då var det inget tal om vilken kultur eller hudfärg eller hur du är som person. Alla hyllade polisen med. Även om någon kanske innan hade kanske tjafsat med polis kanske på krogen. Så la den personen blommor på polis bilen då.
    Alla kan göra något. Men ingen ensam kan göra något.
    Önskar dig en trevlig alla -🧡dag!
    Ta hand om dig och va rädd om dig❣️🤗

  4. Idéhistoria är intressant, och ett ämne som jag också skulle kunna tänka mig att studera. Får ibland en liten dos via podden Myter & Mysterier.
    Jag kan tyvärr inte ansluta mig till idén att alla människor har en inneboende drivkraft att hjälpa. En del har det, men långt ifrån alla. Om så vore skulle världen vara helt annorlunda än vad den är. Det här att gå med i föreningar är ofta(st?) för att odla eller ägna sig åt ett eget intresse, och i gemenskap med andra. Men efter att ha deltagit i oräkneliga sammanhang av olika gemenskaphetsnatur, har jag konstaterat att hjälpsamhet är inte allas inneboende drivkraft Det är tyvärr ofta snarare tvärtom. Vissa är likgiltiga, och andra springer nästan och gömmer sig hellre än att hjälpa till. Det är inte ovanligt att folk inte ens hjälper till när någon ber om det.
    Jag vet att jag verkar pessimistisk i den här frågan, men Kropotkin och jag har nog inte haft samma erfarenheter i livet.

  5. Det här har jag ingen aning om. Detta var ett väldigt bra inlägg och lätt att förstå. Det är kul när man kan lära sig om idéhistoria medan man läser blogg. Själv har man bara läst historia A på komvux. Däremot är andra världskriget något jag kan läsa hur mycket som helst om. Där vet jag inte hur idehistorian såg ut. Vet du något?

Kommentarer är stängda.