Någon gång får det bli de ikoniska sevärdheterna i Toscana

2022-11-252023-08-03 | Sandra Jönsson

Gårdagskvällen ägnade jag åt att titta på filmen Under Toscanas sol och att försöka måla solrosor, inspirerad som jag blev av de oändliga solrosfälten i Toscana. Denna plats har funnits i mina tankar ända sedan jag första gången såg filmen i fråga.

En väldans massa år har gått, trots det har jag inte besökt just denna region i Italien. Men jag tror faktiskt det kommer bli av.

solrosor toscana — *Målning av flytande tusch och akvarell. Linjerna har gjorts med blompinne, bara för att det är så kul!*

Nu är det dock inte coronakrisen som håller eventuella resor till Toscana tillbaka, utan inflationskrisen. Jag förväntar mig typ ekonomiskt karga företagsår och en italienresa är kanske, och tyvärr, inte prio ett när fokus ställs mot överlevnad. Vi får se!

I vilket fall skulle jag väldigt, väldigt gärna vilja besöka Toscana inom en relativt snar framtid. Och jag skulle vilja uppleva flera olika städer och sevärdheter i regionen. Det här är ju ändå platsen för renässansens hjärta Florens och Pisas lutande torn!

Skumpa runt på lantvägar i Toscana

Det är lite lustigt hur just en lantväg återkommer i bilder av och filmer om Toscana. Jag tänker på den ikoniska vägen som slingrar sig bland kullar och cypresser, oftast under gyllene timmen så att de vidsträckta fälten skimrar extra mycket i grönt och guld.

Den här scenen markerar även början på resan i Under Toscanas sol och utmynnar i en rad pittoreska scenerier, må det vara på landet eller i en medeltidsstad. Se denna film för reseinspiration!

Spontant bosätter sig huvudkaraktären på Toscanas landsbygd, och ja, jag vill också skumpa runt i en buss på bygden. Jag tycker den verkar vara så himla vacker. Kullarna, fälten och de gamla byarna skulle garanterat trollbinda mig.

Var finns då den ikoniska vägen? I Val d’Orcia utanför Siena. Tänk dig en dagsvandring här! Eller en konstkurs. Ja, eller en skrivkurs! Wow.

Förundras i renässansstaden Florens

Under Toscanas sol skildrar inte så mycket av de toscanska städerna, det skulle väl i så fall vara glimtar av Cortona och Siena, möjligen. Eller definitivt av Cortona, för när jag tänker närmare på det skrivs faktiskt Cortona ut i början av filmen. Antagligen är det här huvudkaraktären köper sitt hus.

Städerna i Toscana skulle jag alltså vilja besöka, och kanske allra helst Florens. Varför då? Jo, för Florens är nämligen renässansens födelsestad. Under 1300-, 1400- och 1500-talen bodde rika släkter, exempelvis Medici, i staden. De hade så mycket pengar att de kunde investera i vackra konstverk.

böcker om florens i toscana — *Lite historisk bokinspiration i form av Familjen Medici: Det vackra folket, Medici: Magnifika miljardärer och mördande mecenater i renässansens Florens samt av Fursten.*

Släkterna kunde bland annat ägna sig åt ekonomi, politik och kultur. I och med detta började det intellektuella och kulturella livet blomstra i Florens. Det byggdes pampiga hus, målades vackra konstverk och skrevs numera världskänd litteratur. Kanske känner du till Niccolò Machiavellis klassiska bok Fursten? Machiavelli var florentinare.

Sevärdheter i Florens

Renässansens prakt lever kvar i dagens Florens, och jag antar det är därför jag så gärna vill besöka staden. Världens tredje största kyrka (?) finns här, Santa Maria del Fiore som byggdes på 1400-talet. Den har vackra kupoler. På nästan varje stadsbild av Florens skjuter den största av kyrkokupolerna upp i landskapet.

bottecelli venus födelse — *Känner du igen tavlan? Det här är Sandro Botticellis La nascita di Venere, eller Venus födelse, från cirka 1486. Uffizigalleriet i Florens är tavlans hemvist.*

Sedan är det konstmuseerna, exempelvis Uffizi som ställer ut konst av renässansguruerna Botticelli och Michelangelo. Hur gärna hade jag inte velat se Botticellis Venus födelse irl!? Medici-palatset Palazzo Pitti är också ett sandra-måste. Men kanske mest av allt hade jag nog velat strosa runt i, vad jag föreställer mig, de gamla, fina gränderna.

Uppleva Lutande tornet i Pisa

Lutande tornet i Pisa är en annan ikonisk sevärdhet i just Toscana. Jag vet inte hur stor behållning jag hade haft av att besöka sevärdheten, ändå är det en sådan grej jag har velat uppleva sedan barnsben. Kan det kombineras med andra Toscana-upplevelser, så varför inte?

Pisa är en stad i Toscana och i denna finns alltså ett lutande torn. Det är ett klocktorn som började byggas på 1100-talet och som färdigställdes på 1300-talet. Att tornet har kommit att luta har att göra med att man missbedömde underlaget, som är mjukt och lerigt. Då och då görs projekt för att stabilisera tornet, så att det klarar stå ännu fler år.

Hoppas jag kommer få uppleva Lutande tornet i Pisa innan det rasar samman!

Titta på film för reseinspiration

Film, liksom böcker, är bra sätt att få reseinspiration. Det är ju exempelvis Under Toscanas sol som fått mig att drömma om en resa till Toscana. Ibland räcker det att drömma sig bort, ibland blir drömmarna verklighet. För att återkoppla till inledningen tror jag faktiskt att Toscana är ett av de resmål jag kommer göra slag i, frågan är bara när.

solros akvarell — *En dröm är att kunna resa till inspirerande platser som Toscana för att skriva om, fota och måla av det jag upplever.*

Brukar du bli inspirerad av film?

Höstorigami – 3 sätt att vika lönnlöv i papper

2022-10-162023-09-19 | Sandra Jönsson

Jag hittar små skatter i bokhyllorna, pyssel jag och Christoffer gjort genom åren. Se bara dessa papperslöv! Är de inte fantastiska? Det är origami, lönnlöv vi vikt för säkert flera år sedan när jag ville börja pyssla själv och origami kändes som en rimlig början.

Jag ska vara ärlig, den här sortens origami är ganska intrikat och jag hade inte klarat av att göra den utan Christoffers hjälp. Jag har helt enkelt inte handlaget för det. Men jag försöker i alla fall, och det kommer jag nog alltid göra. Papperspyssel är trots allt speciella. Jag gillar papper.

Kanske blir du också pepp på att vika höstlöv i papper, och kanske vill du just göra dessa något svårare papperslöv. Du ska få länken till filminstruktionerna jag och Christoffer utgick från (se länk nummer 1). Just för att detta pyssel kan vara aningen svårt ska jag även tipsa om två enklare varianter av lönnlöv du kan vika.

3 sätt att vika lönnlöv i papper

Från svårast till enklast – här har du tre sätt att vika lönnlöv i papper:

Det här var alltså tre tips på höstorigami. Den variant du ser på bilderna i detta blogginlägg motsvarar tips nummer 1 i listan här ovanför. ”Riktiga” origamipapper med måtten 15×15 centimeter och två färger har använts.

Har du inga origamipapper? Prova att göra egna genom att vika och klippa ett A4-papper till en kvadrat. Det gör inget om pappret är helt vitt, för du kan alltid rita och måla på det så att det får en höstlig känsla. Dekorera pappret efter att du gjort lövet!

Trädgårdsföreningen i Göteborg – en grön oas mitt på Avenyn

2022-10-042023-03-31 | Sandra Jönsson

Jag besökte Trädgårdsföreningen i Göteborg två gånger i somras. Den första gången var jag där för att lyssna på Sting. Den andra gången var jag där för att njuta av den gröna oasen mitt på Avenyn. Jag tycker att trädgårdsparken är ganska så fantastisk, och jag längtar efter att få gå dit på konsert igen. Det är något alldeles visst med hur lövverken ramar in scenen… Fint! Surrealistiskt.

Platser med historia är något som jag uppskattar, det ger dem liksom ett romantiskt skimmer i mina ögon. Trädgårdsföreningen grundades 1842 och var som ett grönt hjärta för trädgårdsintresserade. Frö- och växthandel idkades, liksom man bedrev en framstående plantskola på platsen.

Men det var också en plats för förlustelser, precis som i dag. I parken spelades musik och såldes bakverk, och så kunde man ju titta på de vackra rosorna. Rosor är fortfarande ett viktigt inslag i parken. Det finns till och med ett så kallat rosarium, Rosariet, som invigdes på 1980-talet och som bjuder på rosenvandringar varje juli månad. Dessvärre missade jag detta i år igen, då jag kunde åka upp för en trädgårdsvandring först i augusti.

Däremot gjorde jag ett besök i Palmhuset. Du vet växthuset du ser på bilderna i det här blogginlägget? Det är Palmhuset i Trädgårdsföreningen. Visst är det tjusigt? Växthuset har olika avdelningar, var och en av dem med sina egna former av exotiska växter. Byggnaden har lockat besökare sedan den stod färdig 1878.

Så vad kan du göra i parken förutom att titta på rosor och besöka ett växthus? Du kan strosa omkring på de många stigarna, äta middag eller gå på kulturevenemang. Eller bara slå dig till ro på det gröna gräset och njuta av grönskan, kanske ha en picknick eller så. Som jag nämnt ligger Trädgårdsföreningen mitt på Avenyn i Göteborg, så du tar dig enkelt dit och inträdet är dessutom gratis.

Om du, som jag, gillar vackra trädgårdar rekommenderar jag även ett besök till Göteborgs botaniska trädgård. Göteborg är verkligen en av mina favoritstäder att vistas i. Staden har så många fina sevärdheter, och jag får aldrig nog av alla mysiga platser jag kan gå mellan under en dagsutflykt.

Läs mer om Trädgårdsföreningen via länken.

Om jag hade haft en kolonilott hade jag odlat luktärt på den

2022-10-042022-10-04 | Sandra Jönsson

Luktärt, hur vacker är inte blomman? Jag har haft turen att kunna beundra luktärterna ute på gården. Uppenbarligen har jag också fått glädjen att fota dem. Men jag skulle gärna vilja odla egna också, göra tjusiga blomsterarrangemang med dem. Och blommandalor. Ja, det hade jag gillat.

Jag fantiserar ofta om att odla snittblommor på en kolonilott runt hörnet. Om jag hade haft ”min” kolonilott hade jag definitivt odlat luktärt på den.

Tills jag skaffat en kolonilott har jag min växande samling av blomfoton jag kan försvinna in i, och det är inte så dumt det heller. Här har jag fotat luktärterna i ett superstarkt solljus och med makroobjektivet nära inpå. Man kan få till riktigt coola ljuseffekter med makrot, bara man trixar runt lite.

Sommardoft: Luften parfymeras av regnstänkta vresrosor

2022-08-222022-08-22 | Sandra Jönsson

Det är med vresros som med trift, jag kan inte tänka mig Strandpromenaden eller Apelviken utan blommorna. Jag har gått förbi dem så ofta att när jag hör ordet sommar är det just de rosa och lila blomstren jag ser för min inre syn.

Som barn hanterade jag vresrosorna på olika sätt. Fråga min bror om saken, för han kan berätta om en inte alltid så varsam hantering. Det är med skam jag minns hur jag en gång delade ett vresrosnypon itu och hällde klipulvret – alltså kärnorna – innanför hans tröja. Det sved så att han blev alldeles röd på ryggen. Aj, aj! Det här hade jag lärt mig av de äldre barnen, och givetvis hade jag själv fallit offer för klipulvret ett antal gånger.

fotografera solnedgången — *Vid Kåsa i Varberg finns hela vresrosbuskage.* *Just det här fotot tog jag i augusti 2021*, *det är nog fortfarande ett av mina bästa trots att jag hade en sämre kamera då.*

Men frånsett detta har jag haft mycket glädje av vresrosorna. Jag menar, se på dem! Och dofta på dem. Man behöver inte ens gå nära för att känna hur rosorna parfymerar hela luften. För mig är det här sommardoften med stort s.

På tal om sommardoft brukade jag göra min egen parfym av vresrosorna. Egentligen gjorde jag väl ett rosenvatten genom att plocka och lägga rosenblad i vatten och låta vattnet ta doft över natten. Rosenvattnet blev en fin present till mamma (tyckte jag då).

Sommaren anno 2022 har inte känts komplett utan bilder på vresrosor. Under en solnedgångsvandring förra veckan lyckades jag äntligen få mina vresrosfoton. Så här har du ett par bilder på regnstänkta rosa rosor i solnedgången.

Oväntade upptäckter i Göteborgs botaniska trädgård

2022-08-222023-03-31 | Sandra Jönsson

Jag vet inte vad jag väntade mig av Göteborgs botaniska trädgård. Eller jo, något annat. Något mer exotiskt. Som att jag skulle kliva in i en regnskog så fort jag passerade ingången till parken. Och konstigt nog har jag ju vetat att det inte är så den botaniska trädgården i utkanten av Göteborgs centrum ser ut. Det är bara det att min fantasi skapat en annan bild av platsen under det decennium som gått sedan jag besökte den senast. Fantasin är en bra researrangör. Haha!

Men vet du? Även verkligheten kan vara fantastisk och jag tycker att Göteborgs botaniska trädgård är en underbar plats. Trädgården, som räknas som Nordeuropas största trädgård, är en stadsoas. Hur otroligt är det inte att kunna strosa runt i en stor park med en massa olika planteringar och som dessutom har skogsområden med vandringsleder i anslutning? I city, alltså. Nu bor jag bra som jag gör i Varberg, jag som älskar att ha naturen nästan inpå knuten. Om jag hade bott i Göteborg hade jag dock besökt den botaniska trädgården ofta, det är jag övertygad om.

Det är mycket med trädgården som jag tycker lockar, och som faktiskt har gjort den till en av de platser jag haft som mål att besöka under de senaste coronaåren. Eftersom jag inte har körkort och därför måste åka tåg mellan Varberg och Göteborg, har Botaniska fått vänta. Fram tills för någon vecka sedan. Då strosade jag mest runt bland grönskan, men egentligen hade jag velat gå på någon av föreläsningarna i Göteborgs botaniska trädgård. En sak har fantasin nämligen inte skenat i väg med: Alla härligt nördiga event som erbjuds på platsen, må det vara dahliavandringar eller fladdermusspaningar.

Nu byggs växthusen om, annars hade jag gått in i dessa under min vistelse i trädgården. Jag fick i alla besökt Japandalen och naturreservatet som jag önskat. Bland mycket annat. Jag upptäckte också små ställen som jag inte haft en tanke på. Under utflykten upptäckte jag samma sak här som jag gjorde under besöket på Gunnebo slott, att gränsen mellan natur och kultur är uppluckrad i och med att naturreservatet och parken går in och ur i varandra. Det är något jag uppskattar, och jag gick säkerligen över 20 000 steg i bara Botaniska. Om jag inte hade haft sällskap hade jag säkert gått ännu fler steg, för då jag hade passat på att fota blommor med makrot. Tiden, liksom stegen, rusar när jag makrofotar.

Läs mer om trädgårdsparken via länken.

Från blåklint till ringblomma – 10 snittblommor för odling

2022-07-312022-08-16 | Sandra Jönsson

inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för odla.nu

Ute på gården finns små odlingslotter och i de tillhörande lådorna växer de vackraste blommorna. Blåklint, ringblomma, vallmo – varje gång jag tar en titt i de små odlingarna hittar jag en ny blomma. Jag kanske skulle be om att få en eller två egna odlingslådor? För då hade jag kunnat odla snittblommor till egna blombuketter. Det här leder mig vidare till blogginläggets huvudämne: Snittblommor för odling. Så häng med – för här har du 10 tips:

1. Blåklint

Förra veckan såg jag blåklintar i olika färger, det var blå, lila och rosa om vartannat och så ljuvligt. Jag förstår varför detta är en populär sommarblomma, och som snittblomma passar den i både symmetriska och asymmetriska buketter.

Läs mer om blåklint.

2. Rosenskära

Rosenskära skimrar i vitt, rosa och rött och har vad som oftast beskrivs som graciösa blommor. Blomformen är helt enkelt väldigt klassisk, lite som blåklint eller prästkrage, varför den också gör sig bra som snittblomma.

Läs mer om rosenskära.

3. Prästkrage

Prästkrage är ytterligare exempel på en klassisk blomma. Den har en härligt stor, gul mitt och smala, vita kronblad i massor. Kontrasten mellan det gula och vita är underbar. Tack vare dessa färger passar prästkragar bra ihop med andra snittblommor.

4. Luktärt

Luktärt har blivit en personlig favorit bland sommarblommorna. Jag älskar den spröda formen, de skira kronbladen. Färgerna är magiska! Det är en skala av blå, lila, röd och rosa, och så vit. Snittblomman är för tillfället ganska trendande.

Läs mer om luktärt.

5. Vallmo

Även vallmo finns i överraskande många färger. Jag såg en mörkrosa eller vinröd sort häromdagen. Varianten var ganska yvig, så både färgen och formen skiljde sig från den traditionella röda vallmon.

Läs mer om vallmo.

6. Brudslöja

Jag kommer fortfarande ihåg glädjeskuttet hjärtat tog när jag som barn insåg att man kan odla brudslöja. Vi hade brudslöjor i rabatterna hemma, och det var wow. Visserligen aningen tjatigt, men jag kan ändå tycka att de skira, vita blommorna är vackra inslag i buketten.

7. Dahlia

Dahlia är ett annat exempel på en trendande blomma. Nu vill alla ha dahlior, i rabatterna och buketterna. Lite så, faktiskt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om blomman i fråga, huruvida jag tycker den är fin eller inte. I vilket fall finns den i många vackra färger, såväl pastelliga som mustiga. För att inte tala om alla spännande former!

Läs mer om dahlia.

8. Solros

Med en solros som snittblomma får du en härligt gul färgklick i blombuketten, liksom en stor blomma att bygga arrangemanget kring. Solrosor är lättodlade och är därför den perfekta nybörjarblomman.

Läs mer om solros.

9. Nejlika

Nejlika är en klassiker och kan därför ses som smått tråkig. Men det är den inte! Nejlikor finns nämligen i alla tänkbara färger, och trots deras typiska form varierar kronbladen stort. Den här blomman kompletterar de andra snittblommorna bra, bland annat genom att fungera som utfyllnad i buketten.

Läs mer om nejlika.

10. Ringblomma

Ringblomma är den första blomman jag odlade, jag kan inte ha varit mer än tio år när jag på en marknad vann en påse ringblommefröer. Då hade familjen en mycket snäll hyresvärd som lät mig så blommorna i trädgården – och vips hade jag en hel rabatt av ringblommor i gul och orange. Det här är en klassisk blomma så det förslår!

Läs mer om ringblomma.

Nu har jag delat med mig av 10 tips på snittblommor för odling. Att odla mina egna blommor är en liten dröm jag har. Får se om den blir verklighet någon gång, eller om något annat kommer emellan. Man vet ju aldrig riktigt med mig. Har du någon favoritsnittblomma?

Plocka hallon: En av alla natursaker jag gör som en stadsbo

2022-07-262022-07-30 | Sandra Jönsson

Hemma i mina snår är jag bortskämd med massor av björnbär, hallon och slånbär. Jag kan gå ut på en liten skogsrunda och passa på att fylla skålen längs vägen. Hur underbart? Jag vet, helt fantastiskt! Men jag måste medge att jag blev besviken när jag vågade mig ut i värmeböljan och såg de bruna vildhallonen.

Jag tänkte att det var för sent att plocka hallon så som jag tänkt mig. Har nämligen fått mersmak efter förra årets björnbärsskörd, som jag hämtade från ungefär samma runda, och alltså kommit att uppskatta bärplockning.

En svalare vecka med regn har förvandlat landskapet. Nu är det som att hallonen fått den rätta färgen, här och var lyser det äntligen i knalligt hallonrött. I går gick jag ut med skålen i högsta hugg och lyckades i alla fall plocka en handfull vildhallon. I dag gick jag ut igen, men mest för att fota bären. Det gick sådär. Jag tycker bären är svårfotade, det är något med hur ljuset speglar sig i dem.

Bärplockning är som värsta naturterapin, och för mig innebär det en stunds intensivt fokus på att hitta de finaste bären till ljudet av fågelsång och trädknarr. Är det som att resten av världen upphör att existera? Ja, lite så känns det faktiskt när jag bland annat plockar hallon. Det är en speciell känsla. Kanske en aning mindful?

Hur jag gör för att plocka vildhallon är också det speciellt. När jag försöker se mig själv utifrån ser jag en stadsbo som roar sig i naturen.

Hallonen plockas damigt, ett och ett, samtidigt som jag blåser och borstar på dem. Jag äter ogärna larver och far därför över bären med min hökblick. Jag kan skratta åt det, för ja, det är fånigt hur ohemma jag kan känna mig.

Men att kunna äta en näve nyplockade vildhallon är faktiskt inte så dumt. För att inte tala om den välgörande stunden i att plocka hallonen!

Visste du att det finns flera olika färger på blåklint?

2022-07-202022-08-16 | Sandra Jönsson

Visste du att det finns flera olika färger på blåklint? Det visste inte jag. Tills i går. Jag gjorde mig själv den stora tjänsten att trotsa värmen och ta med mig makrot ut i hopp om att hitta vackra blommor.

I planteringarna på gården hittade jag mycket fint att plåta, däribland blåklintar i nyanser av blått, lila och rosa. Till och med i rött. Det var i en perfekt färgskala, där den ena färgen gick in i den andra.

Efteråt var jag tvungen att gå tillbaka till blomlådorna för att ta ännu fler bilder – för wow! Och nu undrar jag om jag kanske skulle kunna så blåklint men för inomhusbruk? Sådana här ljuvligheter skulle jag vilja njuta av året runt. Som med luktärter och stockrosor.

När jag fann de olikfärgade blåklintarna kände jag tacksamhet för att det ännu finns blommor kvar, jag menar efter den här torkan. Det kommer inte mycket till regn, alltså, och har inte gjort det på hela sommaren trots det slagiga vädret.

Juli månad är sällan en sommarmånad så som jag fantiserar om. Det är mest brunt och bränt utomhus, och inte alls blomkantade diken eller surrande blomsterängar. I kombination med orimligt mycket värk i värmen lockas jag inte utomhus på samma sätt.

Men så har jag mina stunder och så får jag dessutom syn på något så fantastiskt som blåklint i flera olika färger, och hittar tillbaka till glädjen i att fånga skönheten på bild oavsett väder.

Tillbakablick på vårens blomning av japanska körsbärsträd

2022-06-162022-06-16 | Sandra Jönsson

Det finns så mycket jag vill säga och visa, små och stora saker jag varit med om under våren. Och nu har det redan hunnit bli sommar! Men jag kan bara inte låta ögonblicket när de japanska körsbärsträden blommade glida obemärkt förbi.

För mig är körsbärsblomningen en av årets höjdpunkter, och detta tillsammans med vitsippeblomningen. Så här gör jag en liten visuell tillbakablick genom att lägga upp bilder på såväl knoppar som blommor från ett japanskt körsbärsträd i hemmasnåren.

Vildkörsbär, en påminnelse om att underbart är kort

2022-05-242022-05-25 | Sandra Jönsson

Jag grävde i arkiven och hittade en fri haiku jag skrev (och fick publicerad) för en herrans massa år sedan:

Körsbär driver på en flod
av kråkor –
barnens tomma händer

Den här kortdikten var alldeles säkert en tillbakablick till barndomskvarteren, som jag typ flyttat tillbaka till i mina 30. Då som nu gläds jag åt mängden vildkörsbärsträd. Jag kan titta på dem hur mycket som helst och de upphör ändå aldrig att förundra mig. Under vårblomningen, vill säga.

Passande nog kallas vildkörsbär fågelbär, och jag tror egentligen det är detta dikten jag skrev syftar på. Hur ofta får man liksom smaka på körsbären som blir av blomstren? Inte så ofta, för fåglarna hinner nästan alltid först. Det är ju som det ska vara, klart att fåglarna ska få sin mat! Inget ont om det. Det är bara aningen snopet, ja, bara så.

Vildkörsbärsträdets blommor är vita och blommorna blir ännu skirare när ljuset spelar i dem. För mig är dessa träd barndom, skönhet och en påminnelse om att underbart är kort. Om jag bara hade kunnat, hade jag klamrat mig fast vid blomningen för evigt. Dessvärre är den över innan den börjat. Men kanske är det just därför som jag skattar den så högt.

Abstrakt blomfoto kan vara något av det roligaste jag vet

2022-05-122022-05-12 | Sandra Jönsson

Du känner mig; det är mycket jag tycker är roligt och spännande. Ja, jag blir lätt överentusiastisk, men det är ju så jag är. Rätt och slätt. Och en av de saker som får mig att känna å, så roligt (!) är abstrakt blomfoto med makrot. Faktiskt kan detta vara något av det roligaste jag vet att göra. Det är också ett ganska nyfunnet intresse som gör mig väldigt, väldigt gott. Jag har upptäckt att fotograferandet av blommor gör mig mer närvarande och avslappnad, två saker jag annars kämpar med.

Tanken med ett makroobjektiv till kameran är kanske inte i första taget att ta abstrakta bilder. Med rätt schvung kan man liksom få till en kristallklar skärpa och därtill en tämligen porträttlik avbildning av blomman. När jag gör abstrakt blomfoto frångår jag detta helt och hållet, och fokuserar enbart på ljusspelen i växterna. Fotona jag visar här i blogginlägget är inte redigerade det minsta, det är rent förvandlande ljus som gör dem så udda. Egentligen är inte naturen särskilt tillrättalagd och det är så här jag oftast ser blommorna.

Jag har skrivit om det förut, för mig är det perfekta fotot ett operfekt foto. Det är bara så det är. Med det abstrakta försvinner också delar av min perfektionism och prestationsångest, motsägelsefullt nog. Det är en konstform som ger mig andrum, som när jag fotade mina abstrakta scillor.

Sandras dagar

Sandrasdagar.se

växter