En nästan livslång kärlek för bijouterier och krimskrams

bijouterier smycken accessoarer

inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

Halsband, ringar och örhängen, jag har varit förtjust i bijouterier så långt tillbaka jag kan minnas. I tonåren hade jag en särskild byrålåda med smycken jag samlat på mig från lite varstans. När jag närmade mig 30 blossade kärleken för krimskrams upp igen och jag började shoppa vintagesmycken på Etsy, gärna sådana från 1920- till 1940-talen.

Det hela låter lyxigare än vad det är, för det var nämligen bijouterier jag köpte. Ett bijouteri är traditionellt sett ett billigt smycke, eller åtminstone ett smycke som är gjort i billiga material såsom i billiga metallegeringar, glas- och halvädelstenar.

På ett par av bilderna i inlägget ser du min vackra art deco-brosch som är helt beströdd av glasstenar – rhinestones – i regnbågens färger. Jag tror jag betalade 150 eller 200 kronor för den inklusive frakt från USA och jag är lika förtjust i den nu som då. Det här är alltså ett exempel på hur billiga smycken ändå kan vara urtjusiga.

Jag är svag för art deco-smycken, väldigt svag, faktiskt.

Bijouterier och accessoarer tillverkas i olika material

Både kläd- och smyckesbutiker säljer bijouterier – ja, till och med de större mataffärerna har sina snurrställ med gnistrande accessoarer. Smycken i exempelvis stål, sterlingsilver och medicinsk titan räknas också som bijouterier, men i dessa fall kan materialvalen vara något hudvänligare än andra legeringar.

Jag är överkänslig mot vissa metaller och därför föredrar jag att använda Blomdahls allergivänliga örhängen, som är gjorda i just medicinsk titan och/eller plast. Sterlingsilver fungerar bra att bära i armband eller halsband, som exempel, men när jag bär metallen i öronen kan det börja klia något infernaliskt.

Vad vill jag ha sagt med detta? Välj material med omsorg och utifrån din specifika situation. När man handlar vintagesmycken, som jag, är det inte alltid så lätt att veta vad materialen består av. Min art deco-brosch är full av skit, det är jag övertygad om. Men det fina med broscher är att plagget man fäster dem på skyddar från direktkontakt med huden.

Köpa billigt material inför egen bijouteritillverkning

Sedan måste ju bijouterier inte nödvändigtvis vara gjorda av metaller, och inte heller av glasstenar. Smycken av elastiska snoddar och plastpärlor är ganska populära för tillfället, du vet sådana där armband med text, och det är också populärt att göra dem själv. Under mina tidiga 20 höll jag själv på med smyckestillverkning, men då med billiga halvädelstenar.

Jag har successivt börjat samla på mig material för att kunna tillverka egna smycken. Jag köper halvädelstenspärlor från bland andra Fyndiq och Wish. Även om smyckesdelarna är relativt billiga behöver man ju ha en del material för att kunna skapa på. Därför köper jag det bitvis.

tillverka egna smycken
Här har du den, min art deco-brosch från kanske 1930- eller 1940-talet.

Min bijouteritillverkning blir helt enkelt av när den blir av. Jag vill göra det för min egen skull och som kanske bekant har jag en lista över pyssel jag hoppas kunna fördjupa mig i framöver. Jag hoppas även på att kunna göra egna pärlor i trä och lera, typ i DAS-lera. Nu har ju Christoffer en laserskärare i vilken jag kan få till fantastiskt fina träpärlor, som jag längtar!

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att jag gillar bijouterier, både att köpa och att göra dem. Och inte minst gillar jag att fota dem, insåg jag i går när jag plockade fram makroobjektivet och knäppte av några bilder på min fina, fina art deco-brosch. Wow, vilken snygg bokeh-effekt det blir när ljuset och linsen faller på glasstenarna!

Glasfusing – ett konsthantverk jag faktiskt provat

pyssel smycke i glas

Förra veckan skrev jag ett blogginlägg om de pyssel jag ser fram emot att göra framöver och jag nämnde då att jag redan provat en del saker. Jag var mycket modigare och roligare förr, alltså!

För förr i tiden hade jag inga som helst problem med att hoppa på en studiecirkel i exempelvis glasfusing eller silversmide bara för skojs skull. Har tappat lite av det där drivet, tyvärr.

göra glassmycken
Christoffers mormor brukar bära glasfusingssmycken, så jag tänker höra med henne om hon vill ha min lilla samling. Annars kommer jag nog skeppa smyckena. Gör verkligen mitt bästa att ta tag i oredan här hemma.

Men just att jag en gång i tiden faktiskt provat glasfusing påmindes jag om när jag rensade ut förrådet förra veckoslutet. Jag kommer ihåg att jag tyckte konsthantverket var roligt, gjorde det då tillsammans med andra medlemmar i Varbergs fibromyalgiförening.

Hänget du ser här i inlägget är gjort med en teknik där glaset inte smälts ner helt och hållet. Annars kan man ju smälta samman glasbitarna i snygga kombinationer.

Jag visade Christoffer smyckena med ett förtjust utrop och han blev så klart sugen på att prova glasfusing, han med. VI BORDE KÖPA EN GLASFUSINGSUGN, sa han och inspirationen lyste i ögonen.

prova glasfusing
Det har varit perfekt att rensa ut och rota fram saker, har hittat massor av föremål jag kan fota med min nya Nikon D5600. Behöver öva på att fotografera föremål, lite i stil med produktbilder inför mina och Christoffers kommande projekt.

Faktum är att vi ofta pratar om de pysselmaskiner vi borde ha i hans verkstad. Nu får det dock bli lite sakta i backarna. Christoffer har precis köpt en ganska stor laserskärare – och wow, vad mycket fint vi ska göra med den!

Jag får vara med på ett hörn och känner mig som ett barn på julafton inför våra kommande pysselstunder.