Jag var på skattjakt i bokhyllorna och hittade två fynd: Suetonius Kejsarbiografieroch kattbokmärken jag och Christoffer gjort för länge sedan. Du ser hur fint origamiskapelserna står sig när man använder riktigt origamipapper! När vi gjorde origamikatterna använde vi papper med måtten 15×15 centimeter. 10×10 centimeter hade nog passat bättre för ändamålet, men då hade origamin blivit ännu pyssligare.
Så här kan du använda bokmärket.
Kattbokmärkena är gjorda utifrån origamikonstnären Jo Nakashimas filminstruktioner på Youtube (bokmärkesinstruktionerna). Jag är väldigt förtjust i Jo Nakashimas skapelser och brukar vända mig till hans kanal för origamiinspiration. Ibland tittar jag bara på allt fint han kreerar. En origami-Yoda på kanalenvar det som fick upp mina ögon för hans konst från början. Och sedan alla hans fina djur, drakar och dinosaurier. Wow!
Kattbokmärket kan dekoreras med hjälp av en gelpenna, tuschpenna eller poscapenna.
Jag skulle inte beskriva projekten som enkla, de är faktiskt ganska pyssliga. Det gäller även kattbokmärkena. Men om du skulle vilja vika detaljerade katter i papper är just Origami with Jo Nakashima en fantastisk utgångspunkt. Bered dig bara på att svettas medan du viker bokmärkena, alternativt anamma utmaningen med sann skaparglädje. För visst blir man glad av bokmärkena?
Väljer jag böcker efter omslagen? Det händer. Med Malin Falchs grafiska barnboksserie Norrsken var det kärlek vid första ögonkastet och jag har bemödat mig med att få tag på alla delarna. Jag tycker att omslagen påminner en del om Disneys Frost, så faktiskt trodde jag till en början att Norrsken är en spin-off på filmerna. Men icke! Det här är en helt egen berättelse, dock inte utan inslag av J.M. Barrie-klassikern Peter Pan. Genom att färdas med norrskenet i de norska fjällen kan man komma till en fantastisk plats…
Vad handlar böckerna i Norrsken om?
En natt dyker han bara upp, den mystiske pojken med djurmask och spetsöron. Espen. En av hans kottar visar sig vara nyckeln till en norrskensportal, och portalen för 14-åriga Sonja till Espens magiska Jotundalen. Platsen är som de norska fjällen, förutom det att den befolkas av skrämmande troll, talande djur och av blodtörstiga vikingar.
Vikingarna är ett stort problem, särskilt vikingahövdingen. Han hatar nämligen Espen över allt annat, Espen som en gång lyckades försvara sig mot den väldige mannen genom att hugga av dennes hand och kasta den till sjöormen. Efter det seglar hövdingen Jotundalen runt i jakt på hämnd.
Sonja jagas också av vikingarna. Liksom hon jagas av trollen. Men mitt upp i allt det hemska upptäcker hon även trollsländornas magistoff som gör att man kan hoppa över raviner och springa snabbt i bergen, och hon får även rida på den talande björnen Björnars rygg. Ska hon och Espen lyckas besegra vikingahövdingen tillsammans?
Vad tycker jag om Malin Falchs böcker?
Norrsken gör mig nästan mållös. Inget jag skriver kommer göra dessa grafiska barnböcker rättvisa, för de levererar ett storslaget fantasyäventyr i den vackraste bildform. Det här är ett av de speciella fallen när bild och text harmonierar perfekt, och när bladvändandet därför sker i ett uppslukande tempo.
Bokserien marknadsförs som läsning för barn i åldern 9 till 12 år, men jag finner böckerna tämligen underhållande trots min… ehrm… ansenliga ålder. Jag kan också tänka mig att det här läsäventyret passar en yngre barnaskara, för bilderna är spännande i sig. Det finns alltid något att titta på och häpna över.
Malin Falch har gjort ett otroligt detaljarbete i de rikliga illustrationerna. Det är så att man under läsningen befinner sig i Jotundalen, denna norska tolkning av Peter Pans värld. Jag avundas dig som nu ska utforska Norrsken för första gången.
Vilka böcker ingår i serien Norrsken?
Norrsken översätts successivt till svenska. För närvarande finns följande böcker i svensk översättning:
Huvudserien
Resan till Jotundalen
Vikingarna och oraklet
Kråksystrarna
Trollriket
Portalträdet 1
Sidospår i serien
Björnar
Stjärna: Skattjakten
Jag är glad att jag till slut hittade böckerna så att jag äntligen fick läst dem.
Nu ska jag berätta om ett pyssel jag varit superpepp på ganska länge. Pysslet fortsätter i mitt silkespappersspår, och jag säger då det: silkespapper är ett fantastiskt pysselmaterial. Jag upptäcker fortfarande nya användningsområden för det. Sedan jag gick bildkursen i våras har jag haft en idé om att ”måla” med silkespapper, alltså att använda materialet för att göra abstrakt konst.
När jag äntligen fick tid att göra min första silkespapperstavla insåg jag snart att en vit bakgrund knappast är nog. Jag började med att måla silkespappersbitar direkt på ett akrylpapper, ett transparent akrylmedium användes och jag hade valt ut matchande silkespappersfärger för att få en snygg ton-i-ton-effekt. Men (!) det här blev inte alls bra, så jag fick tänka om. Då valde jag att i stället grunda akrylpappret i önskade akrylfärger.
Rosa-ish.
Och sedan? Jo, sedan rev jag ojämna silkespappersbitar och lade dem över målningen. Bitar i toner av rosa, orange och gul. Jag avrundade pysslet med att lacka över akrylmedium. Silkespapper är nämligen ljuskänsligt och ömtåligt, så använd någon form av lack när du kan. Så blev det en blandtekniktavla, och som kanske bekant passar blandteknik bra när abstrakta målningar görs. Det här är ett målarpyssel som jag tror fungerar i större barngrupper. Tavlorna blir liksom som de blir och det är en del av tjusningen.
Känsloboken för dig som går på lågstadiet är vad det låter som, en bok om känslor. Den är skriven av psykologen Reyhaneh Ahangaran och uppmuntrar till lärorika samtal om sig själv och andra. Boken kan läsas tyst för sig själv. Allra störst glädje har man nog av den om barn och vuxna läser högt tillsammans så att den kan bli en utgångspunkt för nya aha-upplevelser. För känslor har vi ju alla, och ibland brottas vi med dem. Det kan vara känslor som glädje, ilska och oro.
I Känsloboken tas känslor på allvar
Känsloboken beskriver en rad olika känslor och ger exempel på situationer när man kan känna sig rysligt arg, för att exemplifiera. Men den stannar inte vid detta. Tvärtom uppmuntrar boken dig till att gå till botten med känslorna, varför känner man sig arg, hur känns ilskan i kroppen och hur agerar man i ren ilska? Genom att ta känslan på allvar kan man också lära sig att hantera den. Det här är en bok som trycker på öppenhet kring känslor. Under de 89 sidorna är Ahangaran mycket mån om att uppmuntra barnet till att våga prata med vuxna om stort som smått. Och underförstått finns förstås en uppmaning till vuxna att faktiskt ta sig tid att lyssna på barnet.
På bilden ser du omslaget för Känsloboken 1. B Wahlströms gav ut boken 2020 och den säljs fortfarande i bokhandeln.
Hur ensam man än kan känna sig i stunden är man sällan ensam om det. Just därför kan öppna samtal om svåra saker vara så otroligt befriande. Det märks att Känsloboken har ett pedagogiskt syfte. Förutom att innehålla korta texter om alla tänkbara känslor och situationerna i vilka de kan uppstå har den konkreta övningar i form av både skrivuppgifter och kroppskännedomträning. Dessutom har författaren samlat värdefulla tips på vilka seriösa organisationer man kan kontakta om man har det riktigt jobbigt och inte vet vem man ska prata med. Superviktig information.
Väldigt pedagogiskt, som skrivet, och definitivt en bok som borde finnas i varje klassrum på lågstadiet.
Känsloboken 2 – Ska det kännas så här?
Det finns en Känsloboken 2 och den heter Ska det kännas så här? (och andra svåra frågor).I boken fortsätter Reyhaneh Ahangaran i samma anda – men fokus ligger lite mer på existentiella frågor kring liv, död, identitet och vänskap. Ja, på alla sådana frågor som en människa kan tänkas grubbla, gammal som ung. Jag gillar hur avdramatiserande författaren beskriver tankar och känslorna de kan ge upphov till. Det fina med att läsa en sådan här bok tillsammans är ju att man inser att man inte är ensam om tankarna.
På bilden ser du omslaget för Känsloboken 2. B Wahlströms gav ut boken 2021 och den säljs fortfarande i bokhandeln.
Återigen har du en pedagogisk bok på 89 sidor och som vänder sig direkt till barn i lågstadieåldern. Fokus ligger inte bara på jobbiga känslor och tankar, för känslor och tankar kan vara nog så spännande! Och när man funderar på existentiella saker berör man trots allt filosofiska problem. Jag har alltid varit lite av en grubblare, och därför är jag så tacksam för alla vuxna som tog sig tid att lyssna och prata med mig om stort som smått. Oftast har jag upplevt att jag tagits på allvar.
Läs om känslo- och tankelivet tillsammans
Man skulle kunna se Känsloboken1 och 2 som handböcker som hjälper både barn och vuxna att tillsammans utforska känslo- och tankelivet, och detta utan några som helst pekpinnar. Nu jobbar jag inte längre inom skola och utbildning, men jag kan verkligen se nyttan med Reyhaneh Ahangarans böcker. Båda böckerna innehåller så många samtalsstimulerande frågor att man i princip får flera lektionsplaneringar på köpet. Men givetvis kan böckerna även läsas hemma.
… är något jag för tillfället jobbar med. När jag får tid. Annars matar jag mest beställningstexter och tröttar ut kreativiteten på så vis. Det finns en gräns för hur mycket man kan prestera framför en skärm på en dag. Men när jag får tid fördjupar jag mig alltså i konsten att översätta abstrakt konst till digital konst, förutom i Googles diplomutbildning inom digital marknadsföring.
Efter vårens bildkurs och konststudier landade jag till slut i akrylmålning. Sedan dess har jag successivt provat mig fram här hemma, och jag har fortsatt att titta på hur andra gör. Att inspireras av andra är ett mycket bra sätt att lära sig ett nytt hantverk.
Färg och form spelar så klart en stor roll i det abstrakta måleriet, ja, även trots att man målar fritt. Men det finns också inslag av kladd, eller snarare av att lämna spår i målningen. Det är akryl, krita och penna om vartannat. Det ska jag filosofera mer om i ett annat blogginlägg.
Allt det här har jag försökt ta till mig och nu leker jag loss för fullt digitalt, samtidigt som jag för min egen skull provar olika färgmatchningar. Att fördjupa mig i färgteori eller färglära är ett av årets stadiga projekt. Lite här och lite där, och vips så här man lärt sig en hel del! Bilderna i det här blogginlägget föreställer mina två första experiment. Samma färger och mönster i två olika tappningar, vad tycks?
Himlastormande kärlek och nya äventyr, kan det hända i livet runt 60? Självklart. Och det är därför jag tycker så mycket om feelgoodfilmen Hello, my name is Doris (2015), som visar på hur händelserikt livet kan vara oavsett ålder. Annars är det ju som att livet upphör när man passerat 20 30, med tanke på representationen i kulturen.
Doris Miller är i 60-årsåldern och har under sina levnadsår alltid funnits till för andra. Hon har drömt om kärlek och romantik, hon läser överväldigande mängder romance, men har dragit sig ur relationer för att kunna ta hand om sin familj. Åren har gått och hon finner sig vara fast i det hus hon delat med mamman, och som brodern nu vill kasta ut henne från så att han kan få sitt arv. En flytt skulle dock kräva att hon gör sig av med alla prylar hon och mamman samlat på sig under en livstid. Det är ett stort och emotionellt projekt.
På jobbet är Doris lite av en hackkyckling. Hon jobbar administrativt på en trendig designbyrå och de yngre kollegorna tycker att hon är en udda figur. Men detta ska ändras, för en dag börjar den coole snygge och unge toppdesignern John jobba på byrån. Han ser Doris, och han verkar uppskatta henne för den hon är. Vad han dock inte ser är att Doris faller pladask för honom.
Som Doris lärt sig av romantikböckerna är inget omöjligt när det kommer till kärlek, vad är väl ett 30-årigt åldersglapp när kärleken är sann? Hon börjar stalka och intrigera i Johns liv för att de ska kunna vara tillsammans. Under tiden växer en innerlig vänskap fram mellan dem båda. Medan Doris gör allt för att passa in i hans kretsar blir hon en hipp ikon inom undergroundkultur och väcker därmed hans genuina intresse. Allt det här är så påhittigt och känslosamt att jag inte visste vad jag skulle ta mig till när jag tittade på Hello, my name is Doris. Jag pendlade mellan hopp och förtvivlan.
Men så är ju också huvudrollsinnehavaren Sally Field en fantastisk skådespelare med en fingertoppskänsla för drama. Det lyfter, om möjligt, berättelsen ännu mer. Jag tycker att Hello, my name is Doris är en så bra berättelse att jag önskar att jag hade kommit på den själv. Japp, så tänker jag ibland omböcker och filmer.
Michael Showalter har regisserat filmen, och han har även ett finger med i manuset. Hello, my name is Doris är en indiefilm och det förklarar väl dess originalitet, antar jag. Eftersom jag själv är förläst på romantik känner jag en stark koppling till Doris. En del scener i filmen är så klockrena att de fick mina kinder att hetta av självmedvetenhet. Men hur ska det då gå för Doris och John? Det får du ta reda på själv. Ett kärleksprojekt i stil med Doris kan ju antingen bära eller brista.
För snart ett år sedan bestämde sig mina föräldrar för att flytta. Det var ett spontant beslut, och de hann knappt berätta innan det var gjort. De är så galet effektiva, jag fattar inte hur de lyckas få saker gjorda i en fingerknäppning.
Men jag misstänker att de är bra på att veta vad de kan göra själva och vad de bör anlita hjälp för. För vid den här flytten valde de faktiskt att anlita en flyttfirma för att få hjälp med de tunga grejerna. Resten ordnade de själva, eller vi tillsammans. Och Christoffer har ju dessutom en skåpbil som brukar vara smidig vid sådana här tillfällen.
Jag gillar tanken på att anlita professionell flytthjälp, för jag har nämligen landat i att det inte finns någon mening med att envisas bära tunga saker när man som jag lever med värk och därför bör vara extra rädd om kroppen.
Som med så många andra tjänster finns det numera jämförelsesajter för att hitta flyttfirma, se exempelvis hittaflyttfirma.se. Innerst inne vet jag att jag hade ojat mig över priset, men i det här fallet hade jag i lugn och ro kunnat kolla igenom olika offerter.
Kostnaden för flytthjälp med de tunga sakerna skulle ändå inte kunna mäta sig med risken att ligga utslagen bara för att jag pushat kroppen över en gräns.
4 skäl till att ta hjälp av en flyttfirma
Det här leder in mig i på det tema som rubriken utlovar, nämligen på skälen till att ta hjälp av en flyttfirma. Här har du mina fyra främsta – och personliga – skäl till att anlita flytthjälp!
1. Hälsoskäl
För mig personligen är hälsoskäl tillräckligt starka skäl för att anlita hjälp. Jag som har valt att företaga trots värken förlorar stort ekonomiskt på varje sjukdag jag har, så att pusha mig själv så hårt att jag blir sängliggande är inget favoritalternativ direkt. Och det är inte heller så kul att få ännu ondare.
2. Sociala skäl
Men skulle jag inte kunna be om hjälp alternativt lägga över det på Christoffer? Jo, säkert! Jag gillar dock inte att be andra om hjälp och jag är rädd om Christoffer och hans hand (vilket kan irritera honom något, för ibland är väl mina omsorger aningen överdrivna). För mig skulle det inte kännas bra att stå och se på medan andra gjorde jobbet åt mig. Och lyfta och bära tungt ska jag ju alltså inte göra själv.
3. Bekvämlighetsskäl
Samtidigt som jag inte gillar att stå och se på när andra jobbar – jag känner mig så himla ohjälpsam och bekväm då – har jag just en bekväm sida som gör att jag tycker det är skönt att slippa ytterligare bördor. Faktiskt är det skönt att då och då kunna förlita sig på någon annan, och en professionell flyttfirma skulle jag lätt kunna förlita mig på!
4. Smidighetsskäl
För visst är det smidigt när proffsen får göra sitt? Och snabbt går det. Ett poff och sedan är möblerna på plats i den nya bostaden.
Se till att jämföra flyttfirmor
En sak jag har fått med mig från alla år som content writer och seo-skribent är att det finns jämförelsesajter för typ allt. Jag skriver själv många texter om det här med att jämföra tjänster. Och ja, det går alldeles utmärkt att jämföra flyttfirmor online, som på sajten hittaflyttfirma.se.
Genom att använda en sådan gratistjänst får du flera offerter att välja på. Förhoppningsvis gör det att du kan hitta billig flytthjälp, utan att för den sakens skull få sämre kvalitet på hjälpen. Eller så gör du som mina föräldrar gjorde: ringer runt till flyttfirmorna i din stad. Det ger också resultat.
Jag och Christoffer är inte så gamla, vi är inte ens medelålders. Någon gång kommer vi därför säkert flytta från vår trea och börja om i förhoppningsvis en något rymligare bostad, lägenhet som villa. Det är lite svårt att få plats med alla våra kreativa projekt, och en egen ateljé hade faktiskt inte varit så dumt. Nu sker skapandet vid köks- eller soffbordet, alltså för min del.
Som läget ser ut nu är en flytt inte aktuell. Vi befinner oss för mycket mitt upp i allt, två företag och medföljande livsstilar som successivt byggs från grunden. Och för att vara ärlig bor vi också för bra för att flytta till ett nytt hem. Vår trea är relativt nyrenoverad och den är glädjande billig i förhållande till vad vi har. Jag fick en riktigt bra deal en gång i tiden, och den kommer jag hålla fast vid. Oavsett var vi skulle flytta skulle vi få en avsevärt dyrare bostad.
Men, som jag redan nämnt, flyttdrömmarna kan och kommer säkerligen ändras med tiden. Eftersom jag i dagarna skriver bloggsamarbeten kring temat flyttfirma ochflytthjälphar jag funderat extra mycket på vad jag vill få ut av nästa flytt, när den än blir av och som jag tänker mig en framtida flytt i detta nu. Här listar jag mina funderingar i form av fem punkter – så häng med!
1. Ett eget arbetsrum
Jag och Christoffer delar arbetsrum, eller snarare är det så att mitt arbetsrum också är hans man cave. Ganska ofta händer det att jag sitter och värker fram texter, samtidigt som han spelar på datorn. Eftersom han tillägnar sig lagspel – Counter-Strike och Rocket League, bland annat – kan det bli högljutt. Den kanske främsta anledningen till att jag skulle kunna tänka mig en flytt är för att få ett eget arbetsrum. Missförstå mig inte, det brukar fungera bra här. Men jag tror faktiskt att vi båda emellanåt önskar oss ett eget space i hemmet.
2. En bättre ventilation
Vi bor i ett hyreshus som byggdes i början på 1970-talet. Det tycker jag märks på ventileringen och isoleringen, och så bor vi dessutom högst upp och med ett läge som vetter mot värsta sommarsolen. På sommaren är det outhärdligt varmt här och på vintern är det obehagligt kallt. Sedan är det också som att luften står stilla i lägenheten. Ibland påverkas min värk och astma av luften och temperaturen, så en eventuell flytt leder förhoppningsvis till en nyare bostad som är bättre byggd.
3. Ett fint läge
En av de saker jag verkligen älskar med vår nuvarande bostad är hur fint den ligger. Okej, så den ligger mitt i ett stort bostadsområde och det är kanske lite si och så med det utseendemässiga. Men sett till området i stort är det beläget i närhet till både skog och hav. Alla mina favoritvandringsspår finns här, vilket skulle göra en flytt härifrån en aning sorglig. Med detta skrivet så skulle jag faktiskt inte kunna nöja mig med mindre än att bo med ett så fint läge som vi har nu. Egentligen är det fantastiskt att kunna snöra på sig skorna och inom loppet av fem minuter kunna plocka hallon eller björnbär till frukost.
4. En egen ateljé
Om jag får tänka riktigt stort – och det får jag (!) – skulle jag väldigt, väldigt gärna vilja ha en egen ateljé för ett mer konstnärligt skapande. När jag målar och pysslar här hemma är jag rädd för att skvätta ner inredningen, som tapeterna, men om jag hade haft en ateljé hade jag nog inte varit riktigt lika försiktig. En ateljé är trots allt en ateljé.
5. En egen trädgård
Jag drömmer trädgårdsdrömmar. Drömmarna har slagit ut i takt med att fotograferandet har blivit en allt större del av mitt liv. Att titta på och fota blommor kan vara något av det mest avkopplande jag vet. Dessutom älskar jag att vara omgiven av blommor, det har med färgerna att göra, tror jag. Så att ha en egen trädgård är något jag verkligen önskar mig för framtiden. Det måste inte vara en trädgård som är bunden till ett hus. I anslutning till området där vi bor nu finns flera fina koloniområden, så ja, en kolonilott skulle jag definitivt kunna tänka mig att ha.
Om vi inte skulle flytta till ett hus på landet skulle jag av massor anledningar vilja bo kvar ungefär i samma område som vi bor nu. Men kanske bara i en nyare byggnad, eventuellt i en lägenhet med öppen planlösning. Så mycket som jag rensat bort på sistone tror jag att det skulle gå. Det finns snart inget stök kvar.
Flytthjälp kan fås på olika sätt, antingen av någon man känner eller av en flyttfirma. Nu är ju det här med en eventuell flytt för min och Christoffers del ganska spekulativ. Vi har det bra som vi har det i vår trea, även om vi i framtiden troligen vill flytta till en något rymligare bostad.
Men om en flytt skulle bli aktuell någon gång i framtiden känner jag mig lite stolt över att jag faktiskt blivit bättre på att rensa i förråden och att inte köpa på mig en massa prylar. Förr köpte och samlade jag på en massa prylar, och då inte minst i bokform.
Numera jobbar jag däremot för en mer minimalistisk livsstil där upplevelser prioriteras framför fysiska saker. Tacka vet jag läsplattor! Jag läser mer än någonsin, typ, och ändå upptar böckerna inget fysiskt utrymme.
Vidare innebär mina krympande samlingar att flytthjälpen skulle gå mycket smidigare till än vad den gjort tidigare. Några tusen böcker färre att flytta från punkt A till punkt B gör skillnad! Fråga en flyttfirma som Excellent Moving om det, jag tror att den skulle hålla med om att stora prylsamlingar kan orsaka bök och stök under en flytt. Ibland är det förstås värt mödan (och för ett proffs som drar flyttlass varje dag är det så klart inget större problem).
Därför skulle jag propsa på att anlita flytthjälp
Be om flytthjälp… Jag tycker inte om att be andra om hjälp, faktiskt. Jag vet att Christoffer skulle envisas med att göra det mesta själv. Kanske tillsammans med en vän eller släkting. Han jobbar med händerna till vardags, är alltså stark, och har en behändig skåpbil. Att bära en otymplig soffa eller säng ner till första våningen är dock inte gjort i en handvändning, det erfor vi för någon vecka sedan när vi bytte vår gamla soffa mot en ny. Och särskilt inte nu när vi båda lever med våra fysiska skador.
Jag skulle propsa på att anlita flytthjälp för de saker vi inte bör lyfta själva. För jag skulle inte heller vilja be våra föräldrar om bärhjälp, de blir inte direkt yngre. Och våra syskon och vänner har ganska fullt upp som det är, tiden räcker inte till i vanliga fall. Ja, alltså min lista över varför jag skulle vilja hyra in en flyttfirma är lång. När jag har goda skäl kan jag vara svårövertalad, så framtidens Christoffer, ge dig! Det är klart vi ska anlita flytthjälp.
DET Finns saker jag skulle vilja flytta över själv
Med detta skrivet skulle jag inte vilja hyra in hjälp till exakt allt, utan mer till de tunga grejerna. Möbler och så, du vet. Böckerna hade varit en av de saker jag, eller vi, hade forslat över till den nya bostaden. Och på tal om att flytta böcker så har jag tillsammans med mina föräldrar utvecklat ett system för just en flytt av ett bibliotek.
Så många gånger har jag och mina böcker flyttat i min ungdom att en smart lösning har varit absolut nödvändig. Att konka på böcker i flyttlådor går visserligen, men det är verkligen inget jag rekommenderar. I stället vill jag tipsa om att bära böckerna i papperskassar, alltså i sådana stora papperspåsar som man köper i mataffären.
Att flytta böckerna med hjälp av papperskassar har visat sig göra flytten smidig och att dessutom vara ett smart sätt att bevara det fina bokskicket. Jag vill gärna ha mina böcker i ett så nytt skick som möjligt, för sådan är jag.
Nackdelen med det här tillvägagångssättet är förstås att man får springa många vändor. Been there, done that – men jag räds inga trappor! Nej, inte de tre höga trapporna i lägenhetshuset där vi bor.
Nästa flytt kanske jag till och med har lyckats banta ner jobbet till att ”bara” behöva bära strax under hundra bokkassar… Den som lever får se!
När coronaläget lamslog börsen och företagen våren 2020 var jag inte riktigt beredd. Jag trodde faktiskt att jag skulle klara mig bra genom den värsta marknadsoron, digitalt rustad som jag var. Men tji fick jag! Det blev några nervösa månader. Annonsmarknaden dippade rejält och fleråriga projekt gick därmed i graven, och det vill jag aldrig mer uppleva.
En bit in i hösten 2022 har jag dock fått domedagsvibbar. Det här ska vara min företagsmässiga högtid på året och ändå känns det som att allt går lite trögare än vanligt. Och det gör mig så nervös att jag inte riktigt förmår vara kreativ, åtminstone inte så som jag vill vara det.
I stället för att samla mig, fokusera på en sak i taget har jag gjort lite här och lite där. Det är förödande för kreativiteten, som kräver tid och koncentration. Att man liksom kan landa i något.
Jag har velat blogga om det. Men som du ser, bloggen har varit händelsefattig i snart ett par veckor trots att jag egentligen haft massor att berätta om.
Mina första bloggartiklar är fortfarande mina mest lästa texter. Jag tror jag vet varför, och det handlar om representation och igenkänning. Jag valde att skriva om mitt självupplevda hjärteämne, nämligen om livet med kronisk smärta. Anledningen till att valet föll på ämnet var för att jag kände mig bortglömd av medierna.
Berättelsen kan alltid skrivas om beroende på perspektivet
När exempelvis fibromyalgi nämns görs det oftast nedsättande, och detta ville jag helt enkelt försöka ändra på genom att skriva om berättelsen så att jag själv kunde känna igen mig i den. Uppenbarligen kände många fler som jag, för annars skulle artiklarna inte väckt så mycket engagemang som de faktiskt gjorde.
Olika berättelser kan effektivt ta plats i digitala medier
Digitala medier och digital marknadsföring, dit bland annat bloggande hör, har en fantastisk förmåga att lyfta fram många olika sorters berättelser. Dessvärre är det många berättelser som ännu inte berättats, trots de kostnadseffektiva och lättanvända verktygen. Det innebär också att det troligen finns en massa människor därute som känner sig oviktiga och odelaktiga.
Ökad representation av olika sorters utseenden i reklam
Det för många kanske tydligaste exemplet på hur viktig representation och igenkänning kan vara är hur reklamvärlden under decennier bara porträtterat unga, smala och lyckliga kvinnor. De flesta irl ser inte ut som modeller och ändå är det modeller som visar upp kläder och smink. Avsaknaden av mångfald bland kvinnokroppar har gjort att många lidit av allvarliga komplex, alltså på djupet. Reklamvärlden genomgår ett stort perspektivskifte…
Minskad relevans utan representation och igenkänning
Att inkludera alla tänkbara utseenden blir alltmer självklart, ändå tycker jag mig sällan se individer med olika funktionsvariationer eller olika religiösa tillhörigheter i marknadsföringen. Det förekommer väldigt många Svensson-Svensson i både traditionell och digital marknadsföring, och detta trots att långt från alla är Svenssons.
Om marknadsföringen sällan inkluderar de olika målgrupperna tappar den i relevans, och det är ju en direkt förlust för företagen, och späder på känslan av utanförskap i samhället. Om du inte finns representerad och kan känna igen dig, varför skulle du då välja en produkt eller en tjänst? Så till dig som sysslar med marknadsföring: Tänk på att det inte som inte syns också syns.
Individer skapar mångfald – inte PINSAMMA stereotyper
Jag förstår, det här med representation, igenkänning och inte minst med mångfald är skitläskigt. Tänk om man gör fel och i stället hemfaller åt pinsamma stereotyper. Men själva grejen med mångfald är att den inte är en enda sak. Mångfald skapas av individer som har olika liv och berättelser.
Med andra ord är mångfald i plural, och du kan därmed inte representera alla människor i en enda text eller annons. Däremot kan du göra det till en vana att försöka skildra olika berättelser, och detta genom att röra dig bortom den värld du själv är som mest bekant och bekväm med i ditt skapande.
I den egna marknadsföringen är det frestande att presentera sig själv som hjälten som löser kundens problem. Och visst kan det vara så att man har en förträfflig lösning och gör all världens skillnad för kunden.
Men ett företags storytelling handlar faktiskt mindre om företaget än vad den handlar om kunden, och därför är det kunden som bör lyftas fram som den som räddar situationen genom att använda företagets produkt eller tjänst.
Det gäller att tala till kundens handlingskraft, och i längden blir det dessutom tröttsamt att höra på vi, vi, vi eller jag, jag, jag (det här skriver jag som är bloggare och som har jag som mitt mest använda ord. Ironin).
Google är väldigt kundfokuserade, användarfokuserade, har jag upptäckt och jag gillar perspektiven. Det är så jag fått till mig budskapet att kunden ska vara hjälten i storytellingen – inte företaget, och det har gett mig en aha-upplevelse.
Gårdagskvällen ägnade jag så åt att reflektera över de texter jag skrivit de senaste sju-åtta åren. Vilken roll tillskriver jag kunden, bokstavligen alltså?
Ord för att skriva en aktiv roll åt kunden
Ord spelar roll, det kan vi som jobbar med textproduktion inom marknadsföring skriva under på. Med rätt ord kan man skriva kunden precis en så aktiv roll som hen förtjänar i sin egen berättelse, för det är trots allt hen som eventuellt kommer använda produkten eller tjänsten.
Tidigare har jag frilansat för ett företag som är väldigt mycket så att VI LÖSER DINA PROBLEM. FAKTUM ÄR ATT VI RÄDDAR HELA DIN TILLVARO MED VÅRA TJÄNSTER. Så här i efterhand skulle jag vilja vända på steken: Använd våra tjänster för att lösa ditt problem. Det är en liiiten detalj, men den här detaljen innebär att kunden blir en aktör i stället för en passiv mottagare.
Man skulle också kunna trycka mer på Låt oss lösa dina problem tillsammans. Det blir som en medelväg längs vilken båda parterna blir aktörer. Visst framstår företaget också som mer sympatiskt? Det finns helt enkelt något betryggande i ordet tillsammans. Ibland vill man göra en sak men kanske inte göra den ensam. Underbart att ha någon att göra resan, kort som lång, tillsammans med!
Praktiska sätt att ge kunden hjälterollen
Om kunden dessutom kan och vill dela med sig av sin egen berättelse om företaget är det ju fantastiskt. Många företag använder recensioner för att få legitimitet. Jag menar att kundrecensionerna, som oftast är personligt skrivna, kan vävas in i helheten, bli starka röster och inte bara ett slags kvitto.
Ett sätt att låta kunden bli hjälten är också att lyfta fram hur hen gör företaget bättre genom att dels använda produkten eller tjänsten, dels genom att ge feedback. För kom ihåg, ett företag är inget utan sina kunder. Det är kunderna som möjliggör företaget.
