död

Pyssla mexikanska pappersblommor inför día de los muertos

| Sandra Jönsson

Egentligen har jag en del skrivjobb att beta av innan jag ska bege mig till gravarna i kvällningen, men så är det ju de här mexikanska pappersblommorna jag vill berätta om. På allhelgonadagen passar det dessutom bra att skriva om en typ av allhelgonafirande i en annan del av världen. På día de los muertos var jag bland annat på ett pysselevenemang för att göra tagetes i silkespapper, blommor som används vid åminnelsen av de döda i Mexiko. Det här var på Världskulturmuseet i Göteborg.

pyssel mexikanska pappersblommor tagetes
Ljuset i lokalen var inget vidare. Jag har gjort vad jag har kunnat med fotona.

När jag befinner mig bortom Varberg blir jag djärvare med kameran. Då går jag in i ett slags upptäckar- eller journalistroll där dokumentationen är viktigare än nervositeten, vilket är behjälpligt när jag vill samla på mig material. Jag hade faktiskt, om än inte helt ogenerat, med mig kameran in på eventet så att jag kunde fotografera papperspysslet steg-för-steg för att jag så väldigt gärna ville dokumentera det. Nedanför kan du därför ta del av instruktionerna i form av både text och bild:

Instruktioner för att göra mexikanska pappersblommor

steg 1 för att göra en mexikansk pappersblomma

Häfta samman 20-ish silkespappersblad i en önskad storlek. Här har silkespappren klippts till fyrkanter som det sedan ritats en så stor cirkel som möjligt på. Med andra ord: Rita en cirkel mitt på pappren och klipp den sammanhäftade högen till just en cirkel.

steg 2 för att skapa en mexikansk blomma i silkespapper

Klipp jack eller flikar runt hela papperscirkeln. Du klipper cirka 0,5 till 1 centimeter tjocka flikar en liten bit in mot cirkeln. För att snabba på pysslet kan du vika hela cirkeln till en halva och klippa flikar på samma sätt som beskrivits. Halvt jobb för helt resultat! (Men jag klippte runt helcirkeln i stället.)

steg 3 för pyssel av en mexikansk pappersblomma de dödas dag

När du har klippt flikarna ska du börja forma blomman blad för blad. Vik och forma det översta bladet, det vill säga den översta cirkeln i högen, mot mitten. Ta sedan nästa och nästa tills du har fått en bylsig silkespappersblomma. Silkespapper är tåligare än vad man tror så du kan gå loss på och skulptera det ganska fritt.

steg 4 för att pyssla en mexikansk pappersblomma dia de muertos

Nu har du ett par olika alternativ: Dels kan du nöja dig med blomman som den är och börja veckla ut bladen, dels kan du ge pappersblomman en stjälk i ståltråd. Om du vill göra det senare vecklar du inte ut blomman i detta skede.

steg 5 för att göra blommor i silkespapper mexiko pyssel

I stället gör du hål rakt igenom den pappersklump du fått genom att vika in bladen mot mitten. På eventet användes en skruvmejsel för att göra hål rakt igenom pappren. Tänk på att göra hålet en bit upp så att du kan använda en del av blomman till att skulptera stjälken.

steg 6 för att skapa mexikanska pappersblommor de dödas dag

Trä en lagom lång bit ståltråd genom hålet, detta för att få en stjälk. Du fäster tråden genom att vira den runt sig själv och hålet. Snurra tråden runt runt tills den sitter. Täck ståltråden med självhäftande floristtejp. Detta genom att linda tejpen runt den lilla silkespappers- och ståltråden uppifrån och ner.

steg 7 pyssel mexikanska blommor i silkespapper dia de los muertos

Du behöver inte göra sådana här ”avancerade” silkespappersblommor utan kan, som redan nämnts, nöja dig med att bara kreera blomdelen. De mexikanska pappersblommorna kan du sedan använda som vackra bordsdekorationer eller limma på en papperskrona eller något annat fint.

steg 8 pyssel mexikanska pappersblommor de dödas dag inspiration

Inspirerande sätt att lära sig om día de los muertos

Mexikanska föreningen i Göteborg höll i pysseleventet för att göra mexikanska pappersblommor. Under höstlovet och de dödas dag på bjöd de in till flera evenemang i samarbete med Världskulturmuseet. Det var knökat med barngrupper och barnfamiljer som ville skapa kring día de los muertos. Under pysselstunden pratades det om firandet och jag tycker detta är ett inspirerande sätt att lära sig om olika levnadsmöjligheter runt om i världen, den här gången med fokus på olika praktiker i Mexiko.

evenemang de dödas dag pyssel mexikansk blomma i silkespapper

Jag blir så glad av museers och föreningarnas engagemang i att sprida kunskap till såväl gamla som unga och vill därför slå ett slag för hur fantastisk folkbildningen i Sverige är. En plats som Världskulturmuseet är inte bara en passiv kunskapsförmedlare genom döda föremål utan en levande mötesplats där olika erfarenheter och kunskaper ges rum. Jag tror att alla vi som gick ifrån pysseleventet känner oss berikade på kreativitet och kunskap, och att vi kanske känner oss nyfiknare på hur de mexikanska silkespappersblommorna används.

5+ saker jag lärt mig om de dödas dag i Mexiko

| Sandra Jönsson

Världskulturmuseet i Göteborg har evenemang kring de dödas dag och i går begav jag mig till museet för att bland annat gå på en föreläsning med en religionshistoriker som är specialiserad på mexikansk lore. De dödas dag alternativt día de muertos eller día de los muertos fascinerar mig. Ändå vet jag lite om denna mexikanska högtid, som det inte heller är särskilt lätt att få ett helhetsgrepp om. Efter att ha lyssnat på föreläsningen och dessutom gjort egen research känner jag mig en aning klokare på ämnet. Här har du 5+ saker jag lärt mig om de dödas dag i Mexiko!

1. De dödas dag firas under flera dagar

De dödas dagar hade varit ett mer korrekt namn på högtiden och festivalen i Mexiko. Där firas högtiden nämligen under flera dagar i början på november. 1 respektive 2 november är de dödas dagar. På sina håll firas i upp till åtta dagar, om jag förstått religionshistorikern rätt.

de dödas dag på världskulturmuseet i göteborg
Detaljbild från Mexikanska föreningens ofrenda på Världskulturmuseet. Blogginlägget innehåller flera sådana bilder.

Somliga firar genom att bland annat ställa ut ett glas vatten till de avlidna. När vattnet i glaset dunstat kan man tolka det som att de döda druckit. Den första dagen, eller dagarna, firar man de avlidna barnen och de som är på väg att glömmas bort. Firandet blir sedan en åminnelse av de nära vuxna man förlorat. I högtiden finns även inslag av halloween (31 oktober).

2. I día de muertos blandas traditioner

Flera traditioner utgör grunden för de dödas dag. Det finns bland annat inslag av aztekernas, de spanska erövrarnas och de samtida amerikanernas kulturer. I aztekriket, som ju fanns i Mexiko innan spanjorerna kom, hade man ett cykliskt tänkande kring liv och död. Solen gick upp och ner, naturen dog och återupplevde.

För att bejaka och väcka livet dödsoffrade man människor. Liv och död hängde samman. Även i den spanska katolicismen bejakas livet genom döden. Vid spanjorernas erövring av Mexiko upphörde människooffren, Jesus hade trots allt redan gjort ett permanent offer genom korsfästelsen, men synen på död och återuppståndelse kunde fortleva.

Spanjorena tog med sig den medeltida kristna traditionen kring att ta med sig bröd och vin till gravarna under de första dagarna i november. Det här var ett slags allhelgonafirande som genom århundradena tagit sig olika uttryck. I stället för bröd och vin äter och dricker man i dag sirligt utsmyckade sockerskaller och en särskild chokladdryck, enligt en artikel.

3. Många av traditionerna är nya inslag

För att förstå uppkomsten av och kärnan i de dödas dag är det viktigt att ha med sig att liv och död är två sidor av samma mynt. Men det är också viktigt att förstå att firandet har sett olika ut genom olika tider och på olika platser i Mexiko. På en del orter har man knappt firat högtiden alls, utan börjat fira i takt med att världen fått upp ögonen för denna fantastiskt spännande ”inhemska” tradition.

fakta om de dödas dag i mexiko firande föreläsning

Med andra ord har de dödas dag blivit en turistmagnet, med personer som reser till exempelvis Mexiko city för att kunna titta på festivalen. USA har stått för ett hollywoodiserande och halloweeniserande av högtiden. Halloweenkläder, bus-eller-godis och James Bond-filmen Spectre från 2015 har påverkat firandet, som alltså består av många nya ”traditioner”. Det är därmed svårt att säga vad som är ett traditionellt firande eller inte, och det kanske inte heller är så viktigt att kunna säga vad som är vad.

Ett roligt tillägg till detta är att Mexiko city hade sin första ”traditionella” parad 2016, det vill säga året efter att James Bond-filmen hade målat upp en färgsprakande och säljande bild av firandet i staden.

4. Gränslöst mellan levande och döda

Det finns en del anglosaxiska och hedniska inslag i de dödas dag. Den mexikanska högtiden bör ändå inte blandas samman med halloween i USA. I den keltiska traditionen, som ju delvis ligger till grund för det moderna halloweenfirandet, trodde man att gränsen mellan de levande och döda suddas ut omkring den 31 oktober. Den mexikanska día de muertos bygger på en liknande tro, som teoretiskt möjliggör att de döda kan besöka de levande. 

mexikanska föreningen ofrenda världskulturmuseet

Själva kärnan i detta är vikten av att minnas den avlidna. Så länge personen finns kvar i våra minnen kan hen besöka oss. Att gå till, tända ljus och lägga blommor på gravar är därför ett vanligt inslag i firandet av de dödas dag. I Sverige har detta också blivit allt vanligare på senare år, och då sker det under allhelgonahelgen. Under gårdagens föreläsning lyftes att det sorgligaste nog ändå är en grav som ingen besöker. Ingen vill bli bortglömd.

5. De dödas dag hyllar främst livet

För att knyta an till det här om hur liv och död hänger samman är de dödas dag paradoxalt en hyllning till livet. Under firandet smyckas altare och platser med blommor, vimplar och ljus i vackra färger. På senare år har man börjat klä ut sig till skelettfigurer, vilket sannolikt är en flört med José Guadalupe Posadas populärs satiriska skelettryck som började dyka upp i början på 1900-talet. Dessa tryck har lagt grunden för de dödas dag-skelettens utseenden, har jag läst på flera håll.

föreläsning dia de los muertos

Med tanke på att högtiden firas med parad, musik, dans, mat och dryck är den i allra högsta grad en tillställning för de levande. Byarna och städerna fylls med regnbågsfärger – särskilt med färgglada tagetesblommor och pappersdekorationer – och man önskar varandra ”Feliz día de los Muertos”. Det här är alltså en glad högtid. I sorgen finns även glädjen och kärleken till alla som levt liksom till livet i sig självt.

The Midnight Club – dödligt sjuka unga berättar skräck

| Sandra Jönsson

Mike Flanagan är en fantastisk serieskapare. Det visar han även med nya The Midnight Club på Netflix. Jag tror inte jag vet någon annan som skapar skräck så som han gör, det skulle väl i så fall vara James Wan eller Guillermo del Toro (och de här jämförelserna säger inte så lite).

Men alltså, det är något alldeles visst med Flanagans skapelser. De är inte bara skräckberättelser, utan de förenar drama och skräck på ett djupt sätt. Samtidigt som jag håller på att skita på mig av rädsla, sprutar tårarna av sinnesrörelse. En del av scenerna är dessutom rena rama poesin, för ja, så vackert kan det vara när Flanagan får göra sitt.

Det finns mycket att älska med The Midnight Club (2022), precis som med The Haunting of Hill House (2018) och The Haunting of Bly Manor (2020). Sant, The Midnight Club är långt från perfekt, men oj, vad jag ändå grips tag!

Vad handlar The Midnight Club på Netflix om?

Unga Ilonka är dödligt sjuk i sköldkörtelcancer och vill så klart inget hellre än att få (över)leva. När hon gör sin vanliga research i hopp om att finna ett botemedel snubblar hon över Brightcliff Home, som är ett behandlingshem för unga vuxna som befinner sig vid livets slutskede.

I Brightcliff Homes historia finns märkliga tillfrisknanden, men också en del hemskheter. Ilonka bosätter sig på hemmet eftersom hon tror att hon ska komma dess mysterier närmare på så vis – och kanske även bli frisk från sin dödliga sjukdom.

På Brightcliff Home bor sju andra dödligt sjuka unga vuxna, förutom sjukvårdspersonalen, då. Vid midnatt varje kväll träffas de unga för att berätta spökhistorier för varandra. Berättelserna påminner mycket om själva berättarna, och är ett sätt för dem alla att lära känna varandra.

Det här blir berättelser i berättelsen i berättelsen på det snyggaste vis. För du har ju Ilonka och hennes vänners personliga sjukdomskamper, spökhistorierna och så Brightcliffs Homes egen unika historia. Och visst lurar ett och annat spöke i vrårna, såväl bildligt som bokstavligt.

Vad tycker jag om Mike Flanagans nya serie?

Jag tycker att The Midnight Club fått ett oförtjänt svalt mottagande, av betygen på IMDb att döma. Ännu en gång visar Mike Flanagan att han kan skräckens subgenrer, och i det här fallet gör han en fin hyllning till exempelvis den gamla barndomsserien Rädd för mörkret (Afraid of the Dark), som jag verkligen älskade.

Enligt min mening finns det inte tillräckligt mycket kulturellt skapande kring ungas sjukdomar, men här kommer allt på samma gång. Handlingen kretsar kring unga med cancer, unga med AIDS, och så vidare, och varje personligt öde är lika gripande.

Sjukdomarna representeras även med en stor medvetenhet kring stereotyper, vilket jag tycker är viktigt. Avsnitten handlar därmed inte enbart om hur ungdomarna hanterar sina sjukdomar, utan om hur deras familjer och omgivningar tacklar det tragiska i att en älskad är på väg att försvinna.

Det finns så många bottnar i The Midnight Club att man inte måste älska skräck för att älska denna serie. Man kan älska drama och mysterier, och i detta finna en perfekt Netflix-serie att sträcktitta på. Jag hoppade till ett par gånger under avsnitten, men allra mest var de nog sorgliga och spännande åt det mer pussliga och mystiska hållet.

Om det inte redan framgått så gillar jag det här. Mycket.

William Shakespeare får liv genom sonen Hamnets öde

| Sandra Jönsson

Maggie O’Farrells Hamnet tog mig med storm förra året, svepte bort mig till svunna tider. Jag tänker inleda denna korta recension med att skriva att detta var en av de bästa böcker jag läste 2021. När jag slukade de drygt 350 sidorna kändes det samtidigt som att jag slukade ett helt liv, kanske rentav flera liv.

william shakespeare får liv genom sonen hamnets öde

I den här historiska romanen skriver nämligen O’Farrell William Shakespeares biografi och inte bara det, hon skriver hans familjehistoria i en tid som härjas av pesten. Med så många historiska – eller åtminstone biografiska – luckor har författaren varit tvungen att fylla i mycket själv.

O’Farrell har säkerligen tagit sig många friheter, men gjort det så väl att jag tror på vartenda ord hon skriver.

Boktiteln bär samma namn som Shakespeares son. Hamnet är för övrigt liktydigt med Hamlet, spekulerar man.

Vad handlar boken Hamnet om?

I inledningen jagar Hamnet runt efter en vuxen, hans syster är dödligt sjuk och de behöver få omedelbar hjälp. Men ingen hjälpande vuxen finns där. Det är en stark början, ett barn som lämnats ensam i stora, vida Stratford-upon-Avon. Paniken påtaglig.

hamnet bok
På bilden ser du bokomslaget till Maggie O’Farrells Hamnet. Boken gavs ut av Sekwa förlag 2020.

Medan Hamnet söker efter hjälp får jag glimtar av hur livet var innan, hur föräldrarna William och Agnes träffades, hur William kände sig kvävd av livet i hemstaden och lämnade den för teatern i London.

Vad tycker jag om Maggie O’Farrells bok?

Det är något väldigt jordnära i glimtarna. De är tillräckligt detaljerade för att föra mig tillbaka till vardagen i 1500- och 1600-talen. På samma gång är de svepande nog för att rycka tag i mig och hålla mig fast i hushållslivet och gatsmutsen, i pestens tid.

Någonstans mellan tidshoppen skriver Maggie O’Farrell också fram en möjlig – om än inte helt sann – historia om pjäsen Hamlets tillkomst. Jag tycker hon gör det på det vackraste sätt, i Hamnet ryms glädje, sorg och massor av kärlek.

Du vill inte möta Körkarlen på nyårsnatten – tro mig!

| Sandra Jönsson

Selma Lagerlöf är en av mina absoluta favoritförfattare och med romanen Körkarlen visar hon vilken fantasifull berättare hon är.

selma lagerlöf körkarlen

Hon skrev boken som en egen En julsaga eller A Christmas carol och Körkarlen har en del gemensamt med Charles Dickens klassiska verk.

Lagerlöfs bok handlar nämligen om en man som tvingas möta sitt förflutnas, sin nutids och sin framtids spöke i form av en dödens budbärare.

Vad handlar Selma Lagerlöfs Körkarlen om?

Den sista dagen på året ligger slumsystern Edit på dödsbädden. Det är snart dags att släppa taget om livet, men hon kan inte göra det riktigt än. Inte innan hon än en gång fått träffa den förhärdade syndaren David Holm, som envisas med att inte hörsamma hennes sista önskan.

De som verkligen finns vid hennes sida kan inte förstå varför Edit blivit så fäst vid David. Hon är trots allt en god människa som gjort skillnad i Stockholms rännsten, medan han är fruktansvärt ondsint.  

Men Edit har inte tappat hoppet om honom. Hon är övertygad om att det finns mer i David än vad han hittills visat, hennes kärlekskranka hjärta kräver att det är så.

Medan hon ligger där och våndas dricker David sig full på en kyrkogård. Han kommer inte gå till Edit för allt i världen. I stället berättar han historien om dödens körkarl, som han i sin tur hört via en vän.

Den sista som dör på året kan tvingas bli körkarl åt döden under året som följer och till nästa årsskifte, när någon annan kan ta över tyglarna. Körkarlen kör runt på med en skraltig häst och vagn, hämtar upp själar. Och tillvaron känns som evighet.

Efter dryckeslaget på kyrkogården faller David döende ner på marken. Ironiskt nog precis innan nyårsklockorna ringer.

Det är hans tur att möta Körkarlen, en gammal, gammal vän.

Körkarlen och tillika vännen plågas av Davids leverne och vill ge honom en chans till gottgörelse.

Om dödens budbärare inte kan omvända syndaren är det denne som måste ta över tyglarna. Vem vet när David kan bli fri?

Det är dags att besöka Edit och att därmed konfrontera sig själv.  

Vad tycker jag om Lagerlöfs nyårssaga?

Om Dickens En julsaga just är en julberättelse är väl Selma Lagerlöfs Körkarlen en nyårssaga. Jag tycker hon använder sig av det liminala tillståndet mellan liv och död, mellan ett år och ett annat snyggt. I det här tillståndet kan allt hända, och det gör det ju också för David Holm.

Jag har försökt sammanfatta handlingen i boken så kort jag kan och jag märker att jag inte varit tillräckligt koncis. Det säger ganska mycket om komplexiteten i verket.

Som i så många andra fall skriver Lagerlöf lager på lager och till slut finns det så mycket djup i texten att man aldrig blir klar med den. Så känner jag inför Körkarlen.

Boken är inte tjock. Tvärtom utgörs den av cirka 200 sidor. Den är dock en rik berättelse, inte enbart en saga som den är.

Bland allt det fantastiska skildrar Lagerlöf det miserabla livet i Stockholms fattigkvarter, ämnen som missbruk och kvinnomisshandel tas upp.

Det här verket är inte det bästa jag läst av Selma Lagerlöf, på den listan kvalar snarare Gösta Berlings saga och Liljecronas hem in. Ändå är det inte så länge sedan jag läste Körkarlen – och i dagarna har jag alltså läst boken igen. Det är väl ändå ett skapligt betyg?

Jag gillar sagobitarna kring dödens körkarl, spökhistorien. Just denna karaktär hade man kunnat skriva ännu fler böcker om. Jag hoppas någon gör det…