Under veckans keramikkurs har jag gått all-in för lera. Det är lite så här jag vill leva mitt liv, prova en ny sak och fördjupa mig intensivt i den när lågan brinner som starkast. Efter det bär jag med mig kunskapen, och livet blir liksom rikare.
I samband med att jag gått keramikkursen har jag läst ett par böcker om just keramik och lera, däribland Carve your clay av Hilda Carr. Boken finns i svensk översättning och heter då Kreativ keramik, som kanske inte säger så mycket om det faktiska innehållet.
I Carve your clay, som jag har valt att läsa genom Storytel, har jag nämligen tagit del av massor av tips på hur man kan karva mönster i leran. Mönstrad lera är alltså huvudtemat i det här fallet. Personligen kan jag tycka att helt slät keramik är lite väl platt, så mönstrad struktur är något jag uppskattar.
På bilden ser du omslaget till Hilda Carrs konst- och pysselbok Carve your clay. Boken gavs ut av Quarry Books 2020.
Genom att låta leran torka – bli nästan lädertorr-ish – kan man enkelt bearbeta strukturen i den. Då använder man verktyg som miretter, vilka passar bra till karvning och skulptering. Under kursen provade jag själv att karva mönster i leran och det skapade faktiskt karaktär.
Jag är pigg på att karva mönster i DAS-lera – lufttorkande lera – och inspireras av friheten karvning för med sig, så det här är ett pyssel för framtiden. Som Carve your clay ger många fina exempel på går det att göra små, små charmiga spår i leran, men också att skära bort stora delar för att skapa en spännande form.
I Carve your clay visar kreatören även hur man skapar kärlen. Med andra ord innehåller boken instruktioner för hur exempelvis krukor drejas eller byggs för hand. Hon visar också hur man kan marmorera lera – wow!
Jag finner denna pysselbok pedagogisk och lärorik, liksom visuellt tilltalande med alla sina entusiasmerande bilder. Om du ska börja eller håller på med lera har du bra inspiration i boken.
Hur ska jag gå vidare med inspirationen? För min del kommer det, som nämnts, bli karvning i den lufttorkande DAS-leran. Sådan lera har vi mycket av hemma, då jag köpt på mig massor inför kommande pysselstunder. Hur det ska gå vet jag däremot inte. Jag har aldrig karvat i lufttorkande lera förut. Någonstans måste man ju börja!
En mönsterkavel är ett användbart redskap. Det märkte jag bland annat på keramikkursen, där kavling var en av teknikerna jag provade och där man kunde skapa snygga mönster genom att kavla in något med struktur i leran.
Här kom mönsterkavlar väl till pass, för flera av kursdeltagarna gjorde jättefina och inspirerande saker med hjälp av de mönstrade kavlarna. Det, och det faktum att jag har velat kavla in mönster i DAS-lera, gjorde mig nyfiken på vilka mönstrade kavlar som finns att köpa – inte så många visade det sig.
Mönsterkavel i trä – 5 exempel på mönstrade kavlar
I detta blogginlägg med kaveltips har jag dock grävt fram en handfull exempel:
Ränder är något jag tycker är väldigt charmigt, och jag inreder därför gärna i randigt. Personligen kan jag föredra den här typen av enklare mönster framför en massa pynt. Men det är jag, och jag har mina undantag (som du kommer se)!
Det är något magiskt med snöflingor, bland annat i form av snöflingemönster. Den här kaveln i trä har ett sådant mönster och tack vare den ser jag alla vackra julgranshängen och -utsmyckningar man kan göra i keramik framför mig…
Jag är snudd på överdrivet förtjust i ornament med blommor och blad, och denna träkavel med blommönster har mycket av den sorts mönster jag gillar. En liknande kavel användes på keramikkursen och resultaten blev jättefina brickor, skålar och tavlor.
För att vara ärlig är hjärtmönster ingen favorit, men jag förstår varför man gillar hjärtan. Det är en söt och klassisk form som passar till mycket. Jag har hittat en hjärtmönstrad kavel som kan användas till lera och som jag trots allt tycker har ett gulligt utseende.
Denna mönsterkavel med en massa olika mönster tänker jag passar bra när man vill göra läckra brickor, tavlor eller smyckesdelar. Använd hela mönstret eller skär ut delar av det! Japp, kavlar du använder till bak- och kakdeg fungerar till lera.
Börja med att kavla leran med en helt vanlig kavel
Innan du använder en mönsterkavel måste du kavla ut leran vanligt först. Lägg en lerklump på en bit tyg och kavla med hjälp av en helt vanlig kavel, förslagsvis med en träkavel eller så kallad brödkavel.
När leran är så här fint kavlad kan du alltså kavla in ett mönster i den – och givetvis skära dina delar ur den. Här har jag fotat Christoffer när han håller på att skära delarna till sin mjölkkanna.
När du kavlat leran till en önskad storlek och tjocklek kan du dra över den med den mönstrade kaveln. På så sätt får du ett vackert reliefmönster i leran, som du sedan skär till och/eller lägger i en valfri form.
5 andra tips på redskap du kan använda än mönsterkavel
Det finns många olika sätt att kavla mönster i lera förutom att använda en mönsterkavel – här tipsar jag om ytterligare vägar:
Blommor och blad som du trycker in i den kavlade leran.
En spetsduk som du lägger över leran och kavlar in i den.
Olika sorters tyger med olika strukturer som du kavlar in.
Olika saker med struktur och/eller ytor du kan trycka med som kedjor, spikar, snören och så vidare.
Det här var olika tips på hur du kan kavla mönster i lera, antingen med en mönsterkavel eller med något annat. En sak har jag insett under keramikkursen: Det finns inga gränser för hur mycket fint man skapa med lera. Gäller bara att ha idéerna och redskapen för det.
Tidig morgon, och efter bara några timmars sömn på grund av nattjobb är det snart åter dags att bege mig till keramikkursen i Kungsbacka. Pendling under veckan? Njaej… Jag hade glömt hur krävande buss- och tågpendling kan vara. Men det ska ändå bli kul att komma till kursen, denna sista dag på ett tag.
Christoffers keramikvas börjar ta form. I dag ska han skära ett snitt rakt igenom vaskroppen så att den får ett lock. Vasen är ihålig, tummad och skulpterad.
Jag har också ett tummat keramikäpple i görningen, du vet av den där ihåliga bollen jag nämnde i ett annat blogginläggom kursen? Det känns jättekul att ha några nästan färdiga föremål, för i augusti ska jag få prova glasering. Glaseringen ser jag fram emot.
Det här är min början på ett keramikfat. När leran fått torka över natten kan jag forma till det, liksom karva mönster i det. Jag har arbetat i en orimligt svårarbetad fylelera. Den har helt enkelt varit för mycket för mina värkhänder. Det är skillnad på lera och lera!
Någonstans trodde både jag och Christoffer att den här veckan skulle ge oss mycket tid med keramiken. Dagarna går dock väldigt snabbt, och med tanke på att keramik är ett så rikt hantverk finns det hur mycket som helst att utforska.
I dag blir det fullt fokus på att bara få klart. Jag ska bland annat börja karva mönster i leran, som har fått torka en aning över natten och som därför förhoppningsvis kommer vara mer lättformlig i dag.
Ännu en ny dag på keramikkursen och den blev inte som jag tänkt mig, vad jag nu hade tänkt. Jag gjorde nya försök med ringlingstekniken och provade även drejning. Det blev lite som när jag provat klättring eller vindsurfing, värken satte stopp för äventyret.
Sådant här kan man ju aldrig veta innan man provat, men nu vet jag alltså att vissa typer av keramik helt enkelt inte passar mina värkhänder. Lera är ganska svårjobbat, faktiskt. I morgon blir det nya tag, då i form av kavling. Christoffer har hjälpt mig laserskära en plywoodmall till en blomformad skål jag ska göra, det är så snällt av honom.
En vecka som denna, när vi buss- och tågpendlar fram och tillbaka till kursen, blir dessutom en påminnelse om varför hemarbete är det absolut bästa för mig. Heldagar bortom hemmet är jätte-jättekrävande, tyvärr.
Två dagar in i veckan och jag känner mig knockad. Missförstå mig inte, det är tufft men jag är ändå glad för att jag går keramikkursen och därmed pushar mig själv. Hellre att ge saker en ärlig chans än att längta och undra hela livet.
När jag kommer hem på eftermiddagarna måste jag sätta mig ner och jobba. Har en hel drös av texter som inte kan vänta. Sent i går kväll begav jag mig trots allt detta ut i solnedgången. De mäktiga molnen och den nästan fulla månen drev ut mig. Jag älskar mina kvällspromenader, som alltid är lika välgörande.
Och när jag tänker på det är det positivt att jag klarar av så mycket trots värken. Jag har ju mitt fotograferande, som exempel. Konstkursen jag gick på senvåren och inpå försommaren klarade jag ju också alldeles utmärkt, oavsett hur det stod till med värken under kurstillfällena. Det finns massor av roliga saker att göra även för mig. #notetoself
Så har jag och Christoffer äntligen börjat på keramikkursen i Kungsbacka! Vi har väntat på starten sedan i juni, laddat som bara den. Och nu är alltså kursveckan här. Vi har bokat en allmän kurs i keramik via studieförbundet Folkuniversitet, vilket innebär att vi ska få prova på olika tekniker.
Christoffer håller på att släta till sin ringlade skål med mjuka fingerdrag.
Redan under denna första dag har vi gjort kavling, ringling och tumning, som är tre olika keramiktekniker. Dessutom har vi tittat närmare på olika sorters leror och glaseringar, liksom på mängder av verktyg. Det mesta av tiden gick dock åt till att just kavla, ringla och tumma leran enligt olika instruktioner.
Ärligt talat var det inte helt lätt alla gånger. Men vi går ju en kurs för nybörjare och lär oss allteftersom.
De 3 teknikerna jag hittills provat på keramikkursen
I ett inspirationsrus, för nu sprudlar jag av alla nya intryck, kommer jag berätta mer om de olika teknikerna vi provat. Läs om kavling, ringling och tumning!
1. Kavling av lera
Kavling är vad det låter som, man kavlar helt enkelt leran. Eftersom lera är organiskt och nästan har som ett minne kommer den ihåg när man kavlar mycket åt ett håll. Av det här skälet är det bra att kavla åt olika håll, bland annat genom att vrida på leran. Om man lägger leran på en kökshandduk eller tygbit blir den enkel att flytta.
Det är också bra att kavla leran jämnt. När man har ett jämt lerlager kan man kavla in mönster i det, däribland genom att använda mönsterkavlar eller spetsdukar, eller något annat som ger en fin struktur. Kavling ger snabbt mycket lera att arbeta med, lägg leran i en form eller skär delar ur den.
Det går också att forma skålar och muggar genom kavling. Då skär man först till själva plattan, förslagsvis en rund platta. Sedan gör man själva väggen, förslagsvis en jämnt utskuren remsa som motsvarar plattans omkrets. Ett annat sätt att exempelvis göra en skål är att lägga den kavlade leran över en annan skål, så att den får formen av den.
Ganska enkelt! Och definitivt ett snabbt sätt att skapa fin keramik av olika slag.
2. Ringling av lera
Ringling är en desto svårare teknik, tycker jag. Men det beror så klart på vad man gör med den. Vi fick prova på att ringla en skål. Som jag föreställt mig ringling är det just keramikföremål i ringlor, där man tydligt ser ringlorna som går runt, runt, från bottnen till toppen. Men här skulle vi mer släta till leran.
Ringeltekniken går ut på att man rullar leran till strängar. Dessa lersträngar ringlar man sedan. Vi ringlade leran runt och runt i samma lager för att göra bottnen till skålen. När detta var gjort slätade vi så till strängarna, och till slut kunde man inte se att det var ringlat. Förvånande. Efter detta byggde vi på med ringlor i lager på lager, det vill säga på höjden och allra längst ut på plattan.
Samma skål som i bilden ovanför men på den här bilden syns ringlorna.
Som du kan se på bilden här ovanför gick det hur bra som helst för Christoffer. Jag kämpade med tekniken och gjorde om skålen fem gånger. Ringling ska jag öva mer på i veckan! Som läget är nu har jag bara en bottenplatta, och inte ens det eftersom jag låtit den stå fritt ute och därmed torka.
Men ringlor, tänk alltså rullar av lera som du lägger bredvid eller på varandra och som du bearbetar på olika sätt.
3. Tumning av lera
Även tumning var ganska svårt. Faktiskt kämpigt för värkhänderna, både på grund av värken och motoriken. I den här keramiktekniken använder man tummarna och händerna. Leran snurras med hjälp av ena handen och tummas med hjälp av främst tummen på den andra. Vi tummade som två lika stora skålar, men i miniformat.
Uppgiften gick ut på att göra två delar som vi sedan kunde sätta ihop till en ihålig boll. För att limma samman de två delarna använde vi något som heter slickers, och detta är gjort på lera. Det yttersta lerlagret torkade och sprack och då lagade jag sprickorna med hjälp av slickers. Användbar blandning!
Den här bollen är tummad och ihålig.
På bilden ser du min ihåliga keramikboll. I morgon ska vi utveckla bollarna till jag-vet-inte-vad. Det blir en överraskning. Jag vet inte om vi ska dreja eller fortsätta tumma bollarna. Från tiden som arkeologistudent har jag fått lära mig att tumning är en av de äldsta keramikteknikerna. Man kan skapa oväntat mycket tjusig keramik med bara händerna!
Både jag och Christoffer ser fram emot att lära oss drejning, och likaså detta ska vi prova under morgondagen. Vad mycket kul vi har framför oss! Jag är glad för alla våra skaparäventyr.
inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus
Åldern spelar ingen roll, att färglägga i målarböcker är kul. Det kan också vara kreativt och avkopplande. Jag tycker det är mysigt att måla medan jag lyssnar på ljudböcker eller poddar, men ibland är färgläggning i tysthet uppskattat, det med.
Jag köper på mig målarböcker från lite varstans, då och då beställer jag hem böckerna från Creative Haven och det är just dessa jag ska lyfta fram här.
Creative Haven hör till Dover Publications och är kända för sin utgivning av inspirerande målarböcker för vuxna. Jag tycker dock målarbilderna passar för båda gamla och unga, varför skulle ett barn inte vilja ha en härlig färgläggningsutmaning, liksom?
Målarbilderna är oftast vackert illustrerade och paketerade i teman, en del av dem mer fantasifulla än andra. Jag är förtjust i deras naturmålarbilder, men gillar även fantasyböckerna.
Jag skulle nog påstå att papperskvaliteten är en form av mellankvalitet. Den är tjockare än kvaliteten i de klassiska barnmålarböckerna men håller inte riktigt samma klass som pappret i tavelmålarböckerna för vuxna.
Entangled-serien av illustratören Angela Porter är en personlig favorit. I dessa går landskap, insekter och blommor nämligen in och ut i varandra, liksom olika pilliga zentangle-mönster.
Man målar med kroppen, handens rörelse, du vet. Jag läste en bok om abstrakt måleri och blev inspirerad av hur konstnären och författaren ser på akrylmåleri som en kroppslig handling. Hon skippar helst penslar och spatlar för att i stället måla med händerna – eller med fötterna. Och jag tänkte att jag ju kan börja light genom att fingermåla med akrylfärgerna.
I dag var det alltså dags att för första gången duka upp färgerna hemma på köksbordet, och det var med fingrarna jag skulle måla utifrån de filminstruktioner du kan se via länken. Man klickar ut ett par rader med akrylfärger, bara små duttar, och sedan drar man ut dem med hjälp av ett finger. Man målar varannan på horisonten och varannan på vertikalen, och så får man ett fint rutmönster i vilket färgerna effektfullt blandas samman.
Idén om att måla akryl med kroppen har jag ursprungligen fått av Flora Bowley och hennes konstbok Creative Revolution. På bilden här ovanför ser du omslaget till boken i fråga. Jag har läst Creative Revolution – liksom de flesta andra konst- och pysselböckerna – via Storytel.
Lätt som en plätt! Men här gjorde jag ett par misstag. Det första misstaget jag gjorde var att plocka fram en STOR canvasduk, när jag egentligen borde följt exemplet och hållit mig till en mindre. Man bör kunna nå hela vägen bort med fingret! Det andra misstaget var att jag hällde på för generöst med färg. Till slut blandade sig färgerna väldigt osnyggt, när det blir för många olika färger blir resultatet mest brunt.
Ett möjligt tredje misstag jag gjorde när jag skulle fingermåla med akrylfärger var, om jag ska lyssna på Christoffers råd, att jag inte planerade projektet. Som vanligt gick jag på känsla och struntade i att plocka bort bråten från bordet. Det gav mig en begränsad yta. Jag hade inte heller förkläde eller målarrock, så nu är min pyjamas alldeles nerkladdad med akrylfärg. Men en färgskvätt här och där har definitivt sin tjusning, tycker jag!
Vad kan du ta med dig härifrån? Planera mera, begränsa målarytan och begränsa målarfärgerna.
Ser den inte ut att vara i glas, denna skål? Men otroligt nog är den gjord i silkespapper, och med en ansenlig mängd akrylmedium från IB Wahlström i stället för decoupagelim eller mod podge. Låt oss kalla det lacklim. För tillfället utforskar jag silkespapper på olika sätt – den här gången tillsammans med Christoffer – och jag tycker det är jätteroligt att ha en medpysslare i sambon, min.
Det är faktiskt han som gjort modellen du ser på bilderna här i blogginlägget. Vi samarbetade dock sida vid sida kring pysselprojektet, och eftersom jag gillar färgerna på denna skål mer än på min väljer jag att visa den version jag själv känner mest wow inför. Alltid bra att kunna välja mellan flera pysselmodeller. Så tack för hjälpen, Christoffer!
Något så fint som en skål måste väl ändå vara ganska svårt att pyssla ihop? Tvärtom. Jag skulle själv beskriva detta pyssel som enkelt.
Instruktioner för att göra en skål i silkespapper
Du börjar med att blåsa upp och knyta en rund ballong – så får du själva stommen till skålen. Därefter kan du forma ballongen genom att sätta gummiband runt den. Det gjorde Christoffer och det är därför som skålformen är så utomordentligt skålaktig.
Efter detta klipper eller river du bitar i silkespapper, välj en eller flera färger. Och sedan stryker du på lacklimmet på ballongen, sätter dit silkespappersbitar och lackar över igen. Knepet är att använda mycket lacklim. Du kan nästan inte vara nog generös med det. Typ så.
När lacklimmet torkat gör du hål i ballongen och låter luften pysa ut. Därefter kan du pilla bort ballongen och eventuellt klippa till skålens kant. Så här enkelt var det när vi gjorde våra skålar i silkespapper, och så blev resultatet urtjusigt.
Det bästa sättet att tipsa om en pysselbok som Pärlplattor: Över 300 roliga idéer och mönster är att pärla utifrån något av pärlplattemönstren i den. Jag är numera en stolt innehavare av Hamas fina pärlbyrå och invigde både denna och boken tillsammans med Christoffer. Vi pärlade fjärilar, trollsländor och andra flygfän utifrån mönstren i Kaisa Holstings Pärlplattor. Här visar jag flera av våra skapelser från helgen som nyss varit.
På bilden ser du omslaget till Kaisa Holstings pysselbok Pärlplattor: Över 300 roliga idéer och mönster. Boken gavs ut av Tukan förlag 2016.
Jag tycker insekter är vackra och därför blev jag omedelbart förälskad i bokuppslaget med just bland annat fjärilar och trollsländor. På samma uppslag finns pärlplattemönster för bin, skalbaggar och spindlar. Jag gjorde till och med en nyckelpiga utifrån ett av mönstren. Den blev hur fin som helst, men gick sönder vid strykningen. Christoffer och jag har inte strukit pärlplattor sedan ever och det framgick med oönskad tydlighet.
Jag har en tanke om att jag ska pärla en väldans massa insekter och sedan placera dem i grönskan utomhus, så att de liksom hamnar i sin rätta miljö. Därefter ska jag fota dem med makrot. Så all inspiration jag får av Pärlplattor: Över 300 roliga idéer och mönster är verkligen uppskattad. Man hade kunnat göra en liknande konst- och fotogrej utifrån något av uppslagen med havsdjur, grönsaker och blommor, för att exemplifiera ytterligare.
Tips: Tänk på att fjärilar kan pärlas symmetriska. När du vet hur den ena sidan ska se ut vet du också hur den andra sidan kan göras.
Men de här pärlplattefigurerna var alltså en allra första början.
Under senvårens kurs i Skapande verkstad har jag experimenterat med många olika material. Silkespapper blev snart en av mina favoriter och detta för att dess mångsidighet gav mig en och annan aha-upplevelse. Vilka är mina bästa tips för att skapa med silkespapper?
1. Du kan ”måla” med silkespapper
”Måla” med silkespapper, hur går det till? När du lägger bitar av det skira pappret över en lackad yta, förslagsvis med akrylmedium, decoupagelim eller mod podge, och sedan stryker ett lager lack över bitarna är det som att dem tränger ner i och blandar sig på pappret eller det andra underlaget. Jag tycker i alla fall att det är coolt. Jättecoolt, faktiskt! Tekniken har jag provat på både en gipsfigur och ett collage. Ska även använda den på lufttorkande lera, har jag tänkt. Slutkläm: Du kan alltså använda silkespapper i stället för målarfärg, ja, eller måla med det, då. Kreativt tänkt, va?!
Okej, så silkespapper är kanske inte ett traditionellt presentpapper men det gör det inte mindre användbart. Lyxa till presentinslagningen genom att vira ett lager av silkespappret runt själva gåvan. Nu har du minst två val: Slå in paketet i ett lager presentpappereller nöj dig med silkespapperslagret. Det går alldeles utmärkt att linda presentsnöre runt silkespapperspaketet. Slutkläm: Du kan dekorera saker, såsom presenter, med pappret. Just för att pappret är så lätt och fint ger det en vacker känsla.
3. Du kan göra skålar av silkespapper
Blås upp enballong, placera ballongen i något som får den att stå av sig själv, gärna med flärpen neråt. Stryk ett lager akrylmedium, decoupagelim eller mod podge – över halva ballongen – men undvik att lacka över den rundade bottnen – och täck lacken med silkespappersbitar i regnbågens färger. Stryk rikligt med lack över pappret och låt torka. Se, vilken tunn, fin skål du gjort! Fantastiskt.
Det här går att göra stor- och småskaligt. För att i stället kreera små ljuslyktor kan du använda dig av vattenballonger, de är nämligen mindre än vanliga ballonger och ger därför ett nättare utseende. Tänk också på att du kan snygga till kanterna genom att klippa eller skära i det stelnade pappret. Slutkläm: Du kan skulptera med pappret och måste inte nödvändigtvis göra skålar av det. Oavsett vilken form du vill åstadkomma är det dock enklast att utgå från en stomme, som en ballong.
En liten, liten nackdel när du skapar med silkespapper
Som du säkert förstått vid det här laget har jag fått dille på silkespapper, jag rentav älskar att skapa med det. Men det finns förstås en nackdel med att använda detta pysselmaterial. Silkespappret är väldigt ljuskänsligt och du måste därför vara mycket noggrann med att lacka över det för att det ska hålla något så när. I sin obehandlade form bleks det över en dag. Typ så, och det är ju inte alls roligt. Så fram med lacken!
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för pen store
Jag är på jakt efter lite nytt konstnärsmaterial och snubblar i stället över det franska märket Omys stora målarbilder som man kan färglägga tillsammans.
Målarbilderna är verkligen dekorativa, faktiskt så snygga att man kan använda dem som posters. Eftersom de tar sin lilla tid att fylla i är det helt klart en fördel att man kan hänga upp och beundra dem under tiden.
Förutom det stora formatet och den läckra designen utmärker det pedagogiska upplägget dessa stora målarbilder. Vad sägs om att färglägga Sverigekartan eller människokroppen tillsammans?
3. Läs mer om den stora postermålarbilden med rymden som motiv
Jag kreerar ju egna målarbilder och har länge sneglat på de större varianterna man kan fylla i. De verkar inte vara jätteenkla att skapa, men när jag ser Omys färgläggningsbilder blir jag sugen på att försöka. Vi får se!
4. Läs mer om den stora målarbilden med världskartan som motiv
Men som läget är nu nöjer jag mig med att tipsa om just Omys jättemålarbilder och egentligen är de ganska så kompletta med ett tjockt, fint papper och så.
5. Läs mer om målarbilden med en dinosaurievärld som motiv
Somliga av dem, som den gigantiska världskartan, är på pappersrulle. Därför kan du rulla ut den stora målarbilden bit för bit. I takt med att du färglägger, vill säga.
Jag läser och inspireras av konst- och pysselböcker. Häromsistens var If you can doodle, you can paint av Diane Culhane föremål för mitt nyfikna utforskande. Det här är en bok om kladd och den innehåller mängder av kreativa ritövningar. Jag ska beskriva en av de ritövningar jag provat längre fram i blogginlägget – men först:
Egentligen är det ganska otroligt, för utifrån något man kladdat i sin anteckningsbok kan man skapa något större. Eller så kan man ge ett befintligt konstverk nytt liv genom att rita krumelurer på det, gärna på känsla. Kladd, eller doodling, är en viktig aspekt av konstnärligt skapande. Så är det inte minst inom abstrakt konst där det kan vara så ”enkelt” att man börjar med en linje.
På bilden ser du omslaget till Diane Culhanes konst- och pysselbok If you can doodle, you can paint. Boken gavs ut av Quarry Books 2017.
När man kladdar en bild gör man det oftast intuitivt, och det kan i sig vara väldigt avkopplande. Du fattar ju hur lockande det här låter, så doodling är något jag börjat ge mig i kast med bara för att må bra. Det fungerar också som ett motgift mot min extrema perfektionism, som inte alls hjälper mitt nybörjarjag. Ja, eller det hjälper nästan i alla fall.
Det finns så himla mycket man kan göra kring kladd, det insåg jag när jag läste If you can doodle, you can paint. Man kan rita cirklar och binda dem samman med streck, kladda på ett litet eller stort papper för att engagera olika kroppsdelar och man kan rita utan att lyfta handen från pappret.
Kladda på post-it-lappar – en enkel ritövning
Den ritövning – eller snarare kladdövning – jag främst tog med mig från boken går ut på att kladda på post-it-lappar. Tack vare den lilla, lilla ytan på papperslapparna kan man kladda hyfsat snabbt, utan att fokusera för mycket på detaljerna, och formatet öppnar dessutom för att man kan rita framför tv:n. Det var precis det jag gjorde när jag satt med ett post-it-block, svarta tuschpennor av olika tjocklekar och kladdade på utan att övertänka varje streck. Det är rentav en fördel att vara lite distraherad och att låta handen gå som av sig själv i det här fallet.
När jag hade fyllt en post-it-lapp med krumelurer drog jag bort den från blocket och började fylla nästa. På så sätt fick jag snabbt ihop en kladdsamling, vilket är själva syftet, och dessa lappar har jag sedan arrangerat i mindre samlingar. Får se vad jag ska göra med dem! Kanske inget. I If you can doodle, you can paint tipsar dock författaren om att man kan klistra kladdlapparna på exempelvis ett akvarellpapper för att ge dem ett konstnärligt sammanhang.
För mig innebar denna ritövning en form av brainstorming eller flödesskapande. Jag kladdade fram olika blommor och mönster som jag tror att jag i sommar kommer rita upp i Adobe Illustrator. Det var helt enkelt bra att få en känsla för de olika linjerna och formerna, och här hade jag uppenbarligen saker i mig som jag inte visste om och som kom fram i flödet.
Jag skriver också på flöde, det är så jag fiskar upp mina texter. Man kan liksom alltid hitta något i strömmarna, så även brottstycken av något mer. Visste bara inte att samma sak gäller för att rita och måla.
