Kan inte en blogg fyllas med försök efter försök?

Vet du, jag ströläser Michel de Montaignes Essayer och slås av likheten mellan blogg- och essäformen. Essä kommer ursprungligen från franskan och betyder försök. Det finns visserligen inte så många likheter mellan mig och Montaigne, han räknas trots allt som en av tidernas stora författare och filosofer, men jag kan ändå inte låta bli att stärkas av hans försök att utforska språk och tanke i sina texter. Texterna kan ha titlar i stil med ”Om sorg” och med ett avstamp i den egna tillvaron utforskar han sedan vad sorg kan innebära i ett större perspektiv. Jag är inte så säker på att jag tycker att Montaigne alltid kommer fram till så värst mycket. Samtidigt är det ju det: Han försöker. (Och han gör det uppenbarligen väldigt bra med tanke på hans status i historien.)

kan inte en blogg fyllas med försök efter försök

Jag är perfektionist och när jag skriver gillar jag därför att börja om från början. Det gör att min nya högsta gräns alltid kan flyttas fram. Den här gången ska jag dock inte kasta den här bloggen åt sidan. Jag startade Sandras dagar för att låta bloggen bli vad den blir, och den är mitt kreativa och tankemässiga experiment som får följa mig genom livets skiftningar. Här gör jag försök efter försök. Jag kommer inte alltid fram till så mycket mer än att jag befinner mig i ett osäkert livsskede med stora förändringar som ligger bortom min kontroll. Med sådana omständigheter är det inte alltid så självklart att kunna hålla kursen rak. Under snart två års tid har jag skrivit om skapande, läsande och tänkande, om allt från behovet av enslighet till längtan efter förundran. Många ämnen har avhandlats, ja, till och med revbensvärk och astmabesvär.

Jag har också sprängt in en och annan skapelse för barn, för i ett annat liv har jag nog varit leksaksmakare och jag gillar verkligen barns kreativitet. Och ja, jag antar att den här bloggen är full av spretiga försök. Kommer jag kunna samla allt en dag? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag kan gilla det enkla och svåra på samma gång och att jag kan uppskatta en tevekväll framför Robinson lika mycket som jag uppskattar att läsa Montaignes essäer. Så ja, jag kommer försöka lite till med eller utan riktning.