En nästan livslång kärlek för bijouterier och krimskrams

bijouterier smycken accessoarer

inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

Halsband, ringar och örhängen, jag har varit förtjust i bijouterier så långt tillbaka jag kan minnas. I tonåren hade jag en särskild byrålåda med smycken jag samlat på mig från lite varstans. När jag närmade mig 30 blossade kärleken för krimskrams upp igen och jag började shoppa vintagesmycken på Etsy, gärna sådana från 1920- till 1940-talen.

Det hela låter lyxigare än vad det är, för det var nämligen bijouterier jag köpte. Ett bijouteri är traditionellt sett ett billigt smycke, eller åtminstone ett smycke som är gjort i billiga material såsom i billiga metallegeringar, glas- och halvädelstenar.

På ett par av bilderna i inlägget ser du min vackra art deco-brosch som är helt beströdd av glasstenar – rhinestones – i regnbågens färger. Jag tror jag betalade 150 eller 200 kronor för den inklusive frakt från USA och jag är lika förtjust i den nu som då. Det här är alltså ett exempel på hur billiga smycken ändå kan vara urtjusiga.

Jag är svag för art deco-smycken, väldigt svag, faktiskt.

Bijouterier och accessoarer tillverkas i olika material

Både kläd- och smyckesbutiker säljer bijouterier – ja, till och med de större mataffärerna har sina snurrställ med gnistrande accessoarer. Smycken i exempelvis stål, sterlingsilver och medicinsk titan räknas också som bijouterier, men i dessa fall kan materialvalen vara något hudvänligare än andra legeringar.

Jag är överkänslig mot vissa metaller och därför föredrar jag att använda Blomdahls allergivänliga örhängen, som är gjorda i just medicinsk titan och/eller plast. Sterlingsilver fungerar bra att bära i armband eller halsband, som exempel, men när jag bär metallen i öronen kan det börja klia något infernaliskt.

Vad vill jag ha sagt med detta? Välj material med omsorg och utifrån din specifika situation. När man handlar vintagesmycken, som jag, är det inte alltid så lätt att veta vad materialen består av. Min art deco-brosch är full av skit, det är jag övertygad om. Men det fina med broscher är att plagget man fäster dem på skyddar från direktkontakt med huden.

Köpa billigt material inför egen bijouteritillverkning

Sedan måste ju bijouterier inte nödvändigtvis vara gjorda av metaller, och inte heller av glasstenar. Smycken av elastiska snoddar och plastpärlor är ganska populära för tillfället, du vet sådana där armband med text, och det är också populärt att göra dem själv. Under mina tidiga 20 höll jag själv på med smyckestillverkning, men då med billiga halvädelstenar.

Jag har successivt börjat samla på mig material för att kunna tillverka egna smycken. Jag köper halvädelstenspärlor från bland andra Fyndiq och Wish. Även om smyckesdelarna är relativt billiga behöver man ju ha en del material för att kunna skapa på. Därför köper jag det bitvis.

tillverka egna smycken
Här har du den, min art deco-brosch från kanske 1930- eller 1940-talet.

Min bijouteritillverkning blir helt enkelt av när den blir av. Jag vill göra det för min egen skull och som kanske bekant har jag en lista över pyssel jag hoppas kunna fördjupa mig i framöver. Jag hoppas även på att kunna göra egna pärlor i trä och lera, typ i DAS-lera. Nu har ju Christoffer en laserskärare i vilken jag kan få till fantastiskt fina träpärlor, som jag längtar!

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att jag gillar bijouterier, både att köpa och att göra dem. Och inte minst gillar jag att fota dem, insåg jag i går när jag plockade fram makroobjektivet och knäppte av några bilder på min fina, fina art deco-brosch. Wow, vilken snygg bokeh-effekt det blir när ljuset och linsen faller på glasstenarna!

Tips på sköna underkläder som inte klämmer åt en massa

tips på sköna underkläder

inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

När jag är hemma klär jag mig alltid bekvämt. Jag går runt i pyjamas- och/eller i myskläder, och vad gäller underkläder försöker jag alltid bära så sköna som möjligt. Det här underlättar värkdagarna ofantligt.

På grund av IBS- och magsårsmagen föredrar jag löst sittande byxor, gärna med mjuk resår som inte skär in i buken. Samma sak gäller ju för trosor, går inte att ha för klämmiga sådana.

Vad anbelangar den återkommande inflammationen i bröstkorgen, revbenen och ryggen är helt klart bygellösa bh:ar allra skönast. Jamen, lite åt t-shirt-bh-hållet. Eller åtminstone föredrar jag bh:ar som liksom inte är uppbyggda som rigida stålställningar. När jag är hemma, alltså.

Sköna underkläder är lika med mjuka underkläder

Jag har för stora kupor för att kunna köpa bh på Lindex, tyvärr. Annars är det där jag brukar handla mina sköna underkläder.

bh utan bygel sköna underkläder
Här har du ett klassiskt exempel på en mjuk bh utan bygel, den finns som 2-pack på Cellbes. När det kommer till mjuka trosor har jag köpt dessa Lindex-trosor i åratal.

Lindex har ett förträffligt utbud av mjuka trosor som mest känns som en smekning mot kroppen, med andra ord sitter de väldigt, väldigt lätt runt exempelvis midjan. Dessa är mina säkraste kort i trosväg.

På tal om Lindex är det därifrån jag även köper mina mysstrumpor. De är supermjuka och värmande, typ sådana strumpor man kan ha för att skydda ömma fötter mot golvtrycket och den fuktiga kylan. Jag går ogärna barfota eftersom det kan ge mig smärta undertill. Känslig kropp!

Skönt med pyjamasar, myskläder och loungewear

Jag älskar att ha kläder på mig, bär oftast lager på lager. Kruxet är att det måste kännas som att jag inte bär kläder, om du förstår hur jag menar? Det är då kroppen mår som bäst – och det är en svår balansgång.

MEN utmaningen till trots tycker jag att jag funnit en lösning i just pyjamas- och myskläder. Jag sitter mest hemma och jobbar och därför känner jag sällan behovet att klä upp mig. Så jag lufsar runt i loungewear alternativt i pyjamasar större delen av dagarna. Loungewear funkar bra även för promenaderna eller qigongpassen.

Bär sköna underkläder och myskläder för att lindra

Att ha sköna underkläder – ja, sköna kläder över huvud taget – är en av mina strategier för att skona kroppen från ännu mer värk.

När man har kronisk smärta kan man bli överkänslig på ett sätt så att det sitter ända ut i huden, så är det för mig. För det mesta är hela jag som ett enda stort blåmärke, då gäller det att göra vad jag kan för att lindra.

Går jag alltid klädd så här, kan man ju fråga sig? Nej då, inte när jag ska gå ut och göra något speciellt som att gå på föreläsning eller äta på restaurang. I ärlighetens namn tycker jag det är lika skönt att komma hem och kasta av mig ”finkläderna” varje gång.