Egentligen är det inte riktigt klokt, oktober månad och vresrosorna och blåklockorna blommar ännu. Jag såg till och med en maskros skjuta upp ur gräsmattan vid kyrkan i går. Än så länge är det ganska grönt i träden och buskarna. Bara en gnutta brunt.
Då och då hopar sig molnen och ljuset förvandlar stranden till silver. Och så mitt i mötet mellan årstidsfärger: De rosa kronbladen. Faktiskt har nyponen på rosenbuskarna börjat skrumpna i rostiga nyanser. Vresrosorna är dock rosigare än rosigast. Bladen skimrar gröna.
Med vresrosor är det som med strandtrift, jag kan inte tänka mig Varberg utan dem. Som barn brukade jag plocka kronbladen från rosenbuskarna och lägga dem i en bunke med vatten. Jag gjorde parfym, förstår du.
Jag var ett kreativt barn och kom även på den opassande idén att hälla klipulver från nyponen innanför min lillebrors tröja. Detta hör till mina mindre stolta ögonblick i livet. Att något så vackert kan svida så.
Det är med vresros som med trift, jag kan inte tänka mig Strandpromenaden eller Apelviken utan blommorna. Jag har gått förbi dem så ofta att när jag hör ordet sommar är det just de rosa och lila blomstren jag ser för min inre syn.
Som barn hanterade jag vresrosorna på olika sätt. Fråga min bror om saken, för han kan berätta om en inte alltid så varsam hantering. Det är med skam jag minns hur jag en gång delade ett vresrosnypon itu och hällde klipulvret – alltså kärnorna – innanför hans tröja. Det sved så att han blev alldeles röd på ryggen. Aj, aj! Det här hade jag lärt mig av de äldre barnen, och givetvis hade jag själv fallit offer för klipulvret ett antal gånger.
Vid Kåsa i Varberg finns hela vresrosbuskage. Just det här fotot tog jag i augusti 2021, det är nog fortfarande ett av mina bästa trots att jag hade en sämre kamera då.
Men frånsett detta har jag haft mycket glädje av vresrosorna. Jag menar, se på dem! Och dofta på dem. Man behöver inte ens gå nära för att känna hur rosorna parfymerar hela luften. För mig är det här sommardoften med stort s.
På tal om sommardoft brukade jag göra min egen parfym av vresrosorna. Egentligen gjorde jag väl ett rosenvatten genom att plocka och lägga rosenblad i vatten och låta vattnet ta doft över natten. Rosenvattnet blev en fin present till mamma (tyckte jag då).
Sommaren anno 2022 har inte känts komplett utan bilder på vresrosor. Under en solnedgångsvandring förra veckan lyckades jag äntligen få mina vresrosfoton. Så här har du ett par bilder på regnstänkta rosa rosor i solnedgången.
Sommaren ska vara den gladaste tiden på året. Men den är tyvärr inte det för mig. Värmen som kommit och gått under de senaste somrarna har varit för mycket för värken. Inflammationstrycket har skruvats upp till max. Känslan av att sprängas sönder inifrån är inget vidare, den är rentav utmattande. Jag är helt enkelt inte mitt bästa jag, som för det mesta ändå är ganska energiskt.
Allt jag gör under en värmebölja kostar på. Det står mig alltså jättedyrt. Av den anledningen blir det sällan några större äventyr när värmen är som värst, och om jag försöker mig på ett äventyr trots allt ligger jag utslagen efteråt. Jag kan inte tycka annat än att det är sorgligt, denna tid på året när man ska fira sommaren och umgås med vännerna tills solnedgången. Folk runt omkring gör upp storslagna planer medan min största önskan är att orka hålla mig upprätt. Inte heller är jag är ute och fotar som jag brukar, och detta för att orken är så låg.
Samtidigt, vad gör man? Jag kan inte rå mig på vädrets makter. Att värmen och även kylan ger mer värk är bara som det är. Jag får släcka mina personliga bränder bäst jag kan och vänta in mellanvädret, som kommer till slut. Mellanväder är det jag mår bäst av. Det får gärna vara 18 grader utomhus och inte alltför hög luftfuktighet. Då blir det fart på mig! Jag vågar inte tänka på vad framtidens somrar kommer innebära…
Under den långa värmeböljan 2018 låg jag till slut utslagen under juli och augusti. Massor av tid försvann när jag sov mellan 15 och 20 timmar om dygnet i över en månad, och liksom inte förmådde ta mig upp. Det var som att kroppen till slut stängde av sig efter all värmevånda. Flera år efteråt är jag fortfarande skärrad av hur dåligt jag kan må. Är det här vad klimatförändringarna kommer föra med sig? Det är omtumlande på ett djupt personligt plan. Då är värken ”bara” en aspekt av det hela.
Enligt SMHI ska det regna i dag. Med hela mitt hjärta längtar jag efter ett rejält ösregn.
Visste du att det finns flera olika färger på blåklint? Det visste inte jag. Tills i går. Jag gjorde mig själv den stora tjänsten att trotsa värmen och ta med mig makrot ut i hopp om att hitta vackra blommor.
I planteringarna på gården hittade jag mycket fint att plåta, däribland blåklintar i nyanser av blått, lila och rosa. Till och med i rött. Det var i en perfekt färgskala, där den ena färgen gick in i den andra.
Efteråt var jag tvungen att gå tillbaka till blomlådorna för att ta ännu fler bilder – för wow! Och nu undrar jag om jag kanske skulle kunna så blåklint men för inomhusbruk? Sådana här ljuvligheter skulle jag vilja njuta av året runt. Som med luktärter och stockrosor.
När jag fann de olikfärgade blåklintarna kände jag tacksamhet för att det ännu finns blommor kvar, jag menar efter den här torkan. Det kommer inte mycket till regn, alltså, och har inte gjort det på hela sommaren trots det slagiga vädret.
Juli månad är sällan en sommarmånad så som jag fantiserar om. Det är mest brunt och bränt utomhus, och inte alls blomkantade diken eller surrande blomsterängar. I kombination med orimligt mycket värk i värmen lockas jag inte utomhus på samma sätt.
Men så har jag mina stunder och så får jag dessutom syn på något så fantastiskt som blåklint i flera olika färger, och hittar tillbaka till glädjen i att fånga skönheten på bild oavsett väder.
Sommaren ska vara den bästa tiden på året, en tid för återhämtning. För mig brukar årstiden ha motsatt effekt, och det stavas V-Ä-R-K. När värmeböljan sveper över Varberg blir jag snudd på utslagen. Det finns nog inte en lem som inte är svullen nu. Jag har fått knölar på händerna, fot- och knälederna är tröga och det är allmänt svårt att leva på som vanligt. Tyvärr. Jag behöver inte ha en lyxig sommar, bara en fungerande vardag. Men visst hade det varit skönt att kunna bege mig ut i solen i stället för att tillbringa dagarna inomhus.
De sena kvällarna är lite av min frihetstid nu. Det är då jag passar på att gå mina dagliga steg. Jag går runt, runt i skogen. Luften känns så mycket bättre där, som om den är full av syre. Det kan räcka att kliva in i det gröna för att inflammationstrycket i kroppen ska lätta något. Konstigt, jag vet, men så är det för mig. Eftersom jag känner mig fortsatt stel och svullen i revbenen och skulderbladen har jag beställt hem ett par gåstavar. De verkar levereras i kväll, passande nog. Jag försöker undvika onda cirklar på grund av inaktivitet. Att röra på sig är viktigt.
Jag har hittat tio kreativa saker att göra utifrån maskrosor – och jag ska prova varenda en av sakerna. Någon gång. Men till dess kan jag få spåna lite. Ska vi spåna tillsammans?
Jag är barnsligt nöjd med det här fotot. Dessvärre blir kontrasterna inte lika skarpa när jag tar ner bildkvaliteten inför publiceringen. Men ändå! Jag tycker det gula på det gula är läckert.
1. Koka maskrosrötter och ät dem i stället för rotfrukter. För att bli kvitt den beska smaken måste rötterna kokas två eller tre gånger.
2.Gör maskroslejon av gula papper som du lägger på maskrosorna. På engelska heter ju maskros dandelion, så det här pysslet på den engelska bloggen The pinterested parent är både roligt och lärorikt. Du klipper helt enkelt små cirklar ur det färgade pappret, ritar lejonansikten på cirklarna och lägger dem över maskrosorna där de växer.
3. Använd maskrosblad i stället för ruccola i salladen.
4. Samla överblommade maskrosor på burk och använd dem som magiska önskningar när du behöver lyfta humöret. Då plockar du upp en maskros och blåser på den så att fröna flyger i väg. Du kan läsa mer om detta på bloggen Laughing kids learn.
5. Gör maskrosmarmelad och pimpa mackan med den. Maud på Allas bjuder på ett recept för att göra marmelad av maskrosor.
6. Skapa krumelurer av maskrosstjälkar. Vilket pyssel är väl mer klassiskt än detta? Du river jack i stjälken – så många du vill – och lägger den sedan i vatten. Då formar stjälken sig till vackra skruvar. Sådana här krumelurer sålde jag för 50 öre styck när jag var barn. Det är en annan historia.
7. Gör maskrossirap och få på så sätt ett veganskt substitut för honung. Du hittar receptet på Mitt kök.
8. Experimentera med överblommade maskrosor och se vad som händer när du doppar dunbollen i ett glas med vatten. Löses den upp eller förblir den intakt…?
9. Stek maskrosknoppar i smör. Krydda med salt, citron och annat gott.
10. Måla med maskrosor, blommorna blir nämligen spännande penslar. Prova även att trycka färg med maskrosbladen.
Det här var tio kreativa idéer för att skapa utifrån maskrosor. Visst blir man pepp?!
I kväll insåg jag att jag kan behöva fake it till you make it på den fronten, och jag satte mig därför framför designprogrammet trots sviktande ork och lust.
Och det blev ju väldigt bra! Jag har gjort nya vårmandalor och nu tror jag att jag har hittat tillbaka någorlunda till flödet, vilket innebär att fler mandalor är på gång.
Medan jag pysslat med mandalorna har jag lyssnat på två poddavsnitt av När man talar med trollen, ett om jättar respektive ett om gloson. Mycket, mycket spännande!
Solig januaridag, förutom att ha varit ute och fotat har jag kollat igenom mina foton från förra årets hemmasnårsäventyr. Som jag skrev i gårdagens blogginlägg om trädgårdsböcker känner jag hopp om våren och blommorna. Jag kan väl tillägga att jag även känner hopp om insekternas ankomst.
Jag vet inte om coronalivet har krympt tillvaron, men jag kan känna en bubblig glädje när jag plötsligt får syn på en vacker blomma eller insekt. Tänk dig då när jag får syn på båda! Förra våren och sommaren låg jag med näsan i snåren och det fanns nästan ingen ände på de små förunderliga världarna som bredde ut sig framför makroobjektivet.
Något annat som gör mig glad? Att kunna gå igenom fotografierna och känna Wow, har jag fått vara med om ALLT det här!? Det är kanske inga stora saker, ändå är de större än störst, som jag brukar skriva. Och det är så jag känner inför dem. Så mycket skönhet runt omkring, jag vet knappt vart jag ska ta vägen och snart, snart når den sin fullaste prakt.
På tal om glädje, har du hört låten ”Dos Oruguitas” från den nya disneyfilmen Encanto?
De här trollsländorna i papper är kära minnen för mig. Jag och Christoffer gjorde dem dagarna efter att han kommit hem från handkirurgen på Sahlgrenska. Där låg han efter att ha sågat av sig samtliga fingrarna på högerhanden och fått fyra av dem ditsydda igen.
Redan under hemkomstdagen satte han sig ner med pyssel och det är väl ganska mycket min sambo i ett nötskal. För honom rådde det ingen tvekan om att han skulle kunna fortsätta skapa som förut och därför gav vi oss på papperstrollsländorna nästan bums.
Varför skriva om trollsländor mitt i vintern? Jag har väntat på att kunna använda bilderna från vårt pyssel. Nu fick jag tillfälle när jag insåg hur fint de matchar glasfusingsbilderna i det förra blogginlägget. Kan vara så att jag färgmatchar bloggen en aning…
Du vet kanske hur det är när du tror att du gör origami och så plockar instruktören fram saxen på slutet… (?) Så var det att göra trollsländorna du ser på bilderna. Jag och Christoffer trodde vi gjorde origami på riktigt – därav de fina origamipappren i metallic – och så slutade det med att vi såväl klippte som klistrade.
